Informationskrigföringens roll i modern rysk krigföring

Ikväll skriver jag åter i Expressen och denna gång om hur Ryssland nyttjar desinformation och informationskrigföring som medel i sin krigföring. Förhoppningsvis väcker det lite tankar hos läsarna och det blir säkert en del höjda ögonbryn.

Tyvärr finns inga länkar i artikeln så nedan finns därför en youtubelänk till den motorcykelshow som nämns. Vill man se Krimmedaljen finns det snygga bilder här. Jag tar också upp min granskning av den ryska generalstabens version av nedskjutningen av MH17. Den återfinns här.

Skattesmäll mot Golos avdelning i Samara

Myndigheternas inspektioner mot Golos lokalavdelning resulterade i en imponerande mängd papper, och ett skattekrav som kan bli slutet för organisationen.

Myndigheternas inspektioner mot Golos lokalavdelning resulterade i en imponerande mängd papper och ett skattekrav som kan bli slutet för organisationen.

Skattemyndigheterna kräver 3,2 miljoner rubel – över sexhundratusen kronor – av valövervakningsorganisationen Golos lokalavdelning i Samara. Sedan kraven först framfördes i april har summan växt med en miljon rubel.

Pengarna är dels retroaktiv skatt på tre års utländska bidrag till organisationen och dels straffavgifter för att skatten inte betalats i tid. Golos lokalavdelning har till ingen nytta överklagat både de lokala och regionala skattemyndigheternas beslut och protesterar nu i skiljedomstol. Ljudmila Kuzmina, ledare för Golos i Samara, säger att hon känner sig som huvudpersonen i Kafkas roman Processen. Om pengarna drivs in tvingas organisationen att stänga.

Skattekravet är resultatet av en serie omfattande inspektioner – där förutom skattemyndigheten även åklagare och justitieministeriet deltog – som inleddes 2012. I kravets motivering står det att bidragsgivaren, amerikanska USAID, sedan förra året inte tillåts arbeta i Ryssland eftersom man inte verkar i ryska intressen – och därför gäller detsamma bidragen till Golos i Samara. Golos försöker hävda att man fått pengarna via sin huvudorganisation i Moskva och att alla erforderliga skatter redan betalats av den.

Fokus Ryssland har tidigare rapporterat om Golos problem med den nya lagen om så kallade utländska agenter (organisationer som tar emot stöd utifrån och vars verksamhet bedöms som politisk) samt om hur myndigheterna satte käppar i hjulen för deras övervakning av de omfattande lokalvalen förra månaden. Golos i Samara var en av de avdelningar vars observatörer stoppades från att komma in i vallokalerna.

En lokal oppositionspolitiker, Igor Jermolenko från partiet Jabloko, kommenterar det hela med att  medborgarrättsliga organisationer möts av särskilt hårt motstånd just ute i regionerna.

– Myndigheterna vill ställa sig in hos dem högre upp och går gärna till överdrift.

Källa: Radio Svoboda

Utan hundvalp tar jag till staven

Nu har jag köpt ett par gångstavar som går att skjuta ihop, helt enligt samma teknik som i ett teleskopmetspö. De får plats i resväskan och jag inbillar mig att de ska vara lika effektiva som en hundvalp när det gäller att göra flyktiga bekantskaper.

Stavarna här till mina förberedelser inför flytten till Kiev om en månad. Jag ska nämligen bo och jobba i Ukrainas huvudstad från november till maj, i ett halvt år.

Då jag för elva år sedan flyttade till Moskva köpte jag ett duntäcke. Det var fiffigt för ibland var det fasligt kallt hemma hos mig. Den här gången kommer jag inte att skicka iväg något flyttlass utan ska ta med mig det jag behöver i ett par väskor. Därför kommer inget skrymmande att åka med.

Stavarna och hundvalpen, hur hänger de ihop, undrar ni kanske? Jag kan ha fel, men jag tror att det är rätt ovanligt med stavgång i Kiev. Därför räknar jag med att folk kommer att tycka att det är lite lustigt och kanske fråga mig varför jag går så. Jag inte bara räknar med det, jag hoppas på det. Jag älskar nämligen den där flyktiga typen av kontakt, den då man byter några ord med en främling, ler eller skrattar tillsammans och sedan drar vidare.

Den som någonsin har rastat en hundvalp vet vad jag menar. Människor tycker att hundvalpar är söta och vill gärna leka lite med dem och tala några ord med hundens människa. Nu hoppas jag alltså att någon ska ha lust att prata lite med mina stavars ägare, sådär helt utan förpliktelser och i förbifarten.

Mina stavar är förstås också ett bevis på att jag tror att jag ska hinna ha litet ledig tid under mitt halvårs-korrespondetskap, hur det blir med den saken vet jag inte förrän jag är där och har satt igång med jobbet.

Innan jag flyttar ska jag också göra en annan sak: jag ska döpa om min blogg. Rysslandsbloggen fick den heta för ett år sedan då jag trodde att mina kommande arbetsresor nästan uteslutande skulle gå till Ryssland. Så gick det inte och nu funderar jag på ett nytt namn.

Du får gärna komma med förslag om du vill!

PS
Jag ska alltså jobba i Kiev som korrespondent för Yles finskspråkiga nyhetsredaktioner. Det betyder att jag väldigt sällan kommer att rapportera på svenska. Bloggen kommer jag emellertid att fortsätta med också under den här tiden.

Militär pennalism speglar ryskt samhälle

Försvarsminister Sergej Sjojga uppgav nyligen att pennalismtillbuden hade minskat med hela 30 procent på bara ett år.

Försvarsminister Sjojgu uppgav nyligen att pennalism-tillbuden minskat med 30 procent på bara ett år.

Nyligen föll domen i ett fall av den pennalism, dedovsjtjina, som den ryska armén gjort sig känd för: nio och ett halvt års fängelse blev straffet för den 21-åring som rånat och våldtagit en kamrat. Två andra som regelbundet deltog i misshandeln av den värnpliktige kamraten dömdes till tre respektive två och ett halvt års fängelse. Den drabbade själv, i pressen kallade Leonidov – han heter egentligen något annat – hängde sig efter våldtäkten. Tragedin inträffade i Tschinvali i Sydossetien i augusti förra året och förutom Leonov dog inom loppet av ett år ytterligare sex soldater vid samma militära enhet.

Pennalism och övergrepp mot värnpliktiga förekommer så klart även i andra länder. Också i demokratiska sådana. Men man kan ändå undra varför den tycks så djupt rotad i den ryska krigsmakten.

Historiskt har den, om man får tro vissa källor, sitt ursprung i det sena 1960-talet. Då var det underskott på unga män som kunde fylla den mångmiljonhövdade sovjetiska armén och därför beslöt politbyrån att låta värnplikten omfatta även dem med kriminell bakgrund. Den brutalitet och jargong som präglat sovjetiska fängelser fick därmed fäste även bland värnpliktiga. Men lika viktig var kanske en allmän normupplösning inom officerskåren. Ju längre bort i tiden man kom från andra världskriget, desto färre av officerarna såg en någorlunda sund moral bland soldaterna som en förutsättning för den egna överlevnaden i krigstid.

Parallellt drogs också militären in i den växande skuggekonomin där de värnpliktiga kunde utnyttjas som livegen arbetskraft. Enligt ett synsätt lade just den oreglerade skuggekonomin grunden för dedovsjtjinans informella hierarki.

Sådana förklaringar är förstås intressanta och värdefulla. Samtidigt går det inte att komma ifrån tanken på övergreppen inom den ryska armén som en spegel av det omgivande samhället. Varför skulle värnpliktigas mänskliga rättigheter värnas – och militären gå i bräschen för människovärdet – när den dominerande politiska trenden är ett öppet avståndstagande från själva konceptet mänskliga rättigheter?

Visserligen har den ryska krigsmakten under de senaste årens modernisering – om man törs lita på den allmänna uppfattningen och ledningens egna utsagor – lyckats minska pennalismen en hel del. Dels är en allt större del av soldaterna inte längre värnpliktiga utan yrkessoldater som man inte kan behandla hursomhelst. Dels kortades värnplikten för några år sedan från 18 till 12 månader (ännu längre tillbaka i tiden var den två eller tre år) och soldaterna har helt enkelt inte lika mycket tid att utveckla egna informella hierarkier. Förhoppningsvis motarbetar även de ryska officerarna sådana hierarkier mer aktivt i stället för att som tidigare förlita sig på dem.

Men att man inte nått hela vägen fram – och sannolikt inte förmår göra detta, så länge samhället ser ut som det gör – demonstrerar den kommentar som ovan nämnde Leonidovs mor möttes av på värnpliktskontoret:

”Du skulle inte ha gett bort din son till armén.”

”Jag gav inte bort honom”, säger hon till Novaja Gazeta. ”Han blev inkallad …”

Rysk press om Sverige: ”Jakten” på ryska ubåtar huvudnyhet i ryska Gazeta

  • Den ryska tidningen Gazera.ru har just nu en artikel om svenskarna och jakten på den misstänka/antagna/inbillade ryska ubåten som huvudnyhet.
  • Den pågående svenska försvarsoperationen beskrivs i en lätt lång artikel. Gazeta menar dessutom att det sedan i lördags råder ”panik” i svensk press.
  • Artikeln nämner Svenska Dagbladets nyhet (SvD avslöjar: Skadad rysk ubåt söks i skärgården”) om den pågående militära insatsen, där SvD angav en pålitlig källa kring noterade nödsamtal sända på en kanal som används av den ryska militären och som ska ha fångats upp och spelats in. Gazeta skriver att samtalet ska ha varit på ryska, och nämner den misstänkta radiomottagaren i Kaliningrad [vilket är hamnen där Rysslands Östersjöflotta baserar sina miniubåtar].
  • Gazeta skriver att svenska Försvarsmaktens informatör Erik Lagersten meddelat att Sverige inte kan avslöja detaljer i samband med den pågående verksamheten. Gazeta redogör ändå för informationen om att den pågående underrättelseverksamhet bedrivs med hjälp av optiska övervakningsanordningar samt fartyg med precisionssensorer. Tidningen skriver att sökverksamheten innefattar ungefär 200 personer i olika trupper, krigsfartyg och helikoptrar.
  • Gazeta skriver också om spänd väntan i Finland, och ett möte i Helsingfors för en vecka sedan då krav på förklaringar framfördes till Moskva kring incidenten då ryska krigsfartyg störde verksamhet som bedrevs på forskningsfartyget Aranda (inslag i Sveriges Radio här).
  • Ryska artikeln i Gazeta finns här under rubriken ”Шведам померещилась российская подлодка”.

Berlusputin och det där med lokaler

När jag bodde i Ryssland för många, många år sedan, jättelänge sedan, innan det fanns digitalkameror, brukade jag ta kort på teven. Det var ju mycket intressant på teven. Här till exempel, Dario Fo, i sin pjäs ”Berlusputin”, i ett reportage i teveprogrammet ”Namedni”. Namnlöst kopia 2

Idag läste jag i Novaja Gazeta att en rysk teater – ”Teater.doc” – som satt upp pjäsen blivit tvungna att stänga. Om jag minns rätt – det var som sagt länge sedan – så handlade pjäsen om att Berlusconi och Putin blev utsatta för ett terroristattentat i Italien. De blev skjutna i huvudet, båda två, och de italienska läkarna ställdes inför ett val: De kunde transplantera lite hjärna, från den ene till den andre och rädda livet på en av de två. De valde Berlusconi. Efter en tids konvalesence piggnar han till. Men sedan börjar han förändras. Han vill dricka vodka i stället för vin… Och han börjar dansa konstigt… och han kommer med förslag på helt orimliga lagar… men, förresten, de lagarna har ju Berlusconi redan försökt införa en gång, innan han blev skjuten i huvudet! Och ministrarna och näringslivstopparna som drack Berlusconis favoritvin, de kan lika gärna dricka hans favoritvodka, det kvittar dem faktiskt lika… Så när allt kommer omkring, Berlusconi eller Putin – det kvittar lika. Jag är glad att de satte upp pjäsen i Moskva, även om de inte fick spela den. Den verkar så bra, så jag hoppas fortfarande på att få se den. Jag förstår ju inte italienska, men nu kan man kanske hoppas att Teatr.doc kan komma hit och gästspela på ryska?

Spekulationer om ryska ubåtar i Stockholms skärgård

Nu alldeles nyss publicerade Svenska Dagbladet en lång artikel med rubriken ”SvD avslöjar: Skadad rysk ubåt söks i skärgården”. Texten innehåller ganska mycket information som tidigare inte nämnts i svensk media om den pågående militära insatsen i Stockholms skärgård (jag säger nu dock inte att all den infon är korrekt). T.ex. nämns nödsamtal på ryska som skulle kunna kopplas till Kaliningrad, en förklaring till varför försvarets insats kom igång så snabbt i fredags eftermiddag, samt vad ”uppgiftslämnaren” troligen observerade där ute i skärgården (och att detta kunde kopplas ihop med annan information som FRA redan snappat upp).

SvD:s artikel är en intressant och läsvärd text, som dock får en att bland annat undra varför just SvD varit ”först” med att nämna en rad ”fakta” om den pågående insatsen de senaste dagarna. 

För den som inte såg Försvarsmaktens presskonferenser igår och idag, kan det vara intressant att veta att FM alltså sagt att det inte rör sig om en utbåtsjakt (nämns t.ex. här), utan ”annan eventuell utländsk undervattensaktivitet”.

Ryska medier rapporterade idag faktiskt rätt intressant om den svenska militära insatsen. Jag sökte (på ryska) på sökord som ”Stockholm” och ”skärgård” i rysk press. Jag testade även ”ubåtar”, men det var inte lika framgångsrikt…

SvD:s artikel finns här.

Verdt å lese — russisk sensur

Julia Latynina, Esli my ne Zapad, to kto my?, Novaja gazeta, 9. september 2014. Forrige fredag var den russiske avisa Novaja gazeta en av favorittene til å vinne Nobels fredspris. De fikk ikke prisen, men samme dag som Nobelprisen ble annonsert fikk de istedet en advarsel fra det russiske overvåkningsorganet Rozkomnadzor, som mente at innholdet i Julia […]

Thorbjørn Jagland: Likvidera inte Memorial!

Thorbjørn Jagland, Europarådets generalsekreterare.

Thorbjørn Jagland, Europarådets generalsekreterare.

Nästa månad möts Memorial och Rysslands justitieministerium i landets Högsta domstol. På spel står den anrika organisationens överlevnad.

Egentligen är Memorial inte en organisation utan två: dels ett människorättscenter och dels ett förbund för lokala organisationer som vid sidan av människorättsfrågor även vårdar minnet av den sovjetiska repressionens offer. Den förstnämnda, människorättscentret, tar emot stöd från utlandet och har funnit sig i blåsväder genom den nya lagen om utländska agenter. Men det är den andra organisationen som nu ska upp i rätten.

Samtidigt utsätts den för nedsmutsning i massmedia. I fredags visade tv-kanalen NTV ett inslag där det påstods att fallet handlar om att Memorial stödjer terrorister och extremister.

Men i själva verket – klarlägger Memorial i ett pressmeddelande – handlar tvisten med justitieministeriet om lagtekniska frågor kring förbundets allryska status. Ministeriet pekar på att de lokala medlemsorganisationernas namn inte identifierar dem som Memorials lokalavdelningar. Dessutom är en del av dem lokala snarare än regionala och kan därmed, menar ministeriet, inte utgöra delar i ett allryskt förbund. Därför vill man likvidera Memorial.

Memorial pekar dock på att man haft samma lokala medlemsorganisationer sedan förbundet registrerades 1992. Inte heller har lagen ändrats, bara tjänstemännens tolkning av den. Processen har pågått sedan 2012 och tidigare domslut har gått på Justitieministeriets linje. Förhandlingarna i Högsta domstolen inleds 13 november.

I går, 15 oktober, uttalade sig Europarådets generalsekreterare Thorbjørn Jagland till förmån för Memorial. ”För européer har Memorial alltid varit nära förknippat med Andrej Sacharovs namn. Det har varit en symbol för kampen för att respektera mänskliga rättigheter, försvaret av de förtrycktas rättigheter och stöd till demokratiprocessen i Ryssland”, står det i uttalandet. ”Förlusten av Memorial skulle otvivelaktigt bli en chock för många ryssar, och skulle skicka en felaktig signal till det ryska civila samhället och det internationella samfundet.”

Jagland säger sig också ha ringt upp den ryske justitieministern och bett denne använda alla tillgängliga medel för att låta Memorial fortsätta sitt viktiga arbete.

Källor: Europarådet, Radio Svoboda, Memorial