Offensiv och bra Rysslandsstrategi från Sveriges regering

rysslandsstrategi

Ett av alliansregeringens sista beslut

I ett av sina sista beslut slog den avgående alliansregeringen fast en ny resultatstrategi för Sveriges stöd till demokrati, mänskliga rättigheter och miljö i Ryssland, rörande perioden 2014-2018. Det är i grunden en bra strategi som sänder tydliga signaler till ansvariga tjänstemän om hur stödet bör implementeras.

Det aktuella styrdokumentet gör klart att Sverige ska prioritera insatser till stöd för demokratisk utveckling och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna i Ryssland. Bland de förväntade resultaten talas om ”stärkta möjligheter för medborgare till demokratiskt inflytande och ökat deltagande i politiska processer” samt ”stärkt kapacitet hos förändringsaktörer och civilsamhälle att verka för bl.a. demokrati, mänskliga rättigheter och icke-diskriminering”.

När det gäller den konkreta verksamheten noteras bland annat det civila samhällets viktiga roll: ”Det civila samhället är en central aktör för att det ryska samhället ska kunna utvecklas för en stärkt demokrati och ökad respekt för mänskliga rättigheter. Det svenska stödet bör därför bidra till att det civila samhället i Ryssland kan fortsätta, bibehålla och vidareutveckla sin kapacitet och hållbarhet.”

Att det civila samhället lyfts fram särskilt i strategin är bra, inte minst mot bakgrund av de tuffa villkor som människorättsorganisationer och andra aktörer inom det ryska civilsamhället nu verkar under. Den ryska regimen gör vad den kan för att kväsa deras verksamhet, bland annat genom att via den inhemska lagstiftningen försvåra finansiering från utlandet.

Intressant i sammanhanget är dock att FN:s människorättsråd så sent som förra året antog en resolution som slår fast det oacceptabla i att via lagstiftning förbjuda eller motverka utländsk finansiering av människorättsförsvarares arbete, bland annat genom följande formulering: ”No law should criminalise or de-legitimise activities in defence of human rights on account of the origin of funding”.

Resolutionen hänvisar i sin tur till såväl FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter som till FN:s deklaration om individers, gruppers och samhällsorgans rättigheter och ansvar när det gäller att främja och försvara universellt erkända mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

FN har därmed med all önskvärd tydlighet uttalat att det är legitimt att ge finansiellt stöd till insatser för mänskliga rättigheter, även om en repressiv regim försöker hindra detta. Samtidigt kan man naturligtvis inte bortse från de risker som inhemska människorättsförsvarare utsätter sig för när de tar emot stöd utifrån. Också denna aspekt tas upp i den svenska regeringens beslutade strategi, genom att de utförande myndigheterna Sida och Svenska institutet ”uppmuntras att identifiera innovativa biståndsmetoder och finansieringsmekanismer”.

Sammantaget är det en offensiv strategi som regeringen har beslutat om. Den sänder en tydlig och välkommen signal om att förändringsaktörer och civilsamhälle i Ryssland ska ges fortsatt stöd, även om detta sannolikt inte uppskattas av Vladimir Putin.

Nu återstår det förvisso att se hur stödstrategins ord kommer att omsättas i praktisk handling. Fast det borde egentligen inte vara så komplicerat, med tanke på att strategins ställningstaganden ligger helt i linje med andra styrdokument för den svenska utrikespolitiken, där just respekten för de mänskliga rättigheterna anges som ett prioriterat område.

En annan fråga med koppling till strategin rör omfattningen av det svenska demokratistödet till Ryssland. För närvarande ser det ut att ligga kvar på oförändrad nivå, men såväl Miljöpartiet som Socialdemokraterna har visat visst intresse av att öka det ekonomiska anslaget. Hur det kommer att se ut i den kommande statsbudgeten blir förstås spännande att se.

Hela strategin finns att läsa här:

Resultatstrategi för Sveriges stöd till demokrati, mänskliga rättigheter och miljö i Ryssland 2014-2018

Fippla inte med materielen!

Fippla inte med materielen!

En order som många svenska soldater genom åren känner igen alltför väl. På allmänsvenska betyder det att man ska hålla ordning på sina grejor så att de inte går sönder eller försvinner.

Fortfarande finns det vissa som envist tror att Ryssland inte deltar/deltagit aktivt i kriget i Ukraina eller förser de pro-ryska styrkorna med utbildning och materiel. Mängder av redogörelser från såväl ryska soldater som deras foton och videor visar på motsatsen liksom rapporter från journalister och därtill också fordonsvrak på slagfältet. Här följer dock en något annan historia som visar på krigets friktioner och osäkerhet.

För ca en månad sedan kom de första rapporterna om att större förband börjat gå över den ryska gränsen in i Ukraina. Den ukrainska krigslyckan vände mycket snabbt i östra Ukraina efter att man tidigare haft Donetsk och Lugansk närmast helt inringade. På några dagar vände situationen helt och de tidigare helt överlägsna ukrainska styrkorna började retirera. Den som följde läget via t.ex. http://liveuamap.com kunde se en inringning börja ta form runt staden Illovajsk (det går utmärkt att använda sidan datum-funktion för att backa tillbaka och följa utvecklingen dag för dag). De ukrainska styrkorna drog sig dock aldrig ur i tid. I förhandlingarna i Minsk i slutet av augusti som ägde rum parallellt med motoffensiven i östra Ukraina uppmanade Putin till en humanitär korridor för ukrainska trupper ut ur Illovajsk. När reträtten till slut inleddes genom den påstådda korridoren visade den sig vara allt annat än humanitär med stora förluster som följd för de ukrainska styrkorna.

Här är ett tv-reportage från ett tyskt tv-team som följde den sista ukrainska bataljonen in i Illovajsk och vars bil blev det enda fordonet att ta sig ut ur Illovajsk.

Här är ett annat klipp från ett av utbrytningsförsöken från inringen filmat från ukrainsk hjälmkamera.

Det här reportaget av VICE News visar tydligt den enorma förstörelsen som plötsligt drabbade de ukrainska styrkorna. Notera de mångaelevers eldrören på de utslagna vagnarna. Det är den vedertagna internationella signalen för att man är icke-stridande ung. motsvarande parlamentärflagg. VARNING för mycket obehagliga bilder!

Under striderna i området rådde som ofta i krig viss förvirring i form av krigets friktioner där information inte alltid går fram som den ska, materiel går sönder, fienden dyker upp på oväntade platser och situationer misstolkas. En ukrainsk överste redogjorde nyligen för sina upplevelser i samband med ett av utbrytningsförsöken, där han fann sig opererandes en ny rysk stridsvagn av typen T-72B3. Den som har bra minne, minns att i augusti blev det visst rabalder när brittiska reportrar såg ett kolonn med ryska reguljära stridsfordon köra över den ukrainska gränsen på natten. Runt denna tidpunkt filmades en annan kolonn inne i Ukraina med ett antal T-72 stridsvagnar, där den sista var av just T-72B3 variant med det modernare reaktiva pansaret Kontakt-5, som är mycket lätt igenkänt på sin speciella spetsiga form. En modifiering som ukrainska armén inte har på sina stridsvagnar. T-72B3 är nämligen endast något år gammal och är ett resultat av den ryska krigsmaterielimporten från Västeuropa då vagnen bland annat har uppgraderats med nya IR-sikten för vagnchef och förare. Siktena benämns Sosna-U och tillverkas i Vitryssland, men med komponenter från franska Thales.

Den ukrainske överstens förband lyckades enligt hans uppgifter skadskjuta en T-72B3 i strider med ryska förband och när dessa retirerade övergav de den aktuella vagnen, som ukrainarna då lyckades reparera hjälpligt även om vissa systemkomponenter slagits ut. Tv-kanalen Espresso TV gjorde detta reportage om händelsen där de ukrainska soldaterna visar upp diverse ryska dokument man funnit i vagnen. Reportaget har fått kritik på ryska bloggar för att vara felaktigt, men i kommentarerna återfinns också kommentarer som pekar på detaljer som tyder på att vagnen skickats direkt från fabrik till striderna i Ukraina.

Under utbrytningsförsöket ska den ukrainske översten ha använt just denna stridsvagn då han var en av få med T-72 erfarenhet. Vagnen fick sedan åter överges under utbrytningen sedan den skadats. När man först läste historien kändes den stimulerande, men kanske inte nödvändigtvis sann och det behöver den fortfarande inte vara.

Dock dök igår denna video upp från den pro-ryska sidan där pro-ryska soldater stolt klättrar på sitt ukrainska krigsbyte som de nu försöker reparera och vad syns på videon om inte just en T-72B3 där man till och med filmar Sosna-U siktet inne i vagnen, vilket därmed bekräftar den som rysk. Det behöver dock inte vara samma vagn som den ukrainska översten beskrev.

Vad videon gör är dock att den bekräftar att ryska stridsvagnar av en modell som bara funnits något år finns inne i Ukraina där de vita igenkänningsstrecken på sidorna visar att vagnen dessutom hunnit vara i ukrainska händer. Det är därmed inte helt omöjligt att det är överstens vagn eller åtminstone en på filmen ovanför.

Slutsats: Det gäller att personalen inte fipplar med materielen om man ska kunna upprätthålla fasaden att Ryssland inte deltar aktivt i kriget i Ukraina.

Mer om T-72B3 inkl detaljerade bilder på bl.a. Sosna-U

Så här tyckte för övrigt ett av mina mest aktiva ryska troll om att jag twittrade om denna T-72B3.

Omfattande ryska lokalval går obemärkta förbi

Valkommissionens ordförande Vladimir Tjurov sade sig ha information om utländska försök att undergräva valen.

Valkommissionens ordförande Vladimir Tjurov varnade för utländsk subversion.

Söndagen 14 september var valdag inte bara i Sverige utan även i Ryssland. Runtom i landet valdes ledamöter i lokala och regionala församlingar, borgmästare och guvernörer – över femtusen olika val med 111 000 kandidater. Någon reell konkurrens var det dock inte fråga om. Samtliga 30 guvernörer som ställde upp blev omvalda och i exempelvis Moskvas stadsfullmäktige kom inte en enda oppositionskandidat in.

Statsvetaren Dmitrij Oresjkin säger i en kommentar till Radio Svoboda:

– Bara en fullkomligt naiv teoretiker eller romantiker kan förvänta sig att de som kontrollerar den lokala vertikalen och dess resurser frivilligt avstår detta och accepterar konkurrens.

Samtidigt gjorde myndigheterna i fredags en något bisarr manöver mot den oberoende valövervakningsorganisationen Golos.

Som Fokus Ryssland i förra veckan meddelade, hade Golos nyligen fått upprättelse i frågan om huruvida man är en utländsk agent eller inte. Moskvas stadsdomstol slog fast att påståenden om finansiering från utlandet hade varit grundlösa. Men i fredags meddelade plötsligt åklagarmyndigheten  att samma stadsdomstol nu gett stöd åt dess framställan i en tidigare instans.

Centrala valkommissionen gick sedan ut med ett pressmeddelande där man – med hänvisning till vändningen i stadsdomstolen – hävdade att det var olagligt att låta en utländsk agent övervaka valet. Det skulle underminera den demokratiska processen, menade man.

Till journalister sa Centrala valkommissionens ordförande:

– Vi har information om vissa utländska fonders verksamhet där målet är att provocera fram ett misslyckande för omröstningen i vissa regioner.

Golos tolkade manövern som ett sätt att skapa förvirring inför valet.

En handfull regioner följde Centrala valkommissionens direktiv och utestängde observatörerna från vallokalerna. Även i Tiumenlänet avstod Golos från valövervakning efter hotfulla påtryckningar från polisens extremismavdelning. I en fjärdedel av landets regioner genomförde dock Golos sin insats. Organisationen menar att makthavarna i huvudsak hade sorterat bort sina konkurrenter redan i registreringsstadiet. Ändå präglades både valdagen och förhandsröstningen av ”betydande brott” mot ryska och internationella rättsprinciper, sammanfattar Golos.

Källor: svoboda.orgnovayagazeta.runewsru.comgolosinfo.org 1, 2, 3

Sluta skjuta, sluta kriga!

Jag träffade en grupp soldater som snabbskolas för att kunna dra ut i strid. De såg inte ett dugg militäriska ut och det luktade inte testosteron kring dem. Men de var alla beredda att dra ut i strid. Beredda att döda och dödas.

En av dem sa att han tror att det kan uppstå situationer där det går att låta bli att skjuta på fienden. Situationer där man kan låta honom passera.

Det är önsketänkande, det förstod både den unge mannen och jag. Kanske måste man tänka så för att stå ut med tanken på krigandet.

Då jag satt öga mot öga med soldaterna kände jag stor sorg. Det var för ett ögonblick helt likgiltigt vem som har rätt och vem som har fel i kriget om Ukraina. Det enda som kändes viktigt var tanken på liv och död, tanken på krig och fred. Tanken på varje människas värde och rätt till liv.

Måtte vapenvilan hålla, måtte förnuftet segra, tänkte jag, väl medveten om att chanserna är små.

- Kom tillbaka när vi har fred så ska vi sitta ned och äta, dricka och prata hela natten, sa en av soldaterna när jag åkte iväg.

Hur gärna ska jag inte göra det.

Mina aktiviteter/kommentarer kring svenska valet 2014

[Uppdateras löpande]

VALDAGEN (inplanerade aktiviteter):

  • Under valdagen sitter jag i en panel på Statsvetenskapliga institutionen, Lund, där jag ska kommentera hur den svenska utrikespolitiken kan tänkas se ut efter valet. (21.30-22.00. Edens hörsal, Paradigatan 5H.)
  • Under söndagskvällen är jag expertkommentator i Helsingborgs Dagblads webb-TV för att kommentera riksdagsvalet. Jag deltar ca 20.40 (efter första ValU:n) och 22.30 (då ett preliminärt resultat troligen är tillgängligt för att kommentera).

VECKAN FÖRE VALET (urval):

Mi modererade utrikespolitisk debatt – Ryssland i fokus

(Foto: Lukas J. Herbers)

Fem dagar före valet (9/9) modererade jag en debatt i Lund. Fokus var säkerhets-, försvars-, bistånds- och klimatpolitik.

I debatten deltog Lars Ohly (V), Hans Wallmark (M), Valter Mutt (MP), Désirée Pethrus (KD), Kenneth Forslund (S), Allan Widman (FP), Kerstin Lundgren (C), Markus Wiechel (SD), och Sarah Nilsson Dolah (F!).

Tidningen Lundagård rapporterade om evenemanget (”Rysk dominans i utrikespolitisk debatt”), och skrev bland annat: 

”Samtliga riksdagspartier och Feministiskt initiativ möttes under tisdagskvällen i en debatt om Sveriges utrikespolitiska utmaningar. Trots ett stundtals uppskruvat tonläge bjöds det på få överraskningar.

”Vilken utrikespolitik kommer Sverige föra de fyra kommande åren?”, det var frågeställningen när Utrikespolitiska föreningen bjöd in de potentiella makthavarna för att diskutera bland annat Nato, Ryssland, IS och det växande miljöhotet, modererade av statsvetardoktoranden Mi Lennhag.

Det var hanteringen av Ryssland som dominerade från start, med en höger som delvis vill se Natomedlemskap, en vänster som vill värna alliansfriheten i mer än ett avseende och SD som vill bygga en försvarsallians med de övriga nordiska länderna.

Allianspartierna framställer Ryssland som ett konkret hot mot stabiliteten i Sveriges närområde, som bäst möts av europeisk enighet och Natosammarbete. Lars Ohly från Vänsterpartiet anklagade den sittande regeringen för att försöka smyga in Sverige i Nato utan folkligt mandat. Han fick oväntat medhåll från både Folkpartiet och Moderaterna, även om slutsatserna av analysen skiljde sig. /…/ ” (Läs vidare på Lundagård.)

Evenemanget syns t.ex. här på Facebook. (Tyvärr var det fullsatt, och många fick vända i dörren.)

Om Golos och tidsandan

På vår nyhetssida Fokus Ryssland berättade vi i veckan att den ryska protestviljan aldrig varit så liten, åtminstone inte sedan 1994 då Levadacentrets mätningar av denna började. Studerar man diagrammen som sammanfattar resultaten under dessa år slås man allra först av en sak: skillnaden mellan Jeltsins 1990-tal och Putins 2000-tal. Generellt var förväntningarna att det skulle protesteras högre under Jeltsin, liksom beredskapen att själv delta i protester. Detta gäller både socioekonomiska och politiska protester även om det senare började mätas först 1997.

Socioekonomisk protestpotential 1994-2014. Grön linje – förväntan; röd linje – vilja att delta.

Socioekonomisk protestpotential 1994-2014. Grön linje – förväntan; röd linje – vilja att delta.

Politisk protestpotential 1997-2014. Grön linje – förväntan; röd linje – vilja att delta.

Politisk protestpotential 1997-2014. Grön linje – förväntan; röd linje – vilja att delta.

Samhällens och individers benägenhet att protestera formas förstås av olika faktorer – inte bara hur missnöjd man är, utan även vilken utsikt en protest har att leda till förbättringar – och om sådant säger undersökningen ingenting. Höga olje- och gaspriser har medfört ökat välstånd, Putin åtnjuter större förtroende än Jeltsin gjorde. Samtidigt vore det konstigt om siffrorna ovan inte även skulle avspegla den utveckling i auktoritär riktning som ägt rum sedan millenieskiftet.

Att protestera kräver mod eller kanske dumdristighet.

I veckan rapporterade vi också en nyhet som tycktes gå i motsatt riktning. Valövervakningsorganisationen Golos, som av en lokal domstol förklarats vara utländska agenter och därefter drabbats av både böter och verksamhetsförbud, fick till slut upprättelse i en högre instans. Dessutom med benäget stöd från den officiella ombudsmannen för mänskliga rättigheter.

I själva verket borde de till att börja med aldrig ha fällts.

Vad det handlade om var ju att Norska Helsingforskommittén belönat Golos med Andrej Sacharovs frihetspris (ej att förväxla med EU-parlamentets Sacharovpris). Trots att Golos tackat nej till prispengarna, och när norrmännen av misstag ändå fört över dem skickat tillbaka hela summan – den lämnade aldrig det särskilda transitkonto som krävs för hantering av utländsk valuta – valde den lokala domstolen att fälla Golos för mottagande av pengarna.

Också i Sverige händer det att domslut strider mot sunda förnuftet. Ofta beror det på lagtekniska skäl. Men i det här fallet var det ryska domslutet inte bara juridiskt felaktigt, utan även så orimligt att det snarare bör tolkas som uttryck för den auktoritära och juridiskt godtyckliga tidsandan. Liksom resultaten i Levadacentrets undersökning.

Verdt å lese — det pinliges tidsalder

Ivan Kalashnikov, Enter the arena: inside the korobka, the heart of Russian football, Calvert Journal, 7. juli, 2014. Lenge før ordet ballbinge dukket opp på norske lokalpolitikeres lepper var korobka et fenomen i russisk fotball. I mangelen på vanlige fotballbaner eller parker å spille i, inntok de russiske ungdommene disse bingene som opprinnelig hadde blitt laget […]