Påstått nationalistspår i mordutredningen

Boris Nemtsov begravdes på tisdagen. Foto: Jevgenij Feldman

Boris Nemtsov begravdes på tisdagen. Foto: Jevgenij Feldman

Fredagens mord på Boris Nemtsov – Rysslands mest kände oppositionspolitiker, av regimen stämplad som förrädare – följdes av en stor demonstration. Deltagarantalet uppskattades till över 50 000 människor. Detta var möjligen dubbelt så många som helgen innan hade samlats för att demonstrera i omvända syften, under parollen Antimajdan.

Mordutredningen har än så länge inte presenterat något genombrott. Chefen för säkerhetstjänsten FSB svarade i dag på frågan om det finns några misstänkta att sådana finns det alltid – på ett hypotetiskt plan.

En hypotes som presenterades direkt efter mordet var att det organiserats av meningsfränder till Boris Nemtsov, som en provokation för att svärta ned Rysslands rykte. I dag tycktes Putin stå fast vid den linjen när han i ett möte med inrikesministeriets ledning slog fast att det rörde sig om ett politiskt mord. Han uppmanade de församlade att en gång för alla befria Ryssland från sådana tragedier. Få tror dock att den ryska statsapparaten är i stånd att utreda eventuella spår som pekar mot den själv.

Mot detta talar möjligen att utredningen nu leds av Igor Krasnov – med erfarenhet av våldsdåd begångna av nationalister – och obekräftade uppgifter om att nationalistspåret prioriteras i utredningsarbetet. Enligt uppgift har man också hittat den grå bil av märket ZAZ Chance som mördarna använde och undersöker nu vilka som kan ha haft tillgång till fordonet.

Källor: RBK (1), (2), Moscow Times

Utgå ifrån att Kreml är skyldigt

Sent i fredags kväll mördades Rysslands mest kända oppositionspolitiker, Boris Nemtsov, med flera pistolskott och inom synhåll från Kremls murar. Medan omvärlden nu frågar sig om mordet var beordrat av president Putin eller ett resultat av hatpropagandan i Ukrainakrigets spår – eller möjligen handlade om något helt annat – så står den inför ett dilemma. Hur ska man förhålla sig till ett brott som av allt att döma inte kommer att klaras upp och där fakta förmodligen aldrig blir kända? De viktigaste reaktionerna hittills måste tyvärr beskrivas som något urvattnade. Europas främsta ledare och den som i dag också dominerar relationerna med Ryssland, Tysklands förbundskansler Angela Merkel, krävde av Putin att han förvissar sig om att brottet klarläggs och att de skyldiga bestraffas. Även USA:s president Barack Obama efterlyste en ”snabb, opartisk och transparent” undersökning. Kanske är det svårt för dem att uttala sig strängare än så, men deras formuleringar tycks ju utgå ifrån att det inte kan vara Putin själv som beordrat mordet. Då var faktiskt Sveriges utrikesminister Margot Wallström tydligare. Hon kallade mordet för en avrättning som ”förstärker bilden av Putins skräckvälde när det gäller säkerhet, mänskliga rättigheter och demokrati”.

Liksom många andra sätter Wallström också in det i mönstret av tidigare mord på Kremlmotståndare där det heller aldrig blivit klarlagt vem som beordrat brotten, men där spår pekar mot makthavarna. Journalisten Anna Politkovskaja och den avhoppade säkerhetsmannen Aleksandr Litvinenko är de mest kända exemplen. Andra som brukar nämnas i sammanhanget är parlamentsledamöterna Sergej Jusjenkov och Jurij Sjtjekotjichin. De försökte båda reda ut vad som egentligen hänt när ett antal bostadshus sprängdes hösten 1999 – och hundratals oskyldiga människor dödades – i vad som kom att bli upptakten till det andra Tjetjenienkriget och Putins makttillträde. Sprängdåden skylldes på tjetjenska terrorister men vid ett tillfälle hade en grupp från säkerhetstjänsten FSB ertappats med att placera ut sprängmedel i källaren till ett hus i Rjazan.

Inga av dessa brott kommer sannolikt någonsin att utredas tillfredsställande. Att kräva att de huvudmisstänkta utreder och lagför sig själva, utan att sätta någon reell press bakom sådana krav, är i bästa fall meningslöst och tjänar i värsta fall dem vars syfte det är att lägga ut dimridåer. Oskuldspresumptionen – principen att den som är misstänkt för ett brott ska behandlas som oskyldig tills motsatsen har bevisats – måste alltid gälla inom en rättsstat men inte i det politiska umgänget med en regim som bär på ett sådant bagage som den ryska gör. Särskilt inte med tanke på att den direkt efter mordet på Boris Nemtsov började lägga ut just dimridåer. President Putin lät meddela att mordet var en provokation, alltså begånget av krafter i Nemtsovs eget politiska läger. Även Utredningskommittén lanserade detta som en av flera mer eller mindre fantasifulla arbetshypoteser, där den mest uppenbara hypotesen föga förvånande lös med sin frånvaro. Alltså att Kreml lät mörda Nemtsov. Självklart kan vi inte vara säkra på att det är så men det är ändå vad EU och Sverige bör utgå ifrån i sökandet efter ett mer verkningsfullt förhållningssätt till situationen i Ryssland.

Avslutningsvis en hoppingivande bild från söndagens Moskva. Där hedrade tiotusentals människor Boris Nemtsovs minne genom att ansluta till en sedan tidigare planerad demonstration.

Moskvademo150301

Några ord om ett mord

Oppositionsledaren Boris Nemtsov mördades igår kväll på öppen gata i Moskva precis vid St. Vasily’s katedral. Enligt uppgifter blev han träffad fyra gånger av en passerande bil medan hans sällskap klarade sig utmärkt. Russia's colors, Putin's era: @brianwhelanhack: Astonishing picture … Continue reading

Oppositionspolitikern Boris Nemtsov mördad

Oppositionspolitikern Boris Nemtsov.

Oppositionspolitikern Boris Nemtsov var en tydlig kritiker av Rysslands krig i Ukraina.

Den liberale oppositionspolitikern Boris Nemtsov sköts på fredagkvällen ihjäl i centrala Moskva. Gärningsmännen ska ha avlossat sex skott och sedan försvunnit i en vit bil. Nemtsovs kollega och vän, förre premiärministern Michail Kasianov, är övertygad om att mordet har politiska motiv och att Nemtsov nu fått betala för sin kamp för frihet och demokrati.

– Att en oppositionsledare i det tjugoförsta århundradet demonstrativt skjuts intill Kremls murar är bortom alla gränser, säger Kasianov.

President Putins pressekreterare meddelar att denne betraktar mordet som en provokation, och att han uppdragit åt Utredningskommittén, Inrikesministeriet och säkerhetstjänsten FSB att tillsammans ta kontroll över utredningsarbetet.

Boris Nemtsov blev på 1990-talet känd som guvernör i Nizjnij Novgorods län, där han framgångsrikt experimenterade med liberala ekonomiska reformer. Ett tag betraktades han som möjlig efterträdare till Boris Jeltsin som landets president. När Vladimir Putin i stället kom till makten blev Nemtsov en ledande oppositionsföreträdare och på senare tid har han varit en tydlig kritiker av Rysslands krigsäventyr i Ukraina.

Källa: Novaja Gazeta, RIA Novosti

Invasion från ingenstans

För ett år sedan inleddes den ryska invasionen av Krim. Sex månader senare reste jag runt på Krim för att intervjua anhängare och motståndare till den ryska annekteringen. Boken har nu kommit ut och finns att köpa på Adlibris och Bokus. Här ett kort avsnitt från början.

Järnvägsstationen i Simferopol Nu har tågen slutat gå.

Järnvägsstationen i Simferopol Nu har tågen slutat gå.

Det hade talats om ryska trupprörelser dagarna innan, men alla blev ändå tagna på sängen när ett femtiotal tungt beväpnade män i omärkta gröna uniformer klockan fyra på natten mot torsdagen den 27 februari tog över parlamentsbyggnaden och regeringshögkvarteret i Simferopol, där de hissade ryska flaggor.

Efter stormningen av parlamentet har männen hissat den ryska flaggan över parlamentsbyggnaden. Samma dag meddelas att Krims regering är avsatt. Ny regeringschef är Sergej Aksionov, ledare för Rysk enhet, ett marginellt, ryskvänligt parti. Men fortfarande vet ingen vilka de gåtfulla gröna männen är.

Tidigt på fredagsmorgonen den 28 februari 2014 omringas terminalbyggnaden på Simferopols internationella flygplats på Krim av ett femtiotal beväpnade män i gröna, omärkta uniformer. Männen verkar tillhöra samma oidentifierade, välorganiserade grupp.

Jelena Mechanik från den ukrainska tv-kanalen Inter var snabbt på plats vid flygplatsen.

– Vi kom dit vid tretiden på natten. Jag var den enda journalisten som vågade gå fram till en av de gröna männen. Var kommer ni ifrån? frågade jag. Ukraina, Ryssland? Ryssland, svarade mannen. Det kunde ha varit en världsnyhet. Men uppgiften som snabbt spreds i ukrainska medier ifrågasattes av de internationella nyhetsbyråerna, eftersom de ryska myndigheterna ihärdigt förnekade all inblandning i händelserna på Krim.

Syftet var att skapa förvirring och så länge som möjligt hålla uppe skenet av att det handlade om interna oroligheter, inte en rysk invasion, säger Fredrik Westerlund, forskningsledare på totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

Samtidigt genomförde Ryssland en omfattande militärövning längre norrut. När ryska trupper avancerade mot Ukraina var det svårt för den ukrainska ledningen i Kiev att fokusera på Krim. Förvirringen ökade ytterligare två dagar senare, den 1 mars, när Vladimir Putin begärde och fick det ryska parlamentets tillstånd att vid behov sätta in ryska militära styrkor i hela Ukraina.

Enligt Fredrik Westerlund på FOI kan man nu tämligen säkert säga att det var specialförband från ryska militära underrättelsetjänsten GRU som den 27 februari 2014 stormade parlamentet på Krim. Bland männen i omärkta uniformer fanns det också trupper från ryska försvarsmaktens elitförband.

Den ryska militären hade dessutom stöd av lokala och tillresta informella miliser, bland annat grupper av ryska kosacker – uniformerade nationalister som ser sig som arvtagare till de historiska kosackerna från främst södra Ryssland. Syftet var att ge sken av att det som skedde var något lokalt och spontant.

– De lyckades tillräckligt bra för att skapa osäkerhet och för att det med viss trovärdighet skulle gå att förneka att det handlade om ryska trupper. Miliserna ställde sig som en skärm mellan de ryska soldaterna och lokalbefolkningen. Då kunde inte heller journalister så lätt ta reda på vilka soldaterna egentligen var.

Några timmar efter stormningen fick alltså Krims premiärminister Anatolij Mogiljov veta att han och hela hans regering hade avskedats av parlamentet, som uppgavs ha sammanträtt i den ockuperade byggnaden. Parlamentet sades också ha beslutat om en folkomröstning om ökat självstyre för Krim.

Vad som i verkligheten hade hänt i byggnaden som ockuperades av okända trupper var svårt att veta. Alla telefonlinjer till huset hade brutits, parlamentsledamöters telefoner beslagtogs när de anlände till parlamentet, och inga journalister släpptes in.

Den ryske nationalisten Igor Girkin, mer känd under sitt nom de guerre, Igor Strelkov, var med i Krims så kallade självförsvarstrupper i slutet av februari. Senare sade han i en tv-intervju att det var hans trupper som såg till att de motvilliga ledamöterna fördes till den stormade parlamentsbyggnaden för att avsätta den lokala regeringen och tillsätta en ny:

– Det var självförsvarstrupperna som samlade ihop parlamentsledamöterna och föste in dem i salen där de skulle rösta. Jag var befälhavare i en av grupperna.

Ett par dagar senare började rysk militär fraktas in över Kertjsundet vid Krims östligaste spets. Men officiellt erkände Ryssland fortfarande inte att männen i omärkta gröna uniformer var ryska styrkor, och journalister som filmade inmarschen var inte välkomna. En av dem var Irina Sedova, som då arbetade på den lokala radiostationen Kertj FM.

– Jag pratade med soldaterna, de hade fått veta att de skulle till övningar i Novorossijsk på ryska sidan, men i stället skickades de in över sundet.

Den ukrainska militären hade en förläggning med 400 man i närheten av Kertj, men de gjorde inget, berättar Irina Sedova.

– Jag pratade en hel del med dem, för jag åkte runt med volontärer som delade ut utrustning till dem. Det kom inga order, och vi kunde inte inleda ett krig på egen hand, sade de. Och sedan, när det började komma hela konvojer, då var det meningslöst, vad kan 400 man göra mot så många?

Ryssland förde också in attackhelikoptrar som demonstrativt fick flyga över ukrainska militärförläggningar som ännu inte hade gett upp.

Under första veckan i mars lyckades Jelena Mechaniks tv-team från Kiev besöka flera ukrainska militärförläggningar på Krim, intervjua militärer och dokumentera hur förläggningar en efter en övertogs. Men ukrainska journalister var inte längre välkomna på Krim, och den 7 mars angreps teamet utanför ett luftvärnsförband i närheten av Sevastopol.

– De slog sönder alla kamerorna, de tog alla våra id-handlingar och minneskort.

Flera av journalisterna misshandlades grovt av maskerade gärningsmän innan de lyckades fly till säkerhet.

Elva dagar senare hade en folkomröstning genomförts på det ockuperade Krim. Den 18 mars undertecknade Vladimir Putin under högtidliga former ett papper som enligt den ryska synen på saken gjorde Krim till en del av Ryssland.

Händelseförloppet 2014

18-20 februari Sammandrabbningar mellan demonstranter och säkerhetsstyrkor i Kiev leder till över hundra dödsoffer.

22 februari President Janukovytj flyr från Kiev, först till östra Ukraina och sedan med hjälp av ryska säkerhetstjänsten vidare till Krim. Några dagar senare anländer han till Ryssland.

26 februari Stor demonstration utanför Krims lokala parlament i Simferopol. Två demonstranter kläms till döds i folkmassan när proryska och proukrainska demonstranter drabbar samman.

27 februari Soldater i omärkta gröna uniformer intar Krims lokala parlament och regeringsbyggnad i Simferopol. Krims regering avsätts och en ny, prorysk regering tillsätts.

1 mars Ryska parlamentet ger Vladimir Putin sitt tillstånd att sätta in ryska trupper i Ukraina. De följande dagarna börjar trupper fraktas in till Krim med färja över Kertjsundet. Ryssland erkänner fortfarande inte officiellt sin inblandning.

16 mars En folkomröstning om Krims status ordnas. 97 procent uppges ha röstat för anslutning till Ryssland.

17 mars Krims parlament utropar republiken Krim självständig och ansöker därefter om att republiken ska upptas i Ryska federationen.

18 mars Vladimir Putin och representanter för den nya republiken Krim skriver under ett avtal om Krims uppgående i Ryssland.

23 mars Den sista kvarvarande ukrainska militärbasen på Krim, flygbasen Belbek i utkanten av Sevastopol, tas över av ryska trupper.

Sydsvenskan 2015-02-27

Boken Krim tillhör oss finns nu att köpa hos Adlibris och Bokus.

Varför inte börja i andra änden, Bastrykin?

Ordföranden i den ryska Utredningskommittén, Aleksandr Bastrykin, vill göra den ryska konstitutionen ”smidigare” – och skydda landet mot ”rättsligt sabotage” – genom att stryka åtagandet att alltid följa internationell rätt. I ett föredrag som publicerats på Utredningskommitténs webbsajt, och som rönt stor uppmärksamhet, menar han att detta skulle ”stärka Ryska Federationens oberoende i den juridiska sfären och återbörda det till fosterlandets bästa rättstraditioner”. Vad han i klartext menar är förstås att man skulle slippa bry sig om den strida ström av ryska ärenden som i dag tas upp av Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Och nog vore detta i linje med vissa rättsliga traditioner.

Hur bra de är kan man dock ha olika uppfattningar om.

Aleksandr Bastrykin utbildades (liksom president Putin) till jurist i Leningrad på 1970-talet. Vilka rättsliga traditioner är det nu han längtar tillbaka till?

Aleksandr Bastrykin utbildades (liksom president Putin) till jurist i Leningrad på 1970-talet. Vilka rättsliga traditioner är det nu han längtar tillbaka till?

Åtagandet Bastrykin vill befria Ryssland ifrån finns i dess konstitutions 15 paragrafs fjärde punkt:

Общепризнанные принципы и нормы международного права и международные договоры Российской Федерации являются составной частью ее правовой системы. Если международным договором Российской Федерации установлены иные правила, чем предусмотренные законом, то применяются правила международного договора.

På svenska blir det ungefär:

Allmänt erkända principer och normer i internationell rätt och i av Ryska Federationen ingångna internationella avtal utgör en integrerad del av dess rättssystem. Om av Ryska Federationen ingånget internationellt avtal fastställt andra regler än lagen så tillämpas det internationella avtalets regler.

Bastrykin hävdar att andra länder inte är uppbundna av internationell rätt på samma vis. Oavsett om det ligger något i detta eller inte, så är Europakonventionen väl så tvingande för Europas övriga länder som för Ryssland. Det senare landet utmärker sig dock genom att bryta mot den oftare än andra. Vill Bastrykin slippa det kan kallar ”rättsligt sabotage” vore det kanske i denna ända han skulle börja – att börja respektera mänskliga rättigheter?

Putins pressekreterare säger att presidenten inte har kommenterat idén. Men får ett halvår sedan, vid ett möte med dumafraktionernas representanter i Jalta på Krim, sa Putin att Ryssland kunde avsäga sig Europakonventionen om mänskliga rättigheter om Europadomstolen inte slutar fatta beslut som Ryssland tycker är politiska. Någon som tagit ställning emot Bastrykins förslag är dock ordföranden i presidentens eget råd för mänskliga rättigheter, Mikhail Fedotov. Denne menar att det rent tekniskt är omöjligt att ändra i paragraf 15 utan att samtidigt anta en helt ny konstitution. För detta måste en konstituerande församling sammankallas, och hur detta ska gå till står det inget om i lagen.

För Rysslands del är det nog bra med lagar som inte är alltför smidiga.

Seminarium om rysk propaganda

I onsdags kväll höll Försvarsutbildarna/Psyops-förbundet ett seminarium om rysk propaganda där jag, Oscar Jonsson, Joakim von Braun, Ekaterina Kalinina, Johan Wiktorin, Patrik Thomé och Fredrik Konnander deltog. Seminariet var mycket välbesökt med ca 300 anmälda till 150 platser.

Vi som var talare hade alla tio minuter var på oss att redogöra för våra perspektiv och jag talade om rysk propaganda och informationskrigföring i praktiken och gav exempel på hur man nyttjar olika media och hur man både använder och fruktar sociala media. Jag tror jag lyckades bjuda på lite nytt även för dem som följer mig på Twitter, t.ex. försöket att skära av höstens stora fredsdemonstration från Twitter genom ett ”kirurgiskt angrepp” som inte drabbade övriga Twitter-användare i Ryssland.

Det hade varit intressant att se fler journalister på plats eftersom ämnet i högsta grad är något som berör dem.

Seminariet webbsändes och finns även att se i efterhand på Youtube. Mitt framträdande kan ses från ca 53.30.

SR

Professor från Krasnodar söker asyl i utlandet

Professor Michail Savva.

Professor Michail Savva, som flytt Ryssland och hemstaden Krasnodar för att undgå fängelse.

Den villkorligt dömde statsvetarprofessorn Michail Savva, som Fokus Ryssland rapporterade om i oktober, har sökt asyl utomlands. Detta för att undkomma ett väntat fängelsestraff.

Savva var universitetsprofessor och drev ett resurscenter för enskilda organisationer i Krasnodar i södra Ryssland. Förra året dömdes han till tre års villkorligt fängelsestraff för förskingring i ett fall som han hävdade var fabricerat och hade politiska undertoner. 25 december förhördes han återigen av myndigheterna. Han säger sig då ha insett att man förberedde nya falska anklagelser mot honom och för att undgå fängelse lämnade han landet.

Nu har kriminalvårdsmyndigheterna vänt sig till domstol för att omvandla det villkorliga fängelsestraffet till ett riktigt, eftersom han genom att fly utomlands brutit mot villkoren i straffet. Enligt obekräftade uppgifter befinner han sig i Ukraina. Michail Savva låter själv meddela att han sökt asyl – men vill ännu inte avslöja i vilket land han är – och att han i exilen planerar att arbeta för mänskliga rättigheter i Ryssland.

– Jag kan bara återvända efter att den politiska repressionen i mitt land har upphört, säger han till sajten Yugopolis.

Källor: Article 20, Yugopolis (1), (2)

Nattlig attack mot oppositionsledares bostad

Anna Stepanova.

Anna Stepanova, regional ordförande i oppositionspartiet RPR-PARNAS.

En oppositionsledare i Nizjnij Novgorod fick tidigt i morse sin lägenhet beskjuten med vad som tycks ha varit gummikulor eller gaspistoler. Nyhetssajten grani.ru uppger att polisens avdelning mot extremism tidigare varit ansvarig för liknande attacker.

Händelsen ägde rum vid fyratiden i morse. Tre maskerade män ska ha skjutit sönder fönstren hemma hos Anna Stepanova med vad som tycks ha varit antingen gaspistoler eller pistoler laddade med gummikulor. Hon bor på tredje våningen. En grannlägenhet träffades också. Därutöver klottrades portgången ned och lägenhetsdörrarna förstördes.

Stepanova är regional ordförande i oppositionspartiet RPR-PARNAS (Rysslands republikanska parti – Partiet för folkets frihet), ett av de äldsta demokratiska partierna i landet med Boris Nemtsov som en ledande företrädare. Denne sätter attacken i samband med att Stepanova ska inställa sig i domstol i Moskva för att få tillbaka egendom som tidigare beslagtagits i samband med de politiska Bolotnajarättegångarna.

Även inför en demonstration 2012 fick Stepanova fönstren krossade och hotades i flygblad som klistrades upp vid hennes hus. Nyhetssajten Grani.ru skriver att polisens center mot extremism i Nizjnij Novogorod tidigare har gett sig på bostäder och kontor tillhörande stadens oppositionella, och nämner flera exempel på detta.

Källa: Grani.ru

Ett år efter OS – rysk miljöaktivist från Sotji till Stockholm

shevchenko-e1423584256210-360x240

Dmitrij Sjevtjenko

Östgruppen arrangerar den 3 mars två seminarier om den ryska miljörörelsen och dess utsatthet. Vi gästas av Dmitrij Sjevtjenko från organisationen EWNC (Environmental Watch of North Caucasus), där den politiske fången Jevgenij Vitisjko är ordförande. Läs mer nedan, och observera att vi gärna ser en föranmälan till frukostseminariet.

Tisdagen den 3 mars, kl. 08.30
Frukostseminarium: Hårdare tag mot den ryska miljörörelsen:
Ett år efter att OS i Sotji avslutades gästas Östgruppen av en företrädare för miljöorganisationen Environmental Watch of North Caucasus (EWNC) som blev en av de mest internationellt uppmärksammade ryska organisationerna under OS på grund av sin aktiva roll i kampen mot miljöförstöringen. Deras ordförande Jevgenij Vitisjko dömdes till fängelse mitt under pågående OS och avtjänar nu en treårig fängelsedom anklagad för huliganism. Ytterligare en av deras medarbetare har varit tvungen att fly Ryssland och deras övriga medarbetare trakasseras ständigt av myndigheterna. Det beryktade Center E har genomfört räder på deras kontor vid upprepade tillfällen och organisationen har fått sina tillgångar frusna. Organisationen hotas nu av nedstängning då de anklagats för bland annat extremism av det lokala justitiedepartementet.

Men EWNC är bara en i raden av miljöorganisationer som råkat illa ut i Ryssland. Många är de miljöaktivister runtom i Ryssland som fått sina hem genomsökta av myndigheterna eller hotats för sin aktivism. Nyligen blev organisationen Ecodefence den första miljöorganisationen att stämplas som ”utländsk agent” i enlighet med den ryska agentlagen. Hur kommer det sig att miljöaktivister har blivit en sådan motarbetad aktör i Ryssland? Och hur påverkas miljörörelsen av det allmänt hårdnande greppet mot civilsamhället i Ryssland?

Östgruppen har bjudit in miljöaktivisten Dima Sjevtjenko för att berätta om de trakasserier de dagligen utsätts för och hur de hanterar det överhängande hotet om nedstängning. I seminariet deltar också miljöaktivisten Oleg Izyumenko för att exemplifiera hur de ryska myndigheterna har förhållit sig gentemot miljörörelsen genom tiderna, samt Tobias Ljungvall som kommer sätta in detta i ett förenings- och yttrandefrihetsperpektiv.

Medverkande:

Dmitrij Sjevtjenko, koordinator på EWNC
Oleg Izyumenko, miljöaktivist från Ryssland, numera boende i Sverige
Tobias Ljungvall, Östgruppen
Tid och Plats: 3:e mars kl 08.30 (Frukost serveras från 8.00) Sensus Medborgarlatsen, rum 401

Språk: Svenska och engelska

Arrangörer: Östgruppen, Sensus

OBS! Föranmälan till anmalan@ostgruppen.se

Sprid gärna information om seminariet, t.ex. via Facebook: https://www.facebook.com/events/1411041322524680/

*****

Tisdagen den 3 mars, kl 18.00
Seminarium: Aktivismens höga pris – Exemplet EWNC

Varmt välkomna att träffa den ryska miljöaktivisten Dima Sjevtjenko.

Dima arbetar för miljöorganisationen Environmental Watch on North Caucasus (EWNC) som fick stor internationell uppmärksamhet under OS i Sotji förra året då de var aktiva i kampen mot miljöförstöringen runt OS. EWNC är idag en av de mest utsatta organisationerna i Ryssland och hotas just nu av nedstängning då de anklagats för bland annat extremism av det lokala justitiedepartementet.

Trakasserierna mot organisationen har pågått under många år, och när deras ordförande Jevgenij Vitisjko protesterade mot ett husbygge mitt inne i en nationalpark arresterades han för att ha klottrat ”skogen är till för alla” på ett stängsel som omringade byggnaden och en stor del av den omgivande naturen. Byggnaden tros vara den lokale guvernörens sommarstuga. En rättsprocess inleddes och Vitisjko avtjänar nu en treårig fängelsedom, dömd för huliganism, något som hans kollegor hävdar är en hämnd för hans högljudda aktivism. En annan av deras kollegor har varit tvungen att fly Ryssland och lever nu som politisk flykting i Europa.  Vitisjko har erkänts som samvetsfånge av Amnesty och hans fall har blivit uppmärksammat världen över. Dima själv grips och trakasseras av myndigheterna på regelbunden basis.

Kom och hör Dimas skrämmande historia om de trakasserier de utsätts för av myndigheterna i sin kamp för miljön i Norra Kaukasus.

Kvällen inleds med Dimas berättelse, följt av frågestund. Under kvällen kommer även Salong 4:s bar att hållas öppen och man är varmt välkommen att stanna kvar efter föredraget och ta en öl med Dima.

Tid och plats: 3:e mars 18.00-20.00 Salong 4, Hornstull Strand 13.

Språk: Ryska tolkat till svenska.

Sprid gärna information om seminariet, t.ex. via Facebook: https://www.facebook.com/events/872702696085701/