Agerar Kadyrov på egen hand?

Nyligen frågade vi oss om någon kommer att våga demonstrera mot de förmodat riggade dumavalen i höst, efter att Ildar Dadin dömts till tre års fängelse för just fredliga protester. Domen, som var den första enligt paragraf 212.1, var drakonisk nog. Men sedan dess har ett nytt och än värre hot mot den ryska demokratirörelsen, eller åtminstone mot den politiska oppositionen, aktualiserats. Det handlar om risken att faktiskt mördas.

För snart ett år sedan sköts Rysslands kanske främste oppositionspolitiker, Boris Nemtsov, ihjäl på en bro alldeles intill Kremls murar. Snart greps medlemmar av den tjetjenske ledaren Ramzan Kadyrovs väpnade styrkor och det spekulerades om att denne genom mordet hade gått för långt i sin Putinlojalitet, och om en maktkamp mellan säkerhetstjänsten FSB och Kadyrov. Om en sådan maktkamp verkligen förelåg tycks Kadyrov ha gått segrande ur den. På sistone har han nämligen hetsat mot Rysslands oppositionella på ett sätt som saknar motstycke. Först liknade han dem vid ”folkfiender”, ett begrepp bekant från Stalintiden, sedan använde en av hans närmaste hejdukar en bild på Kadyrovs fårhund för att hota dessa, och till sist – nu i helgen – lade Kadyrov själv upp en instagramvideo prydd av hårkorset i ett kikarsikte riktat mot oppositionspolitikern Michail Kasianov.

”Den som inte förstått det än kommer att förstå”, skrev han olycksbådande.

Det är förstås illa nog att Kadyrov tillåts styra den tjetjenska delrepubliken med tyranniska metoder. Att Putin därutöver låter honom och hans anhang hota och eventuellt mörda Rysslands ledande oppositionella är på sätt och vis ännu värre, eftersom det påverkar det politiska klimatet i hela Ryssland.

Inte heller blir det bättre av att en oppositionskollega till den mördade Nemtsov, Vladimir Kara-Murza, som också syns bredvid Kasianov i hårkorsvideon, på goda grunder misstänker att hans nära-döden-upplevelse förra våren berodde på avsiktlig förgiftning. Har han rätt i detta betyder det att Kadyrovs tilltag inte kan bortförklaras med hänvisning till den tjetjenske ledarens eget temperament, utan i stället måste betraktas som del av en från Kreml sanktionerad strategi.

Kadyrov mordhotar ryska politiker

E8B20CD8-07F9-4317-8CCB-77A84581EDF3_w640_r1_s_cx0_cy0_cw88Den tjetjenske presidenten Ramzan Kadyrov har riktat vad som förefaller vara ett mordhot mot den ryska oppositionsledaren tillika tidigare premiärministern Michail Kasianov.

I ett filmklipp som Ramzan Kadyrov postade på Instagram under söndagskvällen ses Michail Kasianov och oppositionspolitikern Vladimir Kara-Murza samtala med varandra. Över klippet har Kadyrov lagt till ett filter i form av ett hårkors, där de två ryska politikerna är målet. Till klippet har Kadyrov kommenterat:

”Kasianov åkte till Strasbourg för att hämta pengar till den ryska oppositionen. Den som inte förstått det än kommer att förstå!”

Detta filmklipp är det senaste i raden av många uppseendeväckande utspel och förtäckta hot Kadyrov riktat mot den ryska oppositionen den senaste månaden. Den ryska oppositionen kräver nu att Kreml reagerar på Kadyrovs agerande.

Själv kallar Vladimir Kara-Murza det hela för uppvigling till mord, och Kasianov säger att han ser det som ett tydligt mordhot och att han planerar att be polis utreda det.

Källa: Kadyrovs Instagramkonto

Gruppvåldtäkten som rysk tv älskar

Skärmavbild 2016-01-31 kl. 17.17.26Gruppvåldtäkten på rysk-tyska Lisa var precis vad rysk stats-tv ville ha. Därför måste den ha hänt trots att den är påhittad.

Den 17 januari rapporterade ryska statliga medier att en 13-årig flicka från en rysk familj i Berlin hade rövats bort av fem araber som drog henne till en bil och band hennes ögon. Därefter fördes den 13-åriga Lisa till en tom lägenhet där det bara fanns en säng. Hon hölls fången och våldtogs under 30 timmar, får tittarna av den stora statliga kanalen Rossija1 veta.

Därefter lägger man in en liten brasklapp som snarast misstänkliggör den tyska polisen: ”Dessa fakta har ännu inte bekräftats. Polisen tiger.” Sedan får tittarna höra att det polisen inte vill säga redan har bekräftats av en video som publicerats i en anonym grupp på Facebook, där en ung man med arabiskt utseende berättar vad som hände:

– Vi var sex som turades om att våldta henne. Fattar du, hon var oskuld. Hon skrek och grät, hon kallade oss för svin och sade att hon inte orkade mer.

Det visade sig snart att videon med de påstådda förövarna var inspelad för fem år sedan, men detta påverkade inte de ryska tv-kanalernas rapportering. En tysk advokat som anmälde Pervyj kanals reporter för hets mot folkgrupp har nu själv blivit mordhotad.

Några dagar senare kunde ryska statliga medier rapportera om att tusentals ryskspråkiga som tittat på ryska nyheter gått man ur huse för att demonstrera mot polisen som inget gör för att utreda bortförandet och gruppvåldtäkten. I nyhetsinslagen beskrevs våldtäkten fortfarande som ett faktum som de tyska myndigheterna vill tysta ner.

Skärmavbild 2016-01-31 kl. 17.17.07Även Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov verkade lita på de ryska statsmediernas rapportering om fallet när han tog upp händelsen på sin stora årliga presskonferens den 26 januari och klagade på att de tyska myndigheterna försöker tysta ner gruppvåldtäkten:

– Jag hoppas att sådana här händelser som med vår Lisa inte upprepas, när nyheten om hennes försvinnande väldigt länge av någon anledning undanhölls. Nu arbetar vi i alla fall med en advokat, han arbetar med familjen, med vår ambassad. Det är uppenbart att flickan absolut inte försvann frivilligt i 30 timmar. Jag anser att sanningen och rättvisan måste segra här.

Den tyska polisen var mycket riktigt ganska tystlåten när det gällde Lisas fall. Men inte för att skydda de förmodade våldtäktsmännen, utan för att skydda Lisa själv. Det blev uppenbart när åklagarmyndigheten den 29 januari offentliggjorde en del detaljer kring vad som egentligen hänt.

I verkligheten hade den 13-åriga Lisa problem i skolan. Dessutom finns det misstankar om att hon tidigare frivilligt haft sex med med två män i 20-årsåldern som nu misstänks för sexuellt umgänge med barn.

Därför var hon rädd för att gå hem. I stället gömde hon sig hos en 19-årig kompis. Inget sexuellt umgänge ska ha inträffat medan Lisa var försvunnen, och 19-åringen misstänks inte för något brott. Lisas tillhörighet har hittats hos kompisen som har hörts som vittne. Polisen hittade honom efter att ha gått igenom data från Lisas mobiltelefon. Han är inte misstänkt för något brott.

Berättelsen om araber som talade tyska med stark brytning och våldtog henne var bara en historia som Lisa hittade på för att förklara sitt försvinnande, precis som polisen hela tiden misstänkt. Men som vanligt brydde de ryska statliga medierna sig inte om att kolla fakta. I stället valde de att gå ut med en berättelse som bekräftar med den i Ryssland gällande världsbilden: alla i väst vill ryssar illa och araber är våldtäktsmän.

Skärmavbild 2016-01-31 kl. 20.47.09Trots att det nu är uppenbart att någon gruppvåldtäkt aldrig inträffat fortsatte de ryska tv-nyheterna på samma spår på söndagskvällen. I rysk tv har våldtäkten fortfarande ägt rum, och nu misstänkliggör man tyska medier som berättat om den ryska propagandan. Michail Antonov på ryska Pervyj kanal avslutar sitt reportage från Tyskland med följande ord om tyska massmedier:

– Det som man i två veckor talat om under tillåtna demonstrationer och spontana folksamlingar har äntligen övertygat dem om att den här historien inte kan tystas ner. Trots sin tydliga skepsis följer nu även den tyska pressen det här ärendet, och kanske får några kolleger till slut idén att tacka den ”ryska propagandan” för att den gjort deras arbete.

Förra veckan kom ett reportageteam från rysk stats-tv till Sverige för att rapportera om kaoset asylsökande orsakat här. Tittarna har redan fått reda på att ”migranter” på tre månader gjort sig skyldiga till över 5.000 brott som den svenska polisen vill tysta ner. Fortsättning följer.

Mer på temat:

Pavlenskij psykundersöks av Serbskijinstitutet

I oktober 2014 skar Pavlenskij av sig örsnibben utanför Serbskijinstitutet.

I oktober 2014 skar Pavlenskij av sig örsnibben utanför Serbskijinstitutet.

Den häktade konstnären Pjotr Pavlenskij har överförts till Serbskijinstitutet för psykiatri.

Performancekonstnären Pavlenskij är känd för sina spektakulära och regimkritiska aktioner. Sedan 9 november sitter han häktad för att ha tänt eld på portarna till Lubjanka, säkerhetstjänsten FSB:s ökända högkvarter. Brottsrubriceringen är vandalism med hatmotiv.

Nu har han överförts till Serbskijinstitutet för en psykiatrisk utvärdering som kan ta upp till tre veckor.

Parallellt står Pavlenskij inför rätta för vandalism även i Sankt Petersburg, där han i sympati för den ukrainska majdanrevolutionen eldade bildäck på platsen för mordet på tsar Aleksandr II år 1881. Den rättegången har fått skjutas upp på grund av Pavlenskijs häktning i Moskva men möjligen ska domstolen nu på måndag sammanträda i Serbskijinstitutets lokaler.

En annan av Pjotr Pavlenskijs aktioner, i oktober 2014, var riktad mot just Serbskijinstitutet. Institutet spelade en central roll i Sovjetunionens psykiatriska tvångsvård av dissidenter och även i dag kritiseras det för att spela en liknande roll. Vid aktionen utanför institutet skar en naken Pavlenskij av sig ena örsnibben.

Källor: Moscow Times, Mediazona 1, 2, Slon.ru

Illavarslande utveckling i Ryssland enligt ny rapport

world-report-2016-cover-3d.jpgOrganisationen Human Rights Watch släppte idag sin årliga rapport över människorättssituationen i världen. Ryssland anses enligt rapporten tillhöra de värsta länderna i världen vad gäller restriktiv lagstiftning i syfte att försöka kväsa det civila samhället.

I rapporten beskrivs hur framförallt det civila samhället, media och internet har utsatts för hårdare press under det senaste året, och att förföljelse av oberoende kritiker har intensifierats. Enligt rapporten använder myndigheterna ny lagstiftning för att trakassera oberoende grupper med en frenesi som inte har skådats på lång tid.

I kapitlet om Ryssland lyfter man bland annat upp följande exempel:

–          Agentlagen samt lagen om oönskade organisationer

–          Förföljelsen av salafister i Dagestan

–          Domen mot Rafis Kasjapov

–          Mordet på Boris Nemtsov

–          De många attackerna på HBTQ-personer

–          Rättegångarna mot Oleg Sentsov och Olegsander Koltjenko.

–          Anklagelserna mot Memorial för omstörtande verksamhet

Källa: Human Rights Watch World Report 2016

Galna hundar gör comeback

Groznyj den 22 januari 2015. Foto: Varlamov.ru

Groznyj den 22 januari 2015. Foto: Varlamov.ru

Skjut de galna hundarna! Så lät det under Stalins skenrättegångar på 1930-talet. Nu är det Tjetjeniens diktator Ramzan Kadyrov som kallar oppositionella för hundar och lovar dem de bästa rummen på psykiatriska kliniker i Groznyj.

I fredags hade hundratusentals tjetjener beordrats till Groznyjs centrum för att visa sitt stöd för Ramzan Kadyrov – och sin djupa avsky för den ryska oppositionen. De offentliganställda i hela republiken hade fått ledigt för att bussas till demonstrationen, färdiga slagord och kvoter på det nödvändiga antalet demonstranter hade skickats ut från republikens informationsministerium.

Enligt polisen var antalet deltagare i demonstrationen ungefär 800.000. Siffran kan vara överdriven med tanke på att det totala antalet invånare i Tjetjenien är under 1,4 miljoner, men att deltagarna var många råder det inget tvivel om. Många av deltagarna höll upp skyltar med porträtt på Ramzan Kadyrov, hans far Achmat Kadyrov – som dödades i ett attentat den 9 maj 2004 – samt president Vladimir Putin.

Slagorden som demonstranterna hade med sig var desamma som tidigare hade skickats ut från informationsministeriet, och alla var på ryska, inte på tjetjenska – ännu ett tydligt tecken på att det knappast handlade om någon spontan opinionsyttring. Spontana folkliga opinionsyttringar har förresten inte förekommit i Tjetjenien på många år, eftersom de är förenade med direkt livsfara.

Vad stod det då för slagord? Jo, sådana här:

Femte kolonnens parasiter är som cancerbölder på Rysslands kropp!!!

Navalnyj är Amerikas vän och Rysslands ovän.

Så länge det finns en Jasjin finns det inte fred

Liberalen drömmer om att korsfästa landet, allt heligt har han sålt till Väst.

En rysk liberal är för Ryssland onödigt material

"Femte kolonnen ljuger och luktar illa". Foto: Varlamov.ru

”Femte kolonnen ljuger och luktar illa”. Foto: Varlamov.ru

Slagorden är en fortsättning på Kadyrovs tidigare utfall mot oppositionen som ”folkfiender”, ”sjakaler”, ”hundar” samt ”moraliskt förfallna människor som sålt sina själar till västliga djävlar”. Först skällde han ut den ryska oppositionen och regimkritiska medier i en interjvu den 12 januari och krävde att de skulle ställas inför rätta som förrädare. När han fick kritik av människorättsaktivister svarade han med en lång artikel i den Kremltrogna tidningen Izvestija, där han fortsatte att ösa galla över oppositionen och krävde hårda tag mot liberalerna som enligt honom vill förstöra Ryssland.

Lokalpolitikern Konstantin Sentjenko i Krasnodar blev upprörd över Kadyrovs utfall och sade offentligt att Kadyrov är en skam för Ryssland. Snart tvingades han offentligt be ursäkt för sitt uttalande – han hade blivit kontaktad av Kadyrovanhängare som snabbt fått honom på andra tankar.

Efter detta sprds dock orden ”Kadyrov är en skam för Ryssland” snabbt på sociala medier. Kadyrovs anhängare svarade med att sprida slagorden ”Kadyrov är en stolthet för Ryssland” och ”Kadyrov är en rysslandspatriot”. Även några kända ryska kulturpersonligheter som filmaren Fjodor Bondartjuk, sångaren Nikolaj Baskov och fler därtill lät sig fotograferas med slagordet ”Kadyrov är en rysslandspatriot”.

Tjetjenska parlamentariker på bron där Boris Nemtsov mördades.

Tjetjenska parlamentariker på en bro vid Kreml.

En grupp tjetjenska parlamentariker i Moskva gav uttryck för sin stolthet genom att samlas på bron där oppositionspolitikern Boris Nemtsov mördades för ett år sedan en bro vid Kreml och låta sig filmas när de skanderade ”Ryssland! Ramzan är ett stöd för Ryssland! Allahu akbar”. Dumaledamoten Adam Delimchanov lade därefter ut filmsnutten på sitt Instagramkonto.

Boris Nemtsov mördades på bron intill, mordet på Nemtsov har klara kopplingar till kretsen kring Kadyrov, och samlingen på bron kunde uppfattas som en antydan om vad som kan hända andra som fortsätter att kritisera Kadyrov. Samma sak, fast i större skala, hände alltså i Tjetjeniens huvudstad Groznyj i fredags.

Den stora frågan är då vad som egentligen ligger bakom Ramzan Kadyrovs pågående attack mot den ryska oppositionen. Det är ju inte direkt så att hans maktposition i Tjetjenien på något vis är hotad – och i alla fall hotas den inte av ryska liberaler. Ett av de märkligaste slagorden under fredagens manifestation i Groznyj var förresten ”Liberal i regeringen – kris i ekonomin!”, för sedan länge finns det inga liberaler i den ryska regeringen.

Eftersom även ledande företrädare för maktpartiet Enade Ryssland deltog i nätkampanjen ”Kadyrov är Rysslands patriot” är det nära till hands att tro att det finns krafter i Kreml som gärna använder Kadyrov för att skrämma upp oppositionen – och alla andra som skulle kunna tänkas protestera mot de styrande med anledning av den allt sämre ekonomiska situationen i landet.

Tolkningen stöds av att alla slagord och alla tal på demonstrationen i Groznyj var på ryska – dessutom fick demonstrationen stor uppmärksamhet i de regeringstrogna massmedierna. Författaren Dmitrij Gluchovskij menar att Ramzan Kadyrov visas upp för folket som en ny Stalin, som ett varnande exempel på vad alternativet till Putin skulle kunna vara. För om alternativet är Kadyrov skulle nog även de flesta i oppositionen föredra att ha kvar Putin.

"Ramzan Kadyrov är en skam för Ryssland". Foto: David Frenkel.

”Ramzan Kadyrov är en skam för Ryssland”. Foto: David Frenkel.

En annan, enklare förklaring handlar om att Kadyrov vill visa sin styrka inför Kreml och göra klart att han kan ställa till trubbel om han inte får sina pengar. Tjetjeniens budget är nämligen till över 80 procent beroende av bidrag från Moskva, och när statsbudgeten nu krymper i takt med oljeprisets nedgång finns risken att även Tjetjenien kan komma att drabbas. Genom att visa hur han kan mobilisera befolkningen och genom att påminna de styrande om sin militära styrka vill han kanske göra det klart att det i längden är billigare att betala honom än att inte göra det.

Det är förstås möjligt att båda anledningarna spelar in – och det kan finnas ytterligare skäl som vi inte känner till. Ganska säkert är i alla fall att det inte bara handlar om Ramzan Kadyrovs sårade stolthet – trots sitt ofta excentriska beteende är Ramzan Kadyrov en på sitt sätt skicklig maktspelare, även om han ofta använder metoder som mer påminner om maffiakrig än politik.

Hur som helst är det inte roligt att vara oppositionsföreträdare i Ryssland under valåret 2016. Men det är det å andra sidan aldrig.

Rättelse den 27.1.2016: Uppgiften om att de tjetjenska parlamentarikerna skulle ha låtit sig filmas på bron där Boris Nemtsov mördades, Bolsjoj moskvoretskij most, visar sig vara felaktig. Efter att ha tittat närmare på bakgrunden ser jag att videon faktiskt är från bron intill, Bolsjoj kamennyj most.

Mer på temat

Dubbeltänk om Litvinenko på hög nivå

Polisens bilder av tekannan där rester av polonium 210 upptäcktes.

Polisens bilder av tekannan där rester av polonium 210 upptäcktes.

Den omfattande brittiska utredningen om giftmordet på före detta KGB-agenten Aleksandr Litvinenko som tagit flera år att sammanställa hade knappt hunnit publiceras innan de förutsägbara ryska reaktionerna kom.

En av de utpekade mördarna, Andrej Lugovoj, meddelade omedelbart att anklagelserna mot honom är ”nonsens” och att hela rapporten bara tagits fram i politiska syften. Lugovoj själv har efter mordet fått medalj av president Vladimir Putin och en plats i ryska parlamentet.

Den andre utpekade mördaren, Dmitrij Kovtun, hävdade några timmar senare att rapporten var grundad på manipulerade och förfalskade bevis.

Ryska utrikesministeriets talesperson Marija Zacharova förklarade i sin tur att utredningen bara syftar till att svartmåla Ryssland, medan ryska ambassaden i London försökte smeta skulden på brittiska säkerhetstjänsten.

Ett par dagar senare, när premiärminister David Cameron hade sagt att Storbritannien nu måste överväga ytterligare sanktioner mot Ryssland, slog huvudnyhetssändningen i Rysslands största, statliga tv-kanal slutgiltigt fast att allt bara handlar om politik.

Eftersom det i Ryssland aldrig funnits några oberoende domstolar är det lätt att övertyga de ryska tv-tittarna om att även det brittiska rättsväsendet styrs av makthavarna och att Litvinenkoutredningen bara är ännu ett försök av det fientliga väst att göra livet surt för Ryssland.

Sanningen är dock snarare att den brittiska regeringen mycket motvilligt gick med på att ge klartecken för utredningen och att de oväntat tydliga slutsatserna kommer vid en mycket olämplig tidpunkt, när Storbritannien snarare skulle behöva föra diskreta samtal om läget i Syrien än initiera en ny diplomatisk konflikt.

Ingen av de ryska kritikerna har heller kunnat peka ut exakt vad som skulle vara felaktigt i den 329 sidor långa, detaljerade rapporten som grundar sig på en mycket grundlig genomgång av allt tillgängligt bevismaterial och ett stort antal vittnesförhör.

Domaren Robert Owen, som på uppdrag av den brittiska regeringen drivit utredningen sedan sommaren 2014, har även fått tillgång till dokument och vittnesmål som är hemligstämplade med hänvisning till Storbritanniens säkerhet. Dessa uppgifter publiceras dock inte i hans rapport.

Owens slutsats, som alltså grundar sig både på öppna och slutna källor, är att den före detta KGB-agenten verkligen förgiftades med det sällsynta radioaktiva ämnet polonium 210. I rapporten slår han också fast att det var Andrej Lugovoj och Dmitrij Kovtun som hällde polonium i Litvinenkos te.

Bland annat på grund av analys av den avlidne Litvinenkos hårstrån och poloniumspår i hotellrummen i London där de misstänkta mördarna bott har Robert Owen kunnat slå fast att Lugovoj och Kovtun försökte förgifta Litvinenko med polonium redan den 16 oktober 2006. Den gången fick Litvinenko dock en alltför liten dos polonium.

När de två träffade Litvinenko igen den 1 november 2006 på Pine bar i London fick han i sig en dödlig dos polonium. Tre veckor senare avled han på sjukhus. Anledningen till hans hastiga insjuknande upptäcktes först några dagar före hans död, när blod– och urinprov hade skickats till ett kärnvapenlaboratorium.

Bevismaterialet mot Lugovoj och Kovtun är överväldigande. Ingen har lyckats presentera någon trovärdig alternativ version till varför de två lämnat ett spår av radioaktivt polonium efter sig i London – och egentligen har det inte heller varit nödvändigt.

Mordet på Litvinenko är ett fall som avslöjar dubbeltänk på hög nivå bland en del ryska regeringsanhängare. Även om den ryska inblandningen i mordet officiellt förnekas är det samtidigt många som betraktar Lugovoj och Kovtun som ryskpatriotiska hjältar – om inte annat så därför att de är oskyldigt anklagade för mord av det onda väst.

Den mördade Aleksandr Litvinenko ses däremot som en skurk och avfälling. Han hoppade av KGB:s efterföljare FSB och anklagade den för delaktighet i sprängningarna av flera bostadshus i Ryssland strax inför andra Tjetjenienkriget som Vladimir Putin inledde 1999. Dessutom sökte han asyl i Storbritannien, blev brittisk medborgare och samarbetade med brittiska säkerhetstjänster.

Robert Owen skriver i sin slutrapport att mordet på Litvinenko sannolikt var godkänt av Vladimir Putin själv. Några bevis på att så var fallet kan knappast existera. Det sällsynta radioaktiva giftet som i större mängder bara kan tillverkas på en forskningsanläggning är dock en klar fingervisning om att en statlig aktör låg bakom – och kanske ville sända en skrämmande signal till andra som funderade på att hoppa av.

Däremot var det knappast meningen att den verkliga dödsorsaken skulle bli känd. Polonium 210 är mycket svårt att upptäcka om man inte vet vad man letar efter, men när det väl hade upptäckts var det just de radioaktiva spåren som kunde användas för att binda Lugovoj och Kovtun till dådet.

En kortare version publicerades i Sydsvenskan 2016-01-21

”Politisk verksamhet” definieras i lagändring

1406146918_656104_13-e1434979053866 (1)Idag presenterade det ryska justitiedepartementet sitt förslag på hur den ryska lagen om utländska agenter ska förtydligas genom att definiera betydelsen av ”politisk verksamhet”.

Lagen om utländska agenter (som anger att organisationer som bedriver politisk verksamhet och tar emot utländsk finansiering ska registreras som utländska agenter) har tidigare inte definierat exakt vad ”politisk verksamhet” innebär, och önskemål har därför framkommit om att tydliggöra vad lagstiftarna definierar som politisk verksamhet.

Om det nya förslaget går igenom innebär det att bland annat följande aktiviteter skall betraktas som politisk verksamhet:

Demonstrationer, offentliga möten, opinionsbildning, valövervakning, uppmaningar till folkomröstningar, upprop och öppna brev riktade mot statliga organ, samt spridande av åsikter om politiskt fattade beslut.

Specifika undantag nämns också. Arbete inom områdena kultur, hälsa, utbildning, sport och socialt arbete bör inte betraktas som politisk verksamhet.

Nu återstår för Duman att ta ställning till förslaget om lagändring.

Källa: Itar Tass

Separatistledare erkänner att folk avrättades enligt Stalin-lagar i Slovjansk

Den avhoppade ledaren för de ryskstödda separatisterna i östra Ukraina, Igor Girkin (i Ryssland mer känd under sitt nomme-de-guerre ”Strelkov”), har erkänt i en rysk radiointervju att han upprättade domstolar i Slovjansk baserade på militärlagar från Stalin-tiden.

Intervjun har genomförts av Radio Komsomolskaja Pravda, som hör till tidningen med samma namn. Den spelades in redan förra veckan och jag hade egentligen missat den om det inte vore för att Radio Svoboda uppmärksammat den.

Jag har lyssnat igenom intervjun, som är 42 minuter lång och utan överdrift känns som enda lång hyllning till Igor Girkin. Programledaren kallar honom för ”legendarisk” och flera av de lyssnare som ringer in till programmet öser lovord över den före detta separatistledaren.

Intervjun kan närmast beskrivas som surrealistisk. Girkin talar sig varm om Novorossija-projektet, det vill säga drömmen om en prorysk stat som sträcker sig från Charkiv till Odessa i sydöstra Ukraina. Vi får också veta att Girkin aldrig gillade sin pappa, efter ”han var aktivt verksam demokrat”. Vidare talar han om Sovjetunionens diktator Josef Stalin i positiva ordalag och menar att diktatur ibland ”är helt nödvändigt”.

Girkin beskriver också hur lyckliga han och hans mannar blev när de hörde om annekteringen av Krim.

”När vi gick mot Slovjansk blev vi verkligen gripna av händelserna på Krim som gjorde oss lyckliga men var helt oväntade för oss”.

Men det är först alldeles på slutet av intervjun som Girkin säger det riktigt intressant.

När han får frågan hur han hanterade den omfattande plundringen som förekom i Slavjansk när separatisterna hade kontrollen, svarar han snabbt:

”Genom avrättningar!”

Enligt Girkin dömdes människor i Slovjansk till döden i militärdomstolar ”i enlighet med 1941 års militärlagar som inrättades av Josef Stalin”.

Han säger att fyra människor dömdes till döden och avrättades under hans tid i Slovjansk. ”Två soldater och en lokalinvånare för plundring och en för att ha dödat en militär”. Han hävdar också att en av de som avrättades var en ”ideologisk anhängare” av den ukrainska, nationalistiska rörelsen Högra Sektorn.

Efter att den ukrainska armén återtog Slovjansk från separatisterna upptäckte man en massgrav med döda kroppar, dock var liken fler än fyra.

Girkin ser sig uppenbarligen också som utom räckhåll för rättvisans långa arm. Han sa i intervjun att han inte är ett dugg orolig över att ställas till svars i en internationell domstol ”eftersom det är ett instrument i segrarens händer” och att han är ”djupt övertygad om att jag inte kommer hamna i Haag och kommer göra allt för att inte hamna där”.

Källor: Radio Svoboda, Radio Komsomolskaja Pravda.

Tjetjeniens talman hotar kritiker med hundfoto

Bilden på Kadyrov och hunden Tarzan.

Bilden på Kadyrov och hunden Tarzan.

Med ett aggressivt foto av fårhunden Tarzan hotar det tjetjenska parlamentets ordförande, Magomed Daudov, flera namngivna Putinkritiker.

Daudov, som i de tjetjenska maktkretsarna går under smeknamnet Lord, lade på söndagen upp en instagrambild föreställande Tjetjeniens president Ramzan Kadyrov där denne knappt orkar hålla tillbaka sin stora fårhund Tarzan.

I bildtexten förklarar ”Lord” att Tarzan inte tål amerikanska och europeiska hundraser, och att han gärna skulle sätta tänderna i flera tydligt utpekade ryska regimkritiker: pekinesen Kaljapa (Igor Kaljapin från Kommittén mot tortyr), taxen Venja (radiostationen Echo Moskvys chefredaktör Aleksej Venediktov), blandrashunden Ponomar (människorättsförsvararen Lev Ponomarjov) samt byrackan Jasjka (oppositionspolitikern Ilja Jasjin).

Daudov avslutar: ”Oj, vad som skulle kunna hända!!! Om det vore inte för … Demokratin!!!”

I förra veckan gjorde Kadyrov själv ett uppmärksammat uttalande där han pekade ut Rysslands utomparlamentariska opposition som ”folkfiender” som lyder utländska underrättelsetjänster, och sa att de borde ställas inför rätta som förrädare. Flera mord både i och utanför Ryssland har tidigare kopplats till Kadyrovkretsen och dess väpnade styrkor. Däribland det på oppositionsledaren Boris Nemtsov som 27 februari förra året sköts ihjäl i centrala Moskva.

Källa: Daudovs instagramkonto