Archive for the 'Musik' Category

”Igor Rasterjajev är vårt allt”

Det är inte jag som säger det, det är en kommentar i den populära bloggaren Drugois blogg. Men jag är böjd att hålla med.

Här kommer en sång till av Igor Rasterjajev. Av samma kaliber som sången ”Georgiebandet”, men nu om kriget i Tjetjenien. Vad kan man säga - han är Rysslands Bob Dylan.  Han är som Dan Andersson och Cornelis Wreeswijk i en person. Eller en ny Vysotskij. En sådan som kan beskriva världen så att man blir sorgsen och lycklig på en och samma gång.

Песня про Юру Прищепного

автор Игорь Растеряев

Лето на исходе, солнце жаром пышет,
Только вот жарою нас пугать не надо –
Мы температуры видели повыше,
Мы ведь ребятишки из-под Волгограда.

Лихо разгоняюсь с горки по привычке,
В хуторок Субботин я въезжаю снова,
Вижу на заборе синюю табличку
«Улица Героя Юры Прищепного».

Юрка – мой ровесник, мы из тех мальчишек,
Что в садиках советских, после запеканки,
Подтянувши шорты, начитавшись книжек,
Шариковой ручкой рисовали танки.

Было всё прекрасно: все о мире пели,
Олимпийский мишка полетел куда-то,
И никто не ведал, что на самом деле
В этот год рождались новые солдаты.

В этот год рождались те, кого позднее
В горные ущелья загоняли маршем,
Чтобы повстречались с теми, кто смуглее,
Чуть побородатей и слегка постарше.

Те, кто расплатился за чужую подлость,
Уходил под пули прямо, не сутулясь,
Превращаясь в слезы, превращаясь в гордость,
В синие таблички деревенских улиц…

Время боль не лечит, а смиряет с нею.
Будет постоянно мысль меня тревожить:
«Вот проходят годы, а не я взрослею:
Это просто Юрка с каждым днем моложе.»

Но пора настанет, верю без оглядки,
И в огромной книге летоисчисления
В год восьмидесятый лягут, как закладки,
Синие таблички – символ поколения.

Прокричат таблички нам открытым текстом:
«Надо жить достойно! Надо жить непошло!»
Всё, что было Юркой, всё, что было детством,
С этого момента сразу стало прошлым…

Igor Rasterjajev och krigsminnet

Om jag inte redan hade varit helt såld på Igor Rasterjajev, så skulle jag blivit det nu. Den här sången sammanfattar ju min avhandling! Och den är så fin, och så sorglig, att jag blir alldeles tårögd. Varför ska jag sitta och skriva i ett och ett halvt år till när Igor uttrycker det så bra på 4 minuter och 25 sekunder? Stort tack till Amanda för tipset!

Georgievskaja lentotjka heter sången och i denna åker Igor pendeltåget mot Apraksin (precis som vi gjorde för en vecka sedan när vi skulle åka skidor längs Volchovfronten) och betraktar en flicka som bär det organgesvarta S:t Georgijbandet som blivit så populärt de senaste åren som en symbol för den stora segern i andra världskriget, samtidigt som han ser ut genom fönstret och betraktar markerna där alla de fallna soldaterna ligger kvar ”tre på varje kvadratmeter”. ”Så mycket dumheter vi får höra om segern” sjunger han, ”men jag minns utan band” och så ger han några av de fallna soldaterna namn. Och jag tänker på Ljosja, vars skedskaft vi hittade i våras, och på skogarna och mossarna. På granatgroparna och skyttegravarna, på patronerna och granatsplittret. På bältena, stövlarna och gevären. Och på benen, käkarna och tänderna. Och så lyssnar jag på Igor en gång till.

Musiksöndag med Igor Rasterjajev

Jag skulle egentligen ägnat dagen åt en lärobok i allmän rättslära och Bulgakovs pjäs om Pusjkin ”De sista dagarna”. Men så skickar Vera mig den här videon med Igor Rasterjajev. Vad kan man göra annat än att konstаtera: Он гений!

Ping på @Johanna, som jag vet ofta vandrar i just de skogarna Igor sjunger om, och letar efter hjälmar, skedar och matkärl. Hon har också tagit pendeltåget till stationen Apraksin. Jag tror hon kan känna igen sig i sången, både i sorgen och i frustrationen. Här skriver hon om St Georijbandet.

«Георгиевская ленточка (Georgijbandet)»
автор Игорь Растеряев (Igor Rasterjajev)

 

За окнами весенний лес летит
Я еду в ленинградской электричке
Напротив меня девочка сидит
С Георгиевской ленточкой в косичке
Сегодня эту ленточку носить
На сумке можно, можно – в виде брошки
Но я прекрасно помню и без лент
Как бабка не выбрасывала крошки
Как много лишнего мы слышим в дни побед
Но только этой патоке с елеем
Не очень верят те, кто в десять лет
Питался в основном столярным клеем
А время умножает всё на ноль
Меняет поколение поколением
И вот войны подлеченная боль
Приходит лишь весенним обострением
Над этой болью многие кружат
Как вороньё, как чайки… И так рады
Как будто свой кусок урвать хотят
Бетонной героической блокады
Я еду в поезде, смотрю на всё подряд
В окно, на девочку с прекрасными глазами
А за окном солдатики лежат
И прорастают новыми лесами
———————————————————-
Проезжаю я зловещие места
Там, где человек – главное богатство недр
Где ещё с войны
Бойцы лежат по трое на один квадратный метр
Там везде шаги, там голоса
Чудные огонёчки по болотам
Тени по ночам тебе поют
Как будто просят и хотят чего то:
«Откопай меня, браток, я Вершинин Саня
Пятый миномётный полк, сам я из Рязани
Много ты в кино видал о солдатах версий
Щас послушаешь мою, эх, будет интересней»
И начнут они вещать
На языке стонов недомолвок
Хочешь убежать, но впереди
Они опять мелькают между ёлок
«Откопай меня скорей, умоляю снова
Я Моршанников Сергей, родом из-под Пскова
Адресок мой передай в родную сторонку
Восемнадцатый квадрат, чёрная воронка»
А под утро всё взревёт, полетит куда то
И попрёт на пулемёт в штыковую с матом
И деревья все вверх дном: ввысь растут коренья
В этом славном боевом месте преступления
———————————————————-
Расчудесный уголок, не леса, а сказка
Наступил на бугорок, глядь, а это каска
Чуть копнул – и вот тебе: котелок да ложка
И над этим, надо всем – ягода морошка

Над землёю месяц май молод и прекрасен
Электричка подъезжает к станции «Апраксин»
В небе караван гусей, скоро будет лето
Девочка в своей косе поправляет ленту

Lindrig huliganism: Startpaket för den som vill lära sig ryska på nätet

Med blicken mot öster: Krut och eld

Den långa svansen och allt det där

Nu har jag debuterat som litteraturessäist :-)  ! Det är tur att vi med smala intressen kan hitta varandra i dagens värld. Analysen av popsångerskan Zemfiras hyllning till den nästan hundra år äldre poeten Marina Tsvetajeva har funnit sin målgrupp. Hoppas jag. Kanske fanns målgruppen i Karelen, på huvudbiblioteket i Petrozavodsk. Eller på Nedre Radisjtjevgatan i Moskva, där tidskriften lär säljas i en kiosk.

Svenska numret av litteraturtiskriften LiteraruS

Biblioteket.se: Långa svansen - den nya poesin

Lindrig huliganism: Gumiljov, Mandelstam, Tsvetajeva, Achmatova

Lindrig huliganism: Tänk vad man lär sig

Lindrig huliganism: Igor Rasterjajev

Lindrig huliganism: Tre videos med Zemfira

Lyssna på rysk radio!

Jag har lagt till en knapp i högerkolumnen:

Klicka på den! Scrolla och välj mellan stationerna. Jag rekommenderar:

Lindrig huliganism: Gud har tröttnat på att älska oss

Lindrig huliganism: Tre videos med Zemfira

Karin Rebas: Vinni Puh goes visiting (ryska Nalle Puh, med engelsk text!)

Johanna Lärkner: Rysslands populäraste Karlsson

Johanna Lärkner: Stjärnhundar (om modern rysk barnfilm om rymdhundarna Lajka, Belka och strelka)

Lindrig huliganism: Rysk pop! Nitton låtar att börja med

Lindrig huliganism: Rysk pop – det kan bli hur stort som helst

Lindrig huliganism: Rysk pop – det kan bli hur stort som helst 2

Lindrig huliganism: Startpaket för den som vill lära sig ryska på nätet

Agata Kristis sagolika tajga och Balabanovs nittiotal

Слушать песню
Сказочная Тайга Сказочная Тайга
Агата Кристи

Jag länge tänkt att om jag någonsin gör en film, så skall jag ha nittiotalsbandet Agata Kristi som soundtrack.  Lyssna bara på sången ovan, eller på %20%20-%20-">Helikoptermattan. När jag stegar hem från jobbet med den i hörlurarna så känns det precis som att jag är med i en film! Eller sången Svarta månen.

Nu hann Alexej Balabanov före, i trejlern till filmen Eldaren (alltså yrket, en sådan som matar en panna med kol), som hade premiär den 13 oktober i år, spelas en av Agata Kristis låtar. Filmen är en obehaglig historia som utspelar sig på nittiotalet i en liten sibirisk stad, om jag förstått det rätt. Låten är också obehaglig (handlar om en soldat och ett övergrepp på en kvinna).

Agata Kristi är perfekt filmmusik, så även om jag känner mig lite klar med nittiotalet när det gäller rysk film, så skall jag nog gå och se Eldaren. De mest kända av hans tidigare filmer är kultfilmen Brat från 1997 och Gruz 200 från 2007. Och när jag surfar runt så ser jag att Balabanov använde Agata Kristi redan i Brat2, som han gjorde år 2000. Den har jag ju sett! Men då kände jag inte till Agata Kristi. Kanske är det alltså Balabanov som är orsaken till att jag tänker film när jag hör Agata Kristi.  Cirkeln är sluten.

Jag skall nog se om Bratfilmerna.  Man blir nog aldrig klar med nittiotalet.

Kalle Kniivilä: Lik i lasten - gruz 200

Lindrig huliganism: Det är nästan alltid krig i rysk film

Lindrig huliganism: Igor Rasterjajev

Lindrig huliganism: Tre videos med Zemfira

Lindrig huliganism: Rysk pop! Nitton låtar att börja med

Ryska bloggare om eurovision: Vi tar dem med storm!

Nej, jag bara skojar, jag bara ljuger. Få tror att Pjotr Nalitj kommer ta sig längre än till semifinal, men jag vill ändå ännu en gång bara säga att hela bidraget är på skoj!

Han är medveten om att han sjunger på taskig engelska, det är liksom poängen med hela hans musikaliska gärning, jag lovar.

Här kan ni se andra klipp från hans galna youtubekarriär.

Lindrig huliganism: Eurovisions pinsamma programledare 2009

Lindrig huliganism: Rysslands bidrag 2009

Lindrig huliganism: Rysslands bidrag 2008 (som faktiskt vann)

Lindrig huliganism: God kväll, kamrater!

En liten skivaffär på hörnet

Alldeles vid Metron Trubnaja och innan Petrovskij Boulevarden ligger denna lilla trevliga film/bok/skivaffär ”Den nya konsten”. Trevlig, hjälpsam personal, välorganiserat med ett alternativt utbud av musik och film. Påminner om gamla goda Dolores i Göteborg.


Jag har gått förbi affären ett par gånger men aldrig gått in. Men så slog det mig att jag verkligen borde passa på att köpa rysk musik nu när jag är här - det är ju omöjligt att få tag på det på Spotify och mina dagar av nedladdad musik är sedan länge över.

Lada på Youtube kör Pjotr Nalitj till tävling i Oslo

Jag hade lyckats missa den stora nyheten till förra helgen, då jag åkte till Moskva för att vara med i juryn som valde Rysslands bästa regionaltidning.

Under en kaffepaus visade någon i juryn en komplicerad nyhetsgrafik över olika länders röstningsbeteende i Eurovision Song Contest. En annan konstaterade då att man inte kan ta tävlingen på allvar om Ryssland representeras av en sådan tönt som Pjotr Nalitj.

Visst är det alltid fel låt som vinner. Men Nalitj? Det var en överraskning. Han blev känd efter den allvarligt töntiga låten Gitar som hittills fått drygt tre miljoner besök på Youtube, spelade sedan på klubbar och släppte ett album. Och nu ska han alltså representera Ryssland i Eurovision Song Contest med låten Lost and forgotten.

Här har han tonat ner sin medvetet kantiga engelska och absurda ironi något, kanske lite väl mycket för min smak. Ändå finns det en hel del kvar, och det kan ses som ett tecken på sund självironi att de ryska tv-tittarna valde honom.

Det är en fin låt, även om jag hade gillat den ännu bättre om den hade varit åtminstone delvis på ryska - eller på udmurtiska. Gruppen Buranovskie Babusjki tog sig ju ända till finalen just på udmurtiska. Deras låt har vissa likheter med årets finska bidrag, och de udmurtiska tjejernas dansföreställning hade varit rolig att se på scenen i Oslo.

Men det är ju ingen danstävling, och Pjotr Nalitj är ett strå vassare när det gäller sång. Men framför allt bevisar han att man kan komma långt med en Lada på Youtube.

Mer på temat:

  • Pjotr Nalitjs snygga hemsida
  • Låten Lost and Forgotten som mp3
  • Lada på Youtube nyckeln till framgång

Gud har tröttnat på att älska oss

Lindrig huliganism: Startpaket för den som vill lära sig ryska på nätet

Gruppa Spleen - Gud har tröttnat på att älska oss.

Мы череcчур увеличили дозу,
Вспомнили все, что хотели забыть
Или на рельсы легли слишком поздно

Бог устал нас любить,
Бог устал нас любить,
Бог просто устал нас любить,
Бог просто устал

Вот она гильза от пули навылет,
Карта, которую нечем покрыть.
Мы остаемся одни в этом мире,

Бог устал нас любить,
Бог устал нас любить,
Бог просто устал нас любить,
Бог просто устал

Я рассказал бы тебе все, что знаю,
Только об этом нельзя говорить.
Выпавший снег никогда не растает,

Бог устал нас любить,
Бог устал нас любить,
Бог просто устал нас любить,
Бог просто устал

Lindrig huliganism: Jag börjar gilla rapparen Timati

Lindrig huliganism: Rysk pop – 21 låtar att börja med!

Lindrig huliganism: Tre videos med Zemfira

Lindrig huliganism: Ryssarna tycker att det här är roligt

Kulturbloggen: Tio låtar du bör lyssna på den här veckan

Stiljagi visas igen i Stockholm!

Åh, jag blir så glad så att jag nästan börjar gråta! (Jag är alltid lite blödig på morgonen.) Nu visar Stockholm filmfestival filmen Stiljagi, som heter ”Hipsters” på svenska! Den visas på Juniorfestivalen, men den är för vuxna, tycker jag.

Kolla in länken!http://www.stockholmfilmfestival.se/junior/program_2010/hipsters/ 

Lindrig huliganism: Jag lämnar faktiskt in en beställning till SvT

Kalle Kniivilä: Stiljagi - en färgfläck i det gråa

Lindrig huliganism: Mel har bestämt

Lindrig huliganism: Taras Bulba, propaganda och kvinnlig gåtfullhet

Lindrig huligansim: Det är nästan alltid krig i rysk film

Rysk pop! Tjugoen låtar att börja med!

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; Rysk pop - det kan bli hur stort som helst! Och nu har till och med SR gjort ett helt program om det. Tack Wadström! Det var måndagen den 13 juli, men jag har lyssnat i kapp nu i helgen. Lyssna här! Lyssna på hela Wadströms vecka, det är en order. Lyssna på alla korrespondeternas program förresten. (Allt på P1 är bra, utom Helgmålsbön/Gudtjänst, ”Ring P1″ och radioteater.)

När jag gjorde ett blandband med rysk pop 1999 och tog med mig hem till Sverige så var det ingen som ville lyssna, alla bara rynkade på näsan. Bara en musikintresserad syssling visade entusiasm. Men efter ett tag såg hon besviken ut. Och så sa hon: ”Men det här är ju helt ok, ju”.

Hon hade trott att vi skulle lyssna och skratta åt det, och när det visade sig vara bra så förstod hon inte poängen.

Till och med när jag läste ryska i Sankt Petersburg så stötte jag på folk som fnös åt all pop och hävdade att de skulle närma sig den ryska kulturen genom 1800-talslitteraturen. Då har man ju inte fattat något alls, då börjar man ju i helt fel ände.  Jag började i andra änden och jag har faktiskt kommit fram till 1800-talslitteraturen nu.

Framför allt är det texterna som gör den ryska musiken så bra. Här kommer några bra låtar att lyssna till (och i högra hörnet kan man läsa texterna):

2000-tal:

Jag förälskade mig i er, Marina Tsvetajeva, av Zemfira.

Jag letade, av Zemfira

Det finns ingen utväg, av Spleen

Träffsäkert, av Gästerna från framtiden

Jag vill till himlen, gruppa Leningrad

Mina vägar, gruppa Leningrad

Uma Turman (Tarantino version), av Umaturman

Höstlig (sång?), av DDT (Ryskt rekord i mystiska texter)

Tu-Lu-La, av Tjitjerina

Förlåt, Roma! av Zveri (Den här texten är så härligt kaxig. Just så skall man dumpa en mallig flickvän ;-)

Om Piter (Sankt Petersburg), av Nattliga prickskyttar

Om du vill stanna, av Diskoteka Avarija (En sliskig ballad, men ganska söt och den var listetta länge 2006)

Pest-Vova, av Irakli (var en landsplåga)

90-tal:

Som i krig, av Agata Kristi

Helikoptermattan, av Agata Kristi (en kille upplyser sin mamma att han faktiskt inte alls har dött och att hon kan flyga i väg med honom och se hur de konstiga människorna kryper där nere.) Om jag någonsin gör en film så skall Agata Kristi finnas i soundtrack.

Vad är hösten?, av DDT

Kom! av Spleen

Min lilla smula, av Ruki Verch (Om Elin Jönsson sa att hon lärde sig ryska av Kino, så var det Ruki verch för min del. Inte lika hippt och undegroundigt, kanske, men de artikulerar så väl! Den här handlar om en ung soldat som inte får några brev från sin flickvän. Det är faktiskt djävligt sorglig sång, när man verkligen lyssnar på texten, det är helt fruktansvärt hemskt.)

Slinka iväg, av Mumij Troll (de var med i eurovision en gång, men det gick inte så bra, för man förstod inte vad han sjöng på engelska). 

80-tal:

Från och med nu är det vi som agerar, av Kino

Göken, av Kino (ok den kom 1990, men den får ändå räknas till åttiotalet).

————————-

Lindrig huliganism: Rysk pop – det kan bli hur stort som helst

Lindrig huliganism: Rysk pop – det kan bli hur stort som helst 2

Lindrig huliganism: Startpaket för den som vill lära sig ryska på nätet

Lindrig huliganism: Jag börjar gilla rapparen Timati!  Эй, йоу, дети!

Lindrig huliganism: Det är nästan alltid krig

Zemfira

Ok, den här bloggen börjar balla ur… jag har allt svårare att hålla mig till ämnet.

Nu har jag lyssnat en hel del på Zemfiras album Vendetta och Spasibo och jag gillar texterna. Men sedan, när man skall översätta till svenska blir man tveksam till om man förstått dem rätt. Och man får det definitivt inte att låta så vackert som det är på orginalspråk. Är det någon som har erfarenhet av att tolka rysk poesi som har lust att uppfostra mig litegrann? Hur gör jag med ”Medlenno verno”. Jag kan ju inte översätta det till ”sakta, säkert”, det låter ju fult på svenska, det är ju slitet.

Медленно верно газ/ Плыл по уставшей комнате
Sakta flöt gasen i det trötta rummet

Не задевая глаз/ Тех, что вы вряд ли вспомните.
Utan att svida i ögonen/på dem som ni nog inte kommer minnas 

Бился неровно пульс,/Мысли казались голыми
Pulsen slog ojämt/ Tankarna tycktes nakna

Из пистолета грусть/ Целилась прямо в голову.
Sorg ur pistolen/ Siktade mot tinningen

—————-

Строчки летели вниз/ Матом ругались дворники
Raderna flög neråt/ Fastighetsskötarna svor

Я выбирала жизнь/ Стоя на подоконнике.
Jag valde livet/ Ståendes på fönsterbläcket

В утренний сонный час/Час когда все растаяло
I den sömniga morgontimman/ När allting töade

Я полюбила вас/ Марина Цветаева…
Förälskade jag mig i er/ Marina Tsetaeva

Марина…
Marina…

Hjälp mig! Här är en konsertversion av låten.
.

Ni får kanske tycka vad ni vill

irena Jag tittade på Eurovision i ett stort sällskap. Det var någon som ylade, innan Irena Ponarosjku ens hunnit säga två meningar;

- Vad det här den bästa de kunde skrapa fram?!

Trots att det var ett helt normalt putslustigt pausreportage. Den ylande hade liksom bara bestämt sig för att allt skall vara dåligt. Sedan var det något mer som var djävla dåligt.

Inslaget med de sura och sedan sjungande poliserna var djävla dåligt, när det gått några sekunder utbrast någon:

- Men faan, va dåligt, vad är det för kul med otrevliga poliser?

- Ja, men de vet väl att folk hört att ryska poliser är sådana… försökte någon annan.

- Men varför vill de visa upp det då?

Jag surnade till, tittade irriterat på honom och sa med viss skärpa i rösten:

- Hur skall du ha det, skall de ha förmåga till självironi eller inte? 

Det kanske uppstod ett visst obehag.

urgant_843Jag är van vid rysk politisk ironi och satir, och då blir oinsatta svenskars “nu skall vi tävla i att dissa mest”- kommentarer bara irriterande i sin platthet.

Jag ser inte Irena Ponarosjku och Ivan Urgant i första hand som representanter för Ryssland, utan mer som… Irena Ponarosjku och Ivan Urgant. Personer som i sina program levererat ganska tydliga politiska gliringar, med en betydligt mer sofistikerad humor än “de är ju sjuka i huvudet de där ryssarna“.

Och därför blir jag lite förbannad när de dissas innan de ens fått tala till punkt.

Så när de startade nedräkningen från rymdstationen MIR ISS, så kunde jag inte låta bli att liksom överlägset skrocka:

- Ni får tycka vad ni vill om Ryssland, men det här är djävligt coolt.

Det var ju ganska otrevligt av mig, som att skocka ihop dem och påstå att de alla är negativa till allt Ryssland gör. Men jag kan väl också få provocera med att liksom svara med samma onyanserade och irrelevanta mynt ;-) . Men det var ingen som blev sur på mig, verkar det som, det möttes av tystnad.

Fast en del av svenskarnas skämt var såklart roliga:

- Skall man bli orolig, när en ryss säger: “Thats it Europe, stop voting!”? 

Det skämtet uppskattades även i den ryska bloggosfären. För som sagt, i Ryssland, som i alla andra länder, finns det människor med förmåga till självironi. Till och  med ganska många.

PS: Dagens ros går till Sylvia Asklöf (”Vi styrs inte alls av KGB längre”), för att hon tycker precis som jag men uttrycker det bättre!

SvD: Rätt låt vann!

SvD: Rysslands självkänsla växer

Julia Skott på Newsmill: Svenskarna har tyvärr fördomar mot oss ryssar

DN-sport, Aftonbladet, .

Stiljagi

Стиляги- De Stilfulla (egen övers.) av Valerij Todorovskij

Musikalen Stiljagi hade premiär i december men har inte blivit textad på engelska. Det är annars ett krav för att få vara med på den ryska filmfestiveln Kino Rurik nu i mars.
Det är annars en otroligt bra film jag rekommenderar alla ryskkunniga att se. En blandning av den gamla klassiska The Who-filmen Quadrophelia och den relativt nya Beatles-musikalen Across the Universe.

Filmen utspelar sig i mitten av femtiotalet i Moskva. Allt är grått, svart och monotont. Huvudpersonen MELS (förkortning för Marx, Engels, Lenin, Stalin) är medlem i kommunistiska ungdomsförbundet, men attraheras av gruppen stiljagi som lyssnar på jazz och klär sig i bjärta färger.

Mels köper nya kläder och köpslår med skumma män i gränder som förser honom med mönstrade skjortor och färglada slipsar.
Det handlar till en början just om jakten på en speciell flicka - hon som är svårast att få, men Mels inser att livet stiljagi leder är underbart. Mels byter namn till det mer anglofierade Mel och lär sig att svänga loss till piratkopierade vinylplattor (vilket han självklart alltid har en med sig i fickan). De är kopierade på gamla röntgen plåtar och tål att böjas.

Det är dock inte helt okomplicerat. Att köpa amerikanska plattor kunde leda till fängelse, och samhället såg inte på detta högförräderi - att se upp till ärkefienden USA - med blida ögon.

Musiken är underbar, jazz och folkmusik i en härlig blandning. Det går ju alltid att lyssna på musiken - även om man inte förstår språket!

SvD

Del´fin

Дельфин


Andrej Vjatjeslavovitj Lysikov startade sin karriär för 17 år sedan. Till en början spelade han med Hip-hop gruppen Mal´tjisjnik. Texterna var provocerande och handlade allt som oftast om sex. De blev omtalade för sina alltför rättframma texter och efter ett framträdande på Pervyj kanal, kanal 1, med låten seks bez pereryva, sex utan rast, fick de problem med media. Detta var 1991, och gruppen skulle aldrig skapat sådan uppsåndelse idag. De fortsatte ändå sin bana – men gick nu underground.

Video

´96 blev Del´fin fronfigur efter att bandet upplösts och ombildats. Allt sedan dess har Del´fin utvecklats från hip-hop till mer av electronica. Från rap och spoken-word har en sångare tagit form. Texterna på skivan Zvezda som kom ut 2004 är långt ifrån provocerande. Musiken är mjuk och texterna oskyldiga och poetiska. De handlar snarare om hopp och längtan, än dekadens och sex. Skivan är underbar. Just för sina texter, men även för den icke-ryskkunnige som inte kan annat än att uppskatta musiken och melodierna.
Del´fins senaste skiva kom ut 2007, Ionost´, och är mastrad i Stockholm.

Video

Källa: ru.wikipedia.org