Archive for the 'Sverige' Category

Svenska diplomaten i ryska strumpaffären

Det här reportaget om en namngiven svensk diplomat som åker fast för otillåten handel med strumpbyxor i Moskva visades i den ryska rikstäckande tv-kanalen NTV på måndagskvällen. Här är en version med svensk text.

Enligt UD:s presschef Anders Jörle som uttalade sig till TT på tisdagen handlar det om smutskastningskampanj mot ”en kompetent och duktig medarbetare vid ambassaden”.

– Bilden som presenteras av ryska företrädare om den svenska diplomatens aktiviteter är enligt UD:s uppfattning inte en korrekt version av vad som hänt och delas inte av svenska regeringen, säger han.

Klart är i alla fall att en vanlig ryss eller vitryss som kränger vitryska strumpor i Moskva knappast hade blivit föremål för det gedigna spaningsarbete som övervakningsfilmerna visar. Det var nog inte speciellt klokt av diplomaten i fråga att använda sin CD-skyltade bil för varutransporter från Vitryssland, om det nu är vad han har gjort.

Det mest intressanta är ändå att polisens (eller FSB:s?) filmmaterial från spaning och förhör läckts ut till NTV och att den lyhörda kanalen valt att visa dessa samt namnge diplomaten i sina kvällsnyheter. Detta hade knappast hänt utan klartecken från relativt hög nivå.

Något olämpligt har diplomaten i fråga uppenbarligen gjort sig skyldig till, eftersom han fått åka hem till Stockholm. På tisdagen var hans namn fortfarande kvar på ambassadens hemsida, på onsdagen var namnet borttaget.

Om filmen inte syns direkt på bloggen så finns den också här och här.

Mer på temat:

  • Tobias - Strumbyxeaffären i Moskva
  • SvD - UD: Svenske diplomaten smutskastad
  • SvD - Svensk diplomat i strumptrassel
  • SR - ”Ryssland smutskastar svensk diplomat”
  • КП - Шведский дипломат торговал в Москве контрабандными колготками

Dags att János Kornai får ekonomipriset!

I veckan som kommer annonseras årets pristagare i ekonomi till Alfred Nobels minne. Som regel ges priset till en amerikansk ekonom (eller britt som är bosatt i USA). Denna skevhet är begriplig, men samtidigt bedrövlig. Ekonomi är ett brett ämne, och de sista årens nomineringar har misslyckats i att fullt ut demonstrera denna bredd.

 Kornai

Visst kan man diskutera huruvida ett pris i ekonomi över huvud taget ska ges ut. Men så länge vi har ett, varför inte göra det bästa av situationen? Det är därför jag slänger in min röst för den ungerska ekonomen János Kornai.

Kornais teorier om de östeuropeiska planekonomierna var genombrytande, och har i mycket gott stöd från senare arkivbaserad forskning. Implikationerna från hans forskning är ännu centrala för att förstå de forna socialistiska ekonomiernas transition till marknadsekonomi.  

Det är dags att lyfta blicken!

Den lettiska krishanteringen: några resultat

Det är nu ett år sedan den lettiska ekonomin slängdes in i sin största kris sedan sovjetsystemets kollaps. Lettiska politiker har med stöd från EU vägrat låta landets valuta devalveras, trots varningar från ekonomer. Istället har de genomfört ett stålbad med syfte att pressa ner löner och utgifter i en så kallad interndevalvering. Ny statistik visar att de ekonomiska kostnaderna av denna politik är stora, samtidigt som det förväntade resultatet ännu uteblivit.

Syftet med en interndevalvering är att skydda banker och låntagare med skulder i den lettiska valutan (lats), men upplåning i utländsk valuta. Politikens företrädare menar att en ren devalvering – alltså en justering av valutans växelkurs nedåt – riskerar att skada det finansiella systemet. Interndevalveringen har försvarats med hänvisning till att landets konkurrensläge istället kan justeras på kostnadssidan.

Det är emellertid en paradox, att ett exportberoende land som Lettland tvingas spara sig ur den kris, som resten av världens ekonomier spenderar sig igenom med statliga stimulanspaket och låga räntor. Positivt är att landets handelsunderskott minskar, men det är endast tack vare att importen faller snabbare än exporten. I övrigt är det dyster statistik.

Under årets andra kvartal sjönk BNP med 18,7 procent mot samma period föregående år, näst sämst i hela EU. Någon vändning finns ännu inte i sikte. Enligt Danske Bank är landets offentliga utgifter samtidigt oförändrade mot perioden före krisen på grund av ökade sociala kostnader. Landets statsskuld kommer att öka till omkring 80 procent av BNP i år, upp från cirka 19 procent 2024.

Så hur går det med interndevalveringen? Halvdant är enda svaret. Konsumentprisindex sjönk förvisso med 1 procent mellan juli och augusti i år, men jämfört med augusti 2024 har konsumentpriserna otroligt nog ökat med 1,8 procent. Samma utveckling syns på den reala växelkurssidan, där lettiska latsen ännu visar tecken på att vara övervärderad. Och detta i ett läge med över 17 procents arbetslöshet. Hur mycket mer kan man spara? 

Fallande export och ökad arbetslöshet leder på sikt till fler inställda lån och växande bankförluster. Om lettiska gäldenärer ställer in sina betalningar riskerar det finansiella systemet en kollaps som kan vara väsentligt skadligare än en devalvering av valutan. En utdragen interndevalvering riskerar tvärtom att tillintetgöra sunda exportföretag, vars affärer idag skadas av en övervärderad valuta.

Den internationella valutafonden IMF förespråkade förra året en devalvering med omkring 30 procent. Det var efter uppmaningar från bland andra EU och den svenska regeringen som kravet slopades. EU vill förhindra kedjeeffekter i främst Östeuropa där andra länder redan kämpar med svaga finanser. Regeringen Reinfeldt vill skydda svenska banker i kris.

Bankernas ägarstruktur är viktig

Det bör också noteras att bankerna i Lettland har olika juridisk ägarstruktur, vilket kan påverka det pågående krisförloppet. De stora bankerna Nordea och Danske Bank har filialer, vilket innebär att huvudkontoren i Helsingfors och Köpenhamn juridiskt är obegränsat förpliktigade att svara för sina lettiska filialers samtliga åtaganden. Filialerna och huvudkontoren är med andra ord en och samma juridiska person.

I motsats till Nordea och Danske Bank har Swedbank, SEB och italienska Unicredit helägda lettiska dotterbanker, som alltså är separata juridiska personer, vilkas moderbanker har ”legal lending limits” vis-a-vis sina lettiska dotterbanker. Vad händer om Swedbank eller SEB når taket i sin utlåning till de lettiska döttrarna? Ska lettiska centralbanken, vars reserver redan börjat minska, stå för de lettiska dotterbankerna åtaganden? Eller kommer moderbankerna i Stockholm att skjuta till mer aktiekapital?

Vad gör den svenska regeringen, som ju har lovat, att vid behov stötta de svenska moderbankerna? Kommer den att stötta även svenska dotterbanker i Lettland?

Av historisk erfarenhet vet vi att en interndevalvering är en utdragen process som kan ta flera år. Det finansiella systemet i Lettland skulle givetvis förlora på en devalvering av latsen, men de gynnas än mindre av att deras gäldenärer går i konkurs. Skulle en bank dessutom falla, riskerar effekterna att bli än värre. Den nuvarande politiken motverkar sina egna syften. 

Denna artikel var ursprungligen skriven som diskussionsunderlag för mina studenter på Stockholms Universitet och Södertörns Högskola.

Terrorister gömmer sig bakom grundlagen

P1-programmet Medierna granskar Kavkaz CenterRyska åklagarmyndigheten har vänt sig till Sverige för att få reda på vem som skrivit en text som innehåller allvarliga hot på webbplatsen Kavkaz Center. Det blev ett rungande nej - författaren av texten skyddas av Sveriges grundlag, meddelade justitiekansler Göran Lambertz. Men hur är det nu egentligen?

Turerna har varit många kring den extremistiska webbplatsen Kavkaz Center som regelbundet publicerar hot om terrordåd i ryska Nordkaukasien, eller ”Emiratet Kaukasien”, som webbplatsen skriver.

Innehållet på webbplatsen är mycket osympatiskt, våldsförhärligande, antiryskt, antisemitiskt, och förmodligen till stor del lagstridigt, men av någon anledning har ingen hittills gjort någon anmälan om tryckfrihetsbrott till svenska polisen.

Continue reading ‘Terrorister gömmer sig bakom grundlagen’

Historiemedvetande: Forum för levande historia

Den statliga inrättningen Forum för levande historia (FLH) har väckt en del debatt tidigare. Mest känt är antagligen historieruppropet, ett öppet brev undertecknat av svenska akademiker kritiska mot verksamheten. Det brevet fick i sin tur en del respons, av exempelvis Kristian Gerner i en ny bok.

Det har i debatten påpekats att där finns en viss ironi i att ha en statlig myndighet med uppdrag att undervisa en ”korrekt historieskrivning” avseende länder där staten kontrollerade just, hmm, bland annat historieskrivningen. Man kan givetvis undra, varför inte skolan kan undervisa om kommunismens och nazismens moderna historia utan statliga pekpinnar.

Jag har aldrig haft något större problem med myndigheten som sådan. Pragmatiskt har jag tänkt mig att kunskap är bra, oavsett budbäraren. Däremot har jag tyckt att materialet som myndigheten presenterat ofta varit något trivialt, utan försök till större kritiskt djup.   

Jag tröttnade dock häromdagen… På debattsiten Newmill.se reste tankesmedjan Timro nyligen den viktiga frågan om det ska vara en statlig myndighets uppdrag att hänga ut svenska medborgare. En av de utpekade, Gunnar Bergström (tydligen en före detta maoist som skolbarn måste lära sig att vara rädda för), har också kommenterat.  

För det första måste detta vara juridiskt mycket tveksamt, det FLH har gjort mot Jan Myrdal och Gunnar Bergström. Men reklamfilmen som de gjort, som också finns på youtube, är bisarr. De marknadsför på skämt ett par ”mao-glasögon” geom vilka man kan undgå att under årtionden se massmord och förtryck, precis sådana glasögon som alltså ovan nämnda maoister ska ha burit på 70-talet.

Karl Marx hade ett begrepp för denna typ av vanföreställning, han kallade det ”falskt medvetande”. Enligt i synnerhet Lenin förklarade detta koncept varför endast ett elitistiskt kommunistparti skulle kunna leda arbetarna mot revolution, eftersom vanliga människor ”inte såg sanningen”. Det är intressant att FLH anser att detta begrepp bäst förklarar vad maoister som Myrdal och andra gjorde på 70-talet.

Sen ska vi såklart inte glömma parallellerna till vad president Medvedev har kokat ihop nyligen för rysk historia.