Rysk mosaik

Det är i veckan omkring ett år sedan en finansiell härdsmälta förvandlades till en global ekonomisk kris. Olika länder drabbas emellertid på olika sätt. Exempelvis skyddas Ryssland av att dess finansiella system i allt väsentligt är underutvecklat, på så vis att hushållens skuldsättning är låg. Bostadshypotek motsvarar endast några få procent av BNP, i kontrast till 30-40 procent i EU och över 60 procent i USA. Å andra sidan innebär ett svagt finansiellt system att räntor förblir höga också under en recession.

Strukturella problem och krishantering

Landet har emellertid strukturella problem som är väsentligt allvarligare, och i vissa fall unikt ryska. Energi, inklusive olja och gas, står för cirka 65 procent av landets export, och två tredjedelar av landets federala och regionala skatteintäkter är baserade på samma källa.

BNP sjönk med 10,9 procent i andra kvartalet 2009 mot ett år tidigare, jämfört med ett fall på 9,8 procent i första kvartalet. Den ryska recessionen har med andra ord ännu inte börjat plana ut, och budgetunderskotten kommer att fortsätta växa. Standard & Poor räknar med att Rysslands kreditbetyg kan sjunka från sin nuvarande BBB-ranking, om underskotten fortsätter att växa utan någon vändning i tillväxten.

I allt väsentligt är ökad skuldsättning inget märkligt under en aktiv finanspolitisk stimulans av ekonomin. Men alla länder är inte jämlika vad avser nivån av skuld som geldenärer är villiga att hålla. Ryssland räknar med ett underskott på 8,9 procent av BNP i år, det första på ett årtionde. Regeringen avser att spendera mellan 850 miljarder rubel (cirka 27 miljarder dollar) per månad under detta år. I december planeras än ännu större stimulans. Frågan är vad som händer med rubelns växelkurs, som av ryska centralbanken aktivt upprättshålls inom ett bestämt spann mot en korg av utländska valutor.

Landets guld- och valutareserver har under de sista 12 månaderna använts frikostigt för att i) försvara rubelkursen samt att ii) stimulera inhemsk konsumtion. Av omkring 180 miljarder dollar i två reservfonder, kommer minst hälften att ha kunnat spenderats när stimulanser och skattesänkningar finansierats i ett program som beräknas kosta 79 miljarder dollar.  Under nästa år kommer Ryssland att vända sig till internationella finansmarknader för första gången sedan 1998, för att skaffa ytterligare, om än i sammanhanget marginella, lån.    

Centralbankspolitik

Den förste pristagaren i ekonomi till Alfred Nobels minne, Jan Tinbergen, är känd för sin modell för mål respektive medel i ekonomisk politik. Hans kritik var att länder ofta försökte tillämpa ett medel för att uppnå flera konkurrerande mål, vilket i slutändan ledde till målkonflikt. Hans slutsats var att beslutsfattare istället skulle tillämpa ett medel för ett mål.

En sådan modell tillämpas på exempelvis svenska Riksbanken, som har ett tydligt inflationsmål. Medlet är räntepolitiken. Ingen konflikt med andra ord, då svenska kronan får flyta fritt.  

Den ryska centralbanken har en klar målkonflikt, där det politiska målet att upprätthålla en växelkurs mot en korg av utländska valutor ska kombineras med det ekonomiska målet att uppnå en låg inflation. I flera år har beslutsfattare hävdat att de ska undlåta att intervenera i rubelkursen, och istället övergå till ett inflationsmål. Så också yttrade sig Aleksej Uljokajev, vise centralbankschef i Ryssland, i slutet av förra veckan. Putin har uttalat sig nyligen i liknande termer vid ett möte med utländska journalister och experter i Valdaj.

Min kollega Konstantin Sonin, en av Rysslands mest kända ekonomer och kolumnist på Vedomosti, är emellertid skeptisk. I praktiken är centralbanken behäft med tre problem: utan en fritt flytande växelkurs, tydliga inflationsmål och en politiskt självständig centralbank kommer inga mål att kunna uppnås. Och under tiden dräneras landets valutareserver samtidigt som inflationen förbli hög.

Det hade passerat mig förbi, men amerikanska Newsweek har publicerat en exklusiv intervju med Michail Chodorkovskij här. Intervjun är givetvis alldeles för kort, men en intressant slutsats är värd att citera:

Another consequence of our first case has been a loss of trust in the courts. There aren’t many people who have any doubt now that a court may issue an unlawful decision under political pressure. And how does one then distinguish legal complaints from illegal ones? For the past five years, every time some tax charges or other accusations are made against a business, the press declares that a new Yukos case is underway. And that’s understandable.

En annan intressant artikel dök upp i ryska Vedomosti häromdagen. Författarna, ekonomerna Nikita Kritjevskij och Vladislav Inozemtsev, riktar ett totalangrepp mot ryska oligarkin. Oligarkernas företagsstrukturer har kartlagts och författarna visar hur stora tillgångar i allt väsentligt nu kontrolleras från utländskt registrerade holdingbolag, genom vilka resurserna förs bort från insyn.

I praktiken innebär det att när ryska staten nu stödjer oligarkernas olika företag, skickar de ryska skattepengar till västerländska paraplyorganisationer. Vilken skillnad mot Chodorkovskijs sista dagar i frihet! Vad den kvarvarande oligarkin i praktiken åtnjuter är

i) garanterade krediter från ryska banker,  

ii) företag som inte kan tas ifrån dem hur illa de än bedrivs samt

iii) minimal vinstskatt

Det ultimata beviset kom tidigare i år i industriorten Pikaljevo, där oligarken Oleg Deripaska (som 2005-2008 tog ut 8,2 miljarder dollar i vinst från sina företag) fick gratisstöd från premiärminister Putin för att kunna bedriva en svag och olönsam fabriksverksamhet vidare (efter att stadens arbetare strejkat). Regeringen har också tvingat Deripaskas underleverantörer att sänka priset på sina varor, allt för att ytterligare förvränga konkurrenssituationen mellan landets olika företag. 

Borde dagens oligarker bry sig om huruvida landet har ett fungerande finansiellt och juridiskt system? Givetvis inte, till skillnad från andra entreprenörer har de gratis tillgång till statliga medel vid behov och deras tillgångar är skyddade utanför ryska statens kontroll.