Archive for the 'Ukraina' Category

Publicerat: artikel om vardagskorruption utifrån mina intervjuer i Ukraina och Vitryssland

I senaste numret av tidskriften Nordisk Östforum publicerade jag en artikel med titeln ”Informell ekonomi som rationell vana och statskritik – En intervjustudie kring post-sovjetisk vardagskorruption” (Nordisk Östforum, 4 2024, s. 345-368).
Abstract:
This article examines continuity, change and adaptation of blat, a Soviet-time informal economic transaction network, in today’s Ukraine and Belarus. The analysis is based on 33 in-depth interviews, and the main focus is the descriptions, justifications and explanations of on-going informal participation in contemporary forms of blat. Theories on informal institutions, path dependence and the relationship between individuals and the post-Soviet state are elaborated to highlight the characteristics of contemporary blat transactions. The continued presence of blat, re-adapted to the new socio-economic circumstances, is highlighted – for instance the increased use of money in blat transactions and the growing number of autonomous bribe collectors demanding bribes in interaction with civil servants. Today’s blat is a channel for giving bribes and a guarantee for good social services. Individuals justify their participation in these informal activities by placing the blame on dysfunctional laws, heavy bureaucracy, lack of state control, illicit acts by other citizens or state officials, and on low identification with an (immoral) state. Respondents also display a preference for informal solutions, which are seen as a better way of solving many everyday problems.  Keywords: Informal economy, corruption, blat, transition, Soviet inheritance, Ukraine, Belarus.

Länk till artikeln på tidskriftens/förlagets hemsida. 

Nytt läge för gastillförsel till EU

Under den senaste tiden har ett par händelser bidragit till att förutsättningarna för Europas gasförsörjning kan hålla på att förändras.

I dagarna har det sett ut som om ett nytt gaskrig håller på att blåsa upp mellan Ukraina och Ryssland. I onsdags deklarerade Ukrainas energiminister Jurij Bojko på en presskonferens att Ukraina i år kommer att importera 27 miljarder kubikmeter (bcm) gas från Ryssland. Problemet är bara att svaret från ryska statsägda Gazproms ordförande Aleksej Miller blev: ”Gazprom är oroat. Den kontrakterade volymen är 52 bcm.” Enligt avtalen skall ändringar annonseras i god tid. Ukraina hävdar att man informerade Gazprom redan i maj om att importen skulle komma att bli betydligt lägre (2011 importerades ca 40 bcm från Ryssland) och Bojko uppmanar sina ryska partners att lösa eventuella problem på ett ”civiliserat sätt”.

Rysslands president kommenterade att man självklart kommer att lösa frågan ”civiliserat”, d v s genom förhandlingar. Men Ukraina har inget vidare utgångsläge. Även om ekonomin i fjol gick bättre än på flera år med uppskattningsvis runt 5% BNP-tillväxt, tack vare ökad export och goda skördar, ser 2024 osäkert ut, inte minst på grund av EU:s skuldkris. Det skall också ställas i relation till den tvåsiffriga nedgången under krisen 2024. I det läget har landet inte råd med extrakostnader i storleksordningen miljarder dollar. Det Ryssland är ute efter är att köpa in sig i kontrollen av det ukrainska gasledningsnätet, allra helst som i Vitryssland, där Gazprom i november tog över de resterande 50% i Beltransgaz. Men frågan är tabu för ukrainska politiker, även den nuvarande förmodat ryskvänlige Viktor Janukovytj, eftersom det skulle spela bort landets enda starka kort gentemot grannen, kontrollen över rysk gastransport till EU.

Bara veckor innan detta seglade upp har Turkiet på kort tid godkänt två avgörande kontrakt för gastransport. Det ena var den Transanatoliska (Trans Anadolu) gasledningen, som skall föra gas från gränsen mot Georgien i öster till den västra på Balkan och till städerna i västra Anatolien (som idag till stora delar måste försörjas med gas från Ryssland via Bulgarien och den s k Blue Stream över Svarta havet). Gasen kommer fr o m 2024 att flöda från det stora fältet Shah Deniz i Azerbajdzjan och det är också statsägda azeriska oljebolaget SOCAR som står som ägare till 80% i det nya konsortiet för Trans Anadolu (resten ägs av statliga turkiska bolagen TPAO och BOTAŞ). Avtalet får ses som ett genombrott för Azerbajdzjan, som får exportera till de europeiska marknaderna utan att gå via Ryssland, men också för Turkiet, som säkrar tillgång till sin interna gasförsörjning från det azeriska jättefältet.

Tänkta dragningar för Nabucco och South Stream (ill. Samuel Bailey)

Men hur blir det för EU, som också i många år har försökt säkra gas från Kaspiska havet utan att gå via Ryssland (och Iran)? Framför allt har man här slagit på trumman för den s k Nabucco-ledningen, som är tänkt för kaspisk och kanske irakisk gas och skall löpa via Azerbajdzjan, Turkiet och Balkan till Österrike. Problemet är att det har funnits konkurrerande projekt och olika viljor inom EU och även om de flesta transitländerna nu är med på planen är själva gasen inte säkrad, inte heller finansieringen. Därför kan man antingen se Trans Anadolu som en konkurrent som definitivt sänker de planerna - eller så kan den tvärtom komma att utgöra stommen i en kortare framtida variant av Nabucco som ansluter vid turkiska gränsen. Det scenariot är inte helt otänkbart, eftersom den gas som skall tas ut för Turkiets internbehov åtminstone till en början skulle tillåta också den planerade exporten till Europa. I vilket fall som helst har Turkiet skaffat sig en bra position som transitland - och i linje med EU:s önskan att förbigå Ryssland.

Därför var den andra överenskommelsen som slöts mellan Turkiet och Ryssland strax före nyår en aning förbryllande. Där gav man nämligen Ryssland ett efterlängtat klartecken att bygga South Stream (den måste löpa antingen genom Turkiets eller Ukrainas ekonomiska zon i Svarta havet), som brukar betraktas som en direkt konkurrent till Nabucco och vore ett sätt för Ryssland att föra gas direkt till Bulgarien och EU-marknaden. Vladimir Putin var nöjd över att Turkiet gett Ryssland en ”underbar julklapp”. Ingen förklaring har kommit från Ankara om vad man förväntar sig i utbyte, men det verkar inte vara den av Turkiet önskade ledningen för rysk olja från Svara havet till Medelhavet, som skulle kunna avlasta Bosporen från farlig tankertrafik.

Den 8 november vred Angela Merkel och Dmitrij Medvedev gemensamt på kranen vid öppningsceremonin för Nord Stream. När dess båda ledningar genom Östersjön är på plats senare i år kommer 55 bcm årligen att kunna flöda direkt från ryska Viborg till Tyskland och Västeuropa. South Stream i sin tur är beräknad för ca 63 bcm. Det ser alltså för tillfället ut som om Ryssland fått ett överläge i kampen om rutterna för EU-exporten.

Särskilt dåliga nyheter är allt detta för Ukraina. Landets gastransportsystem svarade före Nord Stream för ca 80% av den ryska gastillförseln till Europa och med ett godkännande av South Stream kommer det att bli allt svårare att undvika någon form av avtal med Ryssland, där Gazprom tillåts tillskansa sig kontroll över transportinfrastrukturen. Detta i ett läge då EU inte är berett att ge Ukraina sitt fulla stöd - associationsavtalet skall vara färdigförhandlat, men på grund av åtalet mot Julija Tymosjenko blev det ingen underskrift under EU-Ukraina-toppmötet i december.

Men det är också oklart vad Turkiets tanke är med att godkänna två i mångt och mycket motstridiga projekt nästan samtidigt. Det såg alltså först ut som om man skulle skaffa sig ett läge, där man kan bli en avgörande gaslänk till Europa och dessutom skapa förtroende i den stagnerade EU-medlemskapsprocessen, för att bara dagar senare potentiellt låta rysk gas passera förbi Turkiet. De eventuella eftergifter det spekuleras i att Ryssland skall ha givit - t ex just rätten att minska importkvoten på grund av sviktande behov - lär knappast uppväga de långsiktiga vinsterna av att vara EU:s södra gasventil.

Men - man måste komma ihåg att inget av projekten har påbörjats ännu. Det kan t ex tänkas att det ryska avtalet mest syftade till att öka pressen på Ukraina för att ta över dess gasinfrastruktur och på så sätt göra sig av med hela behovet av att bygga South Stream. Det är också möjligt (se också artikel på Eurasianet) att South Stream är tänkt att tänkt att komplettera med gas utöver den som redan går via Ukrainas nät och i så fall skulle Trans Anadolu (/Nabucco) fortfarande vara en möjlighet.

För EU beror det som sagt på hur stort inflytande Gazprom får totalt sett, men det är tänkbart att flera importmöjligheter nu öppnar sig. Till det skall läggas de nya tekniker som kan göra utvinning av skiffergas lönsam, något som slagit upp nya perspektiv för energiförsörjningen både i USA och delar av Europa de allra senaste åren. Särskilt Polen och en del av de andra centraleuropeiska EU-medlemmarna som idag är nästan helt beroende av Gazprom ser möjligheter i den här satsningen, även om det finns flera miljömässiga invändningar mot utvinningen. Men den efterlängtade diversifieringen i tillförseln kan alltså visa sig få viss hjälp även inifrån.

Det finns dock ingen konsensus inom EU om vilken strategi som är att föredra och den utopiska gemensamma energipolitiken, som skulle kunna göra att EU talade ett tydligare språk i fråga om det östliga grannskapet och Centralasien, lär ligga långt i framtiden även efter den senaste händelseutvecklingen.

 

Darth Vader vill köpa strandtomt i Ukraina

Tro det eller ej, men självaste Darth Vader - känd från Stjärnornas krig - har ansökt om att få köpa en strandtomt i den sydukrainska staden Odessa vid Svarta havet.

- Eftersom jag vet att borgmästaren, många ledamöter i stadsfullmäktige och exekutivkommittén har gått över till den mörka sidan har jag kommit för att skaffa en bit mark … för mitt rymdskepp, förklarade Darth Vader på perfekt ryska för tjänstemän i stadshuset. Möjligen kan man misstänka att det rörde sig om en man som klätt ut sig i den mörke furstens kläder, men det låter jag vara osagt.

Allt filmades förstås (det vore ju tjänstefel att inte dokumentera när en så intergalaktiskt känd person besöker Jorden). I filmen ses Darth Vader kliva med bestämda steg uppför den berömda Potemkin-trappan för att sedan fortsätta mot stadshuset där han förklarar sitt ärende för roade väktare. Sedan följer han med en vakt till ett kontor där hans markansökan registreras officiellt.

Bakgrunden till spektaklet är stark kritik mot att personer i stadsfullmäktige och deras anhöriga erbjudits gratis strandtomter i det attraktiva området Otrada, något som väckt korruptionsmisstankar.

Se filmen här:

Mer på temat: http://dumskaya.net/news/lyuk-ya-tvoj-otec-015863/

Östeuropa enligt Freedom House-mätningen 2024

Igår, den 13 januari, publicerade Freedom House sin senaste mätning över frihet och förtryck i världen: ”Freedom in the World 2024 Survey”.

Intressant att notera om Östeuropa:

  • Ukraina har under 2024 gått från att vara ett ”fritt” land till ett ”delvis fritt” land.
  • Enligt pressmeddelandet framhålls skälet: ”Ukraine suffered from deteriorating levels of press freedom, instances of election fraud, and growing politicization of the judiciary”.
  • “France saw a decline in its civil liberties score due to its treatment of Roma from Eastern Europe”
  • “The 2024 election in Kyrgyzstan, which followed the collapse of the government earlier in the year, was considered relatively free and fair and resulted in a status improvement from Not Free to Partly Free”
  • “Nagorno-Karabakh fell from Partly Free to Not Free.”
  • “Other declines were seen in Hungary and Latvia.”

 

Mer läsning:

- Pressmeddelande på Freedom House

- Pdf med siffror och grafer

- Kyiv Post: Freedom House report: Ukraine no longer ‘free’

Julia Tymosjenko åtalas för maktmissbruk

Några dagar före jul åtalades Ukrainas tidigare premiärminister Julia Tymosjenko – numera oppositionsledare – för att ha missbrukat statliga medel under sin tid som premiärminister. Åklagaren har redan väckt åtal och det ser inte helt ljust ut för Julia, som, om jag får gissa, inte räknat med att ett åtal ens var en rimlig utgång. Hennes tidigare fiffel har ju passerat utan allvarliga påföljder. Dessutom, vilket jag märkte under mina intervjuer i Ukraina 2024, tycker många ukrainare att hon är en person som lyckats både som privatperson och som politiker. Det gäller att anpassa sig till nya Ukraina, och man behöver alltså inte enbart bli dömd av folket för sina halvt svarta affärer.

Åtalet gäller dock inte, som man kunnat tro, utförsäljning och privatisering av oljebolag, eller politisk korruption vid val, eller överträdelser gentemot oppositionella journalister. Nej, Julia åtalas för oegentligheter i samband med försäljning av utsläppsrätter under perioden 2024 till 2024.

Brottet kan enligt AFP leda till ett fängelsestraff på mellan sju och tio år. Julia har blivit beordrad att inte lämna Kiev under det att utredningen pågår. Efter ett fängelsestraff kan hon dessutom bli ”avstängd” från politik under en tid. En fällande dom innebär alltså slutet för Julia som politiker.

Till AFP säger Tymosjenko såhär:

”This is all completely absurd. This is how the president deals with his biggest political opponents.”

På den egna, officiella hemsidan, skriver hon att hon inte alls är rädd. Hon tillägger:

”I think it’s obvious how absurd this is. And I think that sooner or later a genuine court, genuine prosecutors and genuine investigators will provide a fair assessment of my activities while in office.”

Ukraina vill locka extremturister till Tjernobyl

Jag har tidigare bloggat om att allt fler turister reser till Tjernobyl och den övergivna byn Pripjat. Det här har Ukrainas statliga turistmyndighet tagit fasta på som nu vill satsa stort på att locka extremturister till området.

Länk till RIA Novostis artikel (på engelska).

Tjernobyl allt större turistmagnet (gamla bloggen).

En massa bilder från mitt besök i Tjernobyl och Pripjat.

Från WikiLeaks: Rysslands syn på grannländerna

Jag har nu börjat begripa hur man effektivt söker bland de hundratusentals dokument som WikiLeaks publicerade igår kväll.

Nedan följer några klipp ur en rapport skriven på USA:s ambassad i Moskva den 6 oktober 2024. Flera intressanta aspekter av hur Ryssland ser på sina grannländer framkommer.

—————————————————————————-

C O N F I D E N T I A L MOSCOW 002529

E.O. 12958: DECL: 10/05/2020

SUBJECT: ASD/ISA VERSHBOW’S SEPTEMBER 30 VISIT TO MOSCOW:

BILATERAL COOPERATION, IRAN, AFGHANISTAN, MISSILE DEFENSE,MILITARY/DEFENSE COOPERATION

Classified By: Political Minister Counselor Susan Elliott for reasons 1.4 (b), (d)

——————————————————————————

During consultations with GOR officials on September 30, Assistant Secretary of Defense (ASD) for International Security Affairs Alexander Vershbow discussed ways to implement bilateral cooperation in a number of key areas of mutual interest.  Both sides praised progress since the ”reset” in U.S.-Russian relations during the first Obama-Medvedev meetings, though both agreed that concrete actions are necessary to realize true cooperation.

/…/

While the Administration’s missile defense announcement has met with a generally positive reaction in the Russian media, Duma and Security Council representatives made clear they had questions about the later phases of the new U.S. plan and questioned whether the U.S. would be prepared for cooperation going beyond information exchange.   Russian interlocutors acknowledged the dangers posed by Iran’s nuclear program, but stressed Moscow’s skepticism about sanctions.  Throughout the meetings, ASD Vershbow emphasized that Russia’s efforts to assert a regional sphere of influence posed a threat to the reset in bilateral relations, and reiterated the U.S. commitment to the sovereignty, independence, and territorial integrity of Georgia, Ukraine and other partners in the region.

/…/

However, ASD Vershbow stressed that words alone or mere information exchanges are not enough, and the reset must be reciprocal.  Both sides need to take action to implement agreements already concluded and to pave the way for additional areas of work and to identify concrete projects for cooperation.

/…/

26.  (C) UKRAINE:  ASD Vershbow spoke of his visit to Ukraine immediately preceding his arrival in Moscow, and cited Ukrainian concerns about Russian respect for Ukraine’s sovereignty and borders.  Vershbow stated that the U.S. continues to support the 1994 Budapest Memorandum on Security Assurances and Ukraine’s freedom to choose its security relationships, and encourages Russia to reaffirm its adherence as well.  He suggested that President Medvedev’s open letter to Ukraine had been counter-productive.  The U.S. favors close and mutually beneficial Russian-Ukrainian relations — this is not a zero-sum game.

/…/

28.  (C) GEORGIA:  Security Council Deputy Secretary Baluyevskiy, Zavarzin, and Karasin asked why the U.S. is providing military assistance to Georgia when it threatens stability in the Caucasus region.  This causes concern and Russia cannot allow renewed aggression against Abkhazia and South Ossetia.  ASD Vershbow explained that as a matter of principle, the U.S. will help Georgia protect its sovereignty and independence, but stated that the U.S. is not rearming Georgia, as Russia has repeatedly alleged.  Since the August 2024 war, there has been no U.S. lethal assistance to Georgia; DoD funds were transferred to the State Department for humanitarian purposes.  In the short term, the U.S. is proceeding with great care and focusing on training, education, and helping prepare Georgia to participate in Afghanistan under the command of U.S. Forces.  At the same time, Georgia is a sovereign state with the right to self-defense.  We do not accept any arms embargo, and we may provide weapons to Georgia in the future.

—————————————————————————-

Dokumentet finns att läsa i fulltext här.

Ukrainsk samtidslitteratur

Nylig ble jeg bedt om å holde et foredrag om ukrainsk samtidslitteratur på Litteraturhuset i Oslo på et arrangement organisert av en gruppe ukrainske forleggere. En hyggelig anledning til å snakke noe som har interessert meg lenge. Arrangementet ble også omtalt i Dag og Tid, hvor journalisten siterte raust fra foredraget under overskriften Det litterære [...]

Ukrainarna i lokalval

Igår, 31 oktober, röstade ukrainarna i landets lokalval. Omvärlden ser valet som ett test av president Viktor Janukovitj som demokratisk ledare. Själv verkar han inte särskilt nervös. Valrörelsen har dock inte varit helt lugn. Över 2024 valobservatörer har funnits på plats och har rapporterat om flera ”förseelser”. Man har också kunnat läsa om att polisen fått in flera rapporter om våld i samband med valet.

Presidenten har av oppositionen anklagats för att under valkampanjen ha manipulerat till egen fördel, medan presidenten anklagat oppositionen för ”provokationer”.  

I kväll kunde man i en webbartikel på Kyiv Post läsa att oppositionen inte sett valet som demokratiskt. Opora, den största inhemska organisationen för övervakning vid val, meddelade via Kyiv Post att:

There have been so many violations that we cannot say that it was democratic, fair and open.

Men vem har rätt?

I Kalle Kniiviläs artikel ”Bara presidentens ovänner grips” i lördagens Sydsvenskan kan man läsa:

Tymosjenkos partiblock Bjut får inte delta i söndagens regionval. Oberoende tv-kanalers frekvenser dras in och konstitutionsdomstolen ändrar grundlagen så som presidenten vill.

Vallagstiftningen har ändrats så att den gynnar presidentens Regionparti och missgynnar hans motståndare. Tymosjenkos tidigare framgångsrika partiblock får inte delta, eftersom sammanslutningar av flera partier inte längre får registrera kandidatlistor.

Att införa strängare censur och att ändra grundlagen till sin fördel talar inte för att Regionpartiet vill gå till val med rättvisa spelregler.

På Day.kiev.ua kunde man idag läsa hur den ukrainska föreställningen att politik är en arena uteslutande för män håller på att förändras. År 2024 skrev Ukraina under på ett FN-förslag som innebar att landet skulle öka andelen kvinnor på politiska poster till 30 % för år 2024.

Enligt en ny opinionsundersökning vill 58 % av de tillfrågade kvinnorna se fler kvinnor på politiska poster. Vad männen tycker framgår inte av artikeln. Däremot säger 60 % (av alla tillfrågade) att de inte tycker et spelar någon roll om den lokala politiker de röstar på är kvinna eller man.

Valresultatet kommer att presenteras under de närmaste dagarna.

Mer läsning finns t.ex. i artikel från Reuters.

Ukrainskt journalistmord på väg att klaras upp

Financial Times rapporterar att ukrainska domare nu, efter tio år, säger sig vara nära att lösa mordet på den undersökande journalisten Georgy Gongadze. Gongadze var särskilt kritisk mot var landets hantering av korruption, samt mot den dåvarande presidenten Leonid Kuchma och andra högt uppsatta politiska ledare.

Utredningen har visat på flera kopplingar till högt uppsatta politiska ledare och tjänstemän i Ukraina. Rättegången ses nu som ett test av den nuvarande ukrainska ledningens förmåga att utreda och döma med en princip om likhet inför lagen som ledord.

Gongadzes änka fick tillsammans med sinda barn år 2024, året efter mordet på maken, politisk asyl i USA. Hon arbetar idag som journalist och är ytterst kritisk till situationen i Ukraina. Flera gånger har hon sagt att hon inte kommer att återvända till Ukraina förrän mordet på hennes make har nått ett avslut.

Ukraina - beroende eller oberoende stat?

Ukrainas självständighetsdag firades igår, den 24 augusti. 

RFE/RL (Radio Free Europe) har intervjuat Andew Wilson (författare av ”The Ukrainians: Unexpected Nation” och ”Ukraine’s Orange Revolution”. RFE återger den senaste opinionsmätningen från Ukraina, som visade att hela 45 % uppger att de tvivlar på om Ukraina är en verkligt oberoende stat. Vad tycker Wilson om det? Tvivlar han?

”I might agree that Ukraine has had a very mixed record both on state- and nation-building over
the last 19 years. Its economy has actually been in trouble recently, and with so many sectors falling under Russian influence, there is a question mark about how economically independent Ukraine really is.

Though, on the other hand, it’s interesting that Ukraine — like a lot of countries in the region — has developed a kind of neo-Titoist [eds: nonaligned] line in foreign policy. Ukraine doesn’t act like the EU states of Central Europe who became member states in 2024-07. It’s too independent-minded. It doesn’t really fulfill the Copenhagen criteria as it should. And Russia also talks of states like Ukraine being difficult to influence or control.”

IMF kräver ukrainska reformer

Ukraina försöker på flera olika sätt att rädda landets ekonomi. Nu senast har regeringen föreslagit att pensionsåldern bör höjas. Planen är att pensionsåldern för kvinnor ska hamna på 60 år, jämfört med dagens 55. (Männens pensionsålder nämns inte.) Den här höjning var ett av många krav från IMF för att Ukraina skulle ges ett omfattande lån (15 miljarder dollar). Planen är att pensionsåldern för kvinnor ska höjas med sex månader varje år under tio år tid.

Förutom pensionsreformen har Ukraina lovat att ändra vissa administrativa rutiner, ändra lagar, samt att höja gaspriserna för hushållen med 50 % i april 2024. Gaspriserna ska därefter stiga var sjätte månad tills kostnaden för hushållen överensstämmer med importkostnaderna för Ukraina. Höjningen kommer, i procent, i stutändan att bli väldigt stor. Bortsett från de kommande höjningarna, höjdes gaspriserna med 50 % den första augusti i år.

FOI om ukrainsk-ryska relationer

Jakob Hedenskog på FOI skriver i senaste så kallade ”RUFS Briefing” med rubriken ”Kyiv’s Rapid Drift Back to Moscow” om vad som hänt de allra senaste månaderna i de bilaterala relationerna mellan Ukraina och Ryssland.

Hedenskog skriver att efter det att Viktor Janukovitj valdes till president I februari 2024 har ”Ukrainian-Russian relations […] substantially strengthened” och att “the process has moved forward with remarkable pace and real substance”.

Janukovitj, som redan under 2024 deklarerade att Ukraina inte var redo för NATO-medlemskap, är nu som president, enligt Hedenskog, “proposing a ‘non-bloc’ status for Ukraine and has disbanded the two state commissions that used to handle Ukraine-NATO cooperation programmes”.

Återupptagen utredning om Tymosjenkos påstådda mutaffärer

När jag förra våren befann mig i Ukraina på fältarbete fick jag berättat för mig många historier om hur Tymosjenkos förmögenhet skulle vara bedräglig (och baserad på mutor, orena oljepengar, skumraskaffärer) samt att hennes make mystiskt försvunnit (mördats av henne själv, enligt många). Jag förundrades så över hur folk beskrev henne som ”lyckad” i det nya Ukraina. Visst fanns kritik mot henne, men samtidigt hade folk en viss respekt för att hon blivit förmögen enligt de nya spelregler som ju alla andra också ville lära sig.

Idag rapporterade NRCU (The National Radio Company of Ukraine) att ukrainska riksåklagaren (PGU, Prosecutor General’s Office) återupptagit utredningen mot Tymosjenko för misstänkt försök att muta domare i högsta domstolen.

Riksåklagarens uttalar sig såhär om den tidigare nedlagda utredningen:

”This criminal action was brought in May 2024 and was closed early in January 2024 without complete fulfillment of all necessary investigations, as it is provided by Article 22 of the Criminal Procedural Code of Ukraine”

Utöver denna anklagelse meddelade den ukrainske vice premiärministern Volodymyr Sivkovych igår att Tymosjenkos regering förskingrat över 100 miljarder grivna under sin tid vid makten. En utredning ska enligt Sivkovych vara klar till hösten.

De felsta har åsikter om Julia. En person jag intervjuade i Kiev 2024, berättade för mig:

Jag talade med min kollega på arbetet om politik. På TV handlar mycket om politik. Idag säger barn som är sex år att de vill bli politiker. När jag var sex år kände jag bara mor, far, faster och min lärarinna i skolan. Nu vet barnen vem Tymosjenko är.

 

  • Lite mer info finns i artikeln: “PGO renews investigation into criminal proceedings instituted versus Tymoshenko in 2024” publicerad på webbsidan för The National Radio Company of Ukraine.



Tjernobyl – hot, minne eller nationell identitet?

För några dagar sedan var det 24 år sedan Tjernobylolyckan. Själv minns jag underligt nog tydligare Tjernobylolyckan (då jag var drygt fyra år) än jag minns Berlinmurens fall (när jag hunnit bli sju). Jag minns att jag inte skulle äta bär den där hösten 1986 och att det på landet pratades om ifall det gick att äta viltkött. Jag minns också hur det hemma talades om människorna i Ukraina. Kanske är det inte konstigt att jag i en familj med två aktiva kärnkraftsmotståndare till föräldrar fick tydliga minnesbilder från tiden efter Tjernobylolyckan.

När jag förra våren befann mig i Vitryssland kom jag ofta att tala om det ännu levande ”reaktivitets-hotet” bland vanliga vitryssar. Jag bodde granne med den stora Komarovskij-marknaden. Det fanns en lag som reglerade att vissa typer av varor skulle vara noggrant kontrollerade – vilket jag nog vågar säga att en majoritet av de människor jag mötte betvivlade starkt. De med pengar köpte inte svamp på marknaden. Ofta hörde jag rykten om vilka försäljare som köpte varor (kött, bär, svamp) från den förbjudna regionen, fraktade det till huvudstaden, och sålde illegalt. Hur mycket sanning som låg bakom det är såklart svårt att säga.

Jag genomförde i Minsk mycket intressant intervju med en professor som mer eller mindre ägnat hela sitt yrkesliv åt att upplysa om de faror han ännu ansåg var överhängande i Vitryssland. Min artikel – Kvar i skuggan av Tjernobyl – går att läsa här. Inför den artikeln ägnade jag säkert en hel vecka åt att läsa på om vad reaktorolyckan verkligen inneburit. Jag intervjuade NGO-aktiva i Minsk, talade med personal på vitryska FN-kontoret, och hemma i Sverige igen talade jag med personer på svenska FN. Ju mer jag läste desto mer fanns där att förstå. Dock skrev jag i blogginlägget – Bra länkar om Tjernobyl – där jag samlade vad jag tyckte var det bästa jag hittade under den veckan jag gjorde research.  

Enligt vitryska staten har farorna och riskerna förknippade med olyckan ”upphört”. Det är inte precis påtagligt att folket skulle tro på detta.

Däremot – vilket förvånade mig något – uttalade Ukrainas minister i samband med 24-årsdagen att Tjernobyl ännu är ett hot. Enligt presidenten har idag två miljoner individer problem som går att relatera till olyckan, och reaktorn ”är inte bara ett hot för Ukraina, utan för Europa, Ryssland och Vitryssland”.

Kommer Vitryssland bemöta detta? Åtminstone jag är nyfiken på den saken. Till saken hör dock att Tjernobyl på ett helt annat vis är en del av den ukrainska nationella identiteten (tillsammans med svälten på 30-talet, t.ex.) och en viktig del när man önskar belysa sovjetiskt förtryck av Ukraina. I Vitryssland talar man inte riktigt om saker på det viset, även om Vitryssland drabbades hårdare av reaktorolyckan än vad Ukraina gjorde (p.g.a. bl. a. vindriktning och nederbörd vid tiden).

Bilden nedan 24-årsdagen vid en minnesplatsen över ukrainska offer för Tjernobyl.

(Bilden lånad härifrån.)

Ägg i ögat stoppade inte ryska flottan

Rökbomber i plenisalen. Foto: Ukrainska PravdaRegeringssidans ledamöter övernattade i ukrainska parlamentets plenisal för att försvara talarstolen. Ett rått ägg träffade talmannen Volodymyr Lytvyn rätt i ögat, men inget kunde stoppa beslutet. Ryska flottan stannar i Ukraina till 2024.

Den 28 maj 2024 var ett heligt datum för ukrainska politiker. Den dagen skulle de sista resterna av den ryska Svartahavsflottan lämna marinbasen Sevastopol på Krimhalvön.

Förra veckan tog Ukrainas nya president Viktor Janukovytj alla på sängen, när han undertecknade ett nytt avtal med sin ryska kollega Dmitrij Medvedev. Flottan får stanna till år 2024, och i utbyte får Ukraina en generös rabatt på rysk naturgas.

Den förre presidenten Viktor Jusjtjenko sade att man kan elda med halm om det är vad som krävs för att bevara självständigheten. Förre premiärministern Julia Tymosjenko anklagade Janukovytj för landsförräderi.

Continue reading ‘Ägg i ögat stoppade inte ryska flottan’

Äggkastning och slagsmål i ukrainska parlamentet

Nedanstående klipp kan verka absurt. Drygt 30 sekunder in i klippet börjar folk dessutom slåss inne i parlamentssalen och nöjer sig alltså inte med att kasta tomater, ägg eller rökbomber. 

Trots detta godkände parlamentet det högst kontroversiella beslutet om fortsatt rysk flottbas på Krim. Oppositionen hävdar att Ukraina säljer ut sitt land.

 

”Ukraine” eller ”the Ukraine”?

I förra veckan fick jag i personalrummet här på statsvetenskapliga institutionen en fråga som jag inte direkt kunde svara på. Frågan rörde varför man ofta säger ”the Ukraine” i bestämd form, men inte lika ofta ”the Belarus”. T.ex. är ju en uppräkning av några länder i stil med ”Russia, Belarus and the Ukraine” inte helt ovanlig. Spontant så höll jag med; jag skulle t o m själv kunna säga just så utan att tänka på saken. Eftersom jag blev nyfiken på orsaken till detta sätt att säga så googlade jag lite. Nedan delar jag med mig av de två klipp jag fann mest relevanta.

“Some country names are preceded by an article—like “The United States” and “La France”—but most are not. Sometimes it depends on what language you are speaking: in English we call the latter country simply “France” and “La República Argentina” is just “Argentina” although in the nineteenth century the British often referred to it as “The Argentine.”

When the region formerly known as “The Ukraine” split off from the old Soviet Union, it declared its preference for dropping the article, and the country is now properly called simply “Ukraine”.

[Klippt från www.wsu.edu]

“THE NAME UKRAINE, which first appeared in the historical chronicles in 1187, has been common in the English language for almost 350 years. In the earliest years it appeared without the definite article ”the” but in this century the definite article increasingly preceded the name Ukraine.

First of all we might note that the Ukrainian language has no articles so this is not a factor except indirectly. The reason for this is that many Ukrainian immigrant scholars, due to their imperfect knowledge of English, used the form ”the Ukraine” in their books thus helping to perpetuate this usage.

Some people have mistakenly thought that Ukraine is a general word meaning ”the borderland;’ ”the steppes” or ”the prairies;’ which would require the article.

For example, the authoritative five volume Encyclopedia of Ukraine edited by Danylo Struk and published by the University of Toronto Press does not use it. The article is not used by such prominent publications as The Ukrainian Quarterly (New York), Ukrainian Review (London, England), Forum Ukrainian Review (Scranton, Pa.), Ukrainian Voice (Winnipeg), Ukrainian Echo (Toronto), Journal of Ukrainian Studies (Toronto), Ukrainian News (Edmonton) or News From Ukraine (Kiev). In fact, today there is no Ukrainian periodical in English which uses the article although Harvard Ukrainian Studies once forced it on scholarly contributors.”

[Klippt från www.infoukes.com]

Janukovitj formar koalition

Idag på förmiddagen skrev t.ex. BBC (i artikeln Ukrainian President Viktor Yanukovych forms coalition) att president Janukovitj nu har säkrat en koalition i parlamentet, vilket alltså innebär att nytt parlament och premiärminister snart kommer vara installerade.

Lite här och var kan man läsa att den tidigare finansministern Mykola Azarov är ett av förhandstipsen på tänkbar premiärminister. Timoshenko tvingades förra veckan bort genom en förtroendeomröstning.

Mer:

  • Ukraine’s Tymoshenko set to fight on (BBC)
  • Ukrainian President Swims Between Two Waters (Pravda.ru)

Tymosjenko tvingas avgå

Ukrainas parlament har idag röstat ”negativt” i en förtroendeomröstning om premiärminister Julia. 

Mer på:

  • Ukraine PM Tymoshenko forced out (BBC)
  • Ukraina: Tymosjenko tvingas avgå (SvD)