Archive for the 'Domodedovo' Category

Döden i Domodedovo

Äntligen skulle 86-årige Nikolaj Jurasjku få återse sin son Aleksej som inte hade varit hemma i Ryssland sedan han flyttade till Kanada tretton år tidigare.

Nikolaj Jurasjku själv var född i Moldavien, vid Sovjetunionens gräns mot Rumänien. Efter kriget flyttade han tillsammans med sin fru Valentina till byn Lipitsy, sju mil söder om Moskva.

Den 8 november förra året firade de sin 65:e bröllopsdag och den 24 januari väntade han på Aleksej på flygplatsen Domodedovo, strax söder om Moskva, tillsammans med svärsonen Nikolaj Kotjergin och sin dotters svärson Denis Lapsjov. Alla tre dog när bomben gick av.

Continue reading ‘Döden i Domodedovo’

Doku Umarov, Domodedovo och vägen därifrån

Självmordsattentatet i ankomsthallen på Moskvas Domodedovo-flygplats (SvD) för två veckor sedan, som släckte livet på minst 36, har av de allra flesta misstänkts vara ett verk av kaukasiska islamister. Idag publicerade den islamisttrogna sajten Kavkaz Center en video där tjetjenen Doku Umarov, ledaren för det s k Kaukasiska Emiratet, tar på sig ansvaret (SvD/DN/VG). Han har tidigare på liknande sätt sagt sig beordra ett antal terrordåd mot ryska mål, både mot myndigheter och civila, inklusive tunnelbanesprängningen i Moskva i mars i fjol.

Klicka här för ett antal tidigare inlägg om Umarov, inklusive en kort biografi.

Umarov hävdar i videon att den spelats in samma dag som attentatet, men av någon anledning har det dröjt tills igår innan Kavkaz Center fått den per mail för publicering. Umarov talar ryska och ger inte direkt ett stridslystet intryck, snarare verkar han trött. Han uppehåller sig länge vid den globala kampen mot oförrätter begångna mot muslimer, men lovar också att attentaten skall fortsätta ”tills Ryssland lämnar Kaukasus”.

Ryska säkerhetstjänsten FSB avböjer att kommentera med hänvisningen att ”vi kommenterar inga uttalanden från terrorister”. Däremot uppgav FSB:s chef Aleksandr Bortnikov härom dagen att man gripit ett antal personer i Moskva och myndigheterna sade sig också ha identifierat självmordsbombaren, utan att vilja uppge hans identitet.

Men ryska media tror sig via läckta bilder på förövarens huvud ha identifierat mannen som en 20-åring, Magomed Jevlojev, från Ingusjien. Denne skall under namnet Seyfullah (islamistkrigarna antar normalt nya namn när de engagerar sig i ”emiratets” aktiviteter) ha förekommit i en annan video som publicerades av samma sajt i fredags. Där sitter han tillsammans med Umarov, som ”beklagar” att Seyfullah skall fara till Ryssland och offra sig i kampen (exakt hur specificeras dock inte). Om det är riktigt, är det naturligtvis ett tecken på att Umarov personligen varit inblandad eller informerad.

Jag gråter för att vi som amirer tvingas skicka iväg de bästa av de bästa på denna specialoperation.” — Doku Umarov i video publicerad 4 februari

Umarov säger också att de inte har hundratals som är redo att offra sig på detta sätt, men att de kommer att hitta 50-60 villiga och kan slå till varje månad eller till och med varje vecka.

Gordon M Hahn, som bl a undervisat i rysk politik vid Stanford och specialiserat sig på att följa islamisterna i Kaukasus, konkluderar av den tidigare videon att dådet antagligen utförts av den s k Riyad us-Saliheen-brigaden. Det är en gruppering som grundades med syfte att genomföra attacker genom istishkhad, martyrskap, och leddes av den tjetjenske krigsherren Sjamil Basajev i inledningen av Andra Tjetjenienkriget 1999. Efter kriget insomnade gruppen, men återupplivades av Umarov 2009, nu utan specifikt tjetjenska förtecken. Bland annat har man tagit på sig flera dåd i de nordkaukasiska republikerna, men också förstörelsen av Sajano-Sjusjensk-dammen vid Jenisej i Sibirien 2009, som officiella utredningar visade var en olycka.

Det har också ibland funnits anledning för islamisterna att marknadsföra sitt inflytande. De olika grupperna inom paraplyet som utgör det löst sammanlänkade ”emiratet” fick känna på ett antal bakslag de senaste åren, där flera högt profilerade ledare slogs ut av ryska säkerhetsstyrkor. Det kulminerade i en splittring i augusti 2010 (se tidigare inlägg), då ett antal yngre tjetjenska krigare bröt sig ur leden och av allt att döma konfronterade Umarov.

Ingen enstaka händelse

Men den lokala aktiviteten har snarast ökat och 2010 blev ett mycket blodigt år i norra Kaukasus. Som Kalle Kniivilä skriver kan det faktiskt med fog betraktas som ett pågående inbördeskrig, där republikanska och federala polisiära och militära styrkor, inklusive specialförband ledda av FSB, ställs mot allt mer innovativa terroristattacker - exempelvis i förra veckan då ”vägskyltar” för ”emiratets” olika delar plötsligt satts upp, apterade med sprängladdningar. Oftast, men inte alltid, är det lokala poliser och myndigheter som är måltavlorna.

Enligt beräkningar gjorda av nyhetssajten Kavkazskij Uzel (Kaukasiska Knuten) omkom 754 personer och 956 skadades i väpnade konfrontationer i norra Kaukasus under 2010. Av dessa förklarades 349 tillhöra militanta grupperingar, 225 säkerhetsstyrkorna, medan 180 skall ha varit civila offer. Totalt inträffade 238 explosioner och terrorattacker - alltså i medeltal nästan fem varje vecka.

Det finns siffror - som t ex refereras av Kremls internationella språkrör Russia Today - som säger att terrordåden har avtagit på senare tid, men det beror i så fall på att man omdefinierat vad som klassas som terrorism i den officiella statistiken. På det sättet kunde man t ex visa att inget enda terrordåd begåtts i Tjetjenien under de nio första månaderna i fjol (däremot ett par hundra incidenter ”av terroristkaraktär”) - läs mer hos RFE/RL.

De flesta attackerna skedde i Dagestan, följt av Ingusjien. I båda dessa republiker ökade aktiviteten i och med att Tjetjenien under Ramzan Kadyrov med stort militärt och monetärt stöd från Moskva hjälpligt pacificerades under 2000-talet. Nu har även antalet attentat i Tjetjenien åter börjat stiga, trots att Putin 2009 officiellt förklarade antiterroroperationerna där avslutade.

Explosion - sedan tystnad

Men märkligt nog är det mellan de spektakulära dåden i Moskva som om inget särskilt försiggick, som om det inte pågick ett krig inom landets gränser. Möjligen kan situationen jämföras med kartellkrigen i Mexiko. Liksom där kan huvudstadsbon med åren ha invaggats i en tilläckligt stabil föreställning om att hur mycket blod som än spills gäller det alltid någon annan, någon annanstans.

Det finns säkert flera tänkbara orsaker till att de här problemen inte får den uppmärksamhet de förtjänar. Människor har vant sig vid tanken på att det alltid kommer att förekomma ett visst mått av problem längs den södra gränsen. I stort sett sedan Ryssland stod som självständig stat 1991 har ju problemen existerat och trots allt, jämfört med den aktiva fasen av Tjetjenienkrigen - flygbombningarna, flyktingarna, raserade städer, kidnappningar, ett otal ryska ungdomar som sänds i döden utan tillräckliga förberedelser - är väl detta att föredra? Särskilt som de viktigaste media sällan tar upp ämnet till granskning. Det man inte vet om har man inte heller ont av.

Men jag misstänker också att en stor del av apatin - och här har vi en avgörande skillnad mot Mexiko - ligger i att vad man än anser om hur de styrande hanterar problemet - och rimligen finns det många som tycker att den officiella versionen om att problemet är på väl mot lösning börjat klinga ganska ihåligt - har man ingen möjlighet att påverka situationen. Det krävs mycket för att engagera sig i något som med stor sannolikhet är utsiktslöst inom överskådlig tid. Då är det lättare att vända bort blicken.

Man måste komma ihåg att den här konflikten, till skillnad från vad både Kreml och ledarna som försöker hålla ihop det s k ”emiratet” säger, aldrig i första hand har varit en del i ett världsomspännande jihad. Det är naturligtvis svårt att veta, men antagligen tänker inte en ”islamist” i Kaukasus i första hand på den muslimska umma, gemenskapens, bästa och Guds vilja i världen när han går med i en stridande grupp. Ofta handlar det nog snarare om en personlig oförrätt, kanske en släkting som dödats i en av otaliga specialoperationer i området, eller en känsla av att inte lyckas göra rätt för sig i det traditionsbundna samhället - vilket inte är ovanligt i norra Kaukasus, regionen med störst arbetslöshet i hela Ryssland.

Dessutom har det under åren utvecklats en sorts inneboende dynamik, eller statik snarare, i förhållandet mellan separatister och styrande. Våld föder våld självklart, särskilt som de allra flesta likvideringar av ”banditer” sker utanför rättssystemet, medan de senare naturligtvis sällan försöker utöva påverkan på myndigheterna med lagliga medel.

Men det är också lätt att hemfalla till spekulationer om att det finns inofficiella överenskommelser grundade i gemensamma utbyten. I den extremt korrupta självstyrande ”staten” Tjetjenien som existerade mellan Tjetjenienkrigen (1996-99) var de lokala myndigheterna involverade i stora mängder olaglig verksamhet, där de som vann på situationen ofta satt i maktens korridorer i Moskva. Dessutom har de obehagliga spekulationerna om Kremls utnyttjande av terrorism för att stärka den egna makten återkommit flera gånger. Framför allt Vladimir Putin har anklagats för att utnyttja detta kort för att behålla sin ställning - eller som i fallet med Andra Tjetjenienkriget, att konsolidera den. Att denna metod fortfarande skulle fungera, som Jelena Milasjina från oberoende Novaja Gazeta skrev för ett par dagar sedan, kan man kanske däremot ifrågasätta. Annat då än att den bidrar till apatin och den politiska cynismen.

En ny ton - någon som lyssnar?

Det måste dock sägas att det har hörts flera gånger från Kreml (d v s Dmitrij Medvedev) de senaste två åren att detta verkligen är ett nationellt problem och att det är högsta prioritet att ta itu med det. Han försökte också en ny taktik genom att skapa ett nytt separat federalt distrikt för Nordkaukasus i början av 2010 (se tidigare inlägg) och som chef tillsätta Aleksandr Chloponin, som inte stammar från säkerhetsstrukturerna eller lokala maktskikt utan varit affärsman och guvernör i Sibirien. Utnämningen av Junus-bek Jevkurov i det oroliga och mycket fattiga Ingusjien var också ett försök i den riktningen.

Dessutom har stora satsningar på ekonomin börjat göras - något som om inte annat är ett måste för att komma tillrätta med säkerhetssituationen inför OS i närliggande Sotji 2014. Bland annat har man satt av 2 miljarder dollar ur statsbudgeten till nya skidorter och infört skattebefriade zoner.

Problemet är bara att strategin hittills inte ser ut att fungera. Den typen av satsningar har oftast gjorts i de relativt stabila västra delarna av Kaukasus, medan det i den oroliga östern med hög abetslöshet hittills inte finns tillräckligt med skattebetalande företag att befria (faktum är också att separatismen på sistone sett ut att sprida sig västerut, till republiken Kabardino-Balkarien). Det i sin tur har ett direkt samband med den lokala korruptionen och bristen på rättssäkerhet, faktorer som dessutom gör att resultaten av eventuella investeringar inte på ett effektivt sätt når lokalbefolkningen.

Är kontentan då att varken Putins eller Medvedevs strategi fungerar? Är Kreml dömt att misslyckas i Norra Kaukasus?

Antagligen ändå inte. Även om konflikterna har återkommit under de ca 150 år Ryssland aktivt behärskat regionen, kunde mycket antagligen ha blivit annorlunda om kaoset vid konsolideringen av den ryska staten runt 1991 och tragedin i Tjetjenien kunnat undvikas. Även idag, eller åtminstone i morgon, kan det bli möjligt.

Men så länge regionens gräns mot Georgien är stängd för (laglig) handel och Abchazien och Sydossetien verkar i ett halvlegalt limbo, så länge allmänheten i Ryssland uppmuntras att se ordet ”kaukasier” och läsa problem, så länge kriminella inte straffas inom rättssystemets ramar, så länge lokalbefolkningen inte känner tilltro till ett opartiskt våldsmonopol eller har en möjlighet att påverka sin egen framtid på lagligt sätt, då kommer det inte att bli lätt.

Men låt oss hoppas på i övermorgon ändå.

Huvudet tillhörde man från Dagestan?

Journalister från en lokal tidning i Dagestan, Tjernovik, har identifierat självmordsbombaren på Domodedovo-flygplatsen, säger man. Enligt tidningen tillhörde huvudet 20-åringen Magomedhabib Daudov. Han är son till Ibragimhalil Daudov, medlem av en illegal väpnad gruppering i Dagestan. Enligt Tjernovik flög familjen Daudov in från Stavropol med nästan full styrka. Magomedhabibs mor, Zaudzjat, skall av misstag ha [...]

Ryske wahhabiten Vitalij Razdobudko tros vara bombman

En rysk wahhabit, Vitalij Razdobudko, anhängare av en mycket strikt fundamentalistisk riktning inom sunniislam, jagas nu för bombdådet på Domodedovo. I hans bostad i Pjatigorsk i nordkaukasiska provinsen Stavropol är ingen hemma, men gardinerna är rena och handdukar hänger ute på tork. I fönstret ligger en uppslagsbok om Koranen. På dörren en fastsatt papperslapp där [...]

Dmitrij Medvedev sparkar cheferna som missade attacken i Domodedovo

Innan han flög till det internationella ekonomiska forumet i Davos kallade Medvedev till ett möte i sitt residens i Gorki om transportsäkerheten. Situationen är otillfredsställande på det här området, sa Medvedev - Nu måste vi göra allt för att säkerställa att sådana här tragedier inte upprepas. Åtminstone allt som beror på oss, sa presidenten. Han [...]

Bomben på Domodedovo: 3 frågor

Grigorij Sjvedov, Kaukasienexpert och chefredaktör på nyhetsbyrån Kavkazskij Uzel som bevakar hela Kaukasusområdet svarar på tre frågor om bomben på Domodedovoflygplatsen:

1. Hjälper det att öka kontrollen på flygplatserna?

- Jag har själv precis kommit hem från Domodedovo. Nu är de noga med kontrollen, men i fredags när jag flög ut därifrån var det ingen kontroll alls vid ingången. De ökade kontrollen efter sprängningarna på två flygplan år 2004, men senaste året har jag knappt märkt någon kontroll vid ingången.
Det är säkert bra om man har bättre kontroll på flygplatser och järnvägsstationer, men det är inte där det egentliga problemet ligger. Det är som att bara ge smärtlindring i stället för att bota sjukdomen.

Continue reading ‘Bomben på Domodedovo: 3 frågor’

Ökad kontroll – en ryggmärgsreflex

Bomben som på måndagseftermiddagen dödade 35 människor i ankomsthallen på flygplatsen Domodedovo bars in förbi en metalldetektor.

Det ökade terrorhotet har på senare år lett till att de stora flygplatserna i Moskva har installerat metalldetektorer vid ingångarna till terminalbyggnaden, och det är inte ovanligt att även bagage genomlyses redan vid dörren.

Men metalldetektorn vid hissen från parkeringsplatsen till ankomsthallen på Domodedovoflygplatsen var sällan bemannad. På vintern gillar inte polisen att stå där eftersom det drar kallt utifrån och det finns inga dörrar i korridoren, berättar den ryska internetgurun Anton Nosik, som ofta reser via Domodedovo, på sin blogg.

Continue reading ‘Ökad kontroll – en ryggmärgsreflex’

Ett krig pågår i det tysta

Den nyrenoverade flygplatsen Domodedovo är en av de modernaste i hela Ryssland. Ett bombdåd här, i Rysslands moderna hjärta, var en påminnelse om det som Moskvaborna oftast inte tänker på: det pågår ett krig i landet.

Officiellt är “antiterroroperationen” i Tjetjenien över sedan våren 2009. I verkligheten befinner sig stora delar av sydligaste Ryssland sedan länge i ett lågintensivt krig som knappt syns i massmedierna.

Continue reading ‘Ett krig pågår i det tysta’

”Jag ska döda er alla!”

Vid halv tre-tiden svensk tid gick en man in på Domodedovo-flygplatsen i Moskva och utlöste en väskbomb alldeles vid caféet i ankomsthallen för internationella flygningar. Enligt ett vittne skrek självmordbombaren ”jag ska döda er alla!” innan han sprängde sig själv.

Minst 31 människor dog, kanske 35 enligt vissa medier och 180 skadades enligt RIA Novosti. Delar av självmordsbombaren har hittats och polisen beskriver honom som mellan 30 och 35 år och hemmahörande i norra Kaukasus.

Moskvaborna har tvingats vänja sig vid terrorattentat. Så sent som i mars förra året skakades Moskvas tunnelbana av två explosioner, utlösta av två kvinnliga självsmordbombare. Minns också bland annat händelsen 2002 när tjetjenska rebeller tog gisslan i en teater i Moskva och 170 personer miste livet. Det är bara några exempel på händelser där människor dödats eller blivit svårt skadade.

Själv satt jag på ett tåg mellan Petrozavodsk och Moskva 2007 när en bomb briserade riktad mot ett snabbtåg på sträckan Moskva-St Petersburg. Inga dödsoffer rapporterades den gången och det enda jag märkte av händelsen var att tåget jag färdades med drabbades av en kraftig försening på flera timmar innan det nådde Moskva.

Händelsen nu på Domodedovo kommer ytterligare att trappa upp de hätska stämningarna som finns i det ryska samhället mot människor med ”kaukasiskt utseende”. Under lång tid har främlingsfientliga krafter vädrat morgonluft och det mycket på grund av ungdomsorganisationer som ”Nasji” (de våra), som ärstarkt kopplat till maktpartiet ”Enade Ryssland”.

31 döda i självmordsattentat i Moskva

I dag klockan 14.37 svensk tid exploderade en bomb i ankomsthallen på Domodedovo-flygplatsen i Moskva. 31 personer uppges ha dödats i explosionen och över 130 rapporteras skadade. Enligt uppgifter till tidningen Kommersant utfördes dådet av en självmordsbombare som med bomben i en väska lyckats ta sig in i ankomsthallen via en entré som saknar metalldetektorer.

Ett vittne har fångat följande video och lagt ut på internet (varning för starka bilder):

Artikel i Kommersant (på ryska)

Artikel i Svoboda news (på ryska)

Explosion på Domodedovo – 36 döda, 108 på sjukhus

Enligt senaste uppgifter har 36 dödsoffer krävts vid olyckan på flygplatsen. Explosionen ägde rum vid ett kafé nära bagageutlämningen. Av de många skadade är flera mycket illa däran och förväntas inte överleva. Sammanlagt 108 behandlas nu på sjukhus. Många har fått skador av det metallskrot som fanns i bomben. Man har även hittat kroppsdelar av [...]