Okej: Besök i Ryssland för att ge relationen mellan våra länder en välbehövd värmemassage. Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt verkar ha tagit med sig en ansenlig mängd massageolja, av rapporterna att bedöma. Med tanke på att det ändå verkar ha gått hyfsat bra.
Här skriver Carl Bildt om Medvedevs artikel om vikten av modernisering och här några rader om mötena i går, tisdag.
Dagens Nyheters huvudledare i dag resonerar klokt om förhållandet mellan Ryssland och Sverige. Så här är slutklämmen, och den sammanfattar väl vad texten handlar om:
Utveckla gärna kontakter och byt fler telefonnummer, men betona samtidigt att det finns betydande skillnader i synen på demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Dessa olikheter hindrar tills vidare en normal relation.
Detta illustrerades mycket tydligt i Medvedevs utspel igår mot Sverige. Han tog upp en av de saker som fungerat som effektiv kylklamp i förhållandet mellan Moskva - Stockholm. Ryssland vill att vi utelämnar personer som de uppfattar som terrorister, men som Högsta Domstolen gör en annan bedömning kring. Detta samtidigt som ledarna i Moskva håller en skurk och bandit som Ramzan Kadyrov bakom ryggen. En synnerligen obehaglig person.
Ofta beskrivs internationella relationer som rent svartvita. Ofta i debatten låter det som att man bara kan inta två ståndpunkter - klipp alla relationer, eller acceptera allt som händer i Ryssland som ”deras sätt att lösa sina problem”. Båda ståndpunkterna är förstås ohållbara. Ryssland ingår i ett internationellt samfund och om man vill betraktas som civiliserat land krävs det att vissa saker är uppfyllda. Att många saker i det häradet återstår att uppfylla, det har jag skrivit om ungefär tusen gånger och det kan ges lika många exempel. Men här är ett.
Uppdatering: Här är Svenska Dagbladets ledare idag och här en några frågor och svar i analysform av Jan Blomgren.
Urban Ahlin hade rätt på en punkt
Det var ganska mycket onödiga övertoner i gårdagens utrikespolitiska debatt. Urban Ahlin seglade ganska långt ut till vänster, förvånande med tanke på att han normalt sett är en person med hyfsat vettiga åsikter. ”Natofjäsk” - det är ju tramsigt. Det reella fjäskandet har varit minst lika stort under S-regeringar, men då har det skett under bordet. Och det vet han mycket väl. Det är tydligt att Vänsterpartiet influerar.
Men en sak har han faktiskt rätt i, och det var en kritik som jag tyckte träffade mitt i prick. Och det är när han kritiserar Sveriges märkligt vingliga hållning gentemot Ryssland. Vad trycker regeringen egentligen? Är det något annat än dag-till-dag-politik som avgör den saken? Ska man tina relationerna med gasledningen ena dagen, för att nästa dag kräva trupper på Gotland?
Det kan förefalla märkligt.
Jag har inget emot att man varnar för de strömkantringar som sker i Kreml. Det här skulle ju aldrig kunna ske i Tyskland, med motsvarande diktator. Sådant kan en omvärld inte stillatigande acceptera. Så jag förstår till exempel Allan Widman i Mediaplanets annonsbilaga idag (kom med Svenskan, inte på nätet), där han menar att nästa försvarsbeslut måste se lite mer till hur det säkerhetspolitiskt ser ut i vårt närområde.
Men Urban Ahlin lever själv i en politisk tradition, i ett politiskt parti, med ett minst sagt kluvet förhållningssätt till Ryssland. Han kritiserar godkännandet av gasledningen - och den kan man ha många synpunkter på, vilket läsare av den här bloggen och av BLT:s ledarsida är fullt medvetna om att jag har.
Men when push comes to shove så kan en regering inte på ett seriöst vis förhala ett beslut som måste komma. Ryssland vet att de har rätt att lägga ned en gasledning, och de vet att vi vet. Frågan är ju hur vi i Sverige väljer att hantera den uppkomna situationen.
Ingen ska inbilla mig att någon Socialdemokratisk regering skulle låtit bli att säga ja till gasledningen. Tvärtom. En alliansregering inser däremot vikten av att göra ett säkerhetspolitiskt motdrag. Den stora frågan är förstås om en rödgrön regering skulle det. Ser man till deras gemensamma försvarspolitiska förslag som kom på Folk och Försvar i januari framstår det som ganska otroligt.
DN2
Eskilstunakuriren
SvD
Idag skriver jag i BLT om det fullständigt idiotiska i att lägga ned generalkonsulatet i Kaliningrad. Jag antar, att vid sidan av Paris och New York var Kaliningrad ganska lättoffrat. Inga högljudda opinioner att behöva slåss med där inte. Inga besvärliga Facebook-grupper.
Jag noterar, att jag inte är ensam i pressvärlden om att tycka detta. Dagens Nyheters ledare i dag går inte av för hackor. De har rätt - det är genant!
Nyheter om Ryssland