Vitryssarna längtar allt mer desperat efter att komma ut ur sitt fängelse. Gaza kallas ibland världens största utomhusfängelse, men ibland undrar jag om inte Belarus/Vitryssland gjort sig minst lika mycket ”förtjänt” av det uttrycket. Så här gick det för den vitryska journalisten Olga Karach på Vitebski Kurier i valet. Ur dagens BLT. Jag vill också passa på att tipsa om Isobel Sommerfelds radiokrönika om Belarus/Vitryssland som går nu på måndag, i OBS, i P1!
Sen ett litet tillkännagivande. Nu när det närmar sig valrörelse kommer jag inte ha så mycket tid till övers för att skriva på Sylvanien. Det kan vara svårt nog att hinna som det är. Därför tar jag en liten time-out för att lägga krut på riksdagsvalet istället. Om inget oförutsett inträffar förstås. Världen har ju en obeveklig förmåga att inte ligga still.
Stort och smått blandas om vartannat när man är ledarskribent. BLT:s ledarsida är idag förstås dominerad av det som hände i Smolensk.
Jag noterar att en av de omkomna är legendaren Anna Walentynowicz, deltagare i och en av ledarna för de strejker som 1980 såg till att bryta upp Sovjets makt för första gången sedan andra världskriget. För den som någongång varit på det gamla varvet i Gdansk är det omöjligt att inte känna att man beträder helt unik historisk mark.
Maciej Zaremba skrev i helgen en gripande text om det inträffade. Han skriver om att Ryssland och Polen har en stormigt förflutet, men att dessa folk kan enas om att sörja denna katastrof. Han, Carl Bildt deltog i söndagens Agenda och och professor Kristian Gerner deltog i morgonsoffan under måndagen för att diskutera vad allt detta kan få för följder inför framtiden mellan de båda nationerna. De var eniga att flygolyckan kan bli någon form av vägskäl. Titta på Gerner nedan.
Jag funderar över om så såriga relationer kan helas med några gester. Men å andra sidan måste man säga att Kremls reaktioner är ovanliga: Medvedev lade mycket snabbt ut en kondoleans på polska på Kremls officiella hemsida. Det har nog aldrig hänt förut.
Det var ganska mycket onödiga övertoner i gårdagens utrikespolitiska debatt. Urban Ahlin seglade ganska långt ut till vänster, förvånande med tanke på att han normalt sett är en person med hyfsat vettiga åsikter. ”Natofjäsk” - det är ju tramsigt. Det reella fjäskandet har varit minst lika stort under S-regeringar, men då har det skett under bordet. Och det vet han mycket väl. Det är tydligt att Vänsterpartiet influerar.
Men en sak har han faktiskt rätt i, och det var en kritik som jag tyckte träffade mitt i prick. Och det är när han kritiserar Sveriges märkligt vingliga hållning gentemot Ryssland. Vad trycker regeringen egentligen? Är det något annat än dag-till-dag-politik som avgör den saken? Ska man tina relationerna med gasledningen ena dagen, för att nästa dag kräva trupper på Gotland?
Det kan förefalla märkligt.
Jag har inget emot att man varnar för de strömkantringar som sker i Kreml. Det här skulle ju aldrig kunna ske i Tyskland, med motsvarande diktator. Sådant kan en omvärld inte stillatigande acceptera. Så jag förstår till exempel Allan Widman i Mediaplanets annonsbilaga idag (kom med Svenskan, inte på nätet), där han menar att nästa försvarsbeslut måste se lite mer till hur det säkerhetspolitiskt ser ut i vårt närområde.
Men Urban Ahlin lever själv i en politisk tradition, i ett politiskt parti, med ett minst sagt kluvet förhållningssätt till Ryssland. Han kritiserar godkännandet av gasledningen - och den kan man ha många synpunkter på, vilket läsare av den här bloggen och av BLT:s ledarsida är fullt medvetna om att jag har.
Men when push comes to shove så kan en regering inte på ett seriöst vis förhala ett beslut som måste komma. Ryssland vet att de har rätt att lägga ned en gasledning, och de vet att vi vet. Frågan är ju hur vi i Sverige väljer att hantera den uppkomna situationen.
Ingen ska inbilla mig att någon Socialdemokratisk regering skulle låtit bli att säga ja till gasledningen. Tvärtom. En alliansregering inser däremot vikten av att göra ett säkerhetspolitiskt motdrag. Den stora frågan är förstås om en rödgrön regering skulle det. Ser man till deras gemensamma försvarspolitiska förslag som kom på Folk och Försvar i januari framstår det som ganska otroligt.
Första dygnet efter Uppdrag gransknings avslöjande om dumpat ryskt avfall i Östersjön, var omvärlden ganska tyst. Men sen har det hänt saker. Reportaget har fått stor spridning.
Här skriver BBC om affären. Här har Baltic Times tagit upp den.
Yle skriver i en artikel på fredagen att ”kommendören för den ryska Östersjöflottan förnekar att Ryssland skulle ha dumpat radioaktivt avfall”. Provokation, kallar han det. Ett standarduttryck för att avvisa jobbiga omständigheter. Swedish Wire skriver något mer utförligt.
Radio Svoboda har skrivit en längre artikel om saken. Här finns den. De har intervjuat Sven Bergman vid Uppdrag Granskning. De säger att de inte har tänkt på att det ska hållas Helsingforsmöte nästa vecka, och att det har påverkat tiden för avslöjandet.
De Standard i Belgien skriver här, publicerat på lördagen. Tagesspiegel, här. Spanskspråkiga ABC, här. Gazeta (rysk) här. Postimees, Estland också ryskspråkig här.
Och så vidare, och så vidare.
Vi får väl se vad Uppdrag Gransknings program får för effekt på Helsingforsmötet. Det är bara att gratulera redaktionen, som för andra gången på ett år får internationellt genomslag. Ni minns väl SSPX? Biskop Williamson, som förnekade Förintelsen, ska nu ställas inför rätta.
Uppdrag Granskning i går gjordes utan alla åthävor. Fakta talade för sig själv. Och Rolf K Nilssons debattartikel på Newsmill idag innehåller en hel del sanningar. Framför allt denna om den svenska regeringens undfallenhet: inte stöta sig med Ryssland. Förhoppningar om framtiden - att Ryssland så småningom skulle bli ”snällare”.
Nu kommer det bli ståhej och det kommer så småningom börja sökas. För vilken regering kommer ha guts att säga: vi gör inget, det får ligga där det ligger.
Det är möjligt att det hela bara blir skenmanövrar. För hur ska man veta var det finns om inte Ryssland hjälper till (inte så troligt)? Och vem ska dyka efter materialet, kan man undra. Det blir nog till att kalla in utländsk expertis.
En lättnad är förstås att gasledningen inte kommer gå över området, enligt reportaget. Men sådan koll har nog ryssarna, att de knappast skulle trampa i sitt eget skräp. Men om de nu ska röja andra saker för ledningen, kan de ju passa på att plocka upp vad de dumpat. Det vore det minsta man kunde begära.
Uppdatering: Här skriver jag om gasledningen och köpta viktiga beslut.
Ikväll klockan 20.00 handlar Uppdrag granskning om dumpat ryskt avfall utanför Gotland. Josefsson lär också ta upp gasledningen, så vitt jag har förstått. Liksom makten bakom gasledningen. Vi får väl se vad som kommer avhandlas. Trailer.
Bilden är från Verkö, Karlskrona.
Uppdatering: Nej, det blev inte så mycket om gasledningen. Men det kanske kommer vid ett annat tillfälle? Det finns som sagt mycket att ta upp kring hanteringen av den.
I dagens Svenska Dagbladet rapporteras det - äntligen - stort uppslaget om det vansinniga bygget i St. Petersburg, Ochta Tsentr, eller Gazprom City. Tyvärr ligger artikeln inte ute på nätet, så vitt jag kan se. (Om någon har hittat den skicka gärna länk.)
En av bilderna illustrerar precis saken i ett nötskal: Den fantstiska Smolnyjkatedralen till hälften dold bakom Gazprom Citys byggställningar. Hur kommer det då inte bli när hela detta monstrum står på plats? Framtida generationer kommer att förbanna dess förfärliga placering som för alltid kommer att förstöra en av den stadens viktigaste och vackraste arkitektoniska mästerverk.
Enligt Svenskans artikel vill Putin säga nej till alltihop. Det vore i så fall en vällovlig gärning. Och han är förmodligen den enda personen i Ryssland som har tillräckligt mycket enskild makt att göra det. Oppositionen jobbar på, Petersburgsborna är vansinniga.
Själv säger jag så här: Ett Petersburg med Ocha Tsentr i bakgrunden kommer för alltid att förstöra njutningen av att vandra i den gamla kejsarstaden, nu uppsatt på UNESCOS lista för världsarv.
Här skrev jag om detta i slutet av september på bloggen.
Regeringen har sagt ja till gasledningen. Det var ett beslut som var väntat.
”Regeringen har ställt tuffa krav för att säkerställa att den känsliga miljön i Östersjön inte äventyras. Vi har gjort en ytterst omfattande prövning av ledningens miljöpåverkan. Bolaget har krävts på flera kompletterande undersökningar och steg för steg tillgodosett remissinstansernas synpunkter. Jag kan konstatera att ingen central myndighet därefter har avstyrkt hela projektet. Därmed är ett ja till ansökan det enda möjliga beslutet” citeras på Svd.se.
Ja, det var ju precis vad jag skrev i ledaren i Barren tills idag.
Dagens Nyheter skriver också. Här finns mer på denna blogg om gasledningen.
Suck så långt det blir mellan varven på bloggen just nu. Jag måste ju säga att betyget ”mycket inflytelserik” enligt denna länk känns något oförtjänt. Men man får väl vara glad för det.
För två helger sedan arrangerade vi Pax Baltica i Karlskrona - det blev både välbesökt och uppskattat. SVT var på plats, och i veckan (27/10) sändes konferensen på SVT2. Den som skulle vilja kolla på den och vad som där sades (Bo Kragh rekommenderas!) kan gå hit, till SVT Play.
Det blev förstås en hel del säkerhetspolitik och rysk framtid diskuterad men det gav även plats för historiska tillbakablickar över hur Europa såg ut då, vid tiden för murens fall. Hur eller hur så är det nästan omöjligt att för unga återförmedla känslan av hur det var då: en delad värld, av att länderna ”på andra sidan” sågs som de fattiga och annorlunda kusinerna från landet. Jugoslav, polack, ungrare, det bar för oss som var barn och tonåringar då, något koldoftande och klart eftersatt med sig. Därifrån kom bara fattiga människor med märkliga namn…
Känslomässigt verkligt hett blev det på Kungsholms fort när författaren Arne Bengtsson pratade om etnicitet i de Baltiska staterna. Diskussionen som bubblade upp var hur mycket EU egentligen ska lägga sig i hur balterna hanterar sina ryska minoriteter? Det rådde klart delade meningar i salen. De som tyckte att EU inte bör lägga sig i alls, och de som tyckte att EU:s roll verkligen är att ingripa. Att det är sådana konflikter som EU bildades för att lösa, i princip.
Nedan en bild från presskonferensen som hölls på förmiddagen. För fler bilder och länkar till pressmaterial om konferensen, gå till paxbaltica.blogspot.com.
… Med föreläsare o moderatorer i Blekinge länsresidens!
Som ganska många vet vid det här laget håller Gazprom som bäst på att trumfa igenom ett förfärligt torn mitt emot Smolnyjkatedralen i Piter: Ochta Tsentr.
(Här finns bilder på tornet. Här kan man läsa St. Petersburg Times för några veckor sedan och här finns en artikel av mig i Barometern-OT om ämnet, från 10/9.)
Nu såg jag idag att samma Petersburg Times skriver om de opinionsupdersökningar som har gjorts kring denna maktens jättefallos. Medan Gazproms undersökningar visar att Petersburgsborna är för bygget, visar andra undersökningar något helt annat. Och det uppstår nu verbala eldstrider om vilken undersökning som är mest korrekt och objektiv.
Ja, givetvis. Vad annat är att förvänta.
Det vi med säkerhet vet är att opponenter mot tornet har blivit grovt misshandlade vid de officiella ”hearings” som arrangerats. Åtminstone så de fått föras till sjukhus. Handlar det om en liten högljudd minoritet? Nej, den som känner Piter vet också hur stolta invånarna är över sin historiskt vackra stad. Och det skulle förvåna mig högeligen om det finns någon bredare opinion för detta glas och stålmonstrum mitt inne i staden.
Ljublio tebja, Petra tvorennie ljublio tvoi strogyj, strojnyj vid, heter det ju.
(Du skapelse av Peters drömmar, jag älskar dig så stolt så vit, din Nevas breda klara strömmar och deras stränder av granit… är en översättning av dessa berömda rader)
Hur tog sig Gazprom rätten att tränga sig in i det? Ljublio tebja, Gazproma tvorennie…
Dagens ledare i Blekinge Läns Tidning handlar om Putin, 10 år vid makten. Samt om de militärövningar som kommer att ske i Östersjömrådet den närmaste framtiden.
Idag skriver jag i BLT om det fullständigt idiotiska i att lägga ned generalkonsulatet i Kaliningrad. Jag antar, att vid sidan av Paris och New York var Kaliningrad ganska lättoffrat. Inga högljudda opinioner att behöva slåss med där inte. Inga besvärliga Facebook-grupper.
Jag noterar, att jag inte är ensam i pressvärlden om att tycka detta. Dagens Nyheters ledare i dag går inte av för hackor. De har rätt - det är genant!
Alldeles nyss snubblade jag över en blogg jag inte sett tidigare. Sverige och världen analyserar saker främst ur ett Östersjöperspektiv. Men vem som står bakom framgår inte. Uppdatering: Jo det gör det visst. My bad. Peter Hammarberg heter han.
Jubiléer är alltid trevliga. Det här året är som bekant fullspäckat av dem - det är 200 år sedan 1809, då Sverige tappade Finland, det är 300 år sedan slaget vid Poltava.
Och det är 20 år sedan Berlinmuren föll.
Höstens Pax Baltica i Karlskrona kommer att ha undertiteln: Blev det som vi trodde? Berlinmurens och Sovjets fall har ju inneburit både förhoppningar och besvikelser för oss som bor kring Östersjön.
15-16 oktober blir det lunch på residenset, föreläsningar i Karlskrona och specialprogram ute på Kungsholms fort, helt i traditionell anda. Både för öppen publik och mer specialinbjudna gäster.
Eftersom jag sitter med i arbetsgruppen kan jag säga att programmet har tagit form. Det ser superintressant ut.
Läs mer om Pax Balticas långa historia på Pax Balticas egen blogg här.
Medverkande
Barvåbloggen
brodilka
Demo.se - Mi Lennhag om Östeuropa
diVERse » Ryssland
Fönstret mot öst
Forum Eurasien » Ryssland
Från Ryssland med kärlek
Kjell JO’s Blog » Ryssland igår och idag
Lindrig huliganism » Mosaik
Med blicken mot öster » Ryssland
Meta
Östeuropa och Ryssland
ryssbloggen
Slavofilistiskt
Springande Tankar
Sylvanien
Tobias’s column
Utrikesperspektiv.se » Ryssland
Wiseman’s Wisdoms
Nyheter om Ryssland
Inget fel på Kaczynskis flygplan - Svenska YLE
Atria bygger svingårdar i Ryssland - Svenska YLE
Teheran välkomnar Rysslands position - Rysslands röst
Ryssland nära medlemskap i WTO - Lantbruk
VOLVO: NA, RYSSLAND DE STORA PRODUKTIONSÖKNINGARNA 3 KV - FC - Privata Affärer
Öl räknas som alkohol i Ryssland - till slut - Sveriges Television
Nyheter om Ryssland