Sylvanien » En fråga, ett svar
En läsarkommentar som jag tycker är värd att publicera, som kom till mig via e-post:
“Putins framfart har ju haft starkt auktoritära för att inte säga odemokratiska drag. En bekant till mig menar emellertid att Putin skulle kunna ha en mer osjälvisk agenda som innebär att han på detta auktoritära vis vill bädda för stabil demokrati.
Vad tror du om den teorin? Är kritiken mot Putin orättvis?
Hälsningar Claes"
Svar:
Hej Claes!
Intressant teori. Jag har själv funderat i de banorna. Men anledningen till att jag kommit fram till att jag inte tror på den är de historiska spåren i Ryssland. All maktutövning har hittills i landet gått ut på att till varje pris behålla just sin maktgruppering - nu pratar vi inte partier för sådana har aldrig förekommit, utan bara personliga bidningar - vid köttgrytorna.
Det har historiskt sett varit ett sätt att skydda sig, eftersom en fallen tsar har varit en död tsar, då den grupp som vällt in efter den fallna har sett till att ta hela den före detta maktgrupperingen av daga på ett eller annat vis.
Jag ser det därför som att Putin nu vill bygga upp en skyddsmur med hjälp av den Petersburgsgrupp han tagit med sig till Kreml. Dimitrij Medvedev kanske är tillräckligt stark för att slå sig lös ur hans skugga, men faktum kvarstår, att utan Putin vore han inte där han är idag. Han har "headhuntats" till presidentposten för att använda ett västerländskt uttryck, och det har jag svårt att se som en framgång demokratiskt sett. Jag tycker mer … [Till inlägget]
Sylvanien » Svd och DN
Som vanligt är Svenska Dagbladets rapportering från Ryssland mer än strået vassare än Dagens Nyheters.
SvDs analyser är skarpa och insiktsfulla, medan DN tenderar mer att publicera byråmaterial, rakt upp och ned. Vad hände egentligen med Rysslandsbevakningen i svenska medier?! Jag skulle vilja säga att den befinner sig i ett bedrövligt skick.
Så Jan Blomgren är förbannat bra. Följade analys idag är djuplodande och mer insiktsfull än mycket jag har läst i svensk media. SvD har givetvis också Arkadij Waxberg som stående skribent, ett klart plus.
Även ledarredaktionen på SvD skriver mycket kunnigt om Ryssland. Ett exempel är dagens huvudledare. Där nämns bland anant Vilhelm Konnanders skrift, Ryssland - en suverän demokrati. Här är pdflänken till den!
Överhuvudtaget överväger jag att prenumerera på SvD istället för DN! Skarpare, helt klart! [Till inlägget]
Sylvanien » Novyj President
Dimitrij Medvedev har installerats. Han nämnde bland annat vikten av oberoende domstolar i sitt installationstal.
Han nämnde också hälsovård och utbildning, ett område han kan, sedan han hållit i de reformprogram som Putins regering sjösatte för några år sedan. Allt detta är ganska uppmuntrande.
Men hur det blir i praktiken, vet ingen ännu. Kommer han ha styrka nog att slå sig ur "fadersgestaltens" skugga? Vi håller våra tummar.
Barbro Hedvall skriver i DN idag, att maktskriftet är ett bevis på att Ryssland ännu inte återgått till auktoritärt styre. Måhända inte på pappret. Men hur ser det egentligen ut i verkligheten?
diVERse » Putin tar makten med sig
Tisdagen den 6 maj var Vladimir Putins sista dag som Rysslands president. När han lämnade sitt pampiga arbetsrum i Kreml tog han med sig ett enda föremål, den historiska penna han fick av Boris Jeltsin på förra årtusendets sista dag, när denne hade skrivit under sitt eget avsked.
Allt annat blir kvar i Kreml, har Vladimir Putin lovat. Den fina bordslampan med skärm i grönt glas, det lilla mötesbordet där Vladimir Putin brukade läxa upp sina ministrar inför tv-kamerorna, den ryska flaggan i hörnet. Förutom den historiska pennan är det en enda sak som saknas när Dmitrij Medvedev i dag tar över arbetsrummet. Makten.
Ända sedan Putin i början av december i sitt eget arbetsrum pekade ut sin efterträdare har alla politiska bedömare i Ryssland försökt gissa sig till vart makten tar vägen nu. En fingervisning kan man få i programmet för Dmitrij Medvedevs invigningsceremoni som äger rum på onsdagsmorgonen. Ceremonin inleds med ett politiskt linjetal. Talet ska hållas av Vladimir Putin.
Stabilitet och kontinuitet. Det budskapet har de ryska statsstyrda tv-kanalerna basunerat ut sedan presidentvalet den 2 mars, då Vladimir Putins kandidat fick 70 procent av rösterna. Sedan dess har Putin och Medvedev framträtt som siamesiska tvillingar. Sida vid sida har de tagit emot utländska besök, hållit tal inför världspressen och stått i Kristi Frälsares katedral med levande ljus i handen under påsknattens gudstjänst.
Tvillingshowen har gett upphov till ett nytt begrepp i det ryska politiska ordförrådet: tandemokrati. Putin och Medvedev trampar i samma riktning, men det är bara …
Med blicken mot öster » Fotbollsfeber i St Petersburg
Inte nog med att St Petersburgs stolthet Zenit vann ryska ligan för första gången sedan 1984 (då det ju var en annan liga om vi ska vara petiga), nu har de dessutom gått till final i UEFA-cupen! Det lär inte varit någon hejd på firandet i Petersburg i går kväll efter 4-0 mot Bayern München på petrovskijstadion i går. En kompis rapporterar: "Jag trodde vi hade stadion rakt under vårt fönster! Hela natten hörde jag folk som ropade zenit tjempion och fansens fotbollssånger. Jag är inget stort fotbollsfan, men känner mig stolt."
Den 14 maj spelar de blå-vit-ljusblå (en smula osmidigt smeknamn måste jag säga) final i Manchester mot Glasgow Rangers. En vecka senare väntas sisådär 50 000 engelska fotbollsfans till Moskva för att se Chelsea och Manchester United göra upp om Champions league-titeln. Och det bör kanske inte förvåna någon att fotbollen blir politik. Suporterkaos väntas inför finalen rapporterar DN när flyg och hotellrum i Moskva är på upphällningen, dessutom komplicerar visumkravet det hela. DN framhåller att grollet mellan Ryssland och Storbrittanien sätter käppar i hjulet för förhandlingar om visumlättnader för fans som vill se matchen.
Kan man få komma med en stilla önskan om att EU och Ryssland försöker lägga undan lite prestige och förhandlar fram ömsesidigt smidigare visumregler – inte bara inför fotbollsfinalerna. [Till inlägget]
Med blicken mot öster » "Det är fler som druknar i glaset än i havet"
En kollega pratade för några veckor sedan om en bok som han hade hört om på radio som han trodde skulle intressera mig. Boken han tänkte på var Ryssland nu: trender i skuggan av Kreml av Claes Ericson. Initiativet är minst sagt lovvärt, för det är tröttsamt mycket storpolitik i den svenska rapporteringen om Ryssland. Ericson identifier tre trender som han strukturerar boken enligt: En stärkt självkänsla, ett växande välstånd och kulturens kommersialisering (jag gillar den genomgående alliterationen). Det gör ändå inte att man kommer ifrån känslan att det är för lite om för mycket. Akademikern i mig känner istinktiv motvilja mot vissa av de generaliseringar som görs i boken, men å andra sidan inser jag att om man ska klämma in hela Ryssland på 219 sidor så måste man göra vissa förenklingar.
Bokens första mening är "Ryssland är motsägelsernas land", och på samma sida återges Tjuttjevs ständigt återkommande dikt om att Ryssland inte kan förstås med förnuftet (i en annan översättning än den vanliga). Jag kan inte låta blir att undra: är inte alla länder fulla av motsägelser om man tänker efter? Är Ryssland verkligen så speciellt? Visst är Ryssland på många sätt annorlunda än Sverige, men jag har sedan mitt första besök kännt mig hemma där, och känner det som ett land där människor har ungefär samma mål och drömmar som här.
Men som intro till Ryssland är boken väl bara att rekomendera. Det är lättläst, faktaspäckat (författaren verkar ha en viss förkärlek för opinonsundersökningar) och relativt underhållande, fast om … [Till inlägget]
diVERse » Antisovjetisk propaganda fyller år
Esperanto: Naskiĝtago de kontraŭsovetia malpropagandilo
Det finns ingen sanning i Nyheterna, och i Sanningen finns det inga nyheter, hette det på sovjettiden. Det gamla antisovjetiska skämtet är lättare att förstå om man vet att de två viktigaste tidningarna i Sovjetunionen hette just "Sanningen" (Pravda) och "Nyheter" (Izvestija).
Det fanns dock en tidning som innehöll både sanning och nyheter i Sovjetunionen. Tidningen bestod av ett högst varierande antal karbonkopierade, maskinskrivna blad med det komplicerade namnet Chronika tekusjtjich sobytij ("Krönika av aktuella händelser"). Första numret av Chronika kom ut för ganska exakt 40 år sedan, den 30 april 1968.
1968 var FN:s människorättsår, och tidningen skulle från början heta "Människorättsåret i Sovjetunionen". Så stod det högst upp på det första maskinskrivna bladet, vilket tyder på att grundaren Natalja Gorbanevskaja från början inte hade planerat det långvariga projekt som Chronika utvecklades till. Redaktörerna byttes ut allt eftersom de hamnade bakom galler och taggtråd, men den underjordiska tidningen fortsatte att komma ut ända till 1983, när den dåvarande redaktören, matematikern Jurij Sjichanovitj, greps.
Själv sammanställde den då 32-åriga poeten och översättaren Natalja Gorbanevskaja de första tio numren. Hon deltog också i den välkända demonstrationen på Röda torget mot den sovjetiska invasionen av Tjeckoslovakien i augusti 1968. Gorbanevskaja var den enda av de åtta demonstranterna som inte fängslades direkt, förmodligen därför att hon hade två små barn. Hon hade sin tre månader gamla son med på demonstrationen.
Hon kunde fortsätta med sin verksamhet ända till den 24 december nästa år, då hon till slut …
Med blicken mot öster » Storslagna projekt
Moskva är en bra stad för den som fascineras av storslagna byggnader, inte bara för att Stalins monumentala skyskrapor fortfarande är ett tydligt inslag i stadsbilden. Dessutom har borgmästare Luzjkov gjort sitt bästa för att omforma stadens landskap. Samhällsvetaren Kathleen E. Smith beskriver Luzjkovs som någon som är förtjust i Moskvas kulturarv, men inte så intresserad av dess historia. Hon menar att han har en vag folkloristisk uppfattning och ryska rötter som innehåller slott och kyrkor, tsarer och soldater och att Luzjkovs ideal för Moskva bäst kan liknas vid "a historical theme park"
I de flesta av sina projekt har Luzjkov tagit hjälp av sin vän skulptören Tsereteli. Zurab Tsereteli är ordförande i den ryska kostakademin och betrakas som något av en ''hovkonstnär'' med många inflytelserika beskyddare, men hans konst har också många belackare. Tseretelis monument är kontroversiella, gigantiska och i mångas ögon anskrämligt fula. Det gör dem dock inte mindre politiska, och just deras försök att omforma historien, att så att säga få en ny version att framstå som naturlig, har varit varit omdebatterade. Tsereteli ligger bland annat bakom monumenten i segerparken i Moskva som byggdes i samband med 50-årsjubileet av andra världskrigets slut. Momumenten där har en rysk, ortodox och västerländsk (för en rysk publik svårbegriplig) symbolik och inte en sovjetisk som annars är brukligt för krigsminnesmärken. De tonar ned lidande och uppoffringar och fokuserar på stoltheten som kom med den slutgiltiga segern.
Det kanske mest uppmärksammade av de storslagna projekt som Luzjkov och Tsereteli varit inblandade i är återuppbyggnaden … [Till inlägget]
diVERse » Sverige, den segerrika socialismens land?
По-русски: Швеция – страна победившего социализма?
En intressant dialog mellan historikern Nikolaj Svanidze och programledaren Lev Gulko ägde rum på radiostationen Echo Moskvy i fredags. Diskussionen handlade om "gratis sjukvård" i Ryssland.
I Sovjetunionen var sjukvården i princip gratis, i praktiken var man ofta tvungen att utnyttja kontakter och ge dyra gåvor för att få bra vård. Samma system finns delvis kvar fortfarande, med pengar under bordet och dålig kvalitet som följd, menar Nikolaj Svanidze.
N. Svanidze: Det enda som kan vara gratis är osten i en musfälla. Det finns helt enkelt ingenting som man får gratis.
L. Gulko: Tja, men i det finns ju andra länder där det finns någon sorts socialpolitik, på något sätt anslår de pengar till sådant här. Ta till exempel Sverige, eller Danmark, eller Norge.
N. Svanidze: Sverige är ett land där socialismen har segrat. Och det är Danmark också.
L. Gulko: Ja.
N. Svanidze: Men där har man byggt socialismen på ett lite annorlunda sätt. Med andra ideal. Lenin var inte där, gudskelov. Men vet ni förresten, att Lenin, när han satt i Schweiz och väntade för att se var det till slut skulle smälla till, så att han till slut skulle kunna blanda sig i och ta makten, han väntade sig att smällen kanske i första hand skulle bli i Sverige, och han funderade redan på att åka till Sverige. Och då fick han veta om Februarirevolutionen i Ryssland. Och så packade han resväskorna och åkte till Ryssland för tyska generalstabens pengar. …
diVERse » Stängning hotar elaka ryska tidningar
I dag fredag börjar den ryska stasduman att behandla ett lagförslag som ska göra det möjligt att stänga tidningar, radiostationer eller tv-kanaler som två gånger under ett år har publicerat "uppenbart falska påståenden som är skadliga för en persons ära och värdighet eller undergräver hans anseende".
Enligt människorättsaktivister är den föreslagna lagändringen farlig, därför att den ger makthavarna möjlighet att stoppa misshagliga massmedier utan att ens vända sig till domstolen. Det räcker att den statliga myndigheten för registrering av massmedier under ett år ger tidningen två varningar. Tredje gången tidningen publicerar något som registermyndigheten anser vara "uppenbart falskt" kan utgivningen stoppas i väntan på domstolsbeslut. Därefter kan en domstom bestämma att tidningen ska stängas helt och hållet.
Man kan då hålla i minnet att just orden "uppenbart falska" ("заведомо ложные") fanns också i den sovjetiska lagstiftning som användes mot dissidenter. "Uppenbart falska" var då exempelvis påståenden om att det i Sovjetunionen inte skulle finnas någon demokrati. I den sovjetiska pressen kunde givetvis inga "uppenbart falska" påståenden förekomma, dessa fanns bara i underjordiska skrifter.
Den föreslagna gummiparagrafen påminner starkt om det system med "två varningar, stängning på tredje" som de vitryska makthavarna använt för att sätta munkavle på pressen. Den vitryska erfarenheten visar att systemet är mycket effektivt när man vill stävja kritik av regering och president. Den vitryska lagen har till och med en speciell paragraf som gör det extra straffbart att kränka presidentens ära.
Det är intressant att det ryska ändringsförslaget nu plötsligt fått grönt ljus i utskottet för …
Lindrig huliganism » Vad gör frimurare egentligen?
Andrej Bogdanov, fd presidentkandidat och demokratiskt alibi, har en blogg. I den skriver han mest om familj och politik. Och så har han fina bilder från ett frimurarmöte i Australien. Han är den lockige.
[diVERse » Tack, Boris Nikolajevitj
Det är sällan jag berörs av rysk statstelevision, men i dag hände det. Nikolaj Svanidzes minnesprogram om Boris Jeltsin var verkligen tänkvärt. Det stora och det lilla länkades samman så att man plötsligt inte längre visste vilket som var det stora och vilket som var det lilla.
När Boris Jeltsin berättade om sin fru Naina, som han träffade för femtio år sedan i en studenkorridor i Sverdlovsk, var det uppenbart att de två fortfarande var kära. Nu har universitet de läste på fått hans namn.
Så fick han frågan om vad som var det bästa som inträffat under hans tid vid makten.
- Det fria ordet! Att man avskaffade censuren.
Han är uppenbart rörd själv. Och han om någon vet vilka nackdelar det fria ordet kan innebära för en makhthavare. Han kunde bli irriterad. Men han stod ut. För honom var det fria ordet viktigare än att få rätt till vilket pris som helst.
Och vad är det viktigaste ni själv uppnått, Boris Nikolajevitj, frågar Nikolaj Svanidze.
Han funderar en stund. Men det är ingen tvekan i hans röst när han svarar.
- Slutet på enpartistaten, slutet på den kommunistiska diktaturen.
Vem har uppnåt mer här i världen?
Många i väst minns Boris Jeltsin mest i egenskap av en lallande gubbe som försökte dirigera en militärorkester när han var på statsbesök i Tyskland. Och visst kunde han ta både ett och två glas för mycket. Men vad är det, jämfört med vad vissa andra ställt till med.
När Boris Jeltsin …
diVERse » Ryska journalistförbundet blir snällare
En och annan blev förvånad när Ryska journalistförbundets kongress i dag öppnades av ingen annan än Aleksandr Sokolov, kultur- och massmedieminister.
Efter honom talade förbundets ordförande Vsevolod Bogdanov, som både i sitt eget och journalistförbundets namn förkunnade sin högaktning för staten, höga tjänstemän och "regeringen i sin helhet". Så förklarade han att journalistförbundet lyckats privatisera en jordplätt i Moskvaregionen, och att en journalistby med 30.000 kvadratmeter bostadsyta, ålderdomshem för gamla journalister, vårdcentral och annat smått och gott snart skulle byggas där.
Därefter blev det mindre viktiga rutinärenden. Generalsekreterarposten, som den alltför regeringskritiska Igor Jakovenko innehaft i tio år, avskaffades. Igor Jakovenko är bland annat känd för att han vågat kalla Vladimir Putin för "pressens fiende", men också för att han på senare tid deltagit i oppositionsdemonstrationer. Den snälle Vsevolod Bogdanov å andra sidan återvaldes som ordförande i fem år till. "Dubbelmakten i journalistförbundet är avskaffad", förkunnade den statliga nyhetskanalen Vesti glatt.
Till saken hör att det var just Igor Jakovenko som såg till att Tjetjeniens diktatoriska president Ramzan Kadyrov, som helt plattat till de fria massmedierna i Tjetjenien, trots krav från tjetjenska journalister inte fick bli medlem i journalistförbundet. Vsevolod Bogdanov åkte till Tjetjenien för att be om ursäkt – han ansåg det väldigt taktlöst att Kadyrov, en av den mördade journalisten Anna Politkovskajas främsta hatobjekt, inte välkomnades med öppna armar.
Nu är de Kadyrov-dyrkande statsjournalisterna i Tjetjenien säkert nöjda, liksom även de snälla ryska journalister som vill få ett rum på journalisternas eget ålderdomshem i den fina nya journalistbyn. …
Lindrig huliganism » Upprop för Batka!
Ok, nu kanske jag är taskig, men jag har faktisikt gett dem en chans. Jag har skrivit till P1-morgon för flera månader sedan och påpekat felet. Men de svarar inte ens, så de tror nog att jag är en galen rätthaverist som har fel. Men jag tror jag har rätt.
Så här står det på P1-morgons sida:
Alltså… Babka betyder fruntimmer eller brutta.
Jag betvivlar starkt att någon kallar Lukasjenko (eller hans Vitryssland) för fruntimmret. Jag är ganska övertygad om att ordet de är ute efter är Batka. Det som av någon anledning brukar översättas till lillefar på svenska.
Eller? Bekräfta eller förkasta, ni som vet.
[Lindrig huliganism » Jurij Sjevtjuk får inte sjunga i statlig teve
Den populäre Jurij Sjevtjuks (från gruppen DDT) låtar får inte spelas på kanalen “Kultura”. Om detta skriver bloggaren Alexander_av i communityn ddt_life. Han blir inte heller inbjuden till den årliga konserten till Bulat Okudzjavas minne, som han alltid blivit tidigare år. Varför inte det? Jo för att han sjöng på den senaste “De misshälligas marsch” i Sankt Petersburg. I stället får Andrej Makarevitj sjunga. Han sjöng nämligen på Dmitrij Medvedevs segerfest efter presidentvalet på Vasilijslänten invid Kreml.
Bloggaren Ortega misstänker att Bulat Okudzjava vänder sig i sin grav.
APN-SPB.ru: Юрия Шевчука отлучили от «Культуры»
Komsomolskaja pravda: Юрий Шевчук попал в оппозицию телеканала «Культура»
SvD: Ryssland måste ses med realistisk blick
[diVERse » Medvedev vann presidentvalet - nu på riktigt!
Suomeksi: Medvevev voitti vaalit - ihan totta!
Om några veckor ska Vladimir Putins tronföljare Dmitrij Medvedev installeras som rysk president. Det har han viss rätt till, visar det sig. Den anonyme ryske bloggaren och statistiknissen Podmoskovnik har nu offentliggjort sina beräkningar, som visar att Medvedev troligen fick 63% av rösterna. Dock inte över 70%, som de officiella siffrorna visar.
Podmoskovniks beräkningar går ut på att han tittat på de officiella siffrorna som visar valdeltagandet i varje enskild vallokal. De officiella siffrorna visar märkliga toppar vid jämna procenttal. Dessa konstiga toppar korrelerar med stödet för en viss kandidat på respektive vallokal. Dessutom finns det ett märkligt samband mellan valdeltagande över 65% och onormalt högt stöd för samme kandidat. Genom att räkna bort anomalierna kan man komma fram till hur valresultatet hade sett ut om omröstningen hade gått rätt till.
Den röda kurvan visar alla röster för Dmitrij Medvedev. Den gröna kurvan visar den "normala" delen av hans röster, och den blå kurvan visar rösterna för alla andra kandidater. Den horisontella axeln visar valdeltagandet i procent på de vallokaler där rösterna är inräknade. Så här blir resultatet när anomalierna är borträknade:
| Officiellt | Korrigerat | |
| Valdeltagande | 69,71% | 55,94% |
| Dmitrij Medvedev | 70,28% | 62,96% |
| Gennadij Ziuganov | 17,72% | 22,08% |
| Vladimir Zjirinovskij | 9,35% | 11,65% |
| Andrej Bogdanov | 1,30% | 1,61% |
| Ogiltiga röster | 1,36% | 1,69% |
Det verkliga valdeltagandet …
Med blicken mot öster » Oljeutvinning på tundran
Seden jag för flera år sedan såg den första nenetiska långfilmen Sju sånger från tundran på Göteborg filmfestival har jag hyst ett särskilt intresse för denna arktiska folkgrupp. Filmen var förvisso en långsam och svartvit uppvisning i misär och elände och jag fick en fruktansvärd träsmak av de obekväma stolarna på Stora teatern, men ändå…
Nentserna är en folkgrupp som lever i långt norr ut i Sibirien, deras två delrepubliker eller vad man ska kalla det (Ryska federationenens blandning av federativa element med olika status är rätt förvirrande) ligger i Moskva- respektive Jekaterinenburgtidszonerna. De har renar och pratar ett finsk-ugriskt språk vilket får mig att misstänka ett visst släktskap med samerna. Det finns runt 40000 nentser. Som många andra ursprungsfolk världen över har man lägre levnadsstandard och mer sociala problem än omgivande befolkning. Och precis som många andra folkslag hamnar man i konflikt med stater och företag som vill exploatera naturresurser i området.
På detta tema har St Petersburg times en artikel om oljeutvinning i Nentsiska autonoma området. Regionhuvudstaden Narjan-Mar, som har ca 20000 invånare, kan bara nås med flyg för det går inga vägar dit. Något som bland annat gör att livsmedelspriserna är höga. LUKoil är det största företaget och inkomsterna är med ryska mått höga, men de kommer inte alltid ursprungsbefolkningen till del. Så artikeln berättar om hur oljeindustrin stör rennäringen och hur shamaner börjar prata om att landet är förhäxat. Nentserna hyr sin mark på långtidskontrakt av regeringen och oljeföretagen måste sluta avtal med dem för att kunna bygga … [Till inlägget]
diVERse » Putins ”bröllop” ger många läsare
Esperanto: ”Reedziĝo” de Putin alportas multajn legantojn
Det är intressant att följa hur skvaller kan byta skepnad och plötsligt bli en "seriös nyhet".
I sitt lördagsnummer skrev tidningen Moskovskij Korrespondent (Moskvakorrespondenten) att Vladimir Putin har skiljt sig från sin fru Ljudmila, och att han snart ska gifta sig med den 24-åriga gymnasten Alina Kabajeva, som sedan parlamentsvalet i december sitter i ryska statsduman, givetvis för Putins parti Enade Ryssland.
Det tog lite tid, men efter det att Spiegel skrivit om artikeln på tisdagen tog det fart också i svenskspråkiga medier. I onsdagsnumret citerade finländska Hufvudstadsbladet i sin tur Moskovskij Korrespondent och Spiegel, dock med ett frågetecken.
På onsdagseftermiddagen hakade också TT på, med en artikel
som bland annat hävdade att Kabajeva sitter i ryska duman "sedan några år", trots att det bara gått fyra månader sedan hon valdes in. Återstår att se om själva nyheten är lika svajig.
Rykten om att Putin gillar Kabajeva har cirkulerat en längre tid, likaså rykten om att det inte är så bra mellan Vladimir och Ljudmila. Just i dag har ryktena på förekommen anledning fått extra mycket fart, till och min blogg har fått flerdubblat antal besök, från de vanliga 100-150 till långt över 700 besök hittills det senaste dygnet, bara därför att jag i det här gamla inlägget från juni 2007 råkar nämna Putin och Kabajeva i samma mening. Intressant att se hur många besök den här texten får.
Till saken hör att tidningen Moskovskij Korrespondent inte är speciellt seriös, den är …
diVERse » Alla journalisters bästa vänner
Ryska journalistförbundets ordförande Vsevolod Bogdanov lämnar en offentlig ursäkt till Tjetjeniens president Ramzan Kadyrov eftersom Ryska journalistförbundets sekretariat inte ville ha Kadyrov som medlem i förbundet. Själv tycker förbundsordföranden Bogdanov att president Kadyrov visst borde kunna vara medlem i journalistförbundet trots att denne inte är journalist.
I början av mars beslutade Ryska journalistförbundets avdelning i Tjetjenien att välja in Ramzan Kadyrov som medlem i förbundet "för sina meriter i utvecklandet av journalistiken i Tjetjenien". Beslutet väckte ramaskri bland kritiskt inställda journalister i övriga Ryssland, eftersom det i praktiken är omöjligt att utöva granskande journalistik i dagens Tjetjenien.
Under sina sista dagar i livet arbetade journalisten Anna Politkovskaja med ett omfattande avslöjande reportage om Ramzan Kadyrov. I sin sista radiointervju på radiostationen Svoboda, två dagar före mordet, kallade hon Ramzan Kadyrov för ”vår tids Stalin” och ”en ynkrygg beväpnad till tänderna”.
Efter att Ramzan Kadyrov fått ett medlemskort i journalistförbundet meddelade två andra kända journalister, Aleksandr Minkin på tidningen Moskovskij Komsomolets samt Dmitrij Muratov på Anna Politkovskajas tidning Novaja Gazeta, att de i så fall lämnar förbundet. Innan skandalen hann få större skala stoppade journalistförbundets sekretariat Kadyrovs medlemskap med hänvisning till förbundets stadgar.
Efter detta beslut har många tjetjenska regeringsvänliga journalister (och andra finns det inte i Tjetjenien) i sin tur meddelat att de nu inte längre vill vara med i ett förbund som inte vill ha Ramzan Kadyrov som medlem. För att lösa konflikten åkte journalistförbundets ordförande Vsevolod Bogdanov till Groznyj där han träffade tjetjenska journalister och regeringsföreträdare.
Inför denna …
diVERse » Spioner bakom domedagssekt?
Ryssland är omringat av illvilliga fiender som inget annat hellre vill än att se landet falla sönder och samman i kaos. De svaga får stryk, som Vladimir Putin brukar säga, därför måste Ryssland vara starkt och på sin vakt.
Nu visar det sig att de illvilliga utländska fienderna också står bakom domedagssekten som tillbringat ett halvår i en jordhåla i väntan på jordens undergång. Två av sektmedlemmarna har troligen dött under tiden, och hela alltet är givetvis en del i en utländsk sammansvärjning mot Ryssland - om man ska tro den lokala ortodoxa ärkebiskopen Filaret.
- Jag känner, jag anser att det här är en planerad aktion inte bara mot ryskortodoxa kyrkan utan mot vårt land, sade ärkebiskopen till nyhetsbyrån Interfax på torsdagen.
När han fick frågan om vem som kunde ha planerat domedagssektens tilltag behövde han inte fundera länge. Stats-tv har ju på berättat att utländska organisationer som verkar i Ryssland, exempelvis British Council och diverse suspekta människorättsorganisationer, bara är en fasad för undergrävande spionverksamhet. Och en jordhåla är väl undergrävande om något.
- Det kan vara någon sorts utländska organisationer. Nu tar de ju formen av medborgarorganisationer, icke-vinstdrivande organisationer, välgörenhetssamfund, det kan vara de som styr detta. Jag kan inte tro, att (sektledaren) Kuznetsov kunde ha skrivit dessa böcker själv.
Den gode biskopen anser att det som pågår är "undergrävande av det ortodoxa religiösa livet inifrån".
Det kanske inte är så konstigt att biskopen tror på en värdsomfattande sammansvärjning mot Ryssland. Att tro på det som det som …
Senaste inläggen (RSS)