Författararkiv: Mi Lennhag

Mi i ‘Studio Ett’ om Ukrainas premiärministers avgång (12/4)

Jag intervjuades av Stuidio Ett (P1, Sveriges Radio) med anledning av att Ukrainas premiärminsiter annonseradesin avgång.

Radioinslaget om Ukraina finns här (och börjar 06:06 in i sändningen): 
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/705566?programid=1637

(Jag börjar tala någon minut in i rapporteringen om Ukraina. Ljudet är lite konstigt i precis i början när jag talar, men blir bättre sedan.)

Intervju om premiärministerns avgång i Ukraina (10/4)

Jag intervjuades av TT (Tidningarnas Telegrambyrå) den 10/4 med anledning av att Ukrainas premiärminister meddelat sin avgång. 

Hittills är artikeln publicerad i Svenska Dagbladet, SVT, Sydsvenskan, Aftonbladet, Metro, Upsala Nya Tidning, Helsingborgs Dagblad, Corren, Norrköpings Tidningar, Västerviks-Tidningen, Eskilstuna-Kuriren, Västerbottenskuriren, Norrbottenskuriren, Bohuslänningen, Norrtälje Tidning, Piteå-Tidningen, Östergötlands Folkblad, Norrländska Socialdemokraten, Motala & Vadstena Tidning m.fl.

Min medverkan i SVT idag om tingsrättsdomen om meddelarfrihet och grundlagsbrott

[En kommentar om min medverkan i SVT idag]

Idag kom den fällande tingsrätts-domen mot den skånske lokalpolitikern Pontus Pålsson (M), som stått åtalad för brott mot efterforskningsförbudet, d.v.s. att inte ha respekterat offentliganställdas meddelarfrihet som regleras i grundlagen. 

En unik dom på flera sätt. Ingen politiker har tidigare dömts för det här brottet. Det är därtill en välskriven dom, och ovanligt vass för att vara en dom i första instans. Tingsrätten har, genom domen, mycket tydligt markerat att politiker Pålsson agerat som myndighetsperson i sin roll som politiker i kommunstyrelsen, och därmed kan fällas för brott mot grundlagen. Kommunpolitiker kan alltså betraktas som myndighetsföreträdare.

Historiskt har den svenska meddelarfriheten – även när den respekterats – ändå ofta inneburit olika repressalier för de tjänstemän som agerat visselblåsare. Dagens dom är därför föredömligt tydlig med att tjänstemännen haft helt rätt i sitt agerande att ifrågasätta politikerns efterforskningar kring bland annat hur tjänstemännen intervjuats av media. 

Jag skulle säga att detta domslut är en seger både för tjänstemän i offentlig förvaltning – och för politiker (som jag förutsätter vill agera på sätt som ska klara medias granskning).

En (bokstavlig och därmed talspråksaktig) transkribering av vad jag sa framför SVT:s kamera idag finns här: ”Statsvetare kommenterar domen mot Pålsson”

Och ett mycket kort klippt med mig i bild här: 
”Moderat toppolitiker döms för grundlagsbrott”

Uppdatering: Jag hade helt glömt detta, men jag och Ingvar Ljungman, kommunalrådet i Vellinge, har ju ”mötts” i media förr! Studio Ett i Sveriges Radio sände det här inslaget med Ljungman och mig hösten 2013:
”Moderata skånepolitiker anklagas för pampfasoner” (Dålig telefonlinje i det här inslaget. Jag hann inte hem (eller till studion i Malmö) för att sända radio med bättre ljudkvalitet.)

My peer review article about corruption in contemporary Russia and post-Maidan Ukraine

My peer review article about corruption in contemporary Russia and post-Maidan Ukraine is now available online.

Title:
”Blaming the State or Sharing Responsibility -The Ukrainian Maidan Movement and Changing Opinions on Ukrainian and Russian Corruption”

Abstract:
This article examines how ordinary Russian and Ukrainian citizens experience and relate to extensive and pervasive corruption (high- level, everyday, political) in everyday discussions and demands – in relation to authorities, politicians, civil servants, and fellow citizens. Anonymous interviews conducted in Ukraine and Kaliningrad oblast from 2009 to 2014 show differences in anti-corruption demands and citizens’ attitudes to the states’ versus individuals’ roles and whom to blame for corruption. National corruption debates and quantitative surveys enhance our understanding. In Kaliningrad, citizens continued seeing the state as the main enemy blamed for corruption. Along with the Maidan events, corruption became more significant in Ukrainian everyday discussions, civil society, and media debate. Individuals in Ukraine, unlike in Russia, started to elaborate “personal” or “shared” responsibility regarding corruption. The interview material indicates that abrupt changes in attitudes to corruption are possible.
Keywords: Corruption, Ukraine, Russia, Kaliningrad, Maidan.

I want to send a very special thanks to those who, more than anything, made this text possible, i.e. my respondents, who trusted me with personal stories and reflections about sensitive and sometimes illegal matters. You were both patient and brave during interviews.

Also: thanks to Ilja Viktorov for inviting me to this special issue on Russian economy, and to Ninna Mörner for excellent editorial work with my text.

The article (including photos taken by me) is found online here: http://balticworlds.com/wp-content/uploads/2015/11/Mi-Lennhag.pdf
(Finally: this is my first publication with a subtle reference to Nine Inch Nails in the text. Maybe nobody will even notice it.)

Mi i TT-artikel (DN, SvD, DI m.fl) om dödsfall/mord inom Ukrainas opposition (4/5)

Jag intervjuades av TT i maj om den våg av dödsfall/mord som ägt rum inom Ukrainas opposition.

Artikeln skrevs av TT, och publicerades av DN, SvD, DI, GP, Metro, Aftonbladet samt en rad andra tidningar i Sverige och Finland. Intervjuades gjorde även Henrik Hallgren och Jakob Hedenskog (FOI). 

Artiklen går att läsa t.ex. här i DN: ”Våg av dödsfall i Ukraina-oppisitionen”. 

Mina pratminus: 

– Jag misstänker att flera av dessa dödsfall inte är självmord. Det skulle inte vara första gången som mord maskeras som självmord i Östeuropa, säger Mi Lennhag, som är doktorand i statsvetenskap vid Lunds universitet.

Ukraina är enligt Mi Lennhag Europas mest korrupta land, och hon har i sin egen forskning visat att det är lätt att muta sig fri från åtal.

– Rättssystemet i Ukraina är både väldigt svagt och korrupt. Även om man ur vårt perspektiv kan tycka att grunden till en fungerande demokrati är en oberoende rättsstat, så kan det vara svårt att uppnå när Ukraina nästan gått i konkurs, säger hon.

Spekulationer om Putin, Kreml & Rysslands framtid

Jag tror måndagen blir avgörande i Ryssland. Jag tror faktiskt att vi före onsdag och Krim-”firandet” vet vad som egentligen håller på att hända i Kreml. Måndagens möten (med bl. a. Kirgizistans president) blir extra svåra för Putin att ställa in utan bra förklaringar. Årsdagar är dessutom mycket viktiga i Ryssland, och årsdagen av annekteringen av Krim lär inte passera obemärkt. Just nu byggs en stor scen vid Röda torget i Moskva. Troligen inför årsdagen av just ”införlivandet” av Krim – men spekulationerna om att det är en scen för att annonsera ett maktskifte är ändå igång i sociala medier. 

Men samtidigt tänker man rätt: herregud, hur blir Ryssland då? Ja, det kan behövas ett maktskifte – men initierat från Kreml? Och vem tar över? Kanske blir det snarare värre – dessutom med en ledare som inte ens har lika starkt folkligt stöd. Eller så följer ett Tjetjenien version 3, eller någon likartad och blodigt strid.

Om Medvedev tar över, om ens tillfälligt för att försöka ”följa” konstitutionen om en president ”avgår”, så kan det vara ett sätt att försöka rädda den ryska ekonomin, och faktiskt att kunna dra sig ur Ukraina utan att förlora ansiktet – som det oundvikligen skulle se ut, så länge Putin sitter vid makten. 

Ryktena om vad Putin gör är många. Sociala medier bjuder på de mest underhållande spekulationerna. Har Putin blivit far igen, men en viss ung gymnast (Kabajeva)? Har han plastikopererats (igen)? Har han skadat ryggen, fått influensa, eller dött av en botox-överdos?

Somliga har också antytt att detta bara är ett pr-spel, av typen ”vi låter helt enkelt Putin ’försvinna’, så bevisar vi hur viktig han är”. Ja, för hela världen spekulerar ju. Tidningar publicerar huvudnyheter om Putins ”försvinnande”. Sådana skådespel har vi sett ledare uppvisa även förut, utan att de var det minsta försvunna.

I somliga ukrainska sociala medier visas foton – från dagens begravning av Putin. Även riktiga gravstenar visas upp, gärna med Putin avbildad som halvt Putin, halvt Hitler. Givetvis skändas redan även dessa gravstenar.

Putin har egentligen uteblivit från flera sammanhang senaste tiden: han ställde in en resa till Kazakstan, flyttade fram inplanerade möten med representanter för Sydossetien i Moskva, och han deltog inte i det viktiga, årliga mötet med ledningen för säkerhetstjänsten FSB.

Sanningen är ändå att Putin varit ifrågasatt en tid, inom maktens korridorer i Ryssland. Hans politik har fört med sig allt mer kännbara politiska och främst ekonomiska konsekvenser. Hur mycket detta eventuellt än stärkt den ryska självbilden, så är det kostsamt.

För nästan ett år sedan skrev jag en krönika i Sydsvenskan med rubriken ”Putin kan ha blivit fånge i sitt Ukrainaspel”. Jag fick de följande dagarna många frågor om hur jag tänkte kring framtiden i Ryssland, och kring min spekulation att Putin faktiskt kanske hade givit sig in ett spel som slutligen kommer få honom på fall. Kanske vet vi innan veckan är över – både om Putin har fallit, och varför.

Här följer min krönika, från den 9:e april 2014 (finns även här på Sydsvenskan):

Mina spekulationer om kommande oroligheter även i östra Ukraina blev tyvärr verklighet. Beslutet att avvakta med den planerade forskningsresan till bland annat Donetsk och Charkiv var riktigt. Inte för att det skulle vara för farligt att resa dit nu, utan för att få ukrainare skulle ha tid och möjlighet att fokusera på mina frågor om korruption, samtidigt som demonstranter intar säkerhetshögkvarter och offentliga byggnader.

Nyligen skämtade jag ihop med några andra Östeuropaforskare: kanske ska jag skyndsamt samla ihop resterande forskningsmaterial innan det är ”för sent” (det vill säga innan områdena jag ska besöka blivit ryska)? Jag måste ligga steget före ryska fronten!

Det scenariot bör ses som ett icke politiskt korrekt skämt, eller hellre som en illustration av frustrationen många Östeuropaexperter känt inför hur ”konfliktens” händelseförlopp har varit ovanligt snabbt och svårt att förutspå – till och med Carl Bildt har beklagat att han gissade fel.

I helgen hade flera europeiska nyhetsportaler två nyheter intill varandra på webben. Den ena fastslog att EU:s ledare trodde att konflikten nu lugnat sig – äntligen! Den andra visade bilder av stormade byggnader i Donetsk. Tillsammans framstod det som ett omedvetet raljerande kring EU:s bristande förmåga att analysera och förutsäga.

Samtidigt skapar världens medier nu huvudrubriker utifrån relativt små proryska demonstrationer, givet städernas storlek. Charkiv och Donetsk är stora som Stockholm, men belägna i östra Ukraina. Och nog arrangeras det frekvent demonstrationer i Stockholm som lockar några tusen deltagare, utan att omvärlden bryr sig. Just nu är det nämligen på Östfronten alltid något nytt i medierna. Givetvis ska Ukraina uppmärksammas, men djupare analyser vore önskvärda.

Jag undrar främst hur några tusen tämligen oorganiserade demonstranter kan inta regionala myndighetsbyggnader i en miljonstad. Det blir orimligt om man ersätter med Stockholm och Riksdagshuset, eller Säpo:s högkvarter.

Den ryska medierapporteringen från Donetsk antyder förhandsinformation. Men låt säga att Östukrainas demonstranter inte är beordrade och betalda från Moskva, utan är självorganiserade ukrainska medborgare. Då står vi inför en kittlande tanke – att Putin slutligen blivit fånge i sitt eget Ukrainaspel. Hans utrikesminister har avsagt sig planer på militärt ingripande i Ukraina, från FN och EU kommer fördömanden samtidigt som Nato rustar och står redo. Och så återkommer en ”vädjan om hjälp” från ryskspråkiga i Ukraina.

Säger Putin nej framstår han som svag inför en under vintern alltmer positiv hemmaopinion. Säger han ja anar han de militära och ekonomiska följderna.

Men ”söndra och härska” är ju även det en gammal militärstrategi. Och Putin lyckas fortfarande: omvärlden publicerar rubriker om ett splittrat Ukraina, medan många ukrainare försöker förmedla bilden av ökad enighet.

Mi i Svenska Dagbladet inför Ukrainamötet i Minsk (10/2)

Jag intervjuads av Svenska Dagbladet inför onsdagens möte om Ukraina (och Ryssland), i artikeln ”Låsta positioner inför Ukrainamöte”.

Jag säger t.ex. följande:

  • – Jag tror tyvärr att det här kommer fortsätta vara en långdragen konflikt. Att onsdagens möte skulle leda till ett abrupt stopp på dödandet har jag svårt att se. Det är många olika frågor som måste lösas och parterna är inte ens överens om hur gränserna ska dras. Om kravet är att Ukraina ska ge upp delar av sitt territorium till Ryssland, är det orimligt. Det strider mot hur världen och länder förhåller sig till staters suveränitet.
  • – Det är viktigt att vara medveten om att konflikten är oerhört komplex. Om en fråga reds ut står flera andra på tur. Det som just nu kommer vara svårast att enas kring, men som inte går att undvika att tala om, är vilka territorier som är Ukraina och vilka som är Ryssland. Gränsfrågan är väldigt svår att förhandla kring, och positionerna är olika.
  • – Det här mötet har föregåtts av flera toppmöten och intensiv diplomati senaste veckan, och kan därför ses som mer tillspetsat. Positionerna inför mötet är ändå väldigt låsta och jag har svårt att tro att Ryssland ska ändra sin hållning, där man från rysk sida anser att kriget är en ukrainsk inrikeskonflikt som väst blandat sig i. Det är väldigt svårt att förhandla med ett land som inte anser sig vara part i konflikten.
  • – Vi vet inte vad parterna kommer föreslå under mötet. Men de europeiska ledarna kommer troligen framhålla de ökade sanktionerna mot Ryssland, samt att Rysslands agerande strider mot den europeiska säkerhetsordningen och är oacceptabelt. Länders gränser, suveränitet och möjligheter att ingå allianser måste respekteras. Ryssland kommer i sin tur att markera mot förslaget om mer omfattande amerikanska vapen på ukrainsk mark, vilket Ryssland troligen tycker innebär att USA och Nato blir en större del i konflikten.
  • – I Ryssland råder en situation där möjligheterna att kritisera makten har begränsats. Det är riskabelt att demonstrera mot Putins och Kremls linje. Ryssland har dessutom en ekonomi där valutan har försvagats, matpriser stiger och inflationen är hög. Ukrainas ekonomi har drabbats hårt av att delar av landet ligger i krigsområden, samt att ett krig måste finansieras. Dagens ekonomiska situation lär inte förändras på kort sikt.