Författararkiv: Mi Lennhag

Rysk press om Sverige: ”Jakten” på ryska ubåtar huvudnyhet i ryska Gazeta

  • Den ryska tidningen Gazera.ru har just nu en artikel om svenskarna och jakten på den misstänka/antagna/inbillade ryska ubåten som huvudnyhet.
  • Den pågående svenska försvarsoperationen beskrivs i en lätt lång artikel. Gazeta menar dessutom att det sedan i lördags råder ”panik” i svensk press.
  • Artikeln nämner Svenska Dagbladets nyhet (SvD avslöjar: Skadad rysk ubåt söks i skärgården”) om den pågående militära insatsen, där SvD angav en pålitlig källa kring noterade nödsamtal sända på en kanal som används av den ryska militären och som ska ha fångats upp och spelats in. Gazeta skriver att samtalet ska ha varit på ryska, och nämner den misstänkta radiomottagaren i Kaliningrad [vilket är hamnen där Rysslands Östersjöflotta baserar sina miniubåtar].
  • Gazeta skriver att svenska Försvarsmaktens informatör Erik Lagersten meddelat att Sverige inte kan avslöja detaljer i samband med den pågående verksamheten. Gazeta redogör ändå för informationen om att den pågående underrättelseverksamhet bedrivs med hjälp av optiska övervakningsanordningar samt fartyg med precisionssensorer. Tidningen skriver att sökverksamheten innefattar ungefär 200 personer i olika trupper, krigsfartyg och helikoptrar.
  • Gazeta skriver också om spänd väntan i Finland, och ett möte i Helsingfors för en vecka sedan då krav på förklaringar framfördes till Moskva kring incidenten då ryska krigsfartyg störde verksamhet som bedrevs på forskningsfartyget Aranda (inslag i Sveriges Radio här).
  • Ryska artikeln i Gazeta finns här under rubriken ”Шведам померещилась российская подлодка”.

Spekulationer om ryska ubåtar i Stockholms skärgård

Nu alldeles nyss publicerade Svenska Dagbladet en lång artikel med rubriken ”SvD avslöjar: Skadad rysk ubåt söks i skärgården”. Texten innehåller ganska mycket information som tidigare inte nämnts i svensk media om den pågående militära insatsen i Stockholms skärgård (jag säger nu dock inte att all den infon är korrekt). T.ex. nämns nödsamtal på ryska som skulle kunna kopplas till Kaliningrad, en förklaring till varför försvarets insats kom igång så snabbt i fredags eftermiddag, samt vad ”uppgiftslämnaren” troligen observerade där ute i skärgården (och att detta kunde kopplas ihop med annan information som FRA redan snappat upp).

SvD:s artikel är en intressant och läsvärd text, som dock får en att bland annat undra varför just SvD varit ”först” med att nämna en rad ”fakta” om den pågående insatsen de senaste dagarna. 

För den som inte såg Försvarsmaktens presskonferenser igår och idag, kan det vara intressant att veta att FM alltså sagt att det inte rör sig om en utbåtsjakt (nämns t.ex. här), utan ”annan eventuell utländsk undervattensaktivitet”.

Ryska medier rapporterade idag faktiskt rätt intressant om den svenska militära insatsen. Jag sökte (på ryska) på sökord som ”Stockholm” och ”skärgård” i rysk press. Jag testade även ”ubåtar”, men det var inte lika framgångsrikt…

SvD:s artikel finns här.

Min önskan: att Nobelkommittén belönar briljanta Svetlana Aleksijevitj

Ja, jag önskar verkligen att Svetlana Aleksijevitj senare idag faktiskt blir årets nobelprisvinnare i litteratur. Jo, jag hoppades förra året också. Men nu tror jag det är lite mer sannolikt än det var då. 

Om bara kommittén vågar, nu, i en tid då man sällan vet hur Ryssland officiellt reagerar på saker i den ”nära omvärlden”. (Alltså det som Ryssland definierar som sin närhet, även om ju just Vitryssland/Belarus anses stå Ryssland nära.) Nobelkommittén har ju dock utmanat förut, och inte – inte så ofta i alla fall – vikit av rädsla för hur priset ska mottas i termer av politik och ekonomi.

Så låt oss hoppas att denna berättarmästarinna belönas. Få författare har som Aleksijevitj lyckats fånga – och beröra sin samtid med – de vardagliga berättelserna från den sovjetiska epoken. Aleksijevitj är en del av den ”slaviska” berättartraditionen, ja, men hon är också något mer modernt än enbart en efterföljare till ”de stora ryska berättarna”. Och hon värjer inte för de jobbiga ämnena, för krig och lidande, för den lilla människan, och för hur stora berättelser den lilla människan faktiskt ofta rymmer. Om man bara lyssnar. (Jag tänker ibland i mitt arbete där jag intervjuar vanliga människor om vardagskorruption i de post-sovjetiska länderna, att jag ska försöka lyssna så som Aleksijevitj måste ha lyssnat.)

Och jag hoppades ju på Tomas Tranströmer i flera år, tills det äntligen hände!

Svetlana Alexievich/ Святлана Алексіевіч

Publicerat: recension av Pussy Riots texter, tal och sånger

Jag ”recenserar” texter, tal & låtar av den ryska politiska musikgruppen Pussy Riot i tidskriften Nordisk Östforum (2014:1).

Texten finns tillgänglig gratis här, ifall man loggar in som student eller anställd på svenskt universitet. Tyvärr är texten annars inte gratis. 

Jag har dock skrivit om Pussy Riot tidigare, bland annat på samlingsbloggen Östbloggen, i inlägget ”Ryska huliganer – eller ryska regimkritiker?

(”Bokomtaler/recension: Pussy Riot – En pønkebønn for frihet”. Nordisk Östforum nr. 01 2014.)

Mina aktiviteter/kommentarer kring svenska valet 2014

[Uppdaterades 14/9]

VALDAGEN (inplanerade aktiviteter):

  • Under valdagen sitter jag i en panel på Statsvetenskapliga institutionen, Lund, där jag ska kommentera hur den svenska utrikespolitiken kan tänkas se ut efter valet. (21.30-22.00. Edens hörsal, Paradigatan 5H.)
  • Under söndagskvällen är jag expertkommentator i Helsingborgs Dagblads webb-TV för att kommentera riksdagsvalet. Jag deltar ca 20.40 (efter första ValU:n) och 22.30 (då ett preliminärt resultat troligen är tillgängligt för att kommentera).
  • Intervjuas av franska Radio France Internationale om svenska valet.

VECKAN FÖRE VALET (urval):

Mi modererade utrikespolitisk debatt – Ryssland i fokus

(Foto: Lukas J. Herbers)

Fem dagar före valet (9/9) modererade jag en debatt i Lund. Fokus var säkerhets-, försvars-, bistånds- och klimatpolitik.

I debatten deltog Lars Ohly (V), Hans Wallmark (M), Valter Mutt (MP), Désirée Pethrus (KD), Kenneth Forslund (S), Allan Widman (FP), Kerstin Lundgren (C), Markus Wiechel (SD), och Sarah Nilsson Dolah (F!).

Tidningen Lundagård rapporterade om evenemanget (”Rysk dominans i utrikespolitisk debatt”), och skrev bland annat: 

”Samtliga riksdagspartier och Feministiskt initiativ möttes under tisdagskvällen i en debatt om Sveriges utrikespolitiska utmaningar. Trots ett stundtals uppskruvat tonläge bjöds det på få överraskningar.

”Vilken utrikespolitik kommer Sverige föra de fyra kommande åren?”, det var frågeställningen när Utrikespolitiska föreningen bjöd in de potentiella makthavarna för att diskutera bland annat Nato, Ryssland, IS och det växande miljöhotet, modererade av statsvetardoktoranden Mi Lennhag.

Det var hanteringen av Ryssland som dominerade från start, med en höger som delvis vill se Natomedlemskap, en vänster som vill värna alliansfriheten i mer än ett avseende och SD som vill bygga en försvarsallians med de övriga nordiska länderna.

Allianspartierna framställer Ryssland som ett konkret hot mot stabiliteten i Sveriges närområde, som bäst möts av europeisk enighet och Natosammarbete. Lars Ohly från Vänsterpartiet anklagade den sittande regeringen för att försöka smyga in Sverige i Nato utan folkligt mandat. Han fick oväntat medhåll från både Folkpartiet och Moderaterna, även om slutsatserna av analysen skiljde sig. /…/ ” (Läs vidare på Lundagård.)

Evenemanget syns t.ex. här på Facebook. (Tyvärr var det fullsatt, och många fick vända i dörren.)

Mi i ‘Studio Ett’ om möjligheter till snar stabilitet i Ukrainas (27/8)

I slutet av augusti (27/8) deltog jag i ‘Studio Ett’, Sveriges Radio P1, för att tala om situationen i Ukraina, med fokus på hur man bör se på framtiden och möjligheterna till att på kort sikt lyckas ”lösa” situationen i (öst)Ukraina.

Inslaget fick rubriken ”Långvarig konflikt mellan Ryssland och Ukraina”, vilket ganska väl summerar vad Sten Sjöström och jag ansåg om just tidsperspektiven. 

Mi i ‘Studio Ett’ om Ukraina: Om synen på politiker, Ryssland och konflikten i öst (19/8)

Jag deltog i ‘Studio Ett’ (Sveriges Radio, P1) om vardagen i Ukraina, förtroendet för presidenten, oron både i östra och västra Ukraina om de alltmer vålsamma striderna, Putin-kritiken m.m.

Och jag fick frågan: Vem skyller man konflikten i Östukriana på? Regeringen, presidenten, armén och bristande resurser? 

Nej, ukrainarna jag intervjuat i sommar skyller rätt konsekvekt på Ryssland, och på Putin.

Inslaget finns här: ”Oron och kriget i Ukraina

Ett minne från min allra första dag i Ryssland


Ett foto (föga smickrande) från första dagen jag var i Ryssland. Jag var 18. Resan gick från Skåne, via Finland, och äntligen hade jag nått fram till rysk mark. Då hade jag längtat och drömt i många år. För att få råd att resa hade jag varit tidningsbud, jobbat i restau
rang och bar, och jag hade plockat morötter med polacker på skånska åkrar (inga andra svenskar ville ha de jobben). Vägen till Ryssland bestod bland annat av liftning, nattbuss och båt. Jag kunde tre fraser på ryska när jag anlände: ”tack så mycket” (användbart), ”jag kan bara lite ryska” (sjukt opraktiskt att kunna säga denna enda mening på korrekt ryska, för ingen trodde ju mig – och dessutom kunde jag inte ens ‘lite’ ryska!), samt ”jag förstår inte vad ni säger” (också sjukt opraktiskt eftersom ingen trodde mig då heller). 

På fotot äter jag hungrigt en hel karp med händerna, tidigt på morgonen, på en förortsgata utanför Sankt Petersburg. Detta var mitt första mål mat i Ryssland. (Jag vet att det ser ut som om jag äter en fågel, men det gör jag alltså inte.) Jag gick in i en fiskaffär och förstod inget alls, så jag valde något billigt, eftersom jag äter all fisk. Affären sålde enbart fisk och jag var för hungrig för att leta efter något mer ätbart att ha till. Eller bestick. (Först senare lärde jag mig vad karp hette på ryska.)

Bagaget var minimalt, mocka-rocken var från UFF, och resväskan var svenska försvarets avlagda M59 med stålram. Det enda av värde jag hade med var min dyra kamera. Jag sov med kamera-remmen runt halsen eller ena armen varje natt (på natt-tåg, vandrarhem, tågstationer, som inneboende, på bussar), eftersom jag inte ville bli bestulen på den. Tunnelbane- och gatuljud spelades in med en diktafon från 80-talet, och jag tecknade massor. Jag gjorde i princip bara saker som var gratis. Jag hann därmed se otaliga revolutionsmuseer och säkert lika många militärhistoriska museer, eftersom dessa tydligen alltid är gratis i postsovjetiska stater. Jag kom hem med mycket teckningar av propagandabilder, och sovjetiskt manliga män som krigade eller jobbade med tunga jordbrukssysslor, eller starka och bestämda kvinnor som slet i fabriker och traktorer. 

På en tunnelbane-biljett fick man stanna i underjorden så länge man ville, så jag såg senare under den resan faktiskt alla Moskvas metrostationer under ett par dagar (ett billigt nöje för ungefär en krona om dagen). 

Damen jag bodde hos i Sankt Petersburg lärde mig min första ryska: hon radade upp matvaror och saker från hemmet och övade glosor med mig. Kvällen efter var det förhör. Men det första jag lyckades säga på ryska bortsett de där tre fraserna jag kunde när jag kom dit var: ”det är kallt”, för kallt var det den hösten. Det tog inte lång tid innan rimfrosten frös på insidan av fönstren. 

Putin var ännu rätt okänd, och inte alls folkets man.

Jag hade med en liten parlör jag fått av en omtänksam släkting. Men den var så omodern att meningarna inte var användbara för att kommunicera. Däremot var det ett utmärkt sätt att få karga ryssar att skratta. Jag minns ännu andra kvällen hos damen i Sankt Petersburg, när hon och hennes släkt som var på besök fick bläddra i min parlör. Oj, jösses vad de skrattade. De skrattade så de grät. Jag tror parlören var från kanske 50- eller 60-talet. Den innehör, minns jag, bland annat meningen ”vill ni putsa mina polisonger?”. Tack vare den där parlören lyckades jag få många blyga eller tveksamma ryssar att spricka upp i stora leenden. En utmärkt parlör, alltså.

Jag fortsatte plugga ryska glosor hela resan. Men grammatiken lät jag bli. Jag lyckades efter några månader ändå kommunicera hyfsat okej genom att bara säga alla ord i grundform i en rad efter varandra. Vill man förstå, så kan det ju gå ändå. 

Första veckorna tyckte jag dock att ryssarna var de mest ohövliga människor jag någonsin träffat. Det var hemskt. Sedan gick det över. Jag började förstå mentaliteten, och jag började våga försöka tala ryska. Och inte ens en dag som denna kan jag egentligen tänka så värst ont om vanliga ryssar. Det kan vara viktigt att få berätta, eller påminna sig själv och andra om.

(Jag tycker fortfarande karp är rätt gott, trots att den ibland kan smaka lite väl mycket sump.)