Författararkiv: Mi Lennhag

Jag är i Ukraina nu (juli/augusti)

Jag är i Ukraina nu, och nås på följande sätt: 

  • Mobil (svensk): 0709-509323. (Skicka helst sms, eller ring.)
  • Skype: ‘milennhag’
  • Twitter: @Lennhag
  • E-mail: mi@lennhag.com

Jag är här i jobb och genomför intervjuer om korruption, ekonomi och politik. Jag kan ha tid för vissa medie-uppdrag under tiden här. Jag kan inte alltid svara i telefon, men sms:a eller maila mig.

Att inte vilja tala om ett nytt kallt krig

Alldeles oavsett vem som orsakat det nedskjutna planet i Östukraina idag, och oavsett om det ens var avsikten att skjuta ned ett civilt flygplan, så är situationen mycket beklaglig. Fredlig diplomati, dialog – och även sanktioner – blir svårare och svårare. Och jag tycker det är så synd och sorgligt att de länder i Östeuropa som jag i grunden uppskattar på så många sätt, har hamnat/försatt sig i det här. Det gäller alltså både Ryssland och Ukraina.

Jag önskar nästan att någon kunde vrida tillbaka klockan till när jag var 18 år och reste till Ryssland och Ukraina första gången. Då, år 2000, gick utvecklingen inom så många områden i en helt annan riktning än den gjort sedan Majdan-protesterna i Ukraina började för mindre än ett år sedan och den ukrainska ekonomin långsamt rasat samman ännu mer, men även sett över flera år i Ryssland nu, där yttrandefrihet och mänskliga rättigheter alltmer inskränkts efter hand. Det känns faktiskt sorgligt, särskilt idag, när jag vet att flera av de europeiska tidningarnas ledarsidor i morgon kommer tala om ett nytt kallt krig i Europa.

Mi i TT om att Slovjansk ”återtagits” & att vapenvilan inte förlängdes i Ukraina

Jag intervjuades av TT (5/7) om att ukrainska styrkor återtagit Slovjansk och att ”separatister” flytt staden. Texten finns t ex här i GP (”Rebellkritik mot Putin efter förlust”).

Jag citerades därefter även i Dagens Industri (6/7) om osäkerheten i Ukraina efter att ”separatisterna” lämnat Slovjansk (”Proryska rebeller rasar mot Putin”).

Om svensk yttrandefrihet, och en kollega som in i det sista försvarade den

För exakt ett år sedan skickade jag och professor Lennart Lundquist in slutversionen av vår artikel om Snowden, svensk yttrandefrihet och visselblåsare till Svenska Dagbladets Brännpunkt-sida (”Sveket som drabbar oss alla”). Och nu finns inte Lennart mer, vilket känns djupt sorgligt. Han var en vass, obekväm, lekfull, provokativ och mycket rolig akademiker. De där sommarveckorna när vi skrev ihop för ett år sedan var så roliga. Han hade inte producerat gemensam text ihop med någon på över tio år, men han tyckte verkligen det var oväntat kreativt och roligt att få testa igen, och med någon så mycket yngre (han var född på 30-talet, jag på 80-talet). När medie-stormen som följde på vår artikel drabbade oss, hade jag precis lämnat mitt torp i Västergötland, och Lennart befann i en stuga på Gotland. Så han skickade all media på mig (”du är ung, du kan det där, och du gör det ju så bra”). 
Nu blir det mindre opera på jobbet för oss som jobbar kvällar och helg ibland, och mindre fotbollsprat i fikarummet. Jag minns Lennarts förtjusning när han som vanligt först tystnat i fotbollsdiskussionen vid tio-fikat, för att jag (dvs en icke-man) kom in i rummet, men jag i stället snappade upp ämnet och jämförde matchen som diskuterades med Brasilien-matchen vid VM 1994, och Tysklands bronsmatch 2006. ”Åh, du snackar fotboll! En tjej!” Men mest var han en akademiker med integritet, och civilkurage. En pålitlig kollega, ifall man var ärlig och engagerad när man talade med honom. Nu blir hans senaste bok inte färdig, och han kommer inte gästföreläsa på min kurs i höst. Jag kommer inte igen få säga till studenterna ”att nu ska ni ha en gästföreläsare som ni gärna får provocera, och som bara blir förtjust ju mer ni ifrågasätter hans forskning och tankar”.

Mi i ‘Studio Ett’ (Sveriges Radio) om Ukraina efter vapenvilan (2/7)

Jag deltog i ‘Studio Ett’ (Sveriges Radio) den 2:a juli for att tala om läget i Ukraina just nu.

Först i inslaget sändes Sten Sjöströms utmärkta reportage från en typ av mottagningsstation för ukrainska flyktingar, där flera olika sätt att se på situationen i Östukraina fick utrymme via intervjupersoner. Därefter talar jag i ca sju minuter lite mer allmänt om problem och möjligheter i Ukraina just nu, samt försöker förmedla hur oerhört svårt det måste vara att vara president i Ukraina dessa dagar.

Inslaget finns här på Sveriges Radios hemsida.

Om det ukrainska folket som föredöme i svensk press – då och nu

Av en slump insåg jag idag att jag citerades i en signerad DN-ledare den 29 april (jag googlade mig själv för att hitta en helt annan artikel.) 

I ledaren ”EU-pengar får inte bli skådebröd” skrivs: 

”Uppemot 40 procent av svenskarna säger i en Sifoundersökning att EU måste ge ett mer kraftfullt svar på krisen i Ukraina, rapporterar Europaportalen. Till sajten säger statsvetaren Mi Lennhag att den orangefärgade revolutionen för tio år sedan förändrade vår syn på landet. Stödet är starkt för att unionen ska hjälpa Ukraina.”

Detta uttalande baserade jag på en uppsats som jag skrivit, som sedan blev en working paper-rapport som Centrum för Europaforskning publicerade: Föredömligt folk förvandlar Gränsland till Europaland – Bilden av Ukraina i svensk press januari 2004 till mars 2006

Jag inser nu att min rapport faktiskt är aktuell, och kanske läsvärd, igen. Den är baserad på ca 2000 artiklar från sex svenska tidningar. (Jag förstår ännu idag inte riktigt hur jag orkade läsa alla de artiklarna, som i många fall handlade om samma händelser.)

Sammanfattning av min rapport:
I den här uppsatsen bedrivs en narrativ medieanalys av hur den svenska rapporteringen om Ukraina sett ut mellan januari 2004 och mars 2006 utifrån sex rikstäckande tidningar. Genom kvantitativa och kvalitativa metoder och med hjälp av ett ramverk av de teoretiska begreppen stereotyper, berättelser och diskussionen om ”den Andre” i Europa, identifieras och diskuteras ett antal huvudteman i mediebilden av Ukraina.

De dominerande huvudteman i rapporteringen är den orange revolutionen, diskussionen om Ukraina i relation till öst och väst i Europa, historiska referenser och ekonomiska möjligheter. Bilden av Ukraina är förvånansvärt homogen i de olika tidningarna. En långsamt förändrad bild av Ukraina synliggörs – med den orange revolutionen som vändpunkt – där landet går från att betraktas som ett Gränsland till ett Europaland. Den orange revolutionen ledde även till en kvantitativ ökning av rapporteringen om och referenserna till landet.

Svensk media är positivt inställd till ukrainskt EU-medlemskap, och det ukrainska folket framställs homogent som modigt, föredömligt och väststrävande. Tidningarna riktar skarp kritik mot rysk inblandning i Ukrainas politik. Generellt är kunskaperna om Ukraina relativt undermåliga och rapporteringen sensationsbetonad, men efter den orange revolutionen märks en förbättrad kvalitet och djupare analyser i rapporteringen. I samband med denna utveckling har stereotyperna delvis förändrats och blivit mer positiva, men samtidigt avtagit i omfattning. Rapporteringen utgår ofta från ett svenskt perspektiv med ämnen som antas intressera svenska läsare och som bekräftar en svensk identitet.

Rapporten finns att läsa i sin helhet här. 

Mi i ‘Studio Ett’ efter det ukrainska presidentvalet (26/5)

Jag deltog i ‘Studio Ett’ (Sveriges Radio, P1), dagen efter presidentvalet i Ukraina, för att summera och blicka framåt. Vem är vinnaren, Porosjenko? Vad anser OSSE om valet? Hur djup är splittringen mellan öst och väst?

Jag resonerar om den rike chokladkungens möjligheter att nå framgång och få stabilitet i Ukraina. Jag nämner både positiva och negativa aspekter av det genomförda valet, och talar kort om vad OSSE nämnde i sin rapport som publicerades eftermiddagen efter valet. 

I just den här radiosändningen vågade jag mig även på lite försynt kritik av hur media beskrivit Ukrainas splittring som djup och omfattande, samt att faktiskt tala om ”separatisterna” i Östukraina och vad de strävar efter. (Jag får ju liksom hat-mail även om jag är försiktig och undviker ”de farliga och känsliga ämnena” om Ukraina – dvs de ämnen som genererar flest hatiska mail – så då kan jag väl likväl säga vad jag tycker, om alla ämnen.)

Jag börjar tala 7:50 in i sändningen och till slutet. Online här på ww.sr.se.

Mi i Helsingborgs Dagblad (24/5) om propaganda som vapen och avtagande folklig tillit i Ukraina

Dagen före den ukrainska valdagen skrev jag en analys om Ukraina i Helsingborgs Dagblad. Artikeln hade rubriken Ett ordkrig om Ukraina”, och handlar om propaganda som vapen, problemen som finns i Ukraina även om ett demokratiskt val hålls 25/5, samt den vardagliga tilliten mellan folk och grannar som tyvärr börjat avta i regionen nu.
 
Jag försöker lyfta fram några aspekter som inte fått så mycket utrymme på sistone. Mycket av debatten den senaste tiden har ju handlat om Putins eventuella ”agerande” i Donbas-regionen, att EU-valet blivit en referens vad gäller Ukraina-valet och Ukrainas framtid (i inrikespolitisk debatt i Sverige i alla fall), eller att debatten lyfts till försvarsfrågor generellt samt NATO:s och Rysslands truppförflyttningar mer specifikt. Detta är givetvis viktiga perspektiv! Jag skulle i media dock gärna se ännu mer av andra perspektiv – inifrån landet, hur situationen ter sig för vanligt folk, samt hur omfattande problem Ukraina generellt har just nu, bortom enbart ”separatist-protesterna” (som givetvis också är allvarliga och värda mycket nyhetsfokus).
Förutom valet igår söndag är det just nu ganska exakt 6 månader sedan Euromajdan-protesterna började.