Pusselbitar om Ryssland
Oppositionspolitikern Ilja Jasjin la ut en bild på facebook med Zjirinovskijs nya slogan:
Jag räknar inte era röster – jag HÖR dem!
Det är ju jättekul. Han hör röster, det har jag länge misstänkt. Och att han inte räknar röster utan låter Putin göra det, det är ju också tydligt sedan länge.
Så här ser förresten domare Vitalij Barkovskij ut. Foto Alexandra Garmazjapova.
Lindrig huliganism: Hur skiljer man en full matros från en bög? undrar domare Barkovskij
Nomineras av Putin. Undrar om det finns fler kandidater? Det brukar det ju inte finnas på svenska partikongresser heller, i och för sig.
Vid presidentvalet 2008 var bloggaren RomanNik en av de bloggare som jag följde. Då la han ut en egen film från en vallokal, där alla blev utjagade ur lokalen efter att valövervakarna upptäckt valfusk. I högtalarsystemet i skolan ropade man hel enkelt ut ”Flyganfall, utrym lokalen”. Lite roligt att man inte kunde komma på något mer trovärdigt än flyganfall.
Nu har RomanNik lagt ut en video på valfusk i det senaste presidentvalet. Det är från en vallokal i Astrachan, en film från en av de kameror som Medvedev lät sätta upp i vallokalerna. Här ser man hur valsedlar flyttas från Ziuganovs och Prochorovs högar till Putins. Det är en ovanligt tydlig video på bara 20 sekunder. Titta. Och ingen av de som deltog kommer erkänna i första taget, för att i grupp förfaska valresultat kan ge flera års fängelse.
… Det var nog inte så lyckat av Medvedev att sätta upp de där kamerorna. Det är ett otroligt material att bearbeta.
Jag rekommenderar verkligen artikeln i dagens DN av Stefan Hedlund om den krackelerande bilden av Putin. Eftersom jag inte har något att tillägga eller kritisera, så tänkte jag att jag kunde illustrera hans poänger med några roliga Youtube-videor. Nej, det är inte långsökt, det är i högsta grad relevant, jag lovar!
Den här videon, som sammanfattar de senaste 12 åren på 2 minuter, har nästan tre miljoner tittare på Youtube (men alla är ju inte ryska tittare). Det finns många detaljer i den, så man måste titta några gånger för att uppfatta allt. På en banderoll i bakgrunden står Putins klan – Rysslands seger vilket anspelar på Putins valslogan Putins plan – Rysslands seger och det illusterar just det som Stefan Hedlund skriver om att det finns en elit som först och främst vill berika sig själva.
Här är en video som var en del av kampanjen att förstöra Enade Rysslands varumärke – ”Bedragarnas och tjuvarnas parti”.
Här är en parodi av ”medborgaren poeten” på hur Putin anser sig vara för fin för att delta i debatter(eller egentligen inte vågar), den har en halv miljon tittare. Det kreativa gänget bakom videon är omåttligt populära. När jag besökte en bokhandel i centrala Sankt Petersburg dagen före presidentalet stod deras bok på bästa försäljningsplats, det var det första ögonen föll på när man kom in genom dörrarna.
Här en liten video utan ord, som illustrerar hur rättvis valkampen är:
Stefan Hedlund skriver:
Det viktigaste utfallet av den senaste tidens stora manifestationer har inte bara varit att visa på betydelsen av sociala medier, och på förekomsten av ett yrvaket men betydelsefullt ryskt civilsamhälle. Än viktigare är att myten om den starke mannen har krackelerat. Kremls propaganda ägnade stor möda åt att skapa en machobetonad personkult kring Putin. Det värsta som kan drabba en ledare med denna karisma är att bli löjlig. Just detta är dock vad som har skett i Rysslands sociala medier – utan att någon har straffats.
Ett exempel på förlöjligandet av Kremls försök att visa upp Putin som en superhjälte är den här videon:
Och den här videon är kul för alla som minns videon ”Leave Britney alone”.
Det system som vuxit fram under de senaste 12 åren är formellt demokratiskt, som Stefan skriver. Ja, det har varit en imitation av fria val, yttrandefrihet och marknadsekonomi, en imitation som blir allt svårare att upprätthålla. En ny generation med nya tekniska möjligheter ifrågasätter på ett nytt och mer organiserat sätt valfusket. En ny generation ifrågasätter frånvaron av en riktigt politisk debatt (det vill säga mellan regeringsalternativ, mellan presidentandidater, och inte bara mellan kloka, men maktlösa journalister och kulturpersonligheter). Den klan som det ekonomiska systemet föder blir allt större och hungrigare, och svårare att föda.
Det ska bli intressant att se hur Putin och Medvedev väljer att hantera den nya situationen. I intervjun med Medvedev för några dagar sedan gavs vissa förtäckta löften om mer öppenhet. Det verkar som att de har förstått att direkt konfrontation, som Putin valde veckan efter parlamentsvalet i december (då oppositionsledare fängslades, demonstranterna kallades för femtekolonnare och de vita banden liknades vid kondomer), inte fungerar. Men vilken taktik de väljer i stället är intressant… kan de ge ett finger utan att oppositionen biter av hela handen? Liberalen Ilja Jasjin talade för några dagar sedan i Europarådets liberala grupp, jag hoppas att ledamöterna lyssnade ordentligt på honom, för det han sa var klokt. Särskilt om hur en del av Kremls åtgärder, som ser ut som tillmötesgående, i själva verket kan vara fällor.
Och så avslutar vi med den här videon från demonstrationen den 4 februari, bara för att den är så fin:
DN: Myten om den starke Putin krackelerar
Lindrig huliganism: Vad är trend och vad är reaktion?
Lindrig huliganism: Youtube-mobilisering inför demonstartionen den 24 december
Lindrig huliganism 7 dec 2011: Twitterkrönika från Ryssland
Lindrig huliganism 6 oktober 2010: Fjodor Dostojevskij, Vladimir Milov och Tina Kandelaki
Lindrig huliganism: Fuskvalda politiker talar i Sveriges Riksdag
När folk som borde sitta i fängelse för att de stulit röster istället sitter i andrakammarsalen och antar resolutioner de inte tror på… ja, då blir man inte ens upprörd, för vad spelar det för roll vad de tror på när de ändå inte är legitima representanter för någon? Jag skiter i vad en sån som Makarov tycker om någonting överhuvudtaget.
Och en sak irriterar mig synnerligen: Det sägs att detta är ett sätt att påverka, att diskutera HBT-frågan, att visa att det finns andra sätt att tänka, men… vad tror ni han får höra för argument av svenska politiker som han inte redan fått höra av ryska aktivister och ryska liberala politiker? De är inte bakom flötet i Sankt Petersburg, det är inte det som är problemet, de har argumenten. Men det är inte de som bjuds in till Sveriges riksdag, utan rösttjuven Makarov.
Lindrig huliganism: Fuskvalda talar i riksdagen
Komikern Zadornov skämtar om valfusket:
Film mot censurlagen:
I dag anordnar Nordiska rådets svenska delegation ett ”forum för unga politiker i Norden och Ryssland”. Enligt informationen på riksdagens hemsida skall de ”diskutera social öppenhet, mediefrihet och tolerans”. Det låter ju fint. Det är bara det att flera av de ryska politiker som deltar inte är folkvalda, utan snarare fuskvalda.
Ta till exempel Alexej Makarov (bilden) som representerar Putins parti Enade Ryssland i Sankt Petersburg lagstiftande församling. Han stal minst 4873 röster har valövervakare och journalister räknat ut. Han skulle inte ens suttit i duman om det inte vore för fusket. Han ligger på sjätte plats i ligan om de värsta valfuskarna i staden. Dessutom så röstade han för lagen om homopropaganda. Alla i Putins parti gjorde ju det. Han skall alltså i forumet för unga politiker, i den inledande panelen ”Open societies and new developments – the current internationalization/globalization process” tala om ”Social inclusion, social vulnerability and social protection of the youth”. Han som tycker att det skall vara straffbart att ”propagera” för homosexualitet. Hur lämpligt är det?
Forumet avslutas med att delegaterna antar en resolution. Jag vet att Folkpartiet liberalernas riksdagsmän har bojkottat forumet, men jag ser att åtminstone Socialdemokraterna och Centern deltar. Så jag ber er: kan ni inte försöka få med något om homosexuellas rättigheter och om fria rättvisa ärliga val i den resolutionen? Då skulle de journalister jag känner i Sankt Petersburg få något att skriva om. Så skulle det åtminstone komma något gott ut ur denna skamliga tillställning i förstakammarsalen i Sveriges riksdag.
Uppdatering: Nu har jag sett resolutionen. Det var inget imponerande, en standardformulering om likabehandling av alla människor oavsett etnicitet, kön, sexuell läggning osv. Det tror troligtvis Makarov själv att han tror på. Vad var det för poäng att träffa en sådan som Makarov? Han representerar inte Ryssland, inte Sankt Petersburgs väljare, så varför skall man ödsla tid och kraft på att ”påverka” honom? Nu skall en liknande lag förresten införas i Moskva, men då är det inte propaganda för homosexualitet som skall förbjudas utan propaganda för sex överhuvudtaget. Festligt.
DN: Rapporter om valfusk i Ryssland
Updatering: Nu skriver Fredrik Malm (riksdagsman fp) och QX om konferensen
Det uppenbart förfalskade parlamentsvalet den 4 december var startskottet för en proteströrelse vars like Ryssland inte sett sedan Sovjetunionens sönderfall för tjugo år sedan. Det inte lika förfalskade presidentvalet för en vecka sedan ser ut att markera slutet för stora gatuprotester. Ångan har tagit slut och när valet är över saknar proteströrelsen tydliga gemensamma mål.
Förvirringen var tydlig när rörelsen för rättvisa val i går lördag samlades till det som skulle bli den första stora demonstrationen efter presidentvalet.
I måndags, dagen efter det ryska presidentvalet, stod jag mitt bland Putin-motståndarna på Pusjkin-torget i centrala Moskva. Mötet hade i förväg godkänts av myndigheterna, men flera av deltagarna ville inte lämna platsen när mötet avslutats och försökte bland annat tåga längs gatan Tverskaja. Efteråt greps bland annat den kände bloggaren Navalnij, en av ledarna för Solidarnost, Ilja Jasjin, och ledaren för organisationen “Vänsterfront”, Sergej Udaltsov. Det totala antalet gripna uppgick till 250 personer, enligt polisen som även räknat in gripanden som skedde vid en icke sanktionerad aktion på Lubjanka-torget. De gripna har släppts, men riskerar ändå upp till två års fängelse.
Jag hann tyvärr inte vara på plats när gripandena skedde, eftersom jag hade ett tåg att passa, men jag hörde bland annat Udaltsov avsluta sitt tal med att oväntat säga att han inte tänkte lämna torget förrän Putin lämnar.
Jag noterade att tonen under mötet var rätt aggressiv, till skillnad mot tidigare demonstrationer. Det märktes inte minst under Boris Nemtsovs tal. Även slagorden och texten på plakaten var ganska elaka. Bland klassiska slagord som “Putin är en tjuv” och “Tjuvar ska sitta i fängelse” syntes flera deltagare hålla plakat med texten “Moskva tror inte på tårar”, med tydlig hänvisning till dagen innan då Putin till synes fällde glädjetårar (?) under mötet med sina anhängare utanför Kreml. Det är för övrigt också titeln på en känd sovjetisk film.
Enligt polisen närvarade 14 000 personer under demonstrationen. Arrangörerna själva uppskattade antalet deltagare till omkring 20 000 – färre än de själva räknat med, som Vladimir Ryzjkov skrev på sin Facebook-sida kort efter mötet. Av allt att döma har jag känslan att demonstrationsviljan verkar ha nått sitt klimax och om inte arrangörerna kommer på några nya grepp för att hålla den vid liv så är risken överhängande att människors vilja delta i kommande demonstrationer avtar. Redan har arrangörerna börjat planera för nästa demonstration på lördag den 10 mars. Vi får se om arrangörerna lyckas blåsa nytt liv i elden eller om glöden slocknar.
Mer på temat:
http://www.lenta.ru/articles/2012/03/06/pushka/
http://lenta.ru/articles/2012/03/06/fontan/
http://www.gazeta.ru/politics/elections2011/2012/03/06_a_4029321.shtml
I ett svagt ögonblick hade jag gått med på att ge en kort kommentar till ryska statsradion när resultatet i presidentvalet börjar klarna. Det hade jag redan glömt när det ringde från ett Moskvanummer i går kväll. Journalisten presenterade sig och frågade hur det kan komma sig att oppositionen hävdar att Putin inte skulle ha vunnit utan fusk när han uppenbarligen har ett mycket starkt stöd, framför allt utanför storstäderna. Jag mumlade något osammanhängande om det monopol Putinsidan haft i stats-tv och att alla inte fick ställa upp.
Imorgon går alltså ryssarna till val igen och valresultatet kommer inte att förvåna någon. De jag känner tillhör knappast Vladimir Putins främsta supportrar (som är pensionärer, militärer, statligt anställda, bor i småstäder eller på landsbygd och så vidare), men vem man ska rösta på i stället är knappast ett lätt beslut. De jag har frågat har sagt att de inte bestämt sig ännu. Om man kollar in valaffischer på stan finns följande (brist på) politiska budskap att ta ställning till: Vladimir Putins egna affischer meddelar att ”Er röst behövs för seger!”. Den halvgalne nationalisten Vladimir Zjirinovskij (som jag inte förstår varför någon tar på allvar överhuvudtaget) kör på skrämselpropaganda: ”Zjirinovskij – annars blir det värre”. Kommunistledaren Gennadij Ziuganov är fantasilösast av alla och uppmanar bara att ”Rösta på Ziuganov den 4 mars”. Omtvistade oligarken Michail Prochorov har kanske trots allt de bästa valaffischerna, där han faktiskt talar om vad han vill, nämligen ”Styra, inte härska”. Några valaffischer från kandidaten Sergeij Mironov, från partiet Rättvisa Ryssland (som brukar kallas för låtsasoppositionellt), har jag inte sett överhuvudtaget. Den liberala kandidaten Grigorij Javlinskijs kanditatur blev stoppad.
Demokratirörelsen verkar hursomhelst fortsätta. Vår samhällskunskapslärare talade om Rysslands framtida utmaningar och nämnde övergången från en ekonomi baserad på råvaruutvinning till högteknologisk industri, samt att försvara och utveckla demokratin som de två viktigaste uppgifterna. Och här och här skriver DN om den nyvakna oppositionen och Moskvabor som köar för att få vara valobservatörer – Rysslands nya folkrörelse. Frivilliga valobservatörer är inte bara ett Moskvafenomen. Fast Alla (ja, Alla är ett ryskt kvinnonamn) och hennes kompis som ska valövervaka i Nizjnij Novgorod i organisationen Golos regi var besvikna över att ”bara” 80 personer hade anmält sig. ”Det är det enklaste man som enskild medborgare kan göra för att se till att vi får fria och rättvisa val”, tyckte Allas kompis. Jag har blivit lovad rapport av dem vid senare tillfälle.
Radio Liberty rapporterar också en massa intressant om Ryssland. Det här halvtimmeslånga radioinslaget handlar om de två olika Ryssland som existerar. I slutet nämner de faktiskt också att den internetuppkopplade, självsäkra och kreativa medelklassen inte bara är ett Moskvafenomen utan finns även i bland annat Nizjnij Novgorod, fast i mindre skala. För att förstå lite mer om vilka det är som åsyftas när man talar om det moderna Ryssland kan man även läsa här: Ksenia Sobchak Strikes Again. Ksenia Sobchak beskrevs i en annan artikel, som jag inte hittar, som Rysslands svar på Paris Hilton. Här skriver man att hon växt upp och blivit en seriös, politiskt medveten huvudaktör bland Rysslands medieelit och att hon är typisk för de som nu tar plats på Moskvas gator.
I bokhandeln Bukvojed (ungefär: Bokstavsslukaren) vid Upprorstorget står jag vid hyllan för administrativ rätt – letar efter vallagen. En tjej och en kille i tjugoårsåldern står också och bläddrar bland de små häftena med lagar.
Till slut säger tjejen till mig:
”Vi letar nog efter samma sak…”
”Vallagen?”
”Ja, den verkar vara slut…”
Hennes pojkvän konstaterar att de får ladda ner den och ta med den i datorn.
”Har du hittat något annat som kan vara bra att ha?” frågar hon och pekar på packen med böcker jag håller i. Jag svarar:
”Njae… Konstitutionen…”. Jag pekar på var den står.
”Åh, det var bra, det skall jag också ta en.” Hon plockar ner en från hyllan, sedan ringer hennes telefon och hon kommer överens med en kompis om var de skall träffas imorgon klockan halv sju, så att de inte missar beseglingen av urnorna.
Rubriken låter helknasig, men det kommer en förklaring, jag lovar. Den är precis så konstig som man kan tro.
Egentligen borde det inte finnas något behov av omfattande fusk under söndagens presidentval i Ryssland. Visserligen finns det stort missnöje med Vladimir Putins styre framför allt bland den välutbildade medelklassen i Moskva och S:t Petersburg, och det storskaliga fusket under parlamentsvalet i december ledde till de största demonstrationerna i Ryssland sedan Sovjetunionens sammanbrott. Men under sina år vid makten har Putin sett till att förinta all möjlighet till reell politisk konkurrens. Följaktligen borde han inte ha några problem med att vinna valet utan manipulationer under själva valdagen.
Ändå tyder mycket på att vi även denna gång får se en hel del konstigheter. Kanske går det helt enkelt inte längre att stoppa förfalskningarna, när man i åratal indoktrinerat byråkrater på mellannivå i att det viktigaste är bra röstsiffror för rätt kandidat, inte hur man uppnår resultatet.
På universitetet här i Petrozavodsk har det delats ut lappar som lockar studenter med en “gratis resa till Moskva den 4 och 5 december”. Enligt informationen på den tillhörande Vkontakte-sidan (en rysk motsvarighet till Facebook) avgår bussen på lördag klockan 16 och anländer till Moskva på söndag (valdagen) klockan 10. De frivilliga deltagarna bjuds då på frukost, efter vilken de får några timmars fri tid att promenera på Moskvas gator innan det är dags att ansluta till demonstrationen till stöd för Putin utanför Kreml klockan 16.30. Där, låter arrangören Sergej förstå i annonsen, kommer även Putin att närvara i egen hög person. Klockan 23.00 kör bussen tillbaka och deltagarna är åter i Petrozavodsk efter lunch dagen därpå.
Allt sedan parlamentsvalet i december har ju oppositionella grupper i det här landet anordnat flera massdemonstrationer för att protestera mot valfusk och kräva omval. Kreml-trogna organisationer och organisationer som stödjer Vladimir Putins kandidatur till presidentposten har tagit efter oppositionsgrupperna och anordnar motdemonstrationer. Det är välkänt att studenter och andra människor från provinserna bussas in till Moskva för att delta i stödmanifestationerna. Det för att visa upp stora folkmassor till stöd för Putin på tv-nyheterna.
Jag talade för en tid sedan med några unga studentskor på universitetet i Petrozavodsk. De var väldigt upprymda över att de snart kanske skulle åka till Moskva. Gratis dessutom. Själva arrangemanget brydde de sig inte så mycket om, däremot skulle det vara trevligt att komma till Moskva och shoppa. Den inställningen är troligen rätt vanlig bland de som deltar i stödmanifestationerna, även om man lätt glömmer bort att det även finns många ryssar som helhjärtat stödjer Putin och menar att han verkligen är den bästa mannen att leda Ryssland. Faktum är att Putin har ett stort stöd och det råder ingen tvekan om att han kommer att vinna på söndag. Ingen av de andra kandidaterna kommer ens i närheten av hans popularitet. Och det är inte så konstigt. För ärligt talat: Zjirinovskij är en pajas som gapar och skriker, Sjuganov är före detta stalinist (ingen vill på allvar tillbaka dit igen), Prochorov är oligark och såna ses med stor misstro i det här landet sen 90-talet, och inget vet överhuvudtaget vem Mironov är (ledaren för Rättvisa Ryssland, ett parti som står Kreml nära. Det kanske är som läraren i svenska på en skola i Sankt Petersburg uttryckte det när jag frågade henne vem hon skulle rösta på: “Putin förstås! Vem annars? Zjuganov? Tack så mycket…”
Själv tar jag tåget till Moskva (och betalar biljetten själv). Det lär bli intressant. Klockan 19 på måndag planerar oppositionen en stor demonstration. Myndigheterna har gett klartecken för en manifestation på Pusjkinskaja i centrum, men många tänkbara deltagare har meddelat att de tänker gå till Lubjanka-torget, alldeles i närheten av Kreml, trots att det inte getts något tillstånd att demonstrera där.
Hon vill göra det för första gången.
Så heter Vladimir Putins senaste serie av valfilmer som sprids på nätet.
Filmerna är inspelade på något som liknar en läkarmottagning.
– Framför allt måste man tänka på att det ska vara säkert. Speciellt första gången, säger läkaren i en av filmerna.
– Men kanske behöver jag inte… det där? frågar kvinnan, och skruvar sig besvärat.
- Jodå, säger läkaren, och stämplar en blankett.
Så fortsätter han:
– Det är helt rätt att du vill göra det av kärlek. Du har valt rätt.
Läkaren sneglar på ett porträtt av Vladimir Putin.
– Med honom blir det helt säkert, säger han, till tonerna av en romantisk låt.
Valfilmerna med sexanspelningar passar väl in i den machoimage som Vladimir Putin har odlat i många år.
I tv-rutan rider han gärna med bar överkropp eller styr flygplan som släcker skogsbränder. Den kände kvinnokarlen Berlusconi var hans bästa kompis bland de styrande i Europa, och när Israels våldtäktsanklagade president Moshe Katsav var på besök i Kreml för några år sedan kunde Putin inte dölja sin förtjusning:
– Vilken kille! Våldtog tio kvinnor! Vi är alla avundsjuka, sade han när han trodde att ingen journalist hörde på.
Det är osäkert hur många förstagångsväljare filmerna lyckas locka till vallokalerna, men det finns andra knep man kan ta till för att valresultatet ska bli rätt.
Sydsvenskan 2012-02-29
Mer på temat:
Tio dagar före presidentvalet samlade Rysslands premiärminister och blivande president Vladimir Putin sina anhängare till ett massmöte på sportarenan Luzjniki vid Moskvafloden, fem kilometer sydväst om Kreml.
Mötet ordnades på försvarsmaktens årsdag och slagordet var ”Vi försvarar fosterlandet”. I sitt tal drog Putin likhetstecken mellan kärlek till fosterlandet och stöd till hans politik.
– Vi tillåter inte att någon blandar sig i våra angelägenheter, att någon tvingar sin vilja på oss! För vi har en egen vilja. Vi är ett segrarfolk. Det ligger i våra gener! ropade han från scenen mitt på fotbollsarenan.
Sex Sju måndagar i rad har presidentkandidaten Vladimir Putin nu publicerat oläsbara jätteartiklar i några av Rysslands största tidningar. Texterna är uppenbarligen skrivna av dåliga spökskrivare utifrån några luddiga prioriteringar som Putin lagt fram.
Jag vet inte om någon förutom en handfull politiska analytiker har orkat läsa igenom de dåligt skrivna och snåriga texterna. Jag undrar om Putin ens själv gjort det – och väljarna har det definitivt inte. Däremot är artiklarna ett bra tillfälle att ge Putin extra tv-tid. I går fick de andra kandidaterna en halv minut var i kvällsnyheterna, därefter besökte Putin en vapenfabrik och fick tio minuter på sig att berätta om hur viktig den ryska vapenindustrin är, utifrån sin senaste artikel.
Texterna är som sagt snåriga, de är troligen skrivna av olika personer, och de hänger inte ihop varken med varandra eller ens var för sig. Det centrala är att det ska satsas mer pengar på inköp av vapen, på löner inom offentlig sektor – framför allt försvaret – samt på pensioner. Putin lovar vitt och brett, det finns rationella inslag som mer självstyre för kommunerna, men de konkreta förslagen drunknar i ludd och populistiska utspel som extra skatt på lyxbilar och hårdare straff för invandrare som inte har rätt papper. Och i nästa artikel kan man läsa att Ryssland behöver fler invandrare – fast de ska vara av rätt sort.
Här är min högst summariska och subjektiva sammanfattning av det som fastnade när jag ögnade igenom vad som publicerats i Putins namn. Kommentarer och kompletteringar är mycket välkomna. Det som står efter siffran är rubriken på den aktuella tidningsartikeln i svensk översättning.
Efter dagens tv-debatt vet jag vem jag vill se som Rysslands president! Tyvärr ställer hon inte upp i valet.
Putin vägrar som bekant att ställa upp i tv-debatter. I stället skickar han fram den lydige och självgode filmregisören Nikita Michalkov för att debattera kulturpolitik.
Som motdrag skickar miljardören och presidentkandidaten Michail Prochorov sin syster Irina, som bland annat är chefredaktör för utmärkta litteraturtidskriften Novoje Literaturnoje Obozrenije.
Han är helt hysterisk, hon är förnuftets röst. Hon plattar till honom totalt, utan att höja rösten. Det är en fröjd att se.
I slutet av debatten ger hon Michalkov en bok i hemläxa: en helt färsk sak om fusket under parlamentsvalet som hennes förlag gett ut.
Avslöjandena om omfattande valfusk har blivit för besvärande för ryska myndigheter. Inför parlamentsvalet i december anklagades valövervakarna i organisationen Golos för att vara västspioner. Nu kastas de ut från sina lokaler.
Det klassiska artonhundratalshuset ligger i en sluttning vid en pittoresk gränd i välbevarad del av gamla Moskva, en dryg kilometer från Kreml. Adressen är också klassisk – huset tillhör kulturtidningen Literaturnaja Gazeta.
En ovanligt vänlig, uniformerad säkerhetsvakt antecknar namn och förklarar var Rysslands mest kända valövervakarorganisation Golos finns. Tre trappor upp, i ett ombyggt vindsutrymme.
Nyheter om Ryssland Russia news Новости России