Archive for the 'Akademiskt' Category

Deltar i Filosofiska rummet i P1 för att tala korruption

Jag deltar i ”Filosofiska rummet” i P1 söndagen den 11 mars (17.03-18.00) för att diskutera korruption, gåvokultur och moral.
Det är Magnus Jiborn, Malin Åkerström och jag som samtalar ihop med programledare Lars Mogensen. Artikel inför sändningen finns här. 

Publicerat: artikel om vardagskorruption utifrån mina intervjuer i Ukraina och Vitryssland

I senaste numret av tidskriften Nordisk Östforum publicerade jag en artikel med titeln ”Informell ekonomi som rationell vana och statskritik – En intervjustudie kring post-sovjetisk vardagskorruption” (Nordisk Östforum, 4 2024, s. 345-368).
Abstract:
This article examines continuity, change and adaptation of blat, a Soviet-time informal economic transaction network, in today’s Ukraine and Belarus. The analysis is based on 33 in-depth interviews, and the main focus is the descriptions, justifications and explanations of on-going informal participation in contemporary forms of blat. Theories on informal institutions, path dependence and the relationship between individuals and the post-Soviet state are elaborated to highlight the characteristics of contemporary blat transactions. The continued presence of blat, re-adapted to the new socio-economic circumstances, is highlighted – for instance the increased use of money in blat transactions and the growing number of autonomous bribe collectors demanding bribes in interaction with civil servants. Today’s blat is a channel for giving bribes and a guarantee for good social services. Individuals justify their participation in these informal activities by placing the blame on dysfunctional laws, heavy bureaucracy, lack of state control, illicit acts by other citizens or state officials, and on low identification with an (immoral) state. Respondents also display a preference for informal solutions, which are seen as a better way of solving many everyday problems.  Keywords: Informal economy, corruption, blat, transition, Soviet inheritance, Ukraine, Belarus.

Länk till artikeln på tidskriftens/förlagets hemsida. 

Publicerat: bokkapitel om post-sovjetisk vardagskorruption

Nyligen utkom en antologi om korruption i Östeuropa, i vilken jag skrivit kapitlet ”Understanding Post-Soviet Petty Corruption. Informal institutions, Legitimacy, and State Critisism”.

Bokens fullsändiga titel:

Zdenka Mansfeldova, Heiko Pleines (red.): Informal relations from democratic representation to corruption. Case studies from Central and Eastern Europe, Changing Europe Book Series Vol. 8, Ibidem Publishers, Stuttgart 2024.

Finns här på Amazon.com.

Ny avhandling om korruption i Kirgizistan

Johan Engvall, Uppsala universitet, försvarande nyligen en statsvetenskaplig avhandling om korruption i Kirgizistan. Han belyser en rad intressanta aspekter (och kommer med några påståenden som av somliga har bedömts som drastiska):

-       Kirgizistan är så korrupt att det är svårt att använda vanliga statsvetenskapliga metoder och verktyg för att analysera situationen.

-       Kirgizisk korruption är inte i första hand ett problem för staten; korruptionen är staten. Korruptionen är inte ett extremt problem; korruptionen är själva metoden för styret.

-       Den kirgiziska staten bör ses som i första hand en investeringsmarknad där individer satsar pengar i olika statliga tjänster, och sedan inkasserar avkastning i form av mutor, tjänster, fördelar, makt och förskingring.

-       Det är vanligt att kan ”köper” ett jobb i Kirgizistan. (Samma sak fick jag berättat för mig under mina intervjuer i Litauen sommaren 2024, vilket också påminner om mina resultat i Ukraina 2024, där statliga jobb beskrevs som en utmärkt väg för att ”samla in” mycket pengar.)

-       Ett jobb som relativt högt uppsatt statligt anställd kan kosta hundratusentals dollar. Men då kan man säkert samla in miljoner dollar i ”vinst”. Har du goda kontakter blir det billigare att köpa ett jobb. Ett jobb som trafikpolis kan enligt Engvall kosta mellan 5000 och 10000 dollar.

-       Skillnaden mellan att vara statstjänsteman och politiker i Kirgizistan är ofta mindre än vi tror.

-       Att analysera korruption i Kirgizistan visade sig svårt av flera skäl. Korruptionen är mycket nära knuten till de offentliga institutionerna, och de personliga ”klan-baserade” kontakterna spelar en stor roll för tjänster och gentjänster.

-       Poliskåren är, som i så många jämförbara länder, ett utmärkt exempel på en korrupt sektor (så korrupt att man nästan kan tala om organiserad brottslighet).

-       I Kirgizistan måste man mer eller mindre bygga upp sin egen stat, med kontakter inom polisen, rättsväsendet, och kanske med egna kriminella kontakter.

-       Enligt Engvall är Georgien ett möjligt gott föredöme för ett Kirgizistan som önskar bekämpa korruptionen. (Georgiens totala reformation av poliskåren fick bukt med mycket korruption.) Ja, förutsatt att viljan till förändring finns.

  • Engvalls avhandling heter ”The State as Investment Market: An Analytical Framework for Interpreting Politics and Bureaucracy in Kyrgyzstan” och finns i fulltext här
  • En intervju med Engvall (engelsk version) finns på nätportalen Fergananews.com under rubriken ”In Kyrgyzstan, corruption is not a problem for the state, it IS the state”

I Vitryssland kan man inte studera statsvetenskap, enbart ”ideologiskt arbete”

När jag var i Vitryssland 2024 träffade jag många i 20-årsåldern som studerade vid EHU, European Humanities University, i Vilnius, men som bodde i närheten av Minsk.

EHU startade som ett av de första privata universiteten i Minsk, men bannlystes, och flyttade 2024 till Litauens huvudstad. Universitetet är nu en fristad för driftiga vitryska studenter som antingen har utestängts från universitet i Vitryssland, eller som hellre får sin utbildning vid ett friare universitet. Finansiellt stöd kommer från EU, USA, privata organisationer, Nordiska rådet och från enstaka länder, däribland Sverige. Juridiskt är EHU ett litauiskt universitet, vilket innebär en betydelsefull frihet för studenterna.

I Studie 1 i P1 kunde man den 1 mars lyssna på ett reportage av Jenny Sanner Roosqvist om just EHU.

Bara de senaste månaderna har alltfler studenter med ”fel” politiskt åsikter bannlysts från universitet i Vitryssland. Rädslan tilltar. Alltfler känner sig rädda för utredningar och kontroller, eller för att kallas till ”förhör”.

EHU får ses som en viktig institution som ger en mental frihet för politiskt aktiva, i vetskapen om att man kan studera i Vilnius ifall man bannlyses i sitt hemland. Samtidigt framförs lite då och då kritik mot att universitetets utbildningar för mycket styrs av vad EU och USA tycker är politiskt korrekt.

Man kan inte längre studera statsvetenskap på universitet i Minsk. Däremot kan man få examen i ideologiskt arbete, som är det närmaste statsvetenskap man kommer idag.

EHU förbereder sig nu för att ta emot de studenter som stängdes av från sina studier i samband med protesterna mot president Alexander Lukasjenkos omtvistade omval i december förra året. Den första rubriken som möter besökarna på EHU:s webbsida lyder ”EHU is ready to accept expelled students from Belarusian universities”

Avstängningarna av studenter i Minsk leder dock paradoxalt nog till att allt fler organiserar sig oppositionellt, samt läser utbildningar i statsvetenskap i Vilnius i stället.

Den 8 mars 2024 ”firade” jag kvinnodagen tillsammans med en grupp studenter från EHU. Vi bowlade i en vitrysk förort. Jag förundrades över hur god engelska dessa studenter talade. Frågan är om dessa välutbildade unga människor med goda kunskaper i statsvetenskap och humaniora, verkligen återvänder till Vitryssland. Flera av personerna från 8 mars 2024 bor i andra länder, som Ryssland, idag. Det är fullt begripligt, men samtidigt synd för den vitryska oppositionen.

Öppet seminarium om Ryssland och stormaktspolitik, 14/9 16.15 (Lund)

Öppet seminarium om Ryssland och stormaktspolitik, 14/9 16.15

Den 14:e september anordnas ett öppet seminarium i en seminarieserie med fokus på Ryssland. Föredragshållare är Andrei Makarychev som kommer att tala på temat ”Russia, EU, and NATO: Any Prospects for ‘Great Power Management’?”.

Makarychev är professor vid Nizhny Novgorod Linguistic University och på Civil Service Academy. Hans forskning fokuserar på säkerhetspolitik, regionalism och relationer mellan Ryssland och EU.

Makarychevs beskrivning av vad diskussionen kommer att handla om lyder: ”The seminar will discuss Russia’s relations with its two key institutional partners in the West - NATO and EU - through the prism of the idea of ”great power management”. The Georgia war of August 2024 and its effects will be approached from the viewpoint of changing dynamics of relations between Moscow and Brussels.”

Föredraget ges på engelska och är öppet för forskare, studenter och allmänhet.

Lokal: Stora konferensrummet, Statsvetenskapliga institutionen, Paradisgatan 5H, Lund.

Tid: 16.15. Föredraget är ca en timme långt och följs av frågor och diskussion. 

Seminarieserien finansieras av Fahlbeckska stiftelsen.

Vid frågor, kontakta Mi Lennhag (mi.lennhag@svet.lu.se; 046-2224602; 0709-509323). Sprid gärna informationen till intresserade.

Understreckare i SvD om Centralasien

Just nu pågår den stora ICCEES-konferensen i Stockholm. Agendan har omfattat en lång rad anföranden (även om Gorbatjov ställde in i sista sekund). Jag hade gärna varit där, om det inte vore för att jag ska delta i en korruptions-konferens i Prag.

Med anledning av konferensen skrev Birgit Schyter (professor i Centralasienstudier vid Stockholms universitet, med utmärkta språkkunskaper i uzbekiska) understreckaren ”Nya positioner i geopolitikens ’svarta hål’” i SvD.

Läsvärt – om gränser, kulturhistoria, maktpolitik och Turkiets nya roll. Mot slutet av texten skriver Schlyter, på tal om omvärldens kontakter med Centralasien:

”Medan Europa, inklusive Sverige, går försiktigt fram i sina förbindelser med Centralasien, erbjuder till exempel Kina regionen infrastrukturellt stöd och knyter kontakter för framtida råvaruhandel och råvarutransporter.”

Gorbatjovs tal (som lästes upp) finns på SvD.se i Staffan Skotts översättning.

FOI om ukrainsk-ryska relationer

Jakob Hedenskog på FOI skriver i senaste så kallade ”RUFS Briefing” med rubriken ”Kyiv’s Rapid Drift Back to Moscow” om vad som hänt de allra senaste månaderna i de bilaterala relationerna mellan Ukraina och Ryssland.

Hedenskog skriver att efter det att Viktor Janukovitj valdes till president I februari 2024 har ”Ukrainian-Russian relations […] substantially strengthened” och att “the process has moved forward with remarkable pace and real substance”.

Janukovitj, som redan under 2024 deklarerade att Ukraina inte var redo för NATO-medlemskap, är nu som president, enligt Hedenskog, “proposing a ‘non-bloc’ status for Ukraine and has disbanded the two state commissions that used to handle Ukraine-NATO cooperation programmes”.

Mycket korruption i nyhetsrapporteringen

Det har varit mycket nyhetsrapportering om korruption i media senaste månaden. Nedan några exempel på hur mycket man kunnat läsa, även i Sverige, om korruption senaste tiden.

(Jag har tidigare skrivit här om BBC:s videoklipp om korruption.) I Senaste korruptionsklippet på BBC - ”Russian MPs caught in voting scandal” – kan man se hur det går till i verkligheten inne i parlamentsbyggnaden när syftet är att ”förbättra” röstsiffrorna. ”We can no longer imitate democratic procedures”, menar en politisk analytiker i Moskva som intervjuas i videoinslaget.

I DN Ekonomi den 24:e maj kunde man läsa om hur korruption och företagsbedrägerier ökar vid lågkonjunkturer. Svenska företag ansågs vara hårt drabbade jämfört med världen i övrigt. Bakom undersökningen står Ernst & Young.

Två dagar tidigare kunde man på DN debatt läsa inlägget ”Risken för korruption ökar vid statliga upphandlingar”, skrivet av experter på offentlighet. Hemlighetsmakeriet kring regeringens så kallade E-delegation öppnar för korruption, menar skribenterna.

Uppdrag gransknings avslöjande reportage (28/4) om en misstänkt muthärva inom Göteborgs stadsförvaltning har skapat många rubriker. På SVT:s webbsida kan man om reportaget läsa att det ”radar upp bevis för hur kommunala tjänstemän fått förmåner, och också avslöja hur kommunens egen förvaltning försökt mörklägga det hela”.

Detta avslöjande ledde till ett formellt besked om avsked (26/5, t.ex. SVT)

I februari skrev Hanne Kjöller i DN (”Korruption: Finlands sak är vår”) om de finska mutskandalerna. Fastighetsbolaget Nova Group försökt köpa sig politiskt inflytande i Finland.

Ett par månader före allt detta annonserade  riksåklagaren att fler krafttag mot korruption är önskvärt. I tidningen Omvärlden och artikeln Sverige klarar inte att utreda korruption yttrade riksåklagaren att ”Det är angeläget att få till stånd en långsiktig och hållbar lösning för att uppfylla alla de krav som kan ställas på bekämpningen av korruptionsbrott”.

Även Kalle Kniivilä (Sydsvenskan) har skrivit om korruption (22/5): ”Lackmustestet för rysk korruptionsbekämpning”.

Ryssland respekterar akademisk frihet?

Jag sitter och läser senaste rapporten från Freedom House om Ryssland, men reagerar på en viss mening:

”Academic freedom is generally respected, although the education system is marred by corruption and low salaries.”

Det senare - d.v.s. att utbildningsväsendet är tämligen korrupt och att detta inte precis blir bättre av låga löner - håller jag med om. Men kan man säga att Ryssland värnar om akademisk frihet?

(Rapporten finns här.)

Ny artikel: ”EU:s Östliga partnerskap tappar fart”

Tillsammans med Mattias Nowak har jag i senaste numret av Svensk-polsk bulletin skrivit artikeln/ krönikan ”EU:s Östliga partnerskap tappar fart”. En nätversion ligger nu uppe här på Webb-bulletinen.

Sammanfattningsvis handlar artikeln om hur det svensk-polska initiativet ”Eastern Partnership” tappat betydligt i fokus i svensk utrikespolitik, samtidigt som frågan ännu ges relativt stort utrymme i polsk politisk debatt. De polska förhoppningarna var stora att Sverige under ordförandeperioden i EU hösten 2024 skulle låta samarbetsstrategin bli en av ordförandeskapsprioriteringar, vilket allts å inte alls blev fallet. Artikeln diskuterar även svensk och polsk medierapportering i ämnet och hur den ekonomiska krisen påverkat européernas syn på fortsatt östutvidgning.

TIPS (Lund 24/3): Det nya Europa från humanistiska perspektiv

Temakväll i samband med lanserandet av Språk- och Litteraturcentrums (SoL) nya Europautbildningar.

Var börjar och slutar Europa? Finns det en alleuropeisk identitet? Vilka strömningar kännetecknar dagens kulturliv i Europa? Hur kan man studera, engagera sig i eller arbeta med dessa frågor?

Tid: Onsdag, den 24e mars, kl. 18:00 – 20:30

Plats: SoL:s Hörsal

Program

1. Introducerande föredrag: Kjell Albin Abrahamsson, journalist, korrespondent för Sveriges Radio  

2. Paneldebatt om Europas identitet, kultur och historia

Moderator:

Barbara Törnquist-Plewa, professor i Öst- och Centraleuropastudier vid SoL

Deltagare:

Sanimir Resic, docent i historia och SoL:s prefekt

Birgitta Persson, Lundakoordinator för kulturcentret Trans Europe Halles

Björn Larsson, professor i franska vid SoL

Anamaria Dutceac Segesten, fil. doktor i statsvetenskap och
programkoordinator för

Europastudier vid SoL

Kjell Albin Abrahamsson, journalist

Mer information på webbsidan: http://www.sol.lu.se/europastudier

TIPS (Lund 9/3): ”Ockupationsarkivet från Novgorod”

Det här tänkte i alla fall jag gå och lyssna på!

Elisabeth Löfstrand, prefekt och forskare vid Slaviska institutionen vid
Stockholms universitet, föreläser över ämnet:

”Ockupationsarkivet från Novgorod: människor och språk i kontakt”

Ockupationsarkivet är ett krigsbyte och förvaras på Riksarkivet i
Stockholm. Det avspeglar förvaltningen av staden Novgorod med omland
under den svenska ockupationen 1611-1617. Det är ett helt ryskt arkiv,
fört av ryska sekreterare och skrivare. Det är det äldsta ryska
förvaltningsarkiv av denna storlek och dignitet som överhuvudtaget
bevarats till våra dagar.

Dag: 9 mars 2024
Tid: 13.15-15.00
Plats: A313

TIPS (online 3/3): ”Live webcast conferense” om Ryssland

Klipper in reklam för en så kallad online-konferens på temat ”RUSSIA’S MODERNISATION AND THE COMMON NEIGHBOURHOOD – WHAT ROLE FOR THE EU? ”

************************************************************************
Introduced by Lord Paddy Ashdown, President, EU-Russia Centre

WHEN: March 3rd, 14.45 - 18.00 CET

SPEAKERS:

Hugues Mingarelli, Deputy Director General, DG External Relations, European Commission

Professor Marina Larionova, Moscow High School of Economics

Sir Tony Brenton, Former UK Ambassador to Russia

Hans Dieter Lucas, PSC Ambassador, Germany

Professor Marie Mendras, Head of Planning Staff, Ministry of Foreign Affairs, France

Sergey Utkin, Fellow, Institute of World Economy & International Relations

Dr Klaus Flesinger, Hans Seidel Stifftung

Ronald D Asmus, German Marshall Fund of the USA

************************************************************************

Titta (eller ladda ner i efterhand) på: www.livestream.com/eurussia

Tvärvetenskapliga Centrum för ryssladsstudier inrättas i Uppsala

Det blev Uppsala som vann kampen om det nya Centrum för rysslandsstudier som ska inrättas på en ort i landet. Uppsala universitet tilldelades i höstas 36 miljoner kronor, för att under en femårsperiod driva forskning om Ryssland som en del av regeringens strategiska satsning på forskningsområdet ”politiskt viktiga geografiska regioner”.

Tre tematiska forskningsområden inom:

-  stat och marknad
-  identitetsformation
-  Rysslands närområde

Mer på Uppsala universitets webbsida.

Spännande i TI:s korruptionsindex för 2024

Utifrån en enkel karta på TI:s webbsida över nya ”korruptionrankingen” för 2024 kan man klicka vidare och se hur olika länder klarar sig i internationell korruptionsjämförelse.

Några korta kommentarer:

  • Ryssland och Ukraina får samma betyg
  • Belarus får bättre betyg än de två föregående
  • Fast Uzbekistan är värre ute än alla de länderna
  • Estland bedöms fortfarande som klart bättre än de två andra baltiska staterna
  • Italien bedöms som mer korrupt än Polen och Ungern
  • Sverige förlorar i Europa bara mot Danmark (även om det var väldigt jämnt)

 

Ryssland i tidskriften Populär Historia

Två nyligen publicerade artiklar i Populär Historia om rysk historia:

  • Johannes Ståhlberg och Maria Kapla skrev i en artikel i nummer 10 2024 om S:t Petersburg och att staden inte alls fått sitt namn efter tsaren (vilket alltså i alla fall jag trodde tills helt nyligen).
  • Maria Kapla, Johannes Ståhlberg och Anna Larsdotter skrev i nummer 8 om Novgorods historia och kopplingar till Sverige.
  • I nummer 8 gick också att läsa om svenskättlingarna från Ukraina (som jag själv visserligen är rätt trött på att läsa om, men som så många andra finner fascinerande).

Nytt för mig var även att Populär Historia lägger ut sina texter på nätet. Det hade jag inte trott. Men kanske är det inte alla texter som återfinns online?

Lund 4/11: Café Athen om Nordstream

Öppet för alla:

Krister Wahlbäck på temat ”Gazproms gasledning och de säkerhetspolitiska frågorna”

Onsdag, 4 november 19.30-21.00

Café Athen, Lund

 

Lund 4/11: Café Athen om Nordstream

Öppet för alla:

Krister Wahlbäck på temat ”Gazproms gasledning och de säkerhetspolitiska frågorna”

Onsdag, 4 november 19.30-21.00

Café Athen, Lund

 

Lund 4/11: Café Athen om Nordstream

Öppet för alla:

Krister Wahlbäck på temat ”Gazproms gasledning och de säkerhetspolitiska frågorna”

Onsdag, 4 november 19.30-21.00

Café Athen, Lund