Archive for the 'Nizjnij Novgorod' Category

Alternative Nizjnij

Så hittade vi Nizjnij Novgorods mest alternativa klubb. Som inte ens kallar sig klubb, utan icke-klubb. Sol” (Salt) heter stället, som är inte skyltat från gatan. Ingången är genom en dörr på en bakgård och sen upp för en graffittinerklottrad trappa. Inredningen består av diverse originella föremål och garderoben (på alla ställen med självaktning i Ryssland måste man lämna in sina ytterkläder i en garderob) är belägen på ett loft, så man får hissa upp sin jacka till den som står där uppe. Därutöver fanns två små rum till med loft, varav ett av loften används som scen.

Kvällen till ära var det konsert med den här killen (nedan), som jag tror kallar sig Ganza. Ingen aning om vem han är, men generellt ganska gungig och melodisk hiphop.



I väntan på våren

Våren är nästan en månad försenad i Nizjnij Novgorod. I trots mot snöslasket köpte jag och min roomie glass i alla fall och tog en promenad genom bostadsområdet och längs Volgas strand.

Den smältande snön bildar stora sjöar på vägarna, så man får se upp med var man går. Igår snöade det hela dagen och de hala vägarna gjorde trafikstockningarna värre än någonsin. Jag försökte ta mig till engelskalektionen vid sextiden, men fick ge upp halvvägs. Inte heller mina studenter kunde ta sig fram. En helt vanlig dag i Nizjnij Novgorod…

Men idag har det faktiskt varit sol och varmt hela dagen, och de närmsta veckorna spås temperaturen ligga upp mot +10 grader c. Så i slutet av april kanske vi äntligen slipper snön?

Så här ser det förresten ut där jag bor. Huset allra närmast snabbköpet är mitt.

Vegetarian i Ryssland

Jag är vegetarian sedan tio år tillbaka, vilket ibland gör livet lite krångligare när jag är utomlands. Inte för att det inte går att hitta mat, men utbudet blir ofta rätt enformigt. På ryska kaféer finns allt som oftast vegetariska alternativ, som jag har ätit till leda. Det är Salat Vinegret (sallad på rödbetor, morötter, potatis, örter… och lite till), pannkakor eller piroger med svamp-, potatis- , eller grönlök-, eller kålfyllning. Svamp- eller ostsoppa står också ganska ofta på menyn.

Nu har jag förstås möjligheten att laga mat hemma. Och bönor och linser och grönsaker är absolut inte svårt att få tag på i Ryssland. Lite värre är det med sojaprodukter - det har jag inte hittat någonstans i Nizjnij Novgorod. Nu har jag tack och lov köpt med mig två påsar torkade sojabitar hem från St Petersburg så nu ska jag laga grytor! Några tips till andra vegetarianer som råkar hamna i Ryssland är annars att kika efter vita bönor i tomatsås på glasburk. Ryska märken, inte Heinz eller sådant skräp! Gott som tillbehör till mycket. En annan favorit är vareniki, den ukrainska varianten av pelmeni (små piroger som man kokar). Leta i frysdisken i vilken livsmedelsbutik som helst. Servera med smetana och gärna någon färsk sallad ( i bra livsmedelsbutiker finns också färdiggjorda färska sallader som man kan köpa i lösvikt).

I St Petersburg och Moskva finns förstås helt andra möjligheter. Förra helgen i St Petersburg fick jag möjlighet att återbesöka mitt gamla vegetariska favoritfik Trojtskij Most. Det är en billig, lätt indieninspirerad vegetarisk kafékedja som fanns redan när jag senast var i St Petersburg 2005. Finns på fem ställen i stan, kolla här: www.t-most.ru. En nyare bekanstap var Botanika, en dyrare variant, med mer påtagligt indieninspirerad meny. Kolla här: http://www.cafebotanika.ru.

Men även de vanliga ryska kafé- och restaurangkedjorna har oftast några vegetariska alternativ på menyn - standardgrejer som grekisk sallad eller mozzarellasmörgås. Inget man dör av upphetsning för, men åtminstone lite variation till det ryska standardutbudet. Av de stora ryska kedjorna är det dock bara Shokoladnitza som finns representerat i Nizjnij Novgorod.

Nizjnij Novgorod visar upp sin bästa sida

Jag gillar när bra saker bara händer. Som hur jag hittade mitt boende här i Nizjnij Novgorod - genom att en tjej på studenthemmet, Jamina från Algeriet, gick runt och frågade alla andra tjejer om det var någon som ville bo tillsammans med hennes kompis. Jag var den enda som nappade. Det är jag väldigt glad för. Förutom att lägenheten inte har renoverats i något enda hörn sedan den byggdes, är det faktist ett helt okej boende. Området är trevligt med floden intill knuten, bra mataffär i grannhuset och gott om apotek, frisörer, skomakare och andra småaffärer längs gatan. Mina två grannar är också trevliga och lätta att komma överens med.

Genom Jamina, alltså samma tjej som satte mig i kontakt med min rumskompis Julia, har jag nu, hux flux, fått ett extrajobb. Två dagar i veckan ska jag lära ut engelska på en privat språkskola.  Jamina, som själv extrajobbar som lärare i franska och arabiska, frågade först min klasskompis från Venezuela om han ville jobba som engelsklärare. Han i sin tur frågade mig.

Jag började imorse och det var faktiskt riktigt roligt. Jag har bara två elever, båda vuxna och ivriga att lära sig. Jag får en dessutom en helt okej lön. Innan hade jag fasat för att gå upp tidigt på lördagmorgonen och åka ända ut till köpcentret Fantastika, där skolan ligger. Det är ändå rätt långt från där jag bor. Men lördag morgon visade sig vara tillfället att uppleva Nizjnij Novgorod från dess bästa sida. Inga trafikstockningar alls, sittplats på bussen, utsikt över bländvita floder i gryningen…

Språklärare på privatskolor verkar förövrigt vara det vanligaste yrket bland utlänningar i Ryssland. Träffade hur många som helst i Moskva. Språkskolorna där kräver oftast modersmålstalande lärare. Att locka oändliga mängder engelsmän och amerikaner till andra ryska städer är kanske inte realistiskt, så här duger det visst bra att även svenskar lär ut engelska. Språkskolor finns det i alla fall gott om även här, både lokala och filialer av mer rikstäckande. ”Min” skola finns bara i Nizjnij Novgorod än så länge och drivs av en kvinna som heter Alisa och hennes man.

Tid är pengar

Dags för lite reklam: ett välkommet tillskott till Nizjnij Novgorods kaféscen och dessutom ett koncept jag aldrig hört talas om tidigare är avslappnade Tsiferblat. Här betalar man inte för fikat - utan för tiden man tillbringar där. Det kostar 2 rubel per minut första halvtimman, därefter 1 rubel per minut. Fikat som bjuds är te, kaffe, småkakor och rostat bröd med marmelad eller sylt. Vill man ha något annat är man välkommen att ta med det själv. Det går till och med att be personalen värma mat i personalrummets mikro. Röka och dricka alkohol får man däremot göra någon annanstans. Övrigt utbud är sällskapsspel, wifi, olika aktiviteter som språk- och filmkvällar, föreläsningar med mera. En fritidsgård för vuxna med andra ord. Och om man tycker att kaféerna här ibland kan vara lite stela, så är åtminstone Tsiferblat raka motsatsen.

Det första Tsiferblat öppnades i Moskva och nu verkar ägarna försöka föra konceptet vidare till andra ryska städer. Hemsida finns här: http://www.clockfacer.ru/

Och här är vkontakte-sidan för Nizjnij Novogords variant: http://vk.com/clockface_nn

Protesterna fortsätter

Åter protester ryssarna för fria och rättvisa val, och mot Putins återkomst som president. I Moskva sägs det ha varit över 100 000 (plus även en demonstration för Putin). På plosjtjad Minina i Nizjnij Novgorod samlades cirka 1000 enligt arrangörerna. Jag tyckte att det var färre, men vi kom dit ganska sent så folk kan ha gått därifrån. Det var trots allt minst 10 grader kallare än i december. Även om jag var ordentligt klädd med ylleunderställ och grejer började åtminstone fötterna frysa redan efter en halvtimme.

Demonstrationen började som en (ickesanktionerad) marsch längs med gågatan Bolsjaja Pokrovskaja, för att sedan avslutas med en sanktionerad manifestation på Minina, med podium och talare och allt. En himla massa kommunistflaggor syntes i vimlet, men även en och annan från oppositionspartiet Jabloko och rörelsen Strategia-31, samt en hel del vita ballonger. En av Nizjnij Novgorods före detta borgmästare från Enade Ryssland höll också tal, och möttes av burop. Min bekant Andrej förklarade för mig att den före detta borgmästaren faktiskt stödjer rörelsen för fria val, men att demonstranterna inte tror på honom.

Den här gången följde jag och mina volontärkompisar med Alla, som är deras mentor. Alla försvann dock snabbt i vimlet till sina ryska kompisar och jag fick agera hjälpare åt slovakiska Marci och Kristina. I Slovakien är det nämligen också stora protester just nu efter att en stor korruptionsskandal avslöjats. Marci och Kristina var besvikna över att inte få vara med när alla deras kompisar var ute på gatorna och gjorde sin egen jättebanderoll och tog med sig till Minina. “Vi har fått nog av gorillor” stod det på den. Gorilla - öknamnet på de inblandade i skandalen. Banderollen väckte en hel del fniss och frågor hos de som såg den. En kille som kom fram och frågade mig vad det stod. När jag förklarat sa han “så de kallar makten för apor i Slovakien? Vet du om att här är det makten som kallar oss för apor - banderlog. Fast jag bryr mig inte.”

Här är en artikel och en liten film från demonstrationen från tidningen Pro-goroda:

http://www.pro-goroda.ru/nn/term-286/miting-za-chestnyie-vyiboryi-chto-na-akcii-delalo-edro.html

Äntligen vinter…!

Yes, ta en titt på den här väderleksrapporten! Efter tre månader med snö, men där temperaturen ändå väldigt sällan understigit -5 grader, så är det visst dags för vinter på riktigt. Allra mest ser jag fram emot en HÖGSTA temperatur på -24 grader. Jag tror allt att Nizjnij Novgorod vinner över Stockholm när det gäller vilken stad som är kallast. Luften är dessutom obehagligt rå och fuktig här, på ett sätt jag inte kan minnas att den är hemma. Hu.

Tack och lov är det nära till både busshållplats och mataffär. Och i lägenheten är det varmare nu än det var i november-december. Så jag stannar inomhus och dricker te och längtar till våren. Bara en månad eller två kvar nu…

 

 

Rysslands konsthantverkscentrum

Vår lärare är tillbaka sedan en vecka och har dränkt oss i läxor och lektioner. Hon är visst av det tävlingsinriktade slaget och verkar tycka att det är väldigt viktigt att vår grupp är den som ligger längst fram av alla. Själv skulle jag hellre, typ, äta ordentlig lunch och vara ledig på kvällarna…

Hursomhelst. Ett av de mer trevliga inslagen under veckans föreläsningsskörd, åtminstone enligt mig, var en extralektion om rysk konst (utan krav på hemarbete från vår sida). Temat var folkkonst, vilket Nizjnij Novgorods oblast (län) är extra rikt på. Jag har tidigare skrivit om den gamla hantverksstaden Gorodetz. Fick veta att dekorationerna runt fönster och dörrar på de vackra små trähusen kom till för att skydda mot onda krafter. Även i Nizjnij Novgorod finns många liknande hus, även om de inte är lika väl bevarade.

Även den mest berömda stilen av konsthantverk i Ryssland, chochloma, kommer från Nizjnij Novgorods län. Chochloma är träporslin oftast målat i svart, rött och guld och en väldigt vanlig souvenir. Fabriken där det tillverkas ligger norrut i länet och även den ett populärt turistmål. Vår föreläsare uppmanade oss dock att inte köpa med oss just chochloma hem som presenter, när det finns så mycket mer originellt hantverk. Enligt henne finns också en av få museibutiker över ryskt konsthantverk just i Nizjnij Novgorod. Det är en butik jag har varit i massor med gånger. Den ligger mitt på gågatan och jag brukar ofta ta en vända där inne om jag väntar på någon. Jag visste dock inte att den var näst intill unik, även om jag funderat på om det verkligen kommer så mycket turister till Nizjnij Novgorod att det är lönt att ha en så stor souvenirbutik. Efter dagens föreläsning fick jag alltså svaret. Nizjnij Novgorods län är helt enkelt ett hantverkscentrum - således en stor hantverksbutik. Här är en länk till butiken och lite mer infomation om hantverk från mina nuvarande trakter: http://en.promisly.ru/store

Shoppingrunda på centrala marknaden

Första veckan tillbaka på universitetet har minst sagt varit en mjukstart. Vår lärare i rysk grammatik, litteraturhistoria och vetenskaplig ryska har varit sjuk hela veckan, vilket inneburit att vi varit lediga nästan varje dag. Istället för att ägna tiden åt något vettigt har jag tyvärr mest varit hemma och grubblat över vad i hela fridens namn jag valt att plugga just här (istället för, till exempel, i Moskva…). Efter fyra månader har Nizjnij Novgorod helt enkelt slutat att vara exotiskt.

För att ändå försöka erövra lite nya marker har jag åtminstone tagit ett par turer till centrala marknaden. Jag har varit där en gång tidigare, i september, men då tyckte jag mest att försäljarna var jobbiga som inte lät en vara i fred. Nu tyckte jag precis tvärt om! Alla var jättetrevliga, frågade var jag kom ifrån (jo, jag antar att det hörs direkt på min accent att jag inte är ryss precis…), log och fyllde på mina påsar med några extragram nötter, torkad frukt eller sallad. Jag kom därifrån med ett halvt kilo valnötter, nästan lika mycket torkade aprikoser, färska sallader, lavash, och två georgiska chatjapuris. Chatjapuri är en sorts ostbröd, som jag trodde jag förätit mig på för en livstid under de sex veckor jag var i Georgien 2006, men som jag verkligen letat efter sedan jag kom hit. De jag hittat här är inte alls lika goda som den äkta varan, men får duga så länge.

I anslutning till matmarknaden finns även en utomhusmarknad. Där kan man köpa pälsmössor, strumpor, kastruller, tekannor, vattenkranar, begagnade reservdelar till allt möjligt, kattungar, hundvalpar med mera med mera. Kattungarna låter jag bli att titta på, för att inte få för mig att köpa allihop… Centrala marknaden ligger fem minuters promenad från järnvägsstationen och den toppmoderna shoppinggallerian Respublika. Området är ett av mina favoritställen i Nizjnij. Det är ruffigt, men livligt. Och här finns massor med små söta gamla trähus, som jag hoppas i framtiden kommer restaureras och inte rivas. Och så finns ju järnvägsstationen. Utropen om avgående och inkommande tåg, som ljuder över hela området, påminner om att det när som helst går att ta sig härifrån…

God jul och gott nytt år!

Ikväll åker jag till Göteborg och firar jul. Återkommer i början av 2012. Nizjnij Novgorod hälsar gott nytt år!

Över 1000 demonstrerade i Nizjnij Novgorod

Klicka här för bildspel

Foto: Vadim Tuptonov

Hela Ryssland har demonstrerat för fria val idag och på plosjtjad Minina i Nizjnij Novgorod samlades mellan 1000 och 2000 personer. Till skillnad från Moskva hade demonstrationen här inget tillstånd, men det gick ändå oerhört lugnt och civiliserat till. Poliserna var få, och de flesta av dem satt och tryckte i värmen i sina bussar.

Egentligen var det som en helt vanlig demonstration i Sverige, vilket väl var just det som var ovanligt. Det är helt klart mer magiskt att vara med på demonstrationer som faktiskt betyder något. Jag hängde i hälarna på Vadim Tuptonov, ung journalist och fotograf, som volontärarbetade på demonstrationen åt sin favorittidskrift Russkij reportjor. För honom var det första gången han var på ett möte där han riskerade att bli gripen och första gången han jobbade åt Russkij reportjor. Han, liksom jag och många andra tror jag, var förvånad över att mötet gick så fredligt till.

Efter ett tag sprang jag på min kompis Olga i folkmassan och även några andra bekanta som jag träffat vid enstaka tillfällen. Vi stod och frös och stampade ihop ett tag till. ”Det här är historia”, säger Olga och pekar mot folkhavet. ”Det är den största politiska manifestationen i Nizjnij Novgorod på 20 år”.

Arrangörerna och de mest aktiva hade före mötet uppmanat till en demonstration FÖR olika saker (mötesfrihet, omval, rättvisa val) och inte MOT. De flesta slagord var också i den stilen, jag hörde bara några enstaka var av typen ”Ryssland utan Putin”. Onödigt provokativt, tyckte de jag stod och pratade med. Men alla verkade i huvudsak väldigt nöjda. ”Inte illa med så här många människor i en passiv arbetarstad”, tyckte Andrej.

Både unga och pensionärer var samlade, med vita band knutna runt handleden eller i jackan, några hade vita blommor. Alla log och var glada. Jag begav mig hemåt vid halv fem tiden. Vadim, som var kvar till sex-halv sju, uppgav att det fortfarande var ungefär 300 tappra kvar när han gick. Reportaget, där hans bilder finns med, kan man läsa här: http://rusrep.ru/article/2020/12/09/10december

Nizjnij by night med mera

Jag har tillbringat större delen av den ryska valdagen halvsovande i sängen eller slösurfande framför datorn. Igår utforskade jag, för första gången på länge, lite mer av det Nizjnij Novgorodska nattlivet. Vi var på Teatro, en av de största klubbarna här, med en ganska blandad skara besökare. Själva lokalen var det inget fel på, men musiken rätt trist. Tidigare har jag varit på Milo, som har ett betydligt snofsigare klientel. Inträdet är gratis, men man kommer bara in om man är snygg nog. Fast vi har nog blivit insläppta främst i egenskap av västerlänningar… Både Teatro och Milo roar sig med att ha halvnakna dansare på piedestaler här och var här, och det gör mig besvärad. Jag vet inte vart jag ska titta någonstans och hela fenomenet är bara osympatiskt. Nästa gång ska jag gå till Rock-bar istället. Trångt, litet, alla röker. Där finns inte direkt något dansgolv men folk dansar ändå. De spelar hårdrock, indiepop, rysk rock.

Det mest seriösa jag gjort idag var att jag tog en vända på stan vid sextiden. Jag köpte lite saker på ett apotek, livsmedel i en av livsmedelskedjan Magnits butiker och tittade dessutom lite på manifestationen mot valfusk i parken vid plosjstjad Svaboda (Frihetstorget). Det såg ut som en stillsam tillställning det också med kanske ett hundratal personer samlade, och en del poliser. Inga slagord, inga banderoller, vilket är logiskt för jag har för mig att de inte hade tillstånd till det.

Den som vill läsa mer om ryska valet kan istället läsa här:

http://www.dn.se/nyheter/varlden/ryska-sajter-attackerade-under-valet

http://www.dn.se/nyheter/varlden/putin-borde-inte-delta-i-nagot-val-igen

http://hbl.fi/nyheter/2020-12-04/putins-parti-pa-vag-mot-katastrofresultat-anda-klar-valsegrare

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/rysk-valtemp-nara-fryspunkt_6681868.svd

http://www.kommersant.ru/doc/1828462


Peredajte, pozjalujsta eller var snäll och skicka vidare

Nu när jag har flyttat måste jag åka buss varje dag till universitetet. Ibland tar det trettio minuter, ibland tar det en timma. En vanlig dag tar det fyrtio minuter. Tiden beror på övrig trafik, väder och vind. Jag går hemifrån strax före åtta och har hittills aldrig kommit för sent. Som tur är bor jag en hållplats bort från ändstationen för väldigt många busslinjer. Så om jag knatar några extra minuter på morgonen är jag nästan alltid garanterad sittplats. Sittplats på bussen i rusningstrafik = höjden av lyx i Nizjnij Novgorod. När bussen kommer fram till min vanliga busshållplats är den redan nästan alltid full. Några stationer till och passagerarna pressas ihop som sardiner. Så reser vi, på bron över floden Oka, uppför kullen till centrum och plosjtjad Gorkovo, där majoriteten går av. De knappa tio minuterna som är kvar till universitetet på Prospekt Gagarina går det att andas och röra på sig igen. Trafiken flyter också oftast bättre så fort vi kommit över bron.

Men det allra mest fascinerande med att åka buss i Ryssland är sättet man betalar på. I de stora bussarna finns det alltid en tant eller en farbror med särskild väst, väska och en stor rulle med biljetter. Man får leta upp, eller bli uppsökt av, honom eller henne och köpa sin biljett. I minibussarna, marsjrutkorna, betalar man oftast direkt till chauffören. I en överöverfylld marsjrutka krävs det att alla hjälps åt. Hamnar man längst bak får man helt enkelt ge sina pengar till passageraren framför, som i sin tur ger dem till passageraren framför. Till sist når de chauffören. Sedan vandrar växelpengar och  biljett samma väg tillbaka. Sitter man längst fram i bussen innebär det att man får jobba hela resan - alla pengar och biljetter kommer nämligen att passera personen närmast chauffören. Framförallt i rusningstrafik på morgonen är det ett hejdlöst skickande av pengar och biljetter fram och tillbaka. Men på något sätt är det ganska fint hur alla hjälps åt och håller koll så att rätt biljett och rätt växel hamnar hos rätt person. Hittills har det aldrig hänt att jag blivit utan biljett, och förvånansvärt ofta har jag även fått rätt summa pengar tillbaka.

Någon direkt tidtabell för när bussarna går finns inte. Och om den finns, så följs den inte. Men för en tid sedan fick jag reda på att det faktiskt finns en hemsida där man åtminstone kan söka på vilka busslinjer som tar en dit man vill. Fantastiskt! Jag trodde att man mer eller mindre var tvungen att memorera alla utantill. Här är den, för den som svävar i ovisshet, liksom jag gjorde tills alldeles nyligen: http://rusavtobus.ru/ Finns massa olika ryska städer!

Kontroversiell biograf hotas av stängning

Skrev för en månad sedan om ett besök på nedläggningshotade biografen Rekord. Jag gillar Rekord och följer händelseförloppet lite på håll. På ryska facebookvarianten vkontakte.ru finns en grupp med över tusen medlemmar som engagerar sig för att bevara biografen och på lördag planeras en demonstration för dess fortlevande (demonstrationen har inget tillstånd, därför uppmanas deltagarna låta bli att ropa slagord).

Pengar saknas är den officiella förklaringen till den kommande (eventuella) stängningen. I Nizjnij Novgorod-utgåvan av Novaja Gazeta skriver förre chefen för företaget som Rekord ingår i att konkursen har drivits fram avsiktligt, efter flera år av minskade statsbidrag. Han skriver också att det blivit svårare och svårare att driva biografen så som de anställda vill, eftersom kulturdepartementet allt för gärna vill lägga sig i. Läs mer här.

Jag har varit förvånad över det djärva filmutbudet (framförallt frontline-visningarna, som jag skrev om sist) och över debatterna som följt filmerna och tänkt att det visst verkar finnas hopp för yttrandefriheten i Ryssland. Men nu verkar frontline-filmerna ha plockats bort ur tablån. Igår tänkte jag gå och se den amerikanska dokumentärfilmen Vlast (Power) om Michail Chodorkovskij (den visades på SVT i våras med titeln Rysk rättvisa). Men det var en helt annan film som visades, och alla flyers och affischer om kommande frontline-visningar var försvunna. Har svårt att tro att det är en slump. På biografens sida på vkontakte står det att det är en del ändringar att vänta framöver, ”men inte till det bättre”. Så jag antar att det finns en möjlighet att biografen får vara kvar, men med ett utarmat utbud. Nästan lika trist det.

Universitetsförberedande kurs i ryska

Efter två månader i Ryssland börjar det äntligen bli lite fart på studierna. På grund av märklig gruppindelning har vi hittills studerat i snigelfart. Men nu är vi indelade i grupper enligt nivå och framtida fakultet (för de som ska fortsätta plugga här), så nu ska jag förhoppningsvis slippa sitta och sova mig igenom varje lektion.

Jag går alltså en ettårig förberedande kurs i ryska, som egentligen är till för de som vill fortsätta sin utbildning på ett ryskt universitet. Eftersom det hittills har varit alldeles för lätt, så läser jag också ryska två kvällar i veckan tillsammans med de utländska studenter som går första året på sin riktiga utbildning. Så. För tillfället repeterar jag verbaspekter på dagtid, tragglar particip varje fredagkväll kl 17-20 (härlig fredagkvällssyssla) och lär mig vetenskaplig ryska på tisdagkvällar.

Men undervisningen är bra! Och universitetet, Nizjnij Novgorods statliga universitet uppkallat efter Lobachevskij, är bra, om än emellanåt lite för strikt för västerlänningar, som är vana vid att man kan komma och gå lite som man vill på universitetet. Här måste man be om tillstånd om man inte kan komma på lektionerna, och lärarna kontrollerar alltid att man gjort läxorna. Men de har stenkoll på all byråkrati, och är väldigt hjälpsamma och tillmötesgående. En av huvudanledningarna till att jag överhuvudtaget hamnade här var att personalen på dekanatet svarade otroligt snabbt på alla mejl och frågor.

Det är väldigt få västerländska studenter som har hittat hit, och emellanåt känner jag mig lite ensam och udda, men det är samtidigt intressant. Och ryska är för det mesta lingua franca för att prata med klasskompisar från Turkiet och Kina, och det är ju också bra. Att inte använda engelska hela tiden, alltså. Men för den som vill plugga i Nizjnij (starkt rekommenderat), men föredrar en lite mer europeisk miljö, misstänker jag att Lingvistiska universitetet kan vara ett bättre val.

”Om min bror hade dött i pesten, borde jag då hata pesten?”

Ett filmtips idag. En gång i månaden visar Frontline club i Ryssland utländska dokumentärfilmer om Ryssland på biografen Rekord i Nizjnij Novgorod. Igår visade de amerikanska dokumentären ”Stalin thought of you”. Michail Koltsov var journalist, visste för mycket och blev avrättad på Stalins order. Filmens huvudperson, hans bror Boris Efimov, ritade politiska karikatyrer för sovjetiska tidningar och fick två gånger Stalinpriset. Han levde tills han var över hundra. Tematiken kretsar kring hans motstridiga känslor för diktatorn. Hur är det möjligt att han kunde känna tacksamhet gentemot en man på vars order hans bror dött? Se, om möjlighet ges!

Biografen Rekord (ul Piskunova 11) är förövrigt en väldigt trevlig biograf. Förutom att visa film lite utanför standardrepertoaren ordnas där också konserter och i helgen öppnar en utställning med tecknande serier. Tyvärr verkar det som att den ska stängas 1 januari… Väldigt trist. Men till dess:

http://www.recordnn.ru/

http://vkontakte.ru/id13851029

Panorama

Ett latmaskinlägg idag. Jag hade tänkt springa runt någon dag i veckan och ta lite bilder. Men det har regnat nästan konstant. Över huvudtaget har det regnat väldigt mycket sedan jag kom hit, men tydligen brukar det vanligtvis vara rätt så fint väder här i september och oktober. Och apropå väder, så verkar rätt många ryssar jag träffat på tro att det är kallare i Sverige än här. Jag får väl fälla ett avgörande när vintern kommer…

I brist på egna bilder  är här istället en länk till lite fina panoramabilder på stan, tagna av en fotograf jag träffade: http://www.ibelov.com/?id=150120

Nizjnij Novgorod – en introduktion

Jag tycker bättre och bättre om staden. Här finns fina parker och promenadstråk. Här finns fantastisk utsikt över flod, sandstränder, skog, fält, himmel och fabriksskorstenar. Här finns trevliga kaféer i varierande prisklasser. Shoppinggallerior och traditionella marknader sida vid sida. Klassiska operor, teatrar och små konstgallerier drivna av eldsjälar. Dessutom är den lagom stor att snabbt kunna orientera sig i för en vilsen västerlänning.

Genom floderna Oka och Volga, som möts här, är staden uppdelad i två delar. Den äldre övre delen av staden där det historiska centrumet finns. Och den nedre delen av staden, med främst bostadsområden och industrier.

Jag bor i den övre delen och har ungefär 25 minuters promenad till den bilfria, snofsiga avenyn Bolshaja Pokrovskaja, som kantas av restauranger och mer exklusiva butiker. I ena änden av Pokrovka, vilket är smeknamnet på avenyn, finns huvudingången till Kreml. Kreml är förstås turistattraktionen nummer ett. Att gå innanför murarna är gratis och där finns ett par utställningar och souvenirbutiker blandat med administrativa byggnader, stadens konstmuseum och återigen parker och pampig utsikt. Strandpromenaden högt över Volga med hotell och museer och andra ståtliga byggnader är också helt klart en hit. I början trodde jag att Kreml, Pokrovka och strandpromenaden utgjorde hela delen av det renoverade “fina” centrum. Men efter att ha promenerat runt lite mer har jag upptäckt en hel del andra mysiga gator och hörn med kaféer och butiker och museer. Där är det förstås lite mer bitvis renoverat, och på många ställen byggs det för fullt.

I den nedre delen, på andra sidan floderna, har jag inte varit så jättemycket. Jag har förstås flängt runt en del på området runt järnvägsstationen, som ligger här. Där finns nämligen en stor shoppinggalleria, den centrala marknaden och en oändlig mängd små butiker som säljer billiga kläder och skor. Jag har också varit på besök längst ut i stadsdelen Sormova, där några EVS-volontärer från Slovakien och Tyskland, som jag stiftat bekantskap med, bor. Det borde inte ta längre en en halvtimme att åka från Sormova till centrum. Men på grund av de ständiga trafikstockningarna, “probka”, kan det ibland ta upp till två timmar med bussen. Sormova är ändå en helt okej stadsdel, vad jag fattat det som. Den värsta stadsdelen heter Avtozavod. Här finns stadens alla sociala problem samlade. Alkoholism, arbetslöshet, kriminalitet. Jag har fått rådet att lämna värdesaker hemma om jag någon gång planerar att åka dit. Som namnet Avtozavod antyder (för den som kan ryska) finns en stor bilfabrik här, som bland annat tillverkar Volgabilar.

I utkanten av Avtozavod ligger också den lilla flygplatsen, mitt första möte med Nizjnij Novgorod. Rullbandet skramlade fram våra väskor i långsamt tempo. Byggnaden var nästan öde. En enorm kontrast mot den myllrande, gigantiska flygplatsen Domodedovo i Moskva…

Poppis med second hand

På grund av festivalen tillbringade jag en stor del av förra veckan med att springa runt i second hand-affärer. Jag behövde en varm jacka, regnkläder, regnstövlar och ett par varmare byxor. Att handla kläder på second hand visade sig vara minst lika populärt här som hemma. Vart man går springer man in i dem - och inte sällan lockar de med att de säljer europeiskt mode. Olga, som var den första Nizjnijbo jag träffade, och som tidigare bott i Sverige, sa lite ursäktande att second hand-butikerna här inte är lika stylish som till exempel Beyond Retro hemma. Enligt henne är intresset för vintage här stort och den som ville skulle kunna tjäna rätt bra på att importera vintagemode från Europa och sälja i Nizjnij Novgorod.

Själv var jag mer än nöjd med både utbud och pris. Jag lyckades tajma in ett par dagar när det var rea och hittade en hyfsat varm jacka och en klänning för ungefär 300 rubel (ca 70 kr) ena dagen. Då var det 60 procents rea. Ett par dagar senare kom jag tillbaka till samma butik. Då var det 90 procents rea. Och jag lyckades hitta en regnjacka av Helly Hansen-typ, regnbyxor och ett par varma, vanliga byxor för 104 rubel (ca 25 kr). Precis vad jag behövde.

Om någon skulle ha vägarna förbi:
Planeta Second Hand ligger nästan mitt emot järnvägsstationen Moskovskij Vaksal.
4 sesona ligger också nära Moskovskij Vaksal, men på samma sida. Följ bara vägen tillbaka mot Kreml (åt vänster om du står med ryggen mot järnvägsstationen) ungefär fyra minuter.
Dessutom finns det ett flertal mindre butiker utspridda lite överallt i staden. Även på marknaderna kan man hitta begagnade kläder.

Kremls hemliga ingång

Jag insåg att jag inte ännu inte skrivit något om staden jag bor i. Det kommer, det kommer. Jag jobbar fortfarande på att få grepp om den. Borde egentligen inte ta så lång tid - för en stad med över en miljon invånare upplever jag att själva statskärnan är rätt liten.

Som ett litet smakprov kan jag i alla fall bjuda på lite topptopphemliga bilder tagna med min rätt kassa mobilkamera. Min nya bekantskap Katja, som gärna guidar runt besökande och nyinflyttade utlänningar, visade mig och ett par andra en hemlig ingång till ett av tornen i Nizjnij Novgorods Kreml. För den som inte vet - Kreml betyder ungefär borg eller befäst stadsdel. Den mest kända finns i Moskva. Men det finns en här också. Byggd för länge, länge sedan, restaurerad på 1950-talet. Besökaren får gå innanför muren, men inte upp i tornen. Men… det finns ett litet hål i den delen av muren som vetter mot floden Volga. Det kan man hasa sig igenom - och på andra sidan kan man stå upprätt och klättra upp för ett antal rejäla trappor högst upp i ett av tornen. Förbjudet såklart, så man måste passa sig så att ingen ser. Antalet ölburkar och krossade glasflaskor på marken antydde dock att vi inte var de första som varit där… Här är bilderna inifrån tornet: