Specialflyget från USA står kvar i Bangkok. I förrgår skulle en tungt beväpnad konvoj ha fört Viktor But från Thailands säkraste fängelse till flygplatsen, men i sista stund stoppades den känsliga utlämningen.
Viktor But är antingen en ärlig rysk affärsman som svartmålas av illvilliga västmakter – eller en dödens handelsman som levererar högteknologiska ryska vapen till terrorister och rebeller runt om i världen. Svaret beror på vem man frågar. Kanske är det därför det råder förvirring i Thailands huvudstad.
I över två år har But suttit fängslad, medan olika rättsliga instanser i Thailand funderat på om han ska utlämnas till USA, där han anklagas för medhjälp till terrorister.
Continue reading ‘”Dödens handelsman” kvar i fällan’
De tio världsberömda ryska spionerna är som uppslukade av jorden sedan de förra veckan landade i Moskva. Det är så beslutsfattarna i Moskva och Washington vill ha det. Helst vill de inte låtsas om spionaffären alls, utan fortsätta på den försonliga linje som länderna styrt in på sedan Barack Obama flyttade in i Vita huset.
De avslöjade ryska agenterna var inte ens i närheten av några viktiga hemliga uppgifter, och FBI hade kunnat följa dem ett bra tag till om inte nykomlingen Anna Chapman den 26 juni hade fått för sig att ringa sin pappa i Moskva. Hon hade fattat misstankar när en amerikansk agent som utgav sig för att vara rysk agent bad henne lämna över ett falskt pass till en annan person.
Continue reading ‘Spionaffär sopad under mattan’
T.ex. Svenska Dagbladet berättade igår (Kapprustning oroar i vapenrapport) om Sipris nya rapport över handeln med vapen. Med 22 % ökande denna handel under perioden 2006 – 2009, jämfört med perioden 2000 – 2004.
USA och Ryssland leder vapenexportligan, där Ryssland står för hela 23 % av världens vapenförsäljning. 40 % av Rysslands vapenexport består av stridsflyg.
Sipri varnar (om än i försiktiga ordalag) för en ny kapprustning.
Samtidigt kunde man i förrgår läsa om att ett nedrustningsavtal mellan USA och Ryssland verkar nära (SvD: Nedrustningsavtal nära USA-Ryssland). Under lördagen skrev både ryska, amerikanska och brittiska tidningar (BBC: US and Russia ’near’ new nuclear arms treaty) att vad som i huvudsak återstår för ett undertecknande är att finna ett lämpligt datum.
Vad de båda förhandlingsparterna försöker uppnå är alltså ett avtal som ersätter det Strategic Arms Reduction Treaty från 1991 (även kallat Start-avtalet) som löpte ut förra december.
På en finsk nyhetssida (http://svenska.yle.fi) går sedan en timme att läsa följande:
Turkiet kallade i går kväll hem sin USA-ambassadör efter att det amerikanska representanthusets utrikesutskott hade antagit en icke-bindande resolution om att president Barack Obama formellt ska kalla det osmanska väldets mord på armenier år 1915 för ett folkmord.
Sverige kallar inte händelserna som armenierna upplevde för folkmord, av flera skäl. T.ex. är det känsligt att vandra allt längre bakåt i tiden och erkänna folkmord. Därtill är det i så fall fråga om att ”döma” och kalla något vid ett begrepp som inte riktigt uppkom förrän i samband med andra världskriget. Slutligen kan skadeståndskraven bli enorma, och jag tror inte FN-länderna överlag känner någon enorm drivkraft att erkänna 100 år gamla ”förbrytelser”.
Ca 20 länder har erkänt folkmord på Armenierna.
Hela artikeln på Yle.
I förrgår meddelades att Obama beslutat att ersätta det omstridda missilförsvaret i Tjeckien och Polen med ett nyare system. Men varför? Obama hävdar att orsaken är att anpassa den militära taktiken för att kunna möta hot från exempelvis Iran, medan analytiker snarare säger att orsakerna är 1) att den nya lösningen är mycket billigare och 2) att USA genom beslutet i alla fall delvis värjer sig från de intensiva ryska protesterna om alltför närliggande Nato-baser.
De tidigare ytterst kyliga rysk-amerikanska förbindelserna under Bushs sista år vid makten får nog anses betydligt varmare nu, och Medvedev uttalade igår i rysk TV att han ser det amerikanska beslutet som ”ett ansvarsfullt steg”.
Washinton Post publicerade idag en intervju med Georgiens president Mikail Saakashvili, där han inför det stundande amerikanska vicepresidentbesöket uttryckt att Georgien önskar få tillgång till USA:s mer moderna vapen. (För att läsa artikeln ”Georgia’s Saakashvili Seeking U.S. Weapons do Deter Russia” eller vissa andra av Washington Posts artiklar finns dessa visserligen att tillgå på internet, men först måste man registrera sig gratis.)
Bland andra DN rapporterar (här) idag att Georgien uttryckt önskan om att köpa nya vapensystem från USA, som en följd av vad DN beskriver som ”det förödande krigsnederlaget mot Ryssland” förra året.
Saakashvili påpekar i Washinton Post att det dock främst är så kallade defensiva vapen som är av intresse, men menar att Ryssland kan lockas till nya krig mot regionen om landet inte rustar idag. Och enligt vad Saakashvili sagt till Washington Post finns väldigt många anledningar för Ryssland att vilja anfalla Georgien, och ifall ett land i regionen faller offer för Rysslands imperieambitioner, kan även andra grannar komma att drabbas hårt.
BBC:s nätupplaga och artikeln US to repeat support for Ukraine berättat om ex-presidenten Joseph Bidens visit i Ukraina och Georgien.
Bland annat ska Biden försöka
”assure Eastern European countries that Washington’s effort to improve its relations with Russia will not come at their expense”.
Biden upprepade även, enligt BBC, att
”the US supported Georgia over its war with Russia last August, and would not accept the independence of the breakaway regions of South Ossetia and Abkhazia”.
Sedan Obama besökte Moskva har en rad tunga namn från Öst- och Centraleuropa för tiden kring murens fall kritiserat den amerikanske presidenten för att vara alltför mild mot den nye ryske ledaren. I torsdags publicerade t.ex. Polens liberala tidning Gazeta Wyborcza ett brev författat av bland andra Polens och Tjeckiens förra presidenter Lech Wałęsa och Václav Havel. Hårdare linje i Obamas politik gentemot Moskva önskas. Kritik riktas samtidigt mot att NATO riskerar bli mer och mer betydelselöst som försvarsallians. Georgienkriget förra året framhålls som exempel på NATO:s samtida passivitet.
Förutom Havel och Wałęsa undertecknades det öppna brevet av flera ex-presidenter, däribland Polens Aleksander Kwaśniewski, Lettlands Vaira Vīķe-Freiberga, Litauens Valdas Adamkus och Rumäniens Emil Constantinescu, samt Estlands förre premiärminister Mart Laar och flera tidigare öst- och centraleuropeiska utrikes- och försvarsminister.
