Author Archive for Sofia

Jasnaja Poljana

Published by
Sofia
at 29 juni 2010 in Mosaik, Tolstoj, gods and utflykt. Closed
Åk till Lev Tolstojs gods i det lilla samhället Jasnaja Poljana utanför Tula för att känna historiens vingslag…
Med tåg från Kurskij vokzal i Moskva till Tula tar det tre timmar. Väl framme tar du trådbuss nr 5 och hoppar av vid Pedinstitut. Där byter du till buss 114 eller 117 och ber att få åka till Tolstojs Usadba. Väl framme går du in i skogen och över fälten tills du ser en parkeringsplats och ta-da du är framme.

Mur på vägen
Ingenting är ryskare än björkar – tycker ryssarna

Tolstojs hus

Hundkojan


Syster och jag

”Två träd som är kära i varandra”

Breda fält. Här gick Tolstoj runt och fascinerades av bönderna som slet i solen innan de satte sig ned i skuggan för att äta sitt enkla bröd

Alexandra Exter

Published by
Sofia
at 10 juni 2010 in Mosaik, konst and museum. Closed

I fredags kväll fick jag ett sådant sug efter att gå på Moderna muséet här i Moskva -Mmoma. På lördagsmorgonen vaknar jag och slår på radion på Echo Moskvy som jag brukar. Helgens museummagasin har just börjat – och idag skall de tala om Alexandra Exter-utställningen på Mmoma! Jag skrattar till och ruskar på huvudet, vilket sammanträffande. Sedan bläddrar jag igenom Passport, en engelskspråkig tidning för exilcommunityt i Moskva – och är då inte månadens utställning just Exter? Det är då om inte förr som jag förstår att jag har ett sjätte sinne för kultur och vad som är värt att se… …

Mmomas huvudbyggnad ligger på Petrovka i korsningen mot Strastnoj boulevard (M. Pusjkinskaja eller Tjechovskaja), men muséet har ett par filialer däribland den utmärkta på Ermolevskij vid Patriarkdammen. Mmoma kan dessutom skryta med att de har den trevligaste personalen; hjälpsam, pratsam, leende och lättsam. Det gäller alla från damen i kassan till muséevärden som sitter och vaktar salen. Har man inte lust att gå runt inomhus finns en lite mindre, men icke desto mindre trevlig, skulpturpark på innergården. En större skulprutpark hittar du utanför Nya Tretjakovmuseumet på Krymskij val.

Alexandra Exter var en av avantgardisterna jämte Kazimir Malevitj och Ljubov Popova i början av 1900-talet. Rysk konst under denna tid är den absoulta guldåldern i konsthistorien enligt min mening. Det tycks som att inga andra vågade bryta mot normerna, skala av, färglägga och uppfinna motiven på nytt och allt detta tillsammans med litteraturen. Utställningen belyser främst hennes design av scenkläder och scenografi för pjäser som sattes upp på Moskvas teatrar. Det är otroligt intressant att dessa modeller, målade i futurisktisk-kubistisk stil är menade att sys upp med sina böljande, fyrkantiga former.

Exter målade i en romantisk anda med exotiska motiv, såsom illustrationer i persiska sagoböcker. Andra motiv är hämtade från Shakespear och antiken – allt med en speciell kubistisk touch. Utställningen rekommenderas varmt till dem som har vägarna förbi – och den är absolut värd en omväg.

Tjechov!

Published by
Sofia
at 05 juni 2010 in Mosaik, Tjechov and utflykt. Closed
Ett besök på Tjechovs lantställe Melichovo utanför Moskva där han bodde ett par år på 1890-talet. Här skrevs bl.a. pjäsen Måsen och ett par andra kända noveller. När Tjechov inte skrev undehöll han vänner på gården eller tog emot byborna och behandlade dem för sina krämpor (helt gratis). Dessvärre blev Tjechov själv såpass dålig att familjen sålde godset när Tjechov ordinerades att bege sig till varmare breddgrader som Krim under vinterhalvåret.


Huset ovan fanns inte när Tjechov själv bodde där…

… och mycket var inte autentiskt..

.. men det fanns ändå förlagor att gå efter

Tjechovs sovrum

Huset med den lilla anlagda dammen framför där Tjechov gillade att fiska.
I torsdags var det urpremiär för dramatens nya uppsättning av Mats Eks version av Körsbärsträdgården här i Moskva på teatern Mossoveta. Handlingen var flyttad drygt hundra år fram i tiden – till en annan brytpunkt i rysk historia. Istället för de livegna slavarna som köpt sig fria handlade det nu om de nyrika vars föräldrar varit kolchosbönder. Ett djärvt drag att presentera för en rysk publik!
Rapp och välskriven dialog tillsammans med musik och dans gjorde föreställningen till något utöver det vanliga.

Bild Dramaten

Kuskovo

Published by
Sofia
at 30 maj 2010 in Mosaik, gods, sommarresidens and utflykt. Closed
Godset Kuskovo tilldelades fältmarsalk Sheremetjevo som slogd mot svenskarna vid Poltava (han har också gett namn åt en av Moskvas flygplatser) av Peter den Store. Sommarresidenset ligger idag i anslutning till tunnelbanan nästan längs ut i sydöstlig riktning vid metron Rjazanskij Prospekt. Men i slutet av 1700-talet var det ett sommarresidens långt ifrån staden.
Runt om godset ligger Kuskovo skogen som är en stor park med upptrampade leriga stigar med söndagslediga människor som passar på att grilla ute i naturen.

Godset är dock förvånandsvärt dåligt underhållet. I Ryssland brukar man annars prioritera bort genuinitet till förmån för en skinande fasad. Ryssarna fortsätter med sina Potjomkinkulisser. Man målar hellre staketen varje år istället för att välja en mer hållbar lösning. För omväxlingens skull är det skönt att se Kuskovo med sin flagnande färg och rostiga gångjärn.

En liten skivaffär på hörnet

Published by
Sofia
at 19 maj 2010 in Mosaik, Musik, affärer and konst. Closed

Alldeles vid Metron Trubnaja och innan Petrovskij Boulevarden ligger denna lilla trevliga film/bok/skivaffär ”Den nya konsten”. Trevlig, hjälpsam personal, välorganiserat med ett alternativt utbud av musik och film. Påminner om gamla goda Dolores i Göteborg.


Jag har gått förbi affären ett par gånger men aldrig gått in. Men så slog det mig att jag verkligen borde passa på att köpa rysk musik nu när jag är här – det är ju omöjligt att få tag på det på Spotify och mina dagar av nedladdad musik är sedan länge över.

Fångad i flykten

Published by
Sofia
at 15 maj 2010 in Mosaik, måleri, skulptur and utställning. Closed
Utställningen med Alexander Dejneka på Nya Tretjakovgalleriet lider mot sitt slut. Dejneka var en mycket uppskattad och betydande figur i rysk modernism. Han föddes i den ryska staden Kursk 1899 och dog i Moskva 1969. Utställningen på Nya Tretjakov visar ett brett spektrum av hans bilder och skulpturer.
Dejneka känns ärketypisk för hans målningar och skulpturer föreställande vältränade, atletiska idrottsmän. Den Sovjetiska drömmen. Sovjet satsade enormt på sina idrottare – och än idag är ryssarna kända för att träna hårt och har många framstående idrottare inom flera sporter (säkert var det just därför det blev ett sånt ramaskri i Ryssland när ryssarna floppade i vinterOS nu senast.)


Förutom skulptur och måleri har Dejneka smyckat Majakovskijtunnelbanestationen i Moskva med sina mosaiker. Även dessa med sportmotiv och lyckliga människor.

Bredden i Tretjakovsutställningen visar också, överraskande nog, krigsmålningar. Blodiga slag, förhörsruma och den enskilda människans tragiska öde i kriget.
En del visade också hans mer klassiska motiv, självporträtt och porträtt. En intressant kontrast uppenbarade sig mellan hans porträttering av kvinnorna i Paris och de hemmavid. En parisiansk kvinna sitter välklädd och avslappnad i en kaféstol. I tavlan bredvid arbetar de sovjetiska kvinnorna på ett bygge iklädda säckvävsfärgade oformliga klänningar med skärp i i midjan
Dejneka t.o.m. 23 maj
Nya Tretjakovsgalleriet
Krymskyj Val
M. Park Kultury, Oktjaberskaja

Segerdagen

Published by
Sofia
at 13 maj 2010 in Historia, Mosaik, Segerdagen and firande. Closed

I söndags 9 maj var det 65 år sedan Det stora fosterländska kriget tog slut för ryssarna. I år var det största pådraget någonsin för att fira jubiléet. Snart finns det inga veteraner vid liv längre som kan stoltsera på Röda Torget.

Själv såg jag paraden från bron bakom Vasilijkatedralen på Röda Torget. Veckan innan såg jag pansarvagnarna som var med i paraden vid en övning. På Segerdagen var dock första gången jag såg militärplanen flyga över torget.
Dagarna innan, eller till och med flera veckan innan delades det ut segerdagsband. De är orangea- och svartrandiga – Helgonet Georgs färger. Varje bil, minibuss, handväska och håruppsättning tycks prydas av detta band. För fem år sedan presenterades bandet av den ryska nyhetsbyrån RIA Novosti och har nu blivit en tradition.
Här kommer ett par bilder från firandet:
En mycket liten brandsläckare på en mycket stor lastbil med mycket stora missiler


Det började med att helikoptrarna kom

Par efter par med dessa formationer flög över oss

Final

Moskvas årliga fotobiennal

Published by
Sofia
at 10 april 2010 in Mosaik, fotobiennal and utställning. Closed

Bakom den nedlagda chokladfabriken Krasnyj oktjabr, Röd oktober, ligger Bröderna Lumiers Centrum för fotografi. Det består av två utställningssalar och ett bibliotek där man kan sätta sig och titta i fotoböcker och tidningar.

Runt om i hela Moskva pågår en fotobiennal. Vilka utställningar som pågår varierar – en del har hållt på sedan i mars, medan andra öppnar först nu.
Ikoner 1960 1980 heter denna utställning. De flesta av bilderna föreställer ryska filmstjärnor, regissörer och nationalsymboler såsom Jurij Gagarin.
Här nedan en bild på skådespelaren och regissören Nikita Michalkov (mannen med mustaschen känd bl.a. för filmen Brända av solen) i sin ungdom. Personligen lade jag speciellt märke till hans Fred Perry-tröja – de fanns troligtvis inte att köpa hemma i Ryssland under 70-talet.
Porträtten är avslappnade. Många är tagna under filminspelningar när Ikonen är i sitt esse – precis som Kasparov under en schackturnering:
Jurij Gagarin:

Flygplansingenjören Andrej Tupolev i ett Tupolev – 144 plan:

Hundarna Belka och Strelka kommer tillbaka efter en färd i rymden:

Anatolij Karpov briljerar:

Det är en mycket intressant utställning som ger många ryska historiska personer ett ansikte. Bilderna tål också att betraktas utan att vara införstådd i rysk populär- och samtidskultur.

4 mars – 19 maj
Tsentr fotografii imeni bratiev Ljomier
Bolotnaja naberezjnaja 3/1

Kristus är uppstånden – sannerligen uppstånden

Published by
Sofia
at 05 april 2010 in Mosaik, firande, påsk and religion. Closed

Påskafton och påskmässa i Danilovklostret i Moskva. Ett par bilder tagna med mobilkameran.

Solen sken över alla kyrkor (kyrka vid Tretjakovgalleriet)

Under dagen kommer folk för att få sina kulitj (en sockerkaksliknande rund glaserad kaka med russin i) och annan mat välsignad.

Bord ställs upp och prästerna går i omgångar runt bordet och välsignar maten med heligt vatten de har förberett i templet i mitten.

Påskmässan varar från 11 på kvällen och hela natten. Lite innan midnatt går prästerna i procession runt kyrkan och kommer tillbaka med orden ”Kristus är uppstånden” och mässbesökarna svarar ”Kristus är uppstånden – sannerligen uppstånden!”

Alla får inte plats i kyrkan. En del får stå i dörren. I alla kyrkor runt om i stan står gamla tanter i flera timmar, uppfyllda av högtiden och sina böner. Andra tittar in i kyrkan under en kortare tid och många sätter sig efter ett tag på bänkarna utanför.
Just vid Danilovskijklostret finns två kyrkor. En mindre och en större. Båda höll mässa samtidigt, och över hela klostergården ljuder mässan från högtalare uppsatta utanför kyrkorna.
Kören är professionell och dirigenten håller titt som tätt upp stämgaffeln mot örat. Två körer står på varsin sida av altaret där ett par präster och en biskop står med ryggen mot församlingen och mässar med uppåtstigande tonfall. Körerna avlöser mässandet med sina klangfulla, flerstämmiga psalmer. Och så håller det på i timmar.
I den tätt packade kyrkan böjer sig mässbesökarna fram och bugar samtidigt som de gör korstecknet på givna signaler. En del gör det långsamt och eftertänksamt, andra flera gånger, snabbt och intensivt, efter varandra. Alla vet också när de skall svara prästen med ”Christus Voskresen” – Kristus är uppstånden.
Dagen efter i tunnelbanerulltrappan ger oss högtalarutroparen ett Christos voskresen efter alla förmaningar om att ta det lugnt i rulltrappan och att inte lämna sina väskor utom synhåll.

Tillbaka i Moskva

Published by
Sofia
at 06 mars 2010 in Mosaik. Closed

nu är jag i Moskva. Jag kommer fortsätta skriva här, men det som mer handlar om det dagliga livet hamnar här: http://stunderimoskva.blogspot.com

Finns visst på alla bokbloggar

Published by
Sofia
at 19 februari 2010 in Litteratur and Mosaik. Closed

Jag har inte varit någon stor läsare av bokbloggar. Mest för att jag inte tyckt att jag hittat någon intressant, men det har jag visst nu(tack Dolly)! http://www.bokhora.se/blog/author/helena/ och de andra är jätteroliga att läsa. Just för att de har så tydliga profiler med vad de gillar – det gillar jag! Därför tänkte jag också presentera mig lite:


Som läsare är jag: periodare. Ibland läser jag två böcker på en vecka, ibland en på två månader. Jag blir alltid så tom när jag läst en bra bok, och måste påbörja en fem böcker innan jag hittar en ny att försjunka mig i. Gillar att läsa drama och prosa.

Som bloggare är jag: försöker vara kreativ. Försöker hålla mig till det slavofila hållet. Därför blir det svårt att blogga när jag inte har läst en rysk bok, sett en rysk film eller lärt mig något nytt om livet i öster.

Senast lästa bok: ”Antikvariat Kalebass” av Peter Glas.

Senast påbörjade bok: ”American Gods” av Neil Gaiman. Tycker att han påminner om Haruki Murakami som jag älskar!

Senast köpta bok/böcker: ”American Gods”. Annars köper jag sällan böcker, lånar mest på Bergshamras trevliga och välsorterade bibliotek.

Favoritdeckarförfattare: Donna Tartt, om det räknas.

Jag läser allt av: Joyce Carol Oates, Dostojevskij, Tjechov, J.D Salinger (hörde att det kanske kommer att släppas en massa färdigskrivna manuskript nu när han är död!), Haruki Murakami, Witold Gombrowicz, J.K Rowling och Paul Auster måste jag gräva djupare i..

Jag läser helst inte (genre/författare): trodde att jag inte läste fantasy och Sci-fi, men det är väl svårt att dra gränsen?

Vid hyllan för fackböcker letar jag: Jag läser inte fackböcker! Om jag inte pluggar. Då letar jag febrilt. Just nu letar jag efter böcker om Code-Switching.

Förutom svenska läser jag gärna: helst och bara på orginalspråk om det är en engelsk/amerikansk författare. Är det en ryss så s udovolstviem…

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger: alltid omöjligt att ha en ”att läsa lista”. Jag har ingen aning vad jag skall läsa efter American Gods. Det är en av anledningarna till att jag älskar tjocka böcker och de med uppföljare.

Högst upp på min bok-önskelista just nu står: inte den blekaste…

När jag går på antikvariat letar jag alltid: efter klassikerna. Penguinböcker känns alltid som en kvalitetsstämpel

Jevgenij Grisjkovets

Published by
Sofia
at 15 februari 2010 in Dramatik, Litteratur and Mosaik. Closed

Första gången jag såg dramatikern och skådespelaren Evgenij Grisjkovets var 2007. Det var i oktober och jag satt på ett internetkafé i Moskva mitt i natten. Det var en inspelning av hans pjäs Planeta.

Då var jag måttligt förtjust. Men pjäsen växte, och jag kom hela tiden tillbaka till den i tankarna. Jag laddade ned inspelningen själv, och såg den en gång till. Sen såg jag en annan av hans pjäser Hur jag åt en hund.

Det roliga var att efter ett tag förstod jag att jag kände igen denne Grisjkovets. Jag hade läst hans debutbok Skjortan den våren. En klasskamrat hade kommit hem från en semester i Moskva, hade tittat in på en bokhandel och låtit expiditen rekommendera honom en bok. ”Han är hetast i Ryssland just nu” eller något likande hade hon sagt.
Paul kom tillbaka från semester och hade boken med sig till lektionen. ”Ni måste bara läsa den här!”.
Jag lånade den och läste den. Jag har den fortfarande kvar…
Då var jag inte helt såld. Visst, det var en trevlig bok, men inte så mycket mer.
Sålunda gick det upp för mig, i studentrummet i Moska att Girsjkovets inte var en helt ny bekanskap.
Förra året var jag inne lite hastigt på Grisjkovets blogg, men tyckte mest att det var ett stort sjok av text utan vare sig blankrader eller punkter. Började aldrig följa bloggen.
Så nu i veckan hittade jag hans samlade pjäser i en bok i bokhyllan. Jag erinrade mig att jag köpt den på en liten bokaffär nära universitetet.
Jag läste pjäsen Stad. Den handlar om Hon och Han. Jevgenij Grisjkovets låter grälen, missförstånden, upprepningarna och vankelmodet hos karaktärerna bli poesi. Det finns så mycket inbäddat i den vardag Grisjkovets beskriver.
Jag känner att gamle Jevgenij smyger sig på mig, och rätt som det är kommer jag vara hopplöst fast i hans texter.

Stalins kossor

Published by
Sofia
at 08 februari 2010 in Litteratur and Mosaik. Closed

av Sofi Oksanen

Anna, Katariina och Sofia. Dotter, mor och mormor. I Stalins kossor vecklas deras historier upp sig. Anna är kombinerad bulimiker och anorektiker, hon både svälter sig och hetsäter. Katariinas lever i Estland på 70-talet förälskar sig i en finne. Sofia är med under kollektiviseringen av jordbruket på 40-50-talet. Hon tvingas avstå från sin egen ranson mat för att det över huvudtaget skall räcka till resten av familjen. Allt för att produktionen på varje kolchos skall uppnå kvoten för femårsplanerna.
I denna släktkrönika över tre generationers kvinnor tecknas en bild av ett älskat Estland – som alla längtar bort ifrån. Och över skammen att vara est.
Lättsmält och intressant läsning. Det enda som stör är övertydligheten, det repetitiva. Anna och Katariina åker gång på gång mellan Estland och Finland sedan Katariina gift sig med finnen. Varje gång inpräntas hur utländska, finska varor är hårdvaluta i Estland. De reser med sina kappsäckar fulla till bristningsgränsen stoppade med vita gymnastikskor och jeans. Bilden av Estland blir tillslut färjan mellan Tallin och Helsingfors – inte så mycket mer.

Lägerskildringar

Published by
Sofia
at 19 januari 2010 in Litteratur and Mosaik. Closed

Andningsgunga av Herta Müller
Detta är historien om den tysk-rumänske poeten Oskar Pastior. Hans bakgrund är lik Herta Müllers – han var en del av den ständigt förföljda tyskspråkiga minoriteten i Rumänien. I slutet av andra världskriget skulle tyskarna i Rumänien straffas för de oförätter Tyskland ställt till med. Oskar Pastior sändes därför till ett arbetsläger i Ukraina.
Boken kom ut förra året. Från början var det tänkt att Müller och Pastior skulle skriva den tillsammans, men han hann gå bort 2006 innan romanen riktigt påbörjats. Müllers berättelse bygger på hans anteckningar.
Berättelsen är en studie i detaljer. Detaljer såsom hur de olika kolsorterna luktade, hur man skyfflade dem på bästa sätt och den omöjliga cementen.
”Sedan fyllde man i blandningen med skyffeln och tryckte med hävstången tills stenen och brädan tryckte sig uppåt i pressformen. Sedan måste man gripa brädan från båda sidor och bära iväg den till torkområdet, balanserande och med dansande steg.” (s. 147)
Varje iakttagelse är beskriven med största möjliga närvaro. Livet på lägret bestod av arbete och ständig hunger. Denna ständigt närvarande hunger, eller ”hungerängel” tycks skärpa varje sinne. Och varje moment i arbetet är metodiskt genomfört och genomtänkt. Allt för att skapa någon slags mening med tillvaron.
Har man läst någonting annat av Herta Müller känner man igen språket. De poetiska liknelserna, tingens centrala plats och det fragmentariska, ibland inte kronologiska, narrativet.
Men ”Andningsgunga” är mycket mer en sammanhängande berättelse. Kapitlen är däremot tematiska snarare än kronologiska.
Det är intressant att dra en paralell till Alexander Solsjenitsyns odödliga klassiker ”En dag i Ivan Denisovitjs liv”. En kort roman om den sjuke Ivan Denisovitj som genomlider sin sista dag i lägret. Här anas direkt att detta inte är en speciell dag, det är en dag PRECIS som alla andra dagar.
Oskar Pastior spenderar fem år i lägret. Tiden går och kriget hinner sedan länge ta slut. Men allt det som händer på dessa fem år är bara en lång, ändlös dag.

Katt i Warszawa och andra berättelser om livet under kommunismen

Published by
Sofia
at 07 januari 2010 in Berättande, Litteratur and Mosaik. Closed

av Slavenka Drakulic
Denna novellsamling handlar inte så mycket om livet
under kommunismen, som om livet efter.
Nästan varje novell berättas av ett djur. En diktators papegoja, en generals katt eller en mus på ett museum. De berättar inte så mycket om sig själva, utan får berätta någon annans historia.
Musen på kommunistiska muséet berättar städarens historia. Hur denne, under kommunismen bodde bra och levde ett sorgefritt, om än bundet liv.
Berättaren vänder sig genom brev eller monologer direkt till läsaren eller mottagaren. Kommunismen i Tjeckoslovakien, Polen, Albanien och Rumänien beskrivs lätt och ledigt. Med sin övertydlighet går berättelserna från att vara fabler – till att inte vara det. Historierna är inte gåtfulla, men humoristiska. Djuren är i allra högsta grad mänskliga. Genom dem upptår en distans till mänskligheten och de brott människorna har begått.
Slavenka Drakulic skrev boken på engelska, vilket jag tror är anledningen till det övertydliga berättandet. För inte skriver man en bok om kommunismen för dem som genomlevt/upplevt den på ett så outeslutande sätt?
Slavenka Drakulic står här i bjärt kontrast till Herta Müller. Herta Müller är desto mer uteslutande, förklarar inte eller hävdar sanningar. Mer om Müller snart när jag läst en tredje bok!

Med livet som insats

Published by
Sofia
at 02 november 2009 in Historia, Litteratur and Mosaik. Closed

”Några av begravningsgästerna går ner en trappa för att genom ett titthål se hur kistan med sitt innehåll förvandlas till aska – allt, utom metallbeslagen på Majakovskijs skor, som mycket riktigt visade sig vara slitstarkare än poetens hjärta.” ur Med livet som insats. De flesta känner till futuristpoeten Vladimir Majakovskijs sista öde. Men under lång tid låg mycket ur hans biografi i det fördolda.

Jag hade inte läst mer än några rader av Majakovskij innan jag slog mig ned med Bengt Jangfeldts biografi Men livet som insats: Berättelsen om Vladimir Majakovskij och hans krets.

Berättelsen om Majakovskijs liv tillhörde länge Sovjet. Det var en tillrättalagd berättelse. När Majakovskij kanoniserades 5-6 år efter sin död, valde man ut de politiskt korrekta dikterna. Dessa var bara en bråkdel av hans verk. Majakovskij skrev också djupa kärleksdikter och riktade kritik mot byråkratiseringen.

Med livet som insats porträtterars Majakovskij som en passionerad revolutionär och poet. Jangfeldt berättar historien om Majakovskijs ovanliga familj. Han förälskade sig i den med Osip Brik gifta – Lili Brik. Både Osip och Lili är betagna av Majakovskij dikter. Lili faller för honom efter att han deklamerat Ett moln i byxor.

Lili inleder en relation med Majakovskij, helt öppet och fortfarande gift med Osip. De lever alla tre tillsammans. Lili älskar Osip, men har förutom Majakovskij andra älskare. Även Majakovskij träffar andra kvinnor.

Bengt Jangfeldts historia tar sin början i en komlicerad kärleksaffär, men utvecklas sedan till att mer och mer spegla också det sovjetiska samhället. Makarna Brik och Majakovskij åtnjöt till en början privilegium. De kunde resa ut i Europa nästan fritt, och Brik hade alltid pengar att spendera. Men 20-talet övergår i 30-tal och Stalin stramar åt tyglarna för sovjetmedborgarna.


Majakovskijs grav på Novodevitjkyrkogården i Moskva

Många av Majakovskijs vänner klarade sig undan de politiska utrensningarna på trettiotalet. Detta tack vare att de ansågs vara så betydande tidsvittnen. Hade Majakovskij framställts som en kontrarevolutionär agitator (vilket han intet var, men ibland nästan tolkades såsom) hade de säkert inte skonats.

Biografin över Majakovskij är en utomordentlig skildring också av det tidiga Sovjets intelligentsia. En bok värd att läsas av alla dem som intresserar sig för rysk kulturhistoria – för att sedan intressera sig för Majakovskij.

Med livet som insats

Published by
Sofia
at 02 november 2009 in Historia, Litteratur and Mosaik. Closed

”Några av begravningsgästerna går ner en trappa för att genom ett titthål se hur kistan med sitt innehåll förvandlas till aska – allt, utom metallbeslagen på Majakovskijs skor, som mycket riktigt visade sig vara slitstarkare än poetens hjärta.” ur Med livet som insats. De flesta känner till futuriskpoeten Vladimir Majakovskijs sista öde. Men under lång tid låg mycket ur hans biografi i det fördolda.

Jag hade inte läst mer än några rader av Majakovskij innan jag slog mig ned med Bengt Jangfeldts biografi Men livet som insats: Berättelsen om Vladimir Majakovskij och hans krets.

Berättelsen om Majakovskijs liv tillhörde länge Sovjet. Det var en tillrättalagd berättelse. När Majakovskij kanoniserades 5-6 år efter sin död, valde man ut de politiskt korrekta dikterna. Dessa var bara en bråkdel av hans verk. Majakovskij skrev också djupa kärleksdikter och riktade kritik mot byråkratiseringen.

Med livet som insats porträtterars Majakovskij som en passionerad revolutionär och poet. Jangfeldt berättar historien om Majakovskijs ovanliga familj. Han förälskade sig i den med Osip Brik gifta – Lili Brik. Både Osip och Lili är betagna av Majakovskij dikter. Lili faller för honom efter att han deklamerat Ett moln i byxor.

Lili inleder en relation med Majakovskij, helt öppet och fortfarande gift med Osip. De lever alla tre tillsammans. Lili älskar Osip, men har förutom Majakovskij andra älskare. Även Majakovskij träffar andra kvinnor.

Bengt Jangfeldts historia tar sin början i en komlicerad kärleksaffär, men utvecklas sedan till att mer och mer spegla också det sovjetiska samhället. Makarna Brik och Majakovskij åtnjöt till en början privilegium. De kunde resa ut i Europa nästan fritt, och Brik hade alltid pengar att spendera. Men 20-talet övergår i 30-tal och Stalin stramar åt tyglarna för sovjetmedborgarna.


Majakovskijs grav på Novodevitjkyrkogården i Moskva

Många av Majakovskijs vänner klarade sig undan de politiska utrensningarna på trettiotalet. Detta tack vare att de ansågs vara så betydande tidsvittnen. Hade Majakovskij framställts som en kontrarevolutionär agitator (vilket han intet var, men ibland nästan tolkades såsom) hade de säkert inte skonats.

Biografin över Majakovskij är en utomordentlig skildring också av det tidiga Sovjets intelligentsia. En bok värd att läsas av alla dem som intresserar sig för rysk kulturhistoria – för att sedan intressera sig för Majakovskij.

Med livet som insats

Published by
Sofia
at 02 november 2009 in Historia, Litteratur and Mosaik. Closed

”Några av begravningsgästerna går ner en trappa för att genom ett titthål se hur kistan med sitt innehåll förvandlas till aska – allt, utom metallbeslagen på Majakovskijs skor, som mycket riktigt visade sig vara slitstarkare än poetens hjärta.” ur Med livet som insats. De flesta känner till futuriskpoeten Vladimir Majakovskijs sista öde. Men under lång tid låg mycket ur hans biografi i det fördolda.

Jag hade inte läst mer än några rader av Majakovskij innan jag slog mig ned med Bengt Jangfeldts biografi Men livet som insats: Berättelsen om Vladimir Majakovskij och hans krets.

Berättelsen om Majakovskijs liv tillhörde länge Sovjet. Det var en tillrättalagd berättelse. När Majakovskij kanoniserades 5-6 år efter sin död, valde man ut de politiskt korrekta dikterna. Dessa var bara en bråkdel av hans verk. Majakovskij skrev också djupa kärleksdikter och riktade kritik mot byråkratiseringen.

Med livet som insats porträtterars Majakovskij som en passionerad revolutionär och poet. Jangfeldt berättar historien om Majakovskijs ovanliga familj. Han förälskade sig i den med Osip Brik gifta – Lili Brik. Både Osip och Lili är betagna av Majakovskij dikter. Lili faller för honom efter att han deklamerat Ett moln i byxor.

Lili inleder en relation med Majakovskij, helt öppet och fortfarande gift med Osip. De lever alla tre tillsammans. Lili älskar Osip, men har förutom Majakovskij andra älskare. Även Majakovskij träffar andra kvinnor.

Bengt Jangfeldts historia tar sin början i en komlicerad kärleksaffär, men utvecklas sedan till att mer och mer spegla också det sovjetiska samhället. Makarna Brik och Majakovskij åtnjöt till en början privilegium. De kunde resa ut i Europa nästan fritt, och Brik hade alltid pengar att spendera. Men 20-talet övergår i 30-tal och Stalin stramar åt tyglarna för sovjetmedborgarna.


Majakovskijs grav på Novodevitjkyrkogården i Moskva

Många av Majakovskijs vänner klarade sig undan de politiska utrensningarna på trettiotalet. Detta tack vare att de ansågs vara så betydande tidsvittnen. Hade Majakovskij framställts som en kontrarevolutionär agitator (vilket han intet var, men ibland nästan tolkades såsom) hade de säkert inte skonats.

Biografin över Majakovskij är en utomordentlig skildring också av det tidiga Sovjets intelligentsia. En bok värd att läsas av alla dem som intresserar sig för rysk kulturhistoria – för att sedan intressera sig för Majakovskij.

Med livet som insats

Published by
Sofia
at 02 november 2009 in Historia, Litteratur and Mosaik. Closed

”Några av begravningsgästerna går ner en trappa för att genom ett titthål se hur kistan med sitt innehåll förvandlas till aska – allt, utom metallbeslagen på Majakovskijs skor, som mycket riktigt visade sig vara slitstarkare än poetens hjärta.” ur Med livet som insats. De flesta känner till futuriskpoeten Vladimir Majakovskijs sista öde. Men under lång tid låg mycket ur hans biografi i det fördolda.

Jag hade inte läst mer än några rader av Majakovskij innan jag slog mig ned med Bengt Jangfeldts biografi Men livet som insats: Berättelsen om Vladimir Majakovskij och hans krets.

Berättelsen om Majakovskijs liv tillhörde länge Sovjet. Det var en tillrättalagd berättelse. När Majakovskij kanoniserades 5-6 år efter sin död, valde man ut de politiskt korrekta dikterna. Dessa var bara en bråkdel av hans verk. Majakovskij skrev också djupa kärleksdikter och riktade kritik mot byråkratiseringen.

Med livet som insats porträtterars Majakovskij som en passionerad revolutionär och poet. Jangfeldt berättar historien om Majakovskijs ovanliga familj. Han förälskade sig i den med Osip Brik gifta – Lili Brik. Både Osip och Lili är betagna av Majakovskij dikter. Lili faller för honom efter att han deklamerat Ett moln i byxor.

Lili inleder en relation med Majakovskij, helt öppet och fortfarande gift med Osip. De lever alla tre tillsammans. Lili älskar Osip, men har förutom Majakovskij andra älskare. Även Majakovskij träffar andra kvinnor.

Bengt Jangfeldts historia tar sin början i en komlicerad kärleksaffär, men utvecklas sedan till att mer och mer spegla också det sovjetiska samhället. Makarna Brik och Majakovskij åtnjöt till en början privilegium. De kunde resa ut i Europa nästan fritt, och Brik hade alltid pengar att spendera. Men 20-talet övergår i 30-tal och Stalin stramar åt tyglarna för sovjetmedborgarna.


Majakovskijs grav på Novodevitjkyrkogården i Moskva

Många av Majakovskijs vänner klarade sig undan de politiska utrensningarna på trettiotalet. Detta tack vare att de ansågs vara så betydande tidsvittnen. Hade Majakovskij framställts som en kontrarevolutionär agitator (vilket han intet var, men ibland nästan tolkades såsom) hade de säkert inte skonats.

Biografin över Majakovskij är en utomordentlig skildring också av det tidiga Sovjets intelligentsia. En bok värd att läsas av alla dem som intresserar sig för rysk kulturhistoria – för att sedan intressera sig för Majakovskij.

Från Sapfo till Anna Achmatova

Published by
Sofia
at 03 september 2009 in Litteratur, Mosaik and Poesi. Closed

Efter att ha läst Sapfos Ode till en Lesbisk flicka kom jag genast att tänka på Vetjerom (På kvällen) av Anna Achmatova.

Så ljöd musiken i parken
Med en sådan obeskrivlig sorgsamhet.
De doftade friskt och skarpt av havet
Från de isbelagda ostronen där på fatet.

Han sa till mig ”Jag är en trogen vän!”
Och rörde vid min klänning.
Så långt ifrån ett famntag
Var dessa snuddande händer.

Det är så man smeker en fågel eller katt,
Så ryttaren ser på en ståtlig häst…
Blott skrattade hans lugna blick
Bakom lätta gyllene fransar.

Och sorgsna fiolers stämma
Sjöng genom den täta dimman:
”Tacka nu himlen –
Att du med din älskade för första gången ensam är”.
Achmatova 1913
(egen övers.)

Anna Achmatova skrev dikter om olycklig kärlek. Precis som Sapfo, har hon här förlorat någon hon älskar:

Gudars like syns mig den mannen vara,
han som mitt emot dig kan sitta, han som
i din närhet lyss din kära stämmas
älskliga tonfall

och ditt ljuva, tjusande skratt som alltid
i mitt bröst bragt hjärtat i häftig skälvning.
Ser jag blott dig skymta förbi flyktigt,
stockar sig rösten;

tungans makt är bruten och under huden
löper elden genast i fina flammor;
ögats blick blir skymd och det susar plötsligt
för mina öron.

Svetten rinner ned och en ristning griper
all min arma kropp. Jag blir mera färglöst
blek än ängens strå. Och det tycks som vore
döden mig nära.
Sapfo
(övers. Emil Zilliacus)

Det finns så många liknande symboler, eller ord och samma melankoliska, uppgivna stämning i de båda dikterna. De är också båda avlägsna. Sapfo rent fysiskt medan Achmatovas tankar tycks sväva och vara någon annanstans än just parken.

En man och en kvinna sitter vid varandra. Den älskade som beskrivs tillhör inte (längre?) poeten. I båda fallen är ljud, musik, och tonfall inkorprerade i dikten liksom skrattet också finns där.

Sapfo beskriver dock känslan likt eld som far genom kroppen – genom Achmatova går snarare en iskall rysning; symboliserad av isen på fatet och den tunga dimman som sänker sig.

Men det finns också en klen tröst i båda dikterna. Sapfo kan på håll betrakta flickan hon håller kär, och Achmatova får trots allt vara i sin älskades närhet.

« Previous Entries