Författararkiv: Mi Lennhag

Spekulationer om Putin, Kreml & Rysslands framtid

Jag tror måndagen blir avgörande i Ryssland. Jag tror faktiskt att vi före onsdag och Krim-”firandet” vet vad som egentligen håller på att hända i Kreml. Måndagens möten (med bl. a. Kirgizistans president) blir extra svåra för Putin att ställa in utan bra förklaringar. Årsdagar är dessutom mycket viktiga i Ryssland, och årsdagen av annekteringen av Krim lär inte passera obemärkt. Just nu byggs en stor scen vid Röda torget i Moskva. Troligen inför årsdagen av just ”införlivandet” av Krim – men spekulationerna om att det är en scen för att annonsera ett maktskifte är ändå igång i sociala medier. 

Men samtidigt tänker man rätt: herregud, hur blir Ryssland då? Ja, det kan behövas ett maktskifte – men initierat från Kreml? Och vem tar över? Kanske blir det snarare värre – dessutom med en ledare som inte ens har lika starkt folkligt stöd. Eller så följer ett Tjetjenien version 3, eller någon likartad och blodigt strid.

Om Medvedev tar över, om ens tillfälligt för att försöka ”följa” konstitutionen om en president ”avgår”, så kan det vara ett sätt att försöka rädda den ryska ekonomin, och faktiskt att kunna dra sig ur Ukraina utan att förlora ansiktet – som det oundvikligen skulle se ut, så länge Putin sitter vid makten. 

Ryktena om vad Putin gör är många. Sociala medier bjuder på de mest underhållande spekulationerna. Har Putin blivit far igen, men en viss ung gymnast (Kabajeva)? Har han plastikopererats (igen)? Har han skadat ryggen, fått influensa, eller dött av en botox-överdos?

Somliga har också antytt att detta bara är ett pr-spel, av typen ”vi låter helt enkelt Putin ’försvinna’, så bevisar vi hur viktig han är”. Ja, för hela världen spekulerar ju. Tidningar publicerar huvudnyheter om Putins ”försvinnande”. Sådana skådespel har vi sett ledare uppvisa även förut, utan att de var det minsta försvunna.

I somliga ukrainska sociala medier visas foton – från dagens begravning av Putin. Även riktiga gravstenar visas upp, gärna med Putin avbildad som halvt Putin, halvt Hitler. Givetvis skändas redan även dessa gravstenar.

Putin har egentligen uteblivit från flera sammanhang senaste tiden: han ställde in en resa till Kazakstan, flyttade fram inplanerade möten med representanter för Sydossetien i Moskva, och han deltog inte i det viktiga, årliga mötet med ledningen för säkerhetstjänsten FSB.

Sanningen är ändå att Putin varit ifrågasatt en tid, inom maktens korridorer i Ryssland. Hans politik har fört med sig allt mer kännbara politiska och främst ekonomiska konsekvenser. Hur mycket detta eventuellt än stärkt den ryska självbilden, så är det kostsamt.

För nästan ett år sedan skrev jag en krönika i Sydsvenskan med rubriken ”Putin kan ha blivit fånge i sitt Ukrainaspel”. Jag fick de följande dagarna många frågor om hur jag tänkte kring framtiden i Ryssland, och kring min spekulation att Putin faktiskt kanske hade givit sig in ett spel som slutligen kommer få honom på fall. Kanske vet vi innan veckan är över – både om Putin har fallit, och varför.

Här följer min krönika, från den 9:e april 2014 (finns även här på Sydsvenskan):

Mina spekulationer om kommande oroligheter även i östra Ukraina blev tyvärr verklighet. Beslutet att avvakta med den planerade forskningsresan till bland annat Donetsk och Charkiv var riktigt. Inte för att det skulle vara för farligt att resa dit nu, utan för att få ukrainare skulle ha tid och möjlighet att fokusera på mina frågor om korruption, samtidigt som demonstranter intar säkerhetshögkvarter och offentliga byggnader.

Nyligen skämtade jag ihop med några andra Östeuropaforskare: kanske ska jag skyndsamt samla ihop resterande forskningsmaterial innan det är ”för sent” (det vill säga innan områdena jag ska besöka blivit ryska)? Jag måste ligga steget före ryska fronten!

Det scenariot bör ses som ett icke politiskt korrekt skämt, eller hellre som en illustration av frustrationen många Östeuropaexperter känt inför hur ”konfliktens” händelseförlopp har varit ovanligt snabbt och svårt att förutspå – till och med Carl Bildt har beklagat att han gissade fel.

I helgen hade flera europeiska nyhetsportaler två nyheter intill varandra på webben. Den ena fastslog att EU:s ledare trodde att konflikten nu lugnat sig – äntligen! Den andra visade bilder av stormade byggnader i Donetsk. Tillsammans framstod det som ett omedvetet raljerande kring EU:s bristande förmåga att analysera och förutsäga.

Samtidigt skapar världens medier nu huvudrubriker utifrån relativt små proryska demonstrationer, givet städernas storlek. Charkiv och Donetsk är stora som Stockholm, men belägna i östra Ukraina. Och nog arrangeras det frekvent demonstrationer i Stockholm som lockar några tusen deltagare, utan att omvärlden bryr sig. Just nu är det nämligen på Östfronten alltid något nytt i medierna. Givetvis ska Ukraina uppmärksammas, men djupare analyser vore önskvärda.

Jag undrar främst hur några tusen tämligen oorganiserade demonstranter kan inta regionala myndighetsbyggnader i en miljonstad. Det blir orimligt om man ersätter med Stockholm och Riksdagshuset, eller Säpo:s högkvarter.

Den ryska medierapporteringen från Donetsk antyder förhandsinformation. Men låt säga att Östukrainas demonstranter inte är beordrade och betalda från Moskva, utan är självorganiserade ukrainska medborgare. Då står vi inför en kittlande tanke – att Putin slutligen blivit fånge i sitt eget Ukrainaspel. Hans utrikesminister har avsagt sig planer på militärt ingripande i Ukraina, från FN och EU kommer fördömanden samtidigt som Nato rustar och står redo. Och så återkommer en ”vädjan om hjälp” från ryskspråkiga i Ukraina.

Säger Putin nej framstår han som svag inför en under vintern alltmer positiv hemmaopinion. Säger han ja anar han de militära och ekonomiska följderna.

Men ”söndra och härska” är ju även det en gammal militärstrategi. Och Putin lyckas fortfarande: omvärlden publicerar rubriker om ett splittrat Ukraina, medan många ukrainare försöker förmedla bilden av ökad enighet.

Mi i Svenska Dagbladet inför Ukrainamötet i Minsk (10/2)

Jag intervjuads av Svenska Dagbladet inför onsdagens möte om Ukraina (och Ryssland), i artikeln ”Låsta positioner inför Ukrainamöte”.

Jag säger t.ex. följande:

  • – Jag tror tyvärr att det här kommer fortsätta vara en långdragen konflikt. Att onsdagens möte skulle leda till ett abrupt stopp på dödandet har jag svårt att se. Det är många olika frågor som måste lösas och parterna är inte ens överens om hur gränserna ska dras. Om kravet är att Ukraina ska ge upp delar av sitt territorium till Ryssland, är det orimligt. Det strider mot hur världen och länder förhåller sig till staters suveränitet.
  • – Det är viktigt att vara medveten om att konflikten är oerhört komplex. Om en fråga reds ut står flera andra på tur. Det som just nu kommer vara svårast att enas kring, men som inte går att undvika att tala om, är vilka territorier som är Ukraina och vilka som är Ryssland. Gränsfrågan är väldigt svår att förhandla kring, och positionerna är olika.
  • – Det här mötet har föregåtts av flera toppmöten och intensiv diplomati senaste veckan, och kan därför ses som mer tillspetsat. Positionerna inför mötet är ändå väldigt låsta och jag har svårt att tro att Ryssland ska ändra sin hållning, där man från rysk sida anser att kriget är en ukrainsk inrikeskonflikt som väst blandat sig i. Det är väldigt svårt att förhandla med ett land som inte anser sig vara part i konflikten.
  • – Vi vet inte vad parterna kommer föreslå under mötet. Men de europeiska ledarna kommer troligen framhålla de ökade sanktionerna mot Ryssland, samt att Rysslands agerande strider mot den europeiska säkerhetsordningen och är oacceptabelt. Länders gränser, suveränitet och möjligheter att ingå allianser måste respekteras. Ryssland kommer i sin tur att markera mot förslaget om mer omfattande amerikanska vapen på ukrainsk mark, vilket Ryssland troligen tycker innebär att USA och Nato blir en större del i konflikten.
  • – I Ryssland råder en situation där möjligheterna att kritisera makten har begränsats. Det är riskabelt att demonstrera mot Putins och Kremls linje. Ryssland har dessutom en ekonomi där valutan har försvagats, matpriser stiger och inflationen är hög. Ukrainas ekonomi har drabbats hårt av att delar av landet ligger i krigsområden, samt att ett krig måste finansieras. Dagens ekonomiska situation lär inte förändras på kort sikt.

 

”Valutakris” även i Belarus: näthandel m.m. stängs ner

I kväll kom en del mer konkreta nyheter om hur det är ställt i Belarus med valutafall och individers försök att säkra sina tillgångar, bland annat genom att spendera pengarna innan valutan kraftigt sjunkit i värde (snarlikt vad som skett i Moskva senaste veckorna alltså).

En rätt okej sammanställning (på engelska) av vilka nätsajter, nyhetsportaler och online-affärer som stängts ner nu i kväll (IP-adresserna har blockats av statliga myndigheter, om jag förstått saken rätt) finns här i en artikel av AFP: ”Belarus blocks online sites, closes stores to stem currency panic”.

Aktionen syftar troligen även till att hindra medborgare från att informera sig om ekonomin och valutan, dvs det handlar inte om att enbart konkret omöjliggöra eller försvåra handel.

Belapan, en populär och relativt oberoende nyhetssida, uppgav i kväll att bland annat deras webbplatser Belapan.by och Naviny.by har blockerats. Även Belapans engelska sida verkar vara nedsläckt nu. 

Den vitryska staten sägs ha monopol på att utfärda IP-adresser, vilket gör detta möjigt. 

Nätsajten BelarusPartisan.org hade i kväll blockeringen av webbsidor som huvudnyhet: ”Декабрьское безумие: в Беларуси блокируют независимые интернет-СМИ и закрывают интернет-магазины”. Även en del andra nyhetssidor i Belarus som skriver om blockeringen är fortfarande ”öppna”. 

Jag har noterat att The Moscow Times varit omöjlig att nå delar av kvällen, men hur detta skulle kunna ha med saken att göra har jag svårt att se… 

Årsdagen av Majdan – och en genomgång av min analys från november 2013

Idag, 21:e november, är det exakt ett år sedan protesterna på Majdan i Kiev startade. Den 27:e november 2013 skrev jag på Sydsvenskans ‘Aktuella frågor’ om vad som pågick i Kiev och Ukraina. Jag fick rätt omfattande kritik för min analys. Bland annat skrev jag:

”Folk demonstrerar just nu inte för Julia Tymosjenko. De demonstrerar inte enbart för ett visst EU-avtal – utan även emot maktlöshet, politiska spel och bristande lyhördhet.” 

Jag fick kritik i Sverige för att jag inte ”förstod” att folk i Ukraina ju protesterade främst kring just det där EU-avtalet. Nu, ett år senare, är det ytterst få som kritiserar den analysen. Jag har också fått många kommentarer, exempelvis från ukrainare som hört mig på Sveriges Radios sändningar på ryska, som tackat mig för korrekta analyser av det som pågår i Ukraina. Människor i Donetsk har hört av sig och varit tacksamma över att inte utmålas enbart i svart-vita ordalag.

I debattartikeln i Sydsvenskan skrev jag även, vilket torde ha varit aktuellt ända sedan dess:

”Ukrainas inrikespolitik på hög nivå framstår för många icke-ukrainare som lätt kaotisk, med en ständig rotation och återanvändning av tidigare presidenter, premiärministrar, oppositionsledare, borgmästare och oljeförmögna affärsmän.

Jag tror att politiken ofta framstår så även för ukrainarna.”

Jag skrev även:

”Däremot är den fängslade tidigare premiärministern Julia Tymosjenko snarare en bifigur i sammanhanget.”

Nej, Julia blev ingen front-gestalt, mer än de dagar direkt efter att hon släppts ur fängelset och talade på torgen i Kiev. Vid presidentvalet fick hon mycket låga siffror.

Jag hävdade också:

”Poliskår, rättsväsende och politiker ses bland många ukrainare som korrupta, och folk har därför vid flera val röstat för oppositionen.

Ukrainsk politik präglas av kortsiktighet, och av en uppgivenhet inför det politiska. Men man bör minnas att de politiska intriger på hög nivå som EU-politiker ser som viktiga för Ukraina inte alltid är de frågor som ukrainare framhåller.”

Året som har gått har nog visat just detta – att ukrainare har lyft frågor om korruption och ett icke rättssäkert rättsväsende till en av de största frågorna på agendan. Och det är idag inte heller EU som är den stora frågan i Ukraina, utan betydligt mer akuta frågor om ekonomi, politik, och krig. 

Slutligen, på tal om de år 2013 ännu framtida ryska ”motreaktionerna”, samt EU:s kommande sanktioner mot Ryssland och möjliga lättnader gentemot Ukraina, skrev jag även:

”Men ett associeringsavtal med EU hade troligen inneburit ryska reaktioner och ekonomiska förluster för Ukraina på kort sikt. Detta har EU nog inte fullt ut förstått och varit villigt att ’kompensera’ för, exempelvis genom konkreta garantier. Nu står Ukraina inför en kall vinter, då Rysslands makt över gasberoendet är stor.” 

Det är tyvärr också sant ännu idag, även om jag givetvis rationellt inser att EU på många sätt inte kunnat agera annorlunda i somliga av åtgärderna när det gällt Ukraina-krisen.

Och även nu väntar en kall vinter med rysk gasbereonde och Putin vid makten – igen.

Det är ibland intressant att gå tillbaka och läsa hur man analyserade en händelse, alldeles precis när något nytt startat. Hela min debatt-artikel finns här på Sydsvenskan

Om att få ”slippa” utföra arbetsuppgifter

Idag skriver jag ett inlägg om något helt annat än Östeuropa. 

På tal om att låta barnmorskor och förlossningsläkare få ”slippa” utföra eller rådgiva kring aborter och preventivmedel (om detta är emot deras tro eller övertygelse) tycker jag såhär:

  • Strider det mot ens starka personliga övertygelser att delta i aborter, får man välja ett annat yrke än förlossningsläkare eller barnmorska.
  • Är man politiskt övertygad om att det är fel att sätta betyg i grundskolan, så får man låta bli att bli lärare, eller sätta betyg i alla fall och driva sina politiska åsikter i annat forum.
  • Domare vid svenska domstolar bör döma enligt lagen, även om de tycker att den har sina brister.
  • Poliser i tjänst bör förhindra nakotikabrott, även om de personligen är för en legalisering av den aktuella drogen.
  • Tycker man att det borde vara slöjförbud i grundskolan, så får man som lärare låta bli att kommentera detta inför elever med slöja, till dess att lagen eventuellt är ändrad.
  • Riksdagsledamöter ska betala den relativt höga lagstadgade skatt de får på sina relativt höga riksdagsarvoden, även om de är för platt skatt.
  • Läkare ska operera även döende mördare, eftersom läkareden talar om att rädda liv.
  • Psykologer bör inte döma sina patienter för exempelvis begångna grova brott de är fällda för, utan i stället följa arbetsbeskrivningen och försöka hjälpa.
  • Advokater bör inte sluta representera en klient hur som helst, för att klienten begått ett fruktansvärt brott som man inte kan stå ut med att tänka på.
  • Poliser och åklagare ska inte lägga ner förundersökningar för att de personligen tycker att brottet är motiverat utifrån egna rättesnören kring moral, eller för att de tycker synd om den misstänkte.
  • Jag som universitetslärare ska följa den av institutionsstyrelsen bestämda läroplanen för en kurs, även om jag personligen skulle tycka att det finns viktigare kursböcker att studera. Och jag ska sätta betyg utifrån betygskriterierna, även om jag personligen skulle ha invändningar mot dessa.

Listan kan göras lång. Och för övrigt tror jag de flesta i sina yrkesutövanden ganska ofta gör saker de personligen skulle vilja slippa, eller som de utifrån egna politiska eller religiösa åsikter skulle vilja göra annorlunda. Detta ska man inte alltid tvingas tiga om – vi lever i en demokrati och vi har yttrande- och tryckfrihet – men man bör inte låta det drabba enskilda och utsatta individer som man möter i sin yrkesutövning som t.ex. polis, läkare, lärare, åklagare, riksdagsledamot, försvarsadvokat, barnmorska eller psykolog.

Vem ska i annat fall bestämma vilka frågor som får ”undantas”? Vem ska säga att ”en etisk aspekt som handlar om livs början och slut” är viktigare än, eller inte jämförbar med, de andra exemplen? Nej, har man svårt med arbetsuppgifterna som ingår i det arbete man i fallen ovan valt att utbilda sig till (undantaget riksdagsledamöter som ju inte avkrävs en examen), så får man ta ansvaret och göra något annat. Med de examina som nämns ovan har man troligen heller inte så svårt att finna ett annat kvalificerat arbete. Eller så får man ta ett helt annat kneg, som så många andra i Sverige.






Mi i ‘Studio Ett’ om Ukrainas parlamentsval (27/10)

Jag deltog i ‘Studio Ett’ (Sveriges Radio, P1) idag kl. 16.00 i inslaget ”Ukraina efter valet”. Även Kent Härstedt var med, i sin roll för OSSE och valobservatörerna. 

Några mer eller mindre officiella dokument som är intressanta: 

 

 



Rysk press om Sverige: ”Jakten” på ryska ubåtar huvudnyhet i ryska Gazeta

  • Den ryska tidningen Gazera.ru har just nu en artikel om svenskarna och jakten på den misstänka/antagna/inbillade ryska ubåten som huvudnyhet.
  • Den pågående svenska försvarsoperationen beskrivs i en lätt lång artikel. Gazeta menar dessutom att det sedan i lördags råder ”panik” i svensk press.
  • Artikeln nämner Svenska Dagbladets nyhet (SvD avslöjar: Skadad rysk ubåt söks i skärgården”) om den pågående militära insatsen, där SvD angav en pålitlig källa kring noterade nödsamtal sända på en kanal som används av den ryska militären och som ska ha fångats upp och spelats in. Gazeta skriver att samtalet ska ha varit på ryska, och nämner den misstänkta radiomottagaren i Kaliningrad [vilket är hamnen där Rysslands Östersjöflotta baserar sina miniubåtar].
  • Gazeta skriver att svenska Försvarsmaktens informatör Erik Lagersten meddelat att Sverige inte kan avslöja detaljer i samband med den pågående verksamheten. Gazeta redogör ändå för informationen om att den pågående underrättelseverksamhet bedrivs med hjälp av optiska övervakningsanordningar samt fartyg med precisionssensorer. Tidningen skriver att sökverksamheten innefattar ungefär 200 personer i olika trupper, krigsfartyg och helikoptrar.
  • Gazeta skriver också om spänd väntan i Finland, och ett möte i Helsingfors för en vecka sedan då krav på förklaringar framfördes till Moskva kring incidenten då ryska krigsfartyg störde verksamhet som bedrevs på forskningsfartyget Aranda (inslag i Sveriges Radio här).
  • Ryska artikeln i Gazeta finns här under rubriken ”Шведам померещилась российская подлодка”.





Spekulationer om ryska ubåtar i Stockholms skärgård

Nu alldeles nyss publicerade Svenska Dagbladet en lång artikel med rubriken ”SvD avslöjar: Skadad rysk ubåt söks i skärgården”. Texten innehåller ganska mycket information som tidigare inte nämnts i svensk media om den pågående militära insatsen i Stockholms skärgård (jag säger nu dock inte att all den infon är korrekt). T.ex. nämns nödsamtal på ryska som skulle kunna kopplas till Kaliningrad, en förklaring till varför försvarets insats kom igång så snabbt i fredags eftermiddag, samt vad ”uppgiftslämnaren” troligen observerade där ute i skärgården (och att detta kunde kopplas ihop med annan information som FRA redan snappat upp).

SvD:s artikel är en intressant och läsvärd text, som dock får en att bland annat undra varför just SvD varit ”först” med att nämna en rad ”fakta” om den pågående insatsen de senaste dagarna. 

För den som inte såg Försvarsmaktens presskonferenser igår och idag, kan det vara intressant att veta att FM alltså sagt att det inte rör sig om en utbåtsjakt (nämns t.ex. här), utan ”annan eventuell utländsk undervattensaktivitet”.

Ryska medier rapporterade idag faktiskt rätt intressant om den svenska militära insatsen. Jag sökte (på ryska) på sökord som ”Stockholm” och ”skärgård” i rysk press. Jag testade även ”ubåtar”, men det var inte lika framgångsrikt…

SvD:s artikel finns här.