Rysk mosaik http://www.ryskmosaik.net Pusselbitar om Ryssland Tue, 21 May 2013 17:50:36 +0000 http://wordpress.org/?v=2.8.6 en hourly 1 Ett nytt paraply till Syrien? http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2013/05/ett-nytt-paraply-till-syrien.html http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2013/05/ett-nytt-paraply-till-syrien.html#comments Sun, 19 May 2013 10:47:00 +0000 Wiseman tag:blogger.com,1999:blog-773562694667860616.post-9046446596897820487 Återigen har vi fått se den interna konflikten i Syrien ta en ny vändning. Under veckan kom först mycket illavarslande rapporter om att regimstyrkor skulle ha använda kemiska vapen mot civilbefolkning i slutet av april, sedan en BBC-journalist fått material från den lilla staden Saraqeb utanför Aleppo. I veckan aktualiserades också åter en rysk försäljning av luftvärnsrobotsystemet S-300 till Syrien – något som legat på is sedan början av 90-talet. Denna leverans sker tillsammans med ytterligare leveranser av det mycket kvalificerade sjömålsrobotsystemet Yakhont i dess kustartilleriversion Bastion-P.

Veckans rapport om användandet av kemiska vapen i Syrien är inte den första. Flera gånger under våren har rapporter kommit att båda sidor använt sig av kemiska vapen. Denna gång kunde BBC visa mycket otrevliga bilder av människor som uppgavs ha utsatts för gasen. Vilket kemstridsmedel som ska ha använts har ej fastställts. Ett bekräftat och utbrett användande av kemiska vapen från endera sidan i konflikten är en faktor som skulle kunna trigga en internationell intervention i Syrien. En annan är överförande av kemiska vapen till Hizbollah. Vad som triggade de israeliska flyganfallen mot Syrien i början av maj är omtvistat, men sannolikt rörde det just vapenleveranser till Hizbollah av en typ som Israel inte kan acceptera utifrån sin nationella säkerhet. Framgrupperingen av raketförsvarssystemet Iron Dome till norra delarna landet tyder också på detta.

För det internationella samfundet och framförallt USA är det av största vikt att ett användande av kemiska stridsmedel är otvivelaktigt bekräftat innan man agerar med tanke på att Säkerhetsrådet med tanke på de ryska och kinesiska inställningarna, sannolikt aldrig kommer att godkänna en intervention. En av de viktigaste frågorna i bevisföringen är att fastställa vilket kemiskt stridsmedel som har använts. USA har som sagt en mindre smickrande historia när det gäller att i krig för att förneka stater massförstörelsevapen. Skulle det i efterhand framkomma att det varit en koncentrerad form av tårgas som använts i till exempel Saraqeb, vore det katastrofalt för de intervenerande staternas trovärdighet.

Inte otroligt är det just de israeliska flyganfallen mot mål i Syrien samt de allt högre kraven på en flygförbudszon över Syrien som nu föranleder Ryssland att leverera luftvärnsrobotsystem S-300 och kompletteringsleverera Bastion-P. Dessa skulle avsevärt försvåra införandet av en flygförbudszon respektive en internationell intervention i Syrien. Bastion-P har en räckvidd på upp till 300 km och har en flygprofil som gör den extremt svårbekämpad av de luftvärnssystem som idag finns på fartyg, särskilt om man tidssamordnar ett anfall med flera robotar då robotarna inte bara anflyger i nästan Mach 3 utan även uppges ha en slutfasmanöver initierad just när roboten ska passera in i porté för eldrörsluftvärn, vilket förnekar detta träffmöjlighet. Bastion-P finns enligt uppgift redan i anslutning till den ryska marinbasen Tartus sedan 2011, men ska nu kompletteras med ytterligare radarsystem för att möjliggöra skott på längsta räckvidderna.

Var S-300 ska grupperas går ej att utläsa av öppna källor och ej heller vilken version av systemet som avses. Med tanke på det snabba förloppet under våren handlar det knappast inledningsvis om nybyggda system utan i alla fall inledningsvis ryska system på lån opererade av rysk personal, då det kommer att ta lång tid för syrisk personal att lära sig operera detta kvalificerade system. Rysk media talar om leveranser av nya system under tidigast 2015, vilket låter rimligt.

Var S-300 ska grupperas är oklart. Ett troligt alternativ är i anslutning till den ryska marinbasen Tartus där man åtnjuter skydd av det ordinarie basförsvaret och detta skulle även förenkla logistiken. Gissningsvis handlar det om varianter av S-300 med 150-200 km räckvidd. Detta skulle placera Damaskus strax innanför max räckvidd, vilket egentligen inte är tillräckligt för ett fullgott luftvärnsskydd. Samma sak gäller för staden Aleppo som under åren har sett några av de hårdaste striderna mellan regeringssidan och dess motståndare. En komplettering med ytterligare ett S-300 system i Damaskus förefaller rimlig, men ökar å andra sidan den ryska insatsen markant då man i så fall i högre grad blir beroende av syriskt närförsvar, till dess syriska styrkor är mogna att själva operera och underhålla systemet.

Det är lätt att förstå den israeliska kritiken mot de ryska avsikterna. Tillförsel av S-300 kommer avsevärt att försvåra israeliska flygoperationer och redan en gruppering av S-300 i Tartus stänger det libanesiska luftrummet. Ryssland har sedan tidigare försett Syrien med det mycket potenta korträckviddiga luftvärnssystemet Pantsir-S1, vilket dock inte förmått stoppa de israeliska flyganfallen, vare sig innan den arabiska våren eller idag. S-300 grupperat i Damaskus skulle dock förneka Israel möjligheten att använda de långräckviddiga glidbomber man hittills förmodas ha använt, avfyrade från eget eller libanesiskt luftrum. Minskad tillgång till libanesiskt luftrum innebär även att operationer mot vapentransporter till Hizbollah allvarligt försvåras. Grupperat i Damaskustrakten kan S-300 också påverka flygoperationer över norra halvan av Israel. Visserligen har så även varit fallet med det betydligt äldre S-200, men till skillnad mot det obsoleta S-200 så har S-300 även mycket god förmåga mot små mål. Att inte kunna ha handlingsfrihet med flygstridskrafterna över eget territorium lär inte vara acceptabelt för Israel.

S-300 i version med ca 200 km räckvidd, grupperat i Tartus respektive Damaskus

I och med de iranska planerna under 00-talet på att anskaffa S-300 blev det högaktuellt för Israel att utvärdera sin egen förmåga att operera mot detta system. Israel är en av världens ledande nationer vad avser elektronisk krigföring, vilket visades exempelvis under anfallet hösten 2007 mot en syrisk anläggning för kärnvapenutveckling. Grekland anskaffade under 00-talet S-300, vilket ledde till kraftiga turkiska protester när man avsåg gruppera systemet på Cypern. Istället kom det att grupperas på Kreta där det inte når turkiskt luftrum och heller inte kan påverka turkiska möjligheter att använda flygstridskrafter till stöd för den turkiska delen av Cypern. Israel utverkade snabbt ett samarbete med Grekland där man fick möjlighet att öva mot och utvärdera den version av S-300 som levererades till Grekland (S-300PMU1), varvid man sannolikt har rätt god kännedom om denna versions styrkor och svagheter. Det lär dock vara viss skillnad på ryska inhemska system och exportversionerna, likaså vad avser operatörernas färdighet.

En ytterligare aspekt på en gruppering av S-300 i Syrien är att såväl Israel som andra stater som kan tänkas intervenera i Syrien kommer att hamna i samma dilemma som Israel gjort under 60- och 70-talen krig mot grannländerna, liksom USA i Vietnam, nämligen risken att döda ryska (då sovjetiska) instruktörer. Detta gör det svårt att operera mot S-300 med en hard-kill taktik, vilket ur perspektivet uppdragssäkerhet skulle vara eftersträvansvärt (USA lovade också tidigare under våren att sälja just signalsökande robotar till Israel). Istället får man fokusera på soft-kill i form av telekrigsåtgärder där problemet blir att S-300 är ett av de mer komplicerade systemen att störa ut med tanke på dess målsökarprincip (track-via-missile).


Summa summarum är det ett kraftigt ökat ryskt engagemang för regeringssidan vi nu ser i den syriska konflikten med tanke på leveranserna av mycket kvalificerade vapensystem. Indirekt är det också ett kraftigt stöd för Hizbollah då organisationen i sin tur åtnjuter ett starkt stöd från den syriska regeringen och nu i hög grad också kommer att kunna åtnjuta kvalificerat luftvärnsskydd för sina transporter till och från Libanon. Det stämmer att inga av de vapensystem Ryssland nu levererar kommer att kunna användas direkt mot regimmotståndarna, men den indirekta effekten blir mycket tydlig då de syriska luftstridskrafterna hittills varit ett av regimsidan trumfkort och nu ostört kan fortsätta vara det. Paraplyet över Hizbollah skulle också öka risken för en ytterligare destabilisering av situationen i Libanon. Än så länge finns inga från Ryssland bekräftade rapporter om att S-300 kommer att tillföras Syrien. Med tanke på den israeliska premiärministern Netanyahus snabba besök i Ryssland i veckan och de alltmer högljudda israeliska protesterna mot slutet av veckan, förefaller det dock sannolikt att så kommer att bli fallet.

I helheten ska även vägas in permanentantandet av en rysk flottstyrka i Medelhavet med enheter ur Svarta Havsflottan och Stilla Havsflottan, vilket också sänder en tydlig signal om hur man värderar Syrien.

Vad nästa steg i Syrien blir är lika svårt som alltid att förutspå. Att insatserna blir allt högre står dock klart.

Kombinationen S-300 och Bastion-P framgrupperat till Gotland är för ett av de stora orosmomenten för NATO vad avser skydd av baltstaterna. Det ska som sagt bli mycket intressant att se hur Gotlandsproblemet hanteras av NATO respektive Ryssland i höstens stora övningar i närområdet.

DN, SvD, SVT, SR

]]> Återigen har vi fått se den interna konflikten i Syrien ta en ny vändning. Under veckan kom först mycket illavarslande rapporter om att regimstyrkor skulle ha använda kemiska vapen mot civilbefolkning i slutet av april, sedan en BBC-journalist fått material från den lilla staden Saraqeb utanför Aleppo. I veckan aktualiserades också åter en rysk försäljning av luftvärnsrobotsystemet S-300 till Syrien – något som legat på is sedan början av 90-talet. Denna leverans sker tillsammans med ytterligare leveranser av det mycket kvalificerade sjömålsrobotsystemet Yakhont i dess kustartilleriversion Bastion-P.

Veckans rapport om användandet av kemiska vapen i Syrien är inte den första. Flera gånger under våren har rapporter kommit att båda sidor använt sig av kemiska vapen. Denna gång kunde BBC visa mycket otrevliga bilder av människor som uppgavs ha utsatts för gasen. Vilket kemstridsmedel som ska ha använts har ej fastställts. Ett bekräftat och utbrett användande av kemiska vapen från endera sidan i konflikten är en faktor som skulle kunna trigga en internationell intervention i Syrien. En annan är överförande av kemiska vapen till Hizbollah. Vad som triggade de israeliska flyganfallen mot Syrien i början av maj är omtvistat, men sannolikt rörde det just vapenleveranser till Hizbollah av en typ som Israel inte kan acceptera utifrån sin nationella säkerhet. Framgrupperingen av raketförsvarssystemet Iron Dome till norra delarna landet tyder också på detta.

För det internationella samfundet och framförallt USA är det av största vikt att ett användande av kemiska stridsmedel är otvivelaktigt bekräftat innan man agerar med tanke på att Säkerhetsrådet med tanke på de ryska och kinesiska inställningarna, sannolikt aldrig kommer att godkänna en intervention. En av de viktigaste frågorna i bevisföringen är att fastställa vilket kemiskt stridsmedel som har använts. USA har som sagt en mindre smickrande historia när det gäller att i krig för att förneka stater massförstörelsevapen. Skulle det i efterhand framkomma att det varit en koncentrerad form av tårgas som använts i till exempel Saraqeb, vore det katastrofalt för de intervenerande staternas trovärdighet.

Inte otroligt är det just de israeliska flyganfallen mot mål i Syrien samt de allt högre kraven på en flygförbudszon över Syrien som nu föranleder Ryssland att leverera luftvärnsrobotsystem S-300 och kompletteringsleverera Bastion-P. Dessa skulle avsevärt försvåra införandet av en flygförbudszon respektive en internationell intervention i Syrien. Bastion-P har en räckvidd på upp till 300 km och har en flygprofil som gör den extremt svårbekämpad av de luftvärnssystem som idag finns på fartyg, särskilt om man tidssamordnar ett anfall med flera robotar då robotarna inte bara anflyger i nästan Mach 3 utan även uppges ha en slutfasmanöver initierad just när roboten ska passera in i porté för eldrörsluftvärn, vilket förnekar detta träffmöjlighet. Bastion-P finns enligt uppgift redan i anslutning till den ryska marinbasen Tartus sedan 2011, men ska nu kompletteras med ytterligare radarsystem för att möjliggöra skott på längsta räckvidderna.

Var S-300 ska grupperas går ej att utläsa av öppna källor och ej heller vilken version av systemet som avses. Med tanke på det snabba förloppet under våren handlar det knappast inledningsvis om nybyggda system utan i alla fall inledningsvis ryska system på lån opererade av rysk personal, då det kommer att ta lång tid för syrisk personal att lära sig operera detta kvalificerade system. Rysk media talar om leveranser av nya system under tidigast 2015, vilket låter rimligt.

Var S-300 ska grupperas är oklart. Ett troligt alternativ är i anslutning till den ryska marinbasen Tartus där man åtnjuter skydd av det ordinarie basförsvaret och detta skulle även förenkla logistiken. Gissningsvis handlar det om varianter av S-300 med 150-200 km räckvidd. Detta skulle placera Damaskus strax innanför max räckvidd, vilket egentligen inte är tillräckligt för ett fullgott luftvärnsskydd. Samma sak gäller för staden Aleppo som under åren har sett några av de hårdaste striderna mellan regeringssidan och dess motståndare. En komplettering med ytterligare ett S-300 system i Damaskus förefaller rimlig, men ökar å andra sidan den ryska insatsen markant då man i så fall i högre grad blir beroende av syriskt närförsvar, till dess syriska styrkor är mogna att själva operera och underhålla systemet.

Det är lätt att förstå den israeliska kritiken mot de ryska avsikterna. Tillförsel av S-300 kommer avsevärt att försvåra israeliska flygoperationer och redan en gruppering av S-300 i Tartus stänger det libanesiska luftrummet. Ryssland har sedan tidigare försett Syrien med det mycket potenta korträckviddiga luftvärnssystemet Pantsir-S1, vilket dock inte förmått stoppa de israeliska flyganfallen, vare sig innan den arabiska våren eller idag. S-300 grupperat i Damaskus skulle dock förneka Israel möjligheten att använda de långräckviddiga glidbomber man hittills förmodas ha använt, avfyrade från eget eller libanesiskt luftrum. Minskad tillgång till libanesiskt luftrum innebär även att operationer mot vapentransporter till Hizbollah allvarligt försvåras. Grupperat i Damaskustrakten kan S-300 också påverka flygoperationer över norra halvan av Israel. Visserligen har så även varit fallet med det betydligt äldre S-200, men till skillnad mot det obsoleta S-200 så har S-300 även mycket god förmåga mot små mål. Att inte kunna ha handlingsfrihet med flygstridskrafterna över eget territorium lär inte vara acceptabelt för Israel.


S-300 i version med ca 200 km räckvidd, grupperat i Tartus respektive Damaskus


I och med de iranska planerna under 00-talet på att anskaffa S-300 blev det högaktuellt för Israel att utvärdera sin egen förmåga att operera mot detta system. Israel är en av världens ledande nationer vad avser elektronisk krigföring, vilket visades exempelvis under anfallet hösten 2007 mot en syrisk anläggning för kärnvapenutveckling. Grekland anskaffade under 00-talet S-300, vilket ledde till kraftiga turkiska protester när man avsåg gruppera systemet på Cypern. Istället kom det att grupperas på Kreta där det inte når turkiskt luftrum och heller inte kan påverka turkiska möjligheter att använda flygstridskrafter till stöd för den turkiska delen av Cypern. Israel utverkade snabbt ett samarbete med Grekland där man fick möjlighet att öva mot och utvärdera den version av S-300 som levererades till Grekland (S-300PMU1), varvid man sannolikt har rätt god kännedom om denna versions styrkor och svagheter. Det lär dock vara viss skillnad på ryska inhemska system och exportversionerna, likaså vad avser operatörernas färdighet.

En ytterligare aspekt på en gruppering av S-300 i Syrien är att såväl Israel som andra stater som kan tänkas intervenera i Syrien kommer att hamna i samma dilemma som Israel gjort under 60- och 70-talen krig mot grannländerna, liksom USA i Vietnam, nämligen risken att döda ryska (då sovjetiska) instruktörer. Detta gör det svårt att operera mot S-300 med en hard-kill taktik, vilket ur perspektivet uppdragssäkerhet skulle vara eftersträvansvärt (USA lovade också tidigare under våren att sälja just signalsökande robotar till Israel). Istället får man fokusera på soft-kill i form av telekrigsåtgärder där problemet blir att S-300 är ett av de mer komplicerade systemen att störa ut med tanke på dess målsökarprincip (track-via-missile).

Summa summarum är det ett kraftigt ökat ryskt engagemang för regeringssidan vi nu ser i den syriska konflikten med tanke på leveranserna av mycket kvalificerade vapensystem. Indirekt är det också ett kraftigt stöd för Hizbollah då organisationen i sin tur åtnjuter ett starkt stöd från den syriska regeringen och nu i hög grad också kommer att kunna åtnjuta kvalificerat luftvärnsskydd för sina transporter till och från Libanon. Det stämmer att inga av de vapensystem Ryssland nu levererar kommer att kunna användas direkt mot regimmotståndarna, men den indirekta effekten blir mycket tydlig då de syriska luftstridskrafterna hittills varit ett av regimsidan trumfkort och nu ostört kan fortsätta vara det. Paraplyet över Hizbollah skulle också öka risken för en ytterligare destabilisering av situationen i Libanon. Än så länge finns inga från Ryssland bekräftade rapporter om att S-300 kommer att tillföras Syrien. Med tanke på den israeliska premiärministern Netanyahus snabba besök i Ryssland i veckan och de alltmer högljudda israeliska protesterna mot slutet av veckan, förefaller det dock sannolikt att så kommer att bli fallet.

I helheten ska även vägas in permanentantandet av en rysk flottstyrka i Medelhavet med enheter ur Svarta Havsflottan och Stilla Havsflottan, vilket också sänder en tydlig signal om hur man värderar Syrien.

Vad nästa steg i Syrien blir är lika svårt som alltid att förutspå. Att insatserna blir allt högre står dock klart.

Kombinationen S-300 och Bastion-P framgrupperat till Gotland är för ett av de stora orosmomenten för NATO vad avser skydd av baltstaterna. Det ska som sagt bli mycket intressant att se hur Gotlandsproblemet hanteras av NATO respektive Ryssland i höstens stora övningar i närområdet.

DN, SvD, SVT, SR

]]> http://www.ryskmosaik.net/?feed=rss2&p=105356 0 All verksamhet är politisk http://tystaderoster.wordpress.com/2013/05/17/all-verksamhet-ar-politisk/ http://tystaderoster.wordpress.com/2013/05/17/all-verksamhet-ar-politisk/#comments Fri, 17 May 2013 21:59:53 +0000 Tystade röster http://tystaderoster.wordpress.com/?p=521 ]]> Det börjar nu klarna allt mer hur den luddigt utformade så kallade agentlagen i Ryssland ska tolkas. Lagen gör gällande att organisationer som får pengar från utlandet och sysslar med ”politisk verksamhet” ska registrera sig som ”utländska agenter”. Ett (av många) problem med lagen är att den är vagt formulerad och att det är oklart vad som menas med ”politisk verksamhet”.

Det ryska justitiedepartementet har hittills inte velat meddela vilken sorts verksamhet som ska räknas som politisk. (Även om den del tidigare uttalanden om att till exempel valövervakning inte skulle vara det, uppenbarligen inte längre gäller.) Nu har ju dock lagen börjat tillämpas och situationen klarnar alltmer. Sedan i vintras pågår razzior mot ryska organisationer med påföljande varningar alternativt åtal enligt lagen. Den ryska människorättsorganisationen Agora har analyserat mer än 30 fall från 20 olika regioner i Ryssland med varningar och åtal mot organisationer, och sammanställt en lista med 55 olika verksamheter som åklagarmyndigheten uppenbarligen anser vara politisk verksamhet. Det är intressant och smått absurd läsning.

Pavel Tjikov på Agora konstaterar att all samhällsnyttig verksamhet verkar kunna kategoriseras som politisk: från juridisk hjälp till aktivister som protesterade mot fusk i parlamentsvalet 2011 (något just Agora anklagas för) till tryck av broschyren ”Den internationella HBT-rörelsen: från lokala särdrag till global politik” (som HBT-festivalen ”Sida vid sida” anklagas för). Andra verksamheter som uppenbarligen är politiska är tex ”att sprida information om människorättskränkningar och att uppmärksamma allmänheten samt statliga och internationella strukturer om sådana kränkningar”. Tjikov menar att i princip förefaller det bara vara det faktum att en organisation har fått pengar från utlandet som gör att den faller under agentlagen, verksamheten i sig är inte det avgörande.

En del andra av de uppräknade punkterna går otvivelaktligen att kategorisera som politisk verksamhet (politikerpåverkan etc). Hela listan hittar du här (på ryska). Men problemet med lagen som sådan är inte vad som är politiskt och inte – även om det rent praktiskt skapar en stora problem för det ryska civilsamhället och en öppning för en godtycklig tillämpning av den där exempelvis just regimkritiska organisationer drabbas och inte regimlojala – utan att hela lagen i sig grovt kränker föreningsfriheten. En organisation ska inte behöva stämpla sig själv som utländsk agent när den inte är det. Att tvinga organisationerna till det är detsamma som att tala om för deras målgrupper att de är opålitliga spioner som ingen bör lyssna på. Under sådana premisser går det självklart inte att verka. Det lagen vill uppnå egentligen är alltså inte ett register utan ett omöjliggörande för (regimkritiska) organisationerna att verka överhuvudtaget.

(Agora arbetar bland annat med att stötta människor, aktivister och organisationer som utsätts för människorättskränkningar och har under våren varit fullt sysselsatta med att övervaka och hjälpa de organisationer som råkat ut för myndigheternas inspektioner, varningar och åtal angående agentlagen.

Agentlagen trädde i kraft 21 november i fjol och är skarpt kritiserad för att bryta grovt mot föreningsfriheten. Hittills har inte någon rysk organisation registrerat sig som utländsk agent, hundratals har utsatts för kontroller, ett trettiotal har varnats och några dömts /ställts inför rätta. Organisationerna och deras företrädare hotas i första hand av höga böter, i andra hand av stängning respektive fängelse.)

]]> http://www.ryskmosaik.net/?feed=rss2&p=105210 0 Arga präster intog Rustaveli http://moskva.blogg.hbl.fi/2013/05/17/arga-praster-intog-rustavi/ http://moskva.blogg.hbl.fi/2013/05/17/arga-praster-intog-rustavi/#comments Fri, 17 May 2013 12:20:52 +0000 Anna-Lena Laurén (Hufvudstadsbladet) http://moskva.blogg.hbl.fi/?p=625 I morse anlände jag till Tbilisi lagom för att bevittna hur tusentals ursinniga präster, studenter och medelålders män jagade några gayaktivister på flykten. Aktivisterna ville demonstrera mot homofobi – i dag är nämligen internationella dagen mot homofobi. Jag antar att resultatet bevisar att det finns en del att göra vad homofobin i Georgien beträffar.

Hela Rustaveli (huvudgatan i Tbilisi) var alldeles full med folk. Jag höll på att fastna i en ilsken mobb och fick nästan slå mig ut. Alla jag talade med sade samma sak: Om EU-medlemskapet förutsätter lika rättigheter för homosexuella så klarar vi oss utmärkt utan EU.

Diskrepansen mellan det politiska ledarskapet och det georgiska folket är på den här punkten slående. Både president Saakasjvili och premiärminister Ivanisjvili vill att Georgien ska bli EU-medlem så fort som möjligt. Ivanisjvili försvarade offentligt gayaktivisternas rätt att demonstrera, vilket är rätt enastående med tanke på att vi befinner oss i ett kaukasiskt land. Att kalla homosexuellas rättigheter för mänskliga rättigheter är nämligen allt annat än politiskt opportunt på dessa breddgrader. På den punkten visade Ivanisjvili faktiskt prov på ett visst mod.

Ett sådant uttalande av en kaukasisk premiärminister vore för övrigt möjligt bara i Georgien, det liberalaste av alla kaukasiska länder.

Men det betydde ändå inte att samhället i sig skulle ha förändrats på något betydande sätt. Av de tusentals människor som gick ut på Rustaveli hade många kommit dit av egen fri vilja och inte på kyrkans uppmaning. De företräder en åsikt som är mainstream i Georgien, nämligen att homosexualitet är en sjukdom.

Ett lands politiska ledning kan besluta sig för en enkel sak: Nu blir vi européer. Men ett land blir europeiskt bara för att det är ledningens strategi. Det tar lång tid att etablera värderingar som till exempel minoriteters rättigheter i ett samhälle. Det gäller för övrigt inte bara sexuella minoriteter – också de etniska minoriteterna i Georgien kämpar mot assimilering.

Jag tror det är viktigt att förstå att vissa strömningar ändras mycket långsamt i de flesta samhällen. Därför skriver jag inte det här inlägget för att himla mig. Jag skriver det därför att det är så här det är.

Bifogar en bild av motdemonstranterna. Flera av dem bär nässelkvastar i händerna för att skydda sig mot synden.

]]> http://www.ryskmosaik.net/?feed=rss2&p=105213 0 Ett tåg är mer än ett tåg http://moskva.blogg.hbl.fi/2013/05/13/ett-tag-ar-mer-an-ett-tag/ http://moskva.blogg.hbl.fi/2013/05/13/ett-tag-ar-mer-an-ett-tag/#comments Mon, 13 May 2013 13:17:53 +0000 Anna-Lena Laurén (Hufvudstadsbladet) http://moskva.blogg.hbl.fi/?p=620 I går återvände jag från en kort Finlandsvistelse över segerdagshelgen den 9 maj. (Under den första hälften av maj står Ryssland i princip stilla). Det fanns inga biljetter kvar på Tolstojtåget mellan Helsingfors och Moskva så jag var tvungen att ta Allegro till S:t Petersburg och därifrån hoppa på ett vanligt tåg till Moskva.

Allegro är ett modernt, fint och dyrt tåg. Utmärkt om man reser med barn eftersom det har en lekplats. Men i jämförelse med gamla fina Repin som hade klassisk restaurangvagn och spetsgardiner är Allegro själlöst.

När vi steg på Moskvatåget på Ladozjskij vokzal greps mina kirgiziska färdkamrater av ruelse. Efter det snobbiga Allegro var vi tillbaka i ett klassiskt sovjettåg med mörka murriga färger, bruna britsar med randiga ihoprullade madrasser, brunblommiga filtar och rutiga linnehanddukar.

Mina färdkamrater tyckte det var deprimerande, det tyckte inte jag. Tvärtom greps jag av en häftig nostalgi när jag tänker på alla de gånger jag och min ryska pojkvän som fattiga studenter reste kors och tvärs i Ryssland i uttryckligen sådana här tåg. Vi köpte bär och piroger på vägen, drack vodka med våra medpassagerare, sjöng sånger och lyssnade på byggarbetare som citerade sina egenhändigt skrivna dikter.

De gamla sovjettågen har en mängd fiffiga detaljer: en stege som man behändigt kan fälla ned för att ta sig till överslafen, en inbyggd flasköppnare under bordet och överraskande mycket plats för bagaget i ett utrymme som alltid ligger i fotändan av överslafarna. Ryska tåg är alltid i tid, oavsett väderförhållanden. Hör ni det, Statens järnvägar i Finland?

Vår provodnitsa, dvs tågvärdinna vandrade fram och tillbaka i korridoren och meddelade att ”allt” är till salu hos henne.

- Te, kaffe, sötsaker! Vadhelst ni önskar er! utropade hon.

Jag frågade om man eventuellt kunde få ett litet glas konjak. En halvtimme senare var hon tillbaka med en hel flaska mild krimkonjak inrullad i en tidning och tre vanliga dricksglas. Hon överräckte flaskan med en glad blinkning. (Nej, det är inte tillåtet att sälja konjak på tåg som saknar restaurangvagn.) Vi drack en liten hutt och sedan lade vi oss på våra britsar.

Hjulen dunkade mot skenorna och tågets krängande rörelser vaggade mig till sömns. Utanför fönstret rusade datjor, trädgårdar och sjöar förbi i en oändlig ström.

Den som inte har rest med tåg i Ryssland vet inte vad det vill säga att resa med tåg.

 

]]> http://www.ryskmosaik.net/?feed=rss2&p=104789 0 Nytt grepp på bloggen – Rysslandsfördjupning http://sakpol.wordpress.com/2013/05/11/rysslandsdfordjupning/ http://sakpol.wordpress.com/2013/05/11/rysslandsdfordjupning/#comments Sat, 11 May 2013 10:59:30 +0000 Oscar Jonsson http://sakpol.wordpress.com/?p=662 Läs mer →]]> Uppståndelsen (se länkarna här) kring den finska rapporten om rysk militärpolitik visade hur spridandet av information kring Rysslands militärreform och säkerhetspolitik är tillräckligt i sig för att driva debatten vidare om hur vi ska förhålla oss till den.

I bildningens goda andra tar jag ett nytt grepp på bloggen och försöker samla de viktigaste rapporterna på olika områden av rysk säkerhetspolitik på ett ställe. Uppe i menyn raden hittar ni denna länk ”Fördjupning i Ryssland”. Läs när ni har tid, tipsa om bra materiel som borde komma upp där och så fortsätter vi det goda samtalet.

Grundaren av modern rysk utrikespolitik? Foto: Wikipedia

Grundaren av modern rysk utrikespolitik? Foto: Wikipedia

#svfm

Postat i:Ryssland

]]> http://www.ryskmosaik.net/?feed=rss2&p=104256 0 Franska Vitboken http://sakpol.wordpress.com/2013/05/08/franska-vitboken/ http://sakpol.wordpress.com/2013/05/08/franska-vitboken/#comments Wed, 08 May 2013 18:30:30 +0000 Oscar Jonsson http://sakpol.wordpress.com/?p=626 Läs mer →]]> Frankrike släppte förra veckan sin senaste vitbok kring dess försvarsmakts reform och strategiska prioriteringar. Den tidigare släpptes 2008 innan eurokrisen hade slagit till och EU:s Gemensamma Säkerhets- & Försvarspolitik (GSFP) fortfarande var vid fullt liv.

Frankrikes strategiska inriktning och förmåga är av essentiell vikt för Sverige. Frankrike har varit en av upphovsmännen till och den största drivkraften för ett Europeiskt försvar. Det vill säga nyckelspelaren inom det arrangemang som Sverige (och Karin Enström) sätter mycket tilltro till i säkerhetspolitiska sammanhang, dock avtog Frankrikes drivande i och med att de åter steg in i NATO:s militära kommando 2009.

Sverige ska bygga säkerhet med andra och inom EU finns det Frankrike och Storbritannien som har någon form av överkapacitet för att kunna exportera militär säkerhet till sina allierade. Storbritannien har dock  tydligt deklarerat att det är NATO som är organisationen för militär krishantering medan GSFP gärna får syssla med civil och civil-militär. För en närmare europeisk försvarsintegration spelar Frankrike huvudrollen.

Foto: Weaselzippers

Foto: Weaselzippers

Vad säger då vitboken? Den säger inget så radikalt som befarats men noterbara nedskärningar i Frankrikes försvarsmakt inkluderar:

-Försvarsanslag dras ner från 1,9% till 1,76% av BNP
-24,000 soldater och 10,000 civila får leta anställning annorstädes
-Deployerbara styrkor minskas från 30,000 till 15,000
-Ett andra hangarfartyg tas bort
-Flygvapnet kommer att reduceras till 225 stridsflyg

Detta är en kompromiss. Skräckscenarier målade upp nedskärningar på 50,000 personer, avskaffande av expeditionära förmågor eller, som vissa argumenterade, för ett avskaffande av Frankrikes kostsamma kärnvapen. Mali kom dock emellan och visade att Frankrikes försvarsmakt fortfarande kommer att behövas samtidigt som Hollandes inrikespolitiska svaga situation hindrar kraftigare reduceringar.

Detta leder till en halvstark knuff för att förstärkt GSFP. Vitboken betonar, i linje med amerikansk retorik, att Europa måste ta mer ansvar för sin egen säkerhet (läs vad jag skrev här). I och med detta strävar Frankrike efter en Europeisk vitbok om försvar där ambitioner och prioriteringar ska specificeras gemensamt. Ett franskt önskemål var att GSFP ska klara av komplexa stabiliseringsoperationer. Hur det ska gå till är dock oklart då det i Europa saknas förmågor inom lufttankning, UAV:er, airlift och underrättelse. Dessa förmågeglapp som inte ser ut att åtgärdas går stick i stäv med vitbokens vision om en fransk ”strategisk autonomi”.

Vad betyder detta för GSFP? Det är ett positivt att Frankrike återigen lyfter det på agendan, men utan en tydlig fransk ledarroll är möjligheterna till substantiella framsteg små. Det utökade Weimar-samarbetet med Frankrike, Tyskland, Polen, Italien och Spanien – coalition of the able – är snarare vägen framåt men den må gå långsamt och om den gynnar helheten (och Sverige) är en öppen fråga.

Vad betyder detta för Sverige? En minskning i Frankrikes möjligheter att bidra till svenska säkerhetsintressen, både nationellt och internationellt. Nedskärningarna i Frankrikes försvarsmakt (och de kommande i den brittiska) gör att det är färre och färre länder som har överskottskapacitet att bidra med. I klarspråk är det endast USA.

Minskande förmågor i tider av ökande osäkerhet. Lika viktigt som den ryska upprustningen för förstå Sveriges ökade oro för Ryssland är att förstå det minskande förtroendet för de institutioner som ska garantera vår säkerhet: Försvarsmakten, EU, OSSE och indirekt NATO. Detta förstärker den trenden.

Läs även vad jag skrev tidigare om EU och GSFP:s funktion i Svensk säkerhetspolitik. #svfm

Postat i:Säkerhetspolitik Tagged: EU, GFSP, USA

]]> http://www.ryskmosaik.net/?feed=rss2&p=103706 0 Ryssland söker ännu sina stupade http://blickmotost.wordpress.com/2013/05/08/ryssland-soker-annu-sina-stupade/ http://blickmotost.wordpress.com/2013/05/08/ryssland-soker-annu-sina-stupade/#comments Wed, 08 May 2013 09:52:06 +0000 Ivanka http://blickmotost.wordpress.com/?p=2501 ]]> Så här inför segerdagen har SvD idag publicerat en understreckare baserad på min avhandling. Texten är skriven av Mats Burström, professor i arkeologi på Stockholms universitet, och ger tycker jag en bra introduktion till det jag ägnat de senaste åren åt.

SvD Ryssland söker ännu sina stupade.

]]> http://www.ryskmosaik.net/?feed=rss2&p=103651 0 Europas sjunkande försvarsbudgetar http://sakpol.wordpress.com/2013/05/07/europas-sjunkande-forsvarsbudgetar/ http://sakpol.wordpress.com/2013/05/07/europas-sjunkande-forsvarsbudgetar/#comments Tue, 07 May 2013 08:35:46 +0000 Oscar Jonsson http://sakpol.wordpress.com/?p=630 Läs mer →]]> …och USA:s roll i Europa är temat på en ny rapport av FOI. Idag recenserar jag den hos Frivärld och ger mina tankar på framtiden för Europas säkerhetsarkitektur och dess relation till Sveriges försvarsförmåga. Här är FOI:s orginalrapport och läsvärt är också vad jag tidigare skrivit här och här på temat.

Framåt? Foto:EUParliamant

Framåt? Foto:EUParliamant

#svfm

Postat i:Säkerhetspolitik Tagged: EU, Försvarsekonomi, Försvarsmakten, USA

]]> http://www.ryskmosaik.net/?feed=rss2&p=103521 0 Navalnyj, den liberala chauvinisten http://moskva.blogg.hbl.fi/2013/05/06/navalnyj-den-liberala-chauvinisten/ http://moskva.blogg.hbl.fi/2013/05/06/navalnyj-den-liberala-chauvinisten/#comments Mon, 06 May 2013 18:14:55 +0000 Anna-Lena Laurén (Hufvudstadsbladet) http://moskva.blogg.hbl.fi/?p=610 Sitter på en amerikansk restaurang vid namn Starlite omgiven av s.k. mitinguisje, det vill säga folk som var på Bolotnajademonstrationen. Moskvas unga generation brukar träffas på cafeér när de har gått på demonstration, röka, prata och rutinmässigt fingra på sina ipads.

Demonstrationen har precis avslutats. Det mesta gick lugnt till. Inga sammandrabbningar förutom smärre slagsmål mellan religiösa och liberaler. Det hela försenades med en timme på grund av ett tragiskt dödsfall då en av volontärerna som byggde scenen omkom. Att demonstrationen över huvud taget blev av är en seger för oppositionen, men det ändrar inte på att geisten och entusiasmen nu är klart försvagade. Folk började gå därifrån när halva demonstrationen var kvar.

Anti-putingängets stora problem är att Ryssland fortfarande saknar fria val. Kraften, vilja och idéerna kommer aldrig till uttryck annat än på gatan. Val och politiska partier är grunden för all demokrati. (Det är därför som Putin inte vill ha dem.) Hej alla ni i Finland och övriga norden som anser att det är något lurt med politik och politiska partier.

Aleksej Navalnyj lanserade för övrigt ett nytt slagord: ”Kom på demo tillsammans med frugan”. Hej alla ni som tror att den ryska oppositionen är alltigenom genusmedveten och västerländskt strömlinjeformad.

(Att kalla Navalnyj för liberal chauvinist är inte helt korrekt, jag vet. Med sina nationalistiska tendenser an är han strängt taget ingen renodlad liberal.)

Deltagarantal 20 000 enligt tv-kanalen Dozjd, cirka 6 000 enligt polisen.

Bifogar några bilder av Bolotnaja nummer två:

]]> http://www.ryskmosaik.net/?feed=rss2&p=103370 0 Markera – markera inte? http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2013/05/markera-markera-inte.html http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2013/05/markera-markera-inte.html#comments Sun, 05 May 2013 06:59:00 +0000 Wiseman tag:blogger.com,1999:blog-773562694667860616.post-2107930680981070413
Det har nu snart gått två veckor sedan den svenska allmänheten genom Svenska Dagbladet blev informerad om hur ryska flygplan utnyttjade blottor i den svenska incidentberedskapen för att öva attacker mot Sverige. En övning som ingick som del i den beredskapsövning för det ryska strategiska bombflyget som president Putin beordrade under den västerländska påskhelgen. Något som hittills förvånat i debatten är att ingen grävt djupare i de andra gånger liknande verksamhet genomförts i anslutning till Sverige och vad som då skett, när nu Expressen redan den 23 april berättade att liknande händelser inträffat med jämna mellanrum.

Hittills har Sverige inte genomfört någon officiellt markering mot Ryssland och enligt såväl försvarsminister som utrikesminister är det heller inte aktuellt. Flera intervjuade har avfärdat det inträffade som ”fullt normal övningsverksamhet”. Jag kan tänka mig att en fyrgrupp JAS 39 som genomför en profil för anfall med sjömålsrobot 15 inne i Kaliningrads flyginformationsregion skulle uppfattas som mycket provocerande av Ryssland och leda till högljudda och fullt motiverade protester. Anledningen att oanmält öva i svensk flyginformationsregion, med avslagen transponder och utan att besvara radioanrop får anses ringa om man bara avser att öva mot vilket mål som helst. Man kan lika gärna öva i eget luftrum såvida man inte samtidigt vill sända ett budskap med uppträdandet – i enlighet med DIME. Trots avsaknaden av svenska protester markeringar mot denna incident (och förmodligen även andra incidenter) har andra länder i Östersjöområdet offentligt reagerat starkt på det inträffade, t ex Polen.

I fredags kunde SVT berätta att Sverige tillsammans med de övriga nordiska länderna till veckan kommer att lämna över protestnoter till det ryska utrikesministeriet med anledning av att ryska myndigheter genomförde en aktion mot Nordiska rådets kontor i Kaliningrad i enlighet med den i höstas antagna agentlagen. Intervjuad var utrikesminister Carl Bildt som sakligt föredrog händelsen och varför de nordiska länderna nu överlämnar protestnoter. Att markeringar sker mot denna ur ett demokratiskt perspektiv mycket absurda lag är att applådera.

Det märkliga är dock att dagen innan fattade regeringen beslut om försvarsrelaterat samarbete med Ryssland. Föredragande, då försvarsministern är på utlandsresa, var ingen mindre än utrikesminister Carl Bildt.

Nu kan det ju hypotetiskt vara så att Regeringen fattade ett negativt beslut avseende försvarsrelaterat samarbete med Ryssland, men det förefaller ej troligt med tanke att en kommuniké då gått ut för att förstärka budskapet. Vän av ordning kan fråga sig varför vi ska bejaka försvarsrelaterat samarbete med Ryssland, samtidigt som landet övar överraskningsanfall mot oss och vi samtidigt försöker markera mot ryska övertramp inom området mänskliga rättigheter?


SvD

Vill även slå ett slag för den nystartade försvarsbloggen Jägarchefen som igår diskuterade ryska påsken som del i ett större övningsmönster]]> En uppmärksammad aspekt på svenska internationella insatser, särskilt Afghanistaninsatsen har varit den mycket bristande samordningen mellan olika svenska myndigheter då t ex Försvarsmaktens och SIDAs insatser i bästa fall saknat samordning och i andra fall varit rent kontraproduktiva. Gång efter annan har på WW den sista tiden tagit upp DIME, menandes hur en aktör påverkar en annan aktör på den internationella arenan genom något eller flera av medlen diplomati, information, militära ansträngningar eller ekonomiskt. Ju fler av dessa verktyg som appliceras, desto större påverkan kan påräknas.

Det har nu snart gått två veckor sedan den svenska allmänheten genom Svenska Dagbladet blev informerad om hur ryska flygplan utnyttjade blottor i den svenska incidentberedskapen för att öva attacker mot Sverige. En övning som ingick som del i den beredskapsövning för det ryska strategiska bombflyget som president Putin beordrade under den västerländska påskhelgen. Något som hittills förvånat i debatten är att ingen grävt djupare i de andra gånger liknande verksamhet genomförts i anslutning till Sverige och vad som då skett, när nu Expressen redan den 23 april berättade att liknande händelser inträffat med jämna mellanrum.

Hittills har Sverige inte genomfört någon officiellt markering mot Ryssland och enligt såväl försvarsminister som utrikesminister är det heller inte aktuellt. Flera intervjuade har avfärdat det inträffade som ”fullt normal övningsverksamhet”. Jag kan tänka mig att en fyrgrupp JAS 39 som genomför en profil för anfall med sjömålsrobot 15 inne i Kaliningrads flyginformationsregion skulle uppfattas som mycket provocerande av Ryssland och leda till högljudda och fullt motiverade protester. Anledningen att oanmält öva i svensk flyginformationsregion, med avslagen transponder och utan att besvara radioanrop får anses ringa om man bara avser att öva mot vilket mål som helst. Man kan lika gärna öva i eget luftrum såvida man inte samtidigt vill sända ett budskap med uppträdandet – i enlighet med DIME. Trots avsaknaden av svenska protester markeringar mot denna incident (och förmodligen även andra incidenter) har andra länder i Östersjöområdet offentligt reagerat starkt på det inträffade, t ex Polen.

I fredags kunde SVT berätta att Sverige tillsammans med de övriga nordiska länderna till veckan kommer att lämna över protestnoter till det ryska utrikesministeriet med anledning av att ryska myndigheter genomförde en aktion mot Nordiska rådets kontor i Kaliningrad i enlighet med den i höstas antagna agentlagen. Intervjuad var utrikesminister Carl Bildt som sakligt föredrog händelsen och varför de nordiska länderna nu överlämnar protestnoter. Att markeringar sker mot denna ur ett demokratiskt perspektiv mycket absurda lag är att applådera.

Det märkliga är dock att dagen innan fattade regeringen beslut om försvarsrelaterat samarbete med Ryssland. Föredragande, då försvarsministern är på utlandsresa, var ingen mindre än utrikesminister Carl Bildt.

Nu kan det ju hypotetiskt vara så att Regeringen fattade ett negativt beslut avseende försvarsrelaterat samarbete med Ryssland, men det förefaller ej troligt med tanke att en kommuniké då gått ut för att förstärka budskapet. Vän av ordning kan fråga sig varför vi ska bejaka försvarsrelaterat samarbete med Ryssland, samtidigt som landet övar överraskningsanfall mot oss och vi samtidigt försöker markera mot ryska övertramp inom området mänskliga rättigheter?

SvD

Vill även slå ett slag för den nystartade försvarsbloggen Jägarchefen som igår diskuterade ryska påsken som del i ett större övningsmönster

]]> http://www.ryskmosaik.net/?feed=rss2&p=103103 0