Archive for the 'Vladimir Putin' Category

Ja, det kom från rätt käft

Med tanke på Vladimir Putins hastiga besök i Sverige och träff med Reinfeldt, kommenterar vi det på ledarplats i BLT, både i onsdags 27/4, och idag, torsdag 28/4.
Rysslands premiärminister kritiserar bombningarna i Libyen på grund av att civilbefolkningen drabbas. En grotesk infallsvinkel från en man som är ansvarig för kriget i Tjetjenien.
Här kan man läsa fler ledare om CIS.

Igår, kan jag för övrigt berätta om, var vi ett antal föreläsare som inbjudits till af Chapmangymnasiet i Karlskrona, för att berätta om våra erfarenheteter av Kalla kriget och det gamla Östeuropa. Där var både underrättelsefolk och akademiker. Stefan Hedlund var där, bland andra.

Själv pratade jag om hur vi som ungdomar upplevde det delade Europa, och hur vi reste till Rostock med klassen 1991 i ett ungdomsutbyte. En resa som jag tror format mig som person, vad jag valde att studera efter gymnasiet, min ideologiska utblick och min syn på historien.

I arbetet med föredraget har jag kollat igenom massor av klipp på YouTube. Några visade jag för ungdomarna.
Kön till första McDonalds i Moskva 1990. (Notera Cola-skylten, precis i början)
ABC rapporterar om murens fall - en ”prata” mellan studion i USA och korrespondenten på plats. ”Nu kan alla resa precis som de vill.”
Denna tyska dokumentation av vad som hände vid Bornholmer Strasse när muren öppnades.

Det är så lätt att glömma.

I kategorin: Är det sant?

Jag har inte uppdaterat bloggen på mycket länge nu, och när jag väl gör det så är det ett i högst oseriöst ämne. Ursäkta, men jag kan inte låta bli. Här kommer ett klipp i kategorin Hjälp, ska jag gå och gömma mig med en gång, eller?

Medvedev och Putin möts inför pressen…

… efter tragedin i Smolensk. Ett talande klipp som röjer känslor som man annars sällan ser från Rysslands ledare. Textat på engelska.

Maktskiften för dörren i ryska Kaukasus?

I slutet av januari tillkännagav Mintimer Sjajmijev, president för republiken Tatarstan i centrala Ryssland, att han kommer att kliva av från posten när hans mandatperiod går ut inom kort. Han har stått vid rodret sedan 1991 och startade sin karriär i kommunistpartiet redan 1967. Han lyckades under Jeltsineran manövrera fram det mest långtgående självstyret - i praktiken ett bilateralt avtal mellan Tatarstan och Moskva - av alla Rysslands federationssubjekt (territoriella enheter) för Tatarstan, men när Putin stärkte centralregeringens kontroll på bekostnad av federationssubjekten gick han med i dennes parti Enade Ryssland och behöll makten. Avgången sker nu genom en ganska genomskinlig överenskommelse med Kreml att hans handplockade efterträdare skall komma att ta över.

Men det  spekuleras ganska flitigt i media om att flera potentater från Jeltsineran som suttit på övertid är på väg ut (namn som nämns är Tatarstans grannrepublik Basjkortostans president Murtaza Rachimov och Moskvas egensinnige borgmästare Jurij Luzjkov).

I DAGESTAN verkar det i alla fall snart kunna vara dags. Sjuttioårige president Muchu Alijev har varit president sedan 2006, men har suttit med i republikens makttopp ända sedan perestrojkaeran. Hans första period går snart ut och maktspelet och spekulationerna är sedan ett par månader i full gång. Medvedev fick i slutet av förra året en lista på fem kandidater av sina lokala partikamrater och vissa antar att han inte vill se Alijev omvald.

Dagestan är Rysslands etniskt mest komplexa område, där ingen etnisk grupp har majoritet. Det skiljer sig på så sätt från de andra nordkaukasiska republikerna och hela styrelseskicket byggdes på 1990-talet upp på ett intrikat system av kompensationsmodeller och rotation mellan de största etniska grupperna på de högsta posterna (mer om det snart här på forumet). Även om det systemet har urholkats i och med att Putin införde hårdare direktstyre och Rysslands president numera i praktiken utser sin dagestanska motsvarighet är de etniska övervägandena fortfarande av största betydelse. Alijev tillhör den största gruppen, avarerna, liksom tre av de övriga kandidaterna på listan, medan den femte, Magomedsalam Magomedov, tillhör den näst största gruppen darginerna. Den sistnämnde är också son till Magomedali Magomedov, som styrde republiken från Rysslands självständighet till 2006. Hans ”frivilliga” avgång efter ett möte i Kreml gav också utrymme för spekulation och att hans son nu är aktuell för högsta makten belyser en annan extremt viktig aspekt av dagestansk politik, personliga nätverk. Utan dessa kommer man ingenstans och det är därför troligt att de senaste dagarnas mutor och kohandel kommer att vara avgörande för slutresultatet.

Men man måste också se avvaktan i ljuset av Medvedevs försök till nya grepp i Norra Kaukasus. När han gav Aleksandr Chloponin ansvar för det nybildade Nordkaukasiska Federala Distriktet (se tidigare inlägg) och Putin uppmanade lokala ledare att rätta in sig i ledet är det en signal om att man åtminstone ser behovet av en nyorientering. I vilken riktning är dock ännu inte klart. Medvedev verkar inställd på att förbättra ekonomin, vilket man kan se som en nödvändig men inte tillräcklig strategi - idag är samtliga nordkaukasiska republikers ekonomier helt beroende av bidrag från Moskva. Taktiken har prövats förr och gett kortsiktiga resultat, men utan lokal legitimitet är nog Kremls nya ansatser lika dömda på lång sikt som de senaste 150 årens försök.

INGUSJIEN är för närvarande ett av Rysslands största problem med skriande arbetslöshet och en eskalerande våldsspiral mellan olika banditgäng, en växande militant islamiströrelse och okontrollerat våld utövat av federala inrikestrupper och lokal polis. Läget blev bara värre under de senaste åren under den inkompetente Murat Ziazikov, utsedd av Putin. Att Medvedev valde Junus-bek Jevkurov till hans efterträdare i oktober 2008 (se också tidigare inlägg) är ett tecken på nya prioriteringar både vad gäller ekonomi och ledarstil. Jevkurov har bland annat försökt engagera sig personligen både vad gäller polisens maktmissbruk och motstånd från diverse militanta grupper. Men även om strategin är ett verkligt innovativt trendbrott möter den också stort motstånd från etablerade nätverk. De konkreta resultaten i form av ökad säkerhet låter vänta på sig och Jevkurov var i fjol själv mycket nära att dödas i ett attentat.

Men det verkar som om hans insatser fortfarande har stöd i Moskva - fast däremot inte av grannrepubliken TJETJENIENs härskare Ramzan Kadyrov, som anser sig ha hittat rätt metod att genom en kombination av moskvafinansierad ekonomisk uppbyggnad och våldshot pacificera sin republik. Ingusjiska antydningar om att tjetjenerna historiskt har legat bakom ökat våld i Ingusjien (vi måste komma ihåg att ingusjerna, trots att de talar nästan samma språk, aldrig officiellt stödde den tjetjenska frihetskampen), anklagelser från Kadyrov om dåligt säkerhetssamarbete och olösta gränstvister förstärker intrycken av konfrontation. Den är inte alldeles långsökt att dra slutsatser om maktspelet i Kreml via sprickan mellan den obrottsligt Putin-lojale Kadyrov och Medvedevs man i Ingusjien.

Men det finns andra tecken på sistone som talar för att Kadyrovs stöd i Moskva kan vara i gungning. Det uppseendeväckande uttalandet från Putin efter Chloponins utnämning att underlätta för organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter är svårt att inte se som kritik mot Kadyrov. Han har tidigare visat öppet förakt för organisationer som arbetar i Tjetjenien, bland annat för den mördade Natalja Estemirova som arbetade för den ansedda ryska organisationen Memorial. Han har på sistone lanserat den smått otroliga anklagelsen att hennes ouppklarade mord iscensattes av Boris Berezovskij, oligarken som gick i exil efter Putins makttillträde. Det senaste i den vägen är att man försöker åtala ledaren för Moscow Helsinki Group, Ljudmila Aleksejeva, för förtal mot Kadyrov.

Det har också en tid funnits en diskrepans mellan Kremls och Kadyrovs syn på säkerhetssituationen, där den senare alltid hävdat att bara en handfull snart utrotade rebeller återstår, medan Moskva hävdar att det rör sig om flera hundra. Fortsatta attacker som den under natten till idag, då minst sex rebeller och fem soldater verkar ha dödats i bergen söder om Groznyj, är graverande för Kadyrov, eftersom säkerheten är hans starkaste kort.

Men Ramzan Kadyrovs starka position i republiken kan också spela in. Dels har hans kompromisslöshet mot oliktänkande gett honom ett starkt lokalt stöd inom den tjetjenska makteliten - men också bland delar av befolkningen som kan kontrastera dagens relativa välstånd mot krigsårens kaos och vanmakt. Det är en egenskap som är mycket svår att ersätta, särskilt av någon som utses uppifrån. Men hans maktaspirationer kan också ses som ett hot i Moskva. Helst vill han se direktrapporering till Kreml - något som blir svårare i och med det nya federala distriktet - och full auktoritet på tjetjenskt område (hans ljumma kommentarer i samband med Ingusjien och efter Chloponins utnämning kan också tyda på att han har större ambitioner). Det är nog inget Moskva önskar. Kadyrovklanen stred initialt mot Moskva och bytte sida först vid Andra Tjetjenienkrigets utbrott 1999. Det kan hända igen.

Portalverk? Kanske.

Staffans Skotts essä idag i Dagens Nyheter idag (jag uppdaterar när den publicerats på nätet) handlar om ett nytt, tvåboksverk om Rysslands historia: История России. ХХ век: 1894 — 1939, 1939 — 2007. (För den som läser ryska, här finns ett intressant omdöme på en lettisk sida.)

Staffans Skott resonerar om problematiken kring den politiserade historieskrivningen i Ryssland, men konstaterar att detta nya verk, med redaktörskap av Andrej Zubov, har tagit ett viktigt steg bort från den.

Somliga skulle nog i och för sig kalla verket politiskt, då det uppenbarligen ganska skoningslöst skriver om fasorna under Sovjettiden. Man kan väl då tänka sig att det väcker reaktioner hos de mer chauvinistiska delarna av den ryska befolkningen.

Skott skriver: ”I många böcker mumlas det, lämnas lägre siffor. Den bok som talade mest klarspråk [om Stalintiden, min anm.] drog i senare upplagor ner på siffror och detaljer, som utslag av utvecklingen under Putin. Knappast på order. Känsligheten för vad som för stunden är gångbart är fortfarande högt utvecklad. ”

Men, menar han, detta verk har förutsättningar att bli normgivande för lång tid framöver.

Man kan då innerligt hoppas att redaktörerna får verka i en något friare intellektuell omgivning än sina föregångare.

Beslut om gasledningen närmar sig

I Barometern-OT skriver jag, torsdag 5/11, denna ledare om gasledningen och Putins något otåliga telefonsamtal till Reinfeldt häromsistens.

Inom två veckor kan vi räkna med besked från regeringen i ärendet. Inför toppmötet i Stockholm, alltså.

Här finns mer på denna blogg om gasledningen.

Passar på att illustrera med Nord Streams rör upplagda i Karlskrona. Jag tog dem i dag, på ett olidligt och iskallt och jäkligt blåsigt Verkö. BRRR!

Tuppfäktning

Arkadij Vaksberg skriver som vanligt intressant, om än givetvis regimkritiskt i dagens Svenska Dagbladet. Tuppfäktningen i Kreml har börjat inför presidentvalet 2012.
Nästa presidentperiod kommer att bli sex år lång, efter en förändring i konstitutionen i slutet av förra året.

Det är som sagt bara att hoppas att Medvedev har sett till att rusta sig strategiskt riktigt om han ska gå i klinch med Putin. Ja, för hans egen skull, alltså.

På promenad i Sotji

Jag kan inte hjälpa det, jag måste dela med mig av ett TT-telegram som jag läste nyss.
Uppenbarligen har Medvedev och Putin varit ute och spatserat i Sotji, ledigt klädda, och besökt en bar och druckit öl:

”Synen av de två ledigt klädda ryska ledarna var så ovanlig att andra kvällsflanörer trodde att det kanske rörde sig om imitatörer.
En man frågade duon om de var ”de livs levande” presidenten och premiärministern.
– Livs levande, än så länge, svarade Dmitrij Medvedev, klädd i T-tröja och svart sportjacka.”

Vidare skriver TT:

”De båda poserade snällt för fotograferande turister och Sotjibor.
De ryska ledarna besökte också ett kafé för att tillsammans med mestadels unga fotbollssupportrar se en vänskapsmatch i fotboll mellan Ryssland och Argentina. Putin drack öl och åt pistagenötter, medan Medvedev – som strax innan beslutat om åtgärder mot alkoholismen i landet – nöjde sig med vatten.

Ganska unikt!

Vikten av ett modernt land

Apropå maktkamp mellan Medvedev och Putin. Igår gjorde uppenbarligen Medvedev ett uttalande för rysk press, vilket citerades på TT igår.

”Bilden av oss måste vara tilltalande för dem som har med oss att göra”., menade han, och påpekade, att Ryssland inte bör vara lättstött. ”Vi strävar efter att skapa ett modernt, konkurrenskraftigt land. Det kan vi bara om vi har normala relationer till omvärlden.”

Det markerar väl att åtminstone Medvedev har förstått varför USA har varit så framgångsrikt: förmågan att attrahera folk och inkludera, istället för att exkludera.

Det var synnerligen länge sedan man hörde Vladimir Putin uttala något liknande. Han var ju en gång rena sinnebilden av det nya fräscha Ryssland, sportig och renlevnadsman. Ja, det var ju alla fall mediebilden av honom. Då pratade han också om ett attraktivt Ryssland. Efter ett antal journalistmord och inskränkningar i samhällslivet på en hel mängd områden - så icke längre.

Kring de båda männen lär det har formerats två falanger i Kreml. En med yngre människor och nya ekonomer. En med kopplingar i före detta KGB. Putin motarbetas av båda falangerna. Medvedev bara av den ena.

Här har jag skrivit mer om Medvedev.
Snödroppar under snötäcket
Dialog är goda nyheter
Medvedevs nya giv

Kasjanov pratar med Financial Times

Så intressant! Michail Kasjanov, före detta PM i den ryska regeringen (efterträdde Putin på posten år 2000) har uppenbarligen gått ut med uppgifter om Vladimir Putin.

Nämligen att Putin en gång medgivit att oligarken Chodorkovskijs aktiviteter skulle ha stoppats på grund av politiska orsaker.

“He told me Khodorkovsky…was financing the Communist party without his agreement,” Mr Kasyanov told the FT.”

Financial Times publicerade denna artikel om saken för några dagar sedan, den 20 juli.

Uppgifterna är kanske inte sensationella precis, av flera orsaker. Dels då Putin tidigt när han tillträdde varnade oligarkerna för att blanda sig i politiken.

Dels eftersom Kasjanov har varit oppositionell ända sedan 2004, då han och hela regeringen sparkades av Putin. Sedan dess har Kasjanov varit medlem i the Other Russia, gått med i dissidenternas marcher som hölls flera gånger på vintern/våren 2006/2007.

Detta är dock första gången han refererar till att ett sådant samtal har ägt rum mellan honom och Vladimir Putin. Ord står mot ord! Det man kan fråga sig är varför Michail Kasjanov väljer att gå ut med detta just nu. Det sägs att det pågår någon typ av kamp mellan Medvedev och Putin.

”Medvedev has got the whiff of power in his nose and he likes it,” said Mikhail Delyagin, an analyst and former government adviser on economic policy. ”He’s given tacit approval for his administration to engage in an information war with Putin’s apparatus.”
skrev tidningen The Guardian redan i mars.

Kan detta ha något med saken att göra?

UPPDATERING: Martin Kragh på bloggen East Analysis har också skrivit om detta ämne, under inlägget Chodorkovskijs kommunistiska koppling. Tack för länken, Martin! Jag ska kolla upp kommentatorsfunktionen…