Drutten ska skingra ryska demonstranter

drutten 3

Två Drutten, en snäll och en outhärdlig

Med hjälp av ett nytt ljudsystem ska rysk polis skingra personer som man anser gör sig skyldiga till våldsamt upplopp, till exempel i samband med protestdemonstrationer.

Den aktuella ljudutrustningen kallas för Drutten på grund av att konstruktionen till utseendet påminner om den tecknade sagofiguren med samma namn: Två stora, runda högtalare sticker ut på var sin sida om en låda som dessutom vid behov ska kunna skjuta ut rökgranater och annat pyrotekniskt material. Tanken är att utrustningen ska monteras uppe på taket på polisbilar.

Enligt uppgift kommer Drutten att ha en effektiv verkan inom en radie av 50 till 70 meter. Pyrotekniken förväntas ha en psykologisk effekt på dem som står i närheten, medan det öronbedövande ljudet från högtalarna ska vara omöjligt att uthärda i mer än fem minuter.

Utrustningen är försedd med fjärrkontroll och videokamera så att involverade poliser kan styra den och övervaka vad som sker utan att själva lämna bilen.

Källa: Moskovskij Komsomolets

 

Så bra att ha en egen våg

Hon var mycket blek och jag kunde bara ana hur hon frös, det var nämligen kallt ute. För att klara kylan hade hon lagt en bit cellplast på marken. Hon vilade fötterna på den. Bakom ryggen hade hon en liten dyna.

Hon sitter här varje vardag, sa den unge man som sålde mig en kopp kaffe i en kiosk. Kiosken står i en stor park i centrum av Moldaviens huvudstad Chisinau och kvinnan vi talade om satt på en bänk en bit längre bort.

Kvinnan är döv, därför kunde jag inte fråga henne själv.

Jag föreställer mig hur hon varje morgon tar det hon har, nämligen sin våg, och går ut för att förtjäna lite pengar. Vilken tur att hon äger en våg, den gör att hon inte behöver tigga utan kan känna att hon har ett arbete.

Det kostar en lei att väga sig. En moldavisk lei är fem cent. Jag sitter på en parkbänk och dricker mitt kaffe i cirka femton minuter. Under den tiden är det ingen som ställer sig på vågen.

Det är så här fattigdom kan se ut.

Om Runet på BT Innsikt

I dag har jeg publisert mitt første bidrag på BT Innsikt: Vi har blitt vant til å tenke på Internett som et globalt fenomen. Et nettverk som letter kommunikasjonen over landegrensene og bringer hele verden sammen. Etterhvert har det imidlertid blitt tydeligere at Internett er veldig forskjellig i ulike deler av verden. Russerne er så […]

Rysslandsdiskussion i ubåtsjaktens kölvatten

Dagen Skärmklipp

Tidningen Dagen tar upp den så kallade rysskräcken till debatt

En artikel i tidningen Dagen tar upp frågan om hur Sverige bör utforma sin politik mot bakgrund av den nyss avslutade ubåtsjakten i Stockholms skärgård. Kristdemokraternas försvarspolitiske talesperson Mikael Oscarsson förespråkar nya militära rustningar, medan vi i Östgruppen snarare efterlyser en satsning på ökat stöd till Rysslands demokratiska krafter.

Bland annat konstaterar vi att det en gång omfattande svenska demokratistödet till Ryssland ströps just när det behövdes som mest, i mitten av 2000-talet:

Tidpunkten var väldigt olycklig. Samma år ökade nämligen repressalierna mot civilsamhället och sedan dess har utvecklingen i Ryssland kontinuerligt gått åt fel håll, säger Östgruppens ordförande Martin Uggla, som menar att det finns stora behov hos trovärdiga och relevanta aktörer i landet.

Glädjande nog instämmer Oscarsson i analysen att demokratistödet är viktigt och bör finnas kvar. Kristdemokraterna var också tillsammans med Miljöpartiet det mest positiva partiet när vi inför riksdagsvalet tidigare i höst genomförde en enkät i ämnet.

Mi i ‘Studio Ett’ om Ukrainas parlamentsval (27/10)

Jag deltog i ‘Studio Ett’ (Sveriges Radio, P1) idag kl. 16.00 i inslaget ”Ukraina efter valet”. Även Kent Härstedt var med, i sin roll för OSSE och valobservatörerna. 

Några mer eller mindre officiella dokument som är intressanta: 

Verdt å lese — valg i Ukraina

David Marples, Preparing for new parliamentary elections in Ukraine, Current politics in Ukraine, 14. september 2014. Til helga er det parlamentsvalg i Ukraina. Til tross for at det har vært sagt og skrevet ekstremt mye om dette store landet i Øst-Europa det siste året, så er det langt mellom de gode artiklene om ukrainsk partipolitikk. Marples […]

Ett mycket allvarligt tecken

ITAR-TASS ”förstasida” 141024 kl 10.00

Klockan 10 på torsdagen ska Försvarsmakten hålla en presskonferens om den nu avbrutna operationen i Stockholms skärgård. Det tyder på att man antingen inte kunnat påvisa främmande undervattensverksamhet i området eller att man bedömer att den/det som stått för undervattensverksamheten har lämnat området. Förhoppningsvis berättar man lite mer om de indikationer man haft både i denna operation och framförallt de som konteramiral Grenstad i helgen nämnde hade pågått i flera år. Det ska även bli intressant att se om man bekräftar de uppgifter som Expressen publicerade i natt om bottenspår.

Ett mycket allvarligt tecken i sammanhanget är den presskommuniké som i morse släpptes av det ryska försvarsministeriet (engelsk version något omskrivet via TASS). Det heter att Sverige genom sin underrättelseoperation i skärgården hotar den ekonomiska utvecklingen i Östersjön. Det intressanta är att det inte är Försvarsmakten eller regeringen som pekas ut, utan explicit Försvarsdepartmentet. Det har knappast gått det ryska försvarsdepartmentet förbi att det är Försvarsmakten som myndighet som initierar en operation av detta slag, eller att Försvarsdepartementet och försvarsministern hållit en låg profil under den operativa delen. Här ser man snarare möjligheten att måla ut försvarsministern och Försvarsdepartementet som är den del av regeringen som är mest realpolitisk och därför mest av ett bekymmer för Ryssland, förmodligen med förhoppningen att övriga regeringen och opinionen i Sverige ska reagera.

Talet om hot mot den ekonomiska utvecklingen är en mycket allvarlig retorik som man absolut inte ska vifta bort betydelsen av.

Ryssland har två stora intressen i Östersjön och Östersjöområdet. Det ena är att en mycket stor del av Rysslands BNP passerar genom Östersjön, antingen på köl eller på havsbottnen (Nordstream). Som illustration kan nämnas att Öresund idag klassas som en lika betydelsefull handelspassageområde som Suezkanalen. Hotas dessa flöden kommer Rysslands ekonomi att få det mycket svårt till dess ekonomin i högre grad diversifierats mot Kina. Det andra intresset som även går in i det första är att hålla NATO ifrån sig. Det var av goda skäl som NATO i våras genomförde sin marina förstärkningsoperation av Baltikum med endast minsvepare eftersom dessa ingalunda kan sägas utgöra ett offensivt hot mot Ryssland eller de ekonomiska flödena. I den ryska säkerhetsdoktrinen är NATO och en expansion av organisationen högt upp på listan över nationella hot och faror. Ett icke-acceptabelt faktum för Ryssland vore t.ex. om USA lät segla in Aegis-jagare med förmåga mot ballistiska robotar i Östersjön, även om dessa från den grupperingen inte skulle kunna hota de ryska interkontinentala ballistiska kärnvapenrobotarna som är riktade mot USA, utan endast robotar med mål i Norden och norra Europa, uppskjutna från västligaste Ryssland.

Av dessa skäl är det därför två starka strategiska intressen för Ryssland som står på spel i Östersjön.

Perspektivet på att Sverige utgör ett hot mot den ekonomiska utvecklingen i Östersjön är också intressant. Sverige har genomfört en operation med ca 200 personer och ett antal fartyg. Inga svenska myndigheter har pekat ut Ryssland som ansvarig, utan det har endast gjorts av SvD. Detta anser Ryssland vara ett hot mot den ekonomiska utvecklingen och säkerheten i Östersjön. Att Ryssland 2013 genomförde en mycket stor övning i området med 70 000 personer och en uppsjö av fartyg, flygplan och stridsfordon, ska tydligen inte ses som ett bekymmer.
Värt att notera är också att ryska försvarsdepartementet följer receptet med förlöjligande då man i sin tv-kanal jämför chanserna för att lyckas i sökandet med möjligheterna för Fille och Rulle att fånga Karlsson på taket (Se gärna min artikel i Expressen om desinformation och informationskrigföring!). I sin kommentar till att Försvarsmakten nu avbryter operationen, tar det ryska försvarsdepartementet återigen upp sin utsaga att det skulle kunna vara en Nederländsk ubåt, medan denna i själva verket spenderat helgen förtöjd väl synligt i Tallinn (korrigerat från Riga). En liten del sanning, ett förvrängt budskap och en del anpassning till skuld, obehag eller andra lämpliga känslor hos mottagaren. Ett klassiskt recept.

Inte helt oväntat hugger svenska media direkt på detta utan vidare kommentarer än att vidarebefordra den ryska kommunikén, här i DN via TT. Mission accomplished. Något förvånande har dock TT utelämnat delen om Sverige som hot mot den ekonomiska utvecklingen i Östersjön.

Den genomförda underrättelseoperationen har varit lärorik och intressant på många sätt. Det lär bli mer sökande efter främmande undervattensverksamhet framöver.

DN:s ”förstasida” 141024 09.50

Ryssland hävdar digital suveränitet inför FN

Nikolaj Nikiforov.

Nikolaj Nikiforov, minister för kommunikation och massmedier.

Vid Internationella telekommunikationsunionens (FN-organet ITU:s) möte i dagarna efterlyste Rysslands kommunikations- och massmedieminister Nikolaj Nikiforov nya regler för internet. Stater måste ges möjlighet att försvara sig mot informationsattacker, menade han.

Det är inte första gången Ryssland försöker få gehör för konceptet ”digital suveränitet”. Ett liknande förslag till ITU får två år sedan fick stöd från Kina, Iran, Sudan, Saudiarabien, Algeriet och Bahrain, men västländerna var kategoriskt emot och förslaget gick inte igenom.

Som Fokus Ryssland nyligen rapporterat vill Moskva i ett nödläge kunna stänga ute världens internet. Man har också beslutat att all lagring av ryska persondata i framtiden måste ske på ryska servrar.

En majoritet av den ryska befolkningen, 54 procent, håller i princip med om att internet har tillräckligt farliga sidor för att motivera censur. Detta enligt en opinionsundersökning nyligen gjord av Levadacentret. Men betydligt färre, 15 procent, ställer i praktiken upp på att begränsa tillgången till det globala internet. 37 procent var emot en sådan idé och resten brydde sig inte.

Källor: Moscow Times 1, 2

”Det tar många år att bli kvitt imperiedrömmen”

Irina Prochorova_800Nästan alla i Ryssland stödjer annekteringen av Krim. Inte Irina Prochorova. Därför var hon tvungen att hoppa av som ledare för sitt liberala oppositionsparti.

Inför presidentvalet 2012 vägrade Vladimir Putin som vanligt att ställa upp i tv-debatter. Det var under hans värdighet – och dessutom skulle han ju kunna förlora. Därför skickade han fram sina representanter.

Den högerliberala motkandidaten Michail Prochorov, en stenrik finansman, ville inte vara sämre. Han skickade fram sin syster, litteraturvetaren och förlagschefen Irina Prochorova. Hennes lugna logik och skrämmande skarpa faktakunskap gjorde henne ögonblickligen till en rikskändis.

Hon sopade mattan med Putins företrädare och hade säkert gjort samma sak med Putin själv om han hade vågat ställa upp.

”Det är ju henne vi ska ha som president” var det många som sade efter tv-debatten.

Året därpå valdes hon till sin brors efterträdare som ledare för det liberala oppositionspartiet Medborgarplattformen. Men i våras valde hon att avgå, eftersom majoriteten i partiledningen anslöt sig till regeringslinjen och stödde annekteringen av Krim.

– Jag vet att man måste acceptera kompromisser i politiken. Men detta är en grundbult. Den här historien med Krim leder till enorma negativa konsekvenser för hela landet.

Irina Prochorova tar emot på sitt kontor på förlaget NLO, bara några hundra meter från Pusjkintorget, där tiotusentals Moskvabor samlades i slutet av september för att demonstrera mot kriget i Ukraina.

– Jag träffade nästan alla mina kurskamrater från universitetet där, skrattar hon.

Den stora majoriteten stödjer ändå regeringens politik i Ukraina. Anledningen är att landet fortfarande, 23 år efter Sovjetimperiets fall, lider av ett imperiesyndrom, säger Irina Prochorova.

– Människorna har inte lyckats utveckla någon annan grund för sin identitet. Det är därför Krim fungerade som en trojansk häst, även demokratiskt sinnade människor blev entusiastiska över annekteringen.

Det handlar inte om något specifikt ryskt fenomen, påminner Irina Prochorova.

– Peter Englund har på väldigt bra sätt beskrivit hur det tog svenskarna nästan tvåhundra år att bli av med sitt imperiekomplex. För vilken som helst före detta stormakt handlar det om ett enormt trauma, och det tar många år att bli kvitt imperiedrömmen.

Ryssland var ändå på väg åt rätt håll på 1990-talet, när många uppfattade Sovjetunionens sönderfall som frigörelse från förtryck, en möjlighet att bygga ett nytt, bättre land. Men sedan kom Putin, säger Irina Prochorova.

– Han gjorde helt om och började prata om Sovjetunionens sönderfall som en enorm tragedi. Så har han hållit på i femton år och skapat den här känslan av nationell förnedring som inte fanns i början av 1990-talet.

Det senaste året har allt blivit mycket värre, propagandan har trappats upp enormt, och något utrymme för politisk verksamhet finns knappt längre, säger Irina Prochorova.

– Men jag har levt mer än hälften av mitt liv i Sovjetunionen, och jag minns hur folk även på sovjettiden lyckades ge uttryck för andra värderingar. Jag hoppas att vi kan fortsätta att göra det inom kulturen. Det finns ändå väldigt många människor som inte gillar det som händer i landet.

Sydsvenskan 2014-10-19

Mer på temat

Rysslands bästa affärstidning nästa offer för Kremls kontrollbehov

I förra veckan undertecknade Putin den nya lag som säger att utlänningar inte får äga mer än 20 procent av ryska massmediaföretag. Om detta publicerade Bloomberg en intressant men nedslående artikel. För även om lagen drabbar diverse magasin av typen Cosmopolitan – som man kanske kan både ha och mista – så menar vissa att den egentligen tillkommit för få tyst på en enda publikation: affärstidningen Vedomosti. Med en upplaga på 75000 är detta i ryska sammanhang ingen stor tidning men väl en viktig sådan. Känd för kvalitet och kritisk hållning har den trogna läsare inom den ryska eliten, och då avses inte i första hand en intellektuell elit utan snarare människor med positioner inom näringsliv och förvaltning.

Vedomosti har alltså, som en kommentator uttrycker det, ”precis den läsarkrets man behöver för att influera ett land”. Att ägarskapet varit en avgörande förutsättning för detta är inte att undra på: Vedomisti ägs till två tredjedelar av amerikanska Wall Street Journal och brittiska Financial Times. Just detta är också problemet. Vad som i första hand kan framstå som professionell och balanserad journalistik betraktas av Kreml kanske hellre som angloamerikansk informationskrigföring. Det synsättet gav Putin själv uttryck för häromveckan, ironiskt nog i samband med att tv-kanalen Russia Today invigde sina spanskspråkiga sändningar. Det ligger också bakom Kremls pågående försök att kontrollera internet.

Vad som nu händer med Vedomosti är oklart. En prognos är att tidningen så småningom hamnar inom statliga Gazproms mediakoncern, vilket ju var vad som hände med Kremlkritiska tv-kanalen NTV för 14 år sedan efter att ägaren och oligarken Gusinskij hade flytt landet.

1990-talets ryska massmedier var förstås långt ifrån det demokratiska fundament ett utvecklat samhälle behöver. De tjänade sina ägares intressen och publicerade vinklade eller lögnaktiga artiklar mot betalning, men sammantaget gav de ändå utrymme för en pluralism där även kritik mot makthavarna i Kreml rymdes. Det utrymmet krympte snabbt efter att Putin kom till makten vid millenieskiftet. Nu fortsätter det att krympa.

PS. Intressant nog är en annan minoritetsägare i Vedomosti den finska koncernen Sanoma, som förutom en del magasin även äger den engelskspråkiga dagstidningen Moscow Times – en viktig informationskanal för utländska läsare. Vad som ska ske med Sanomas publikationer i Ryssland är också oklart.